Femtiotalisterna behöver stötta åttiotalisterna

Det har blivit något tekniskt strul med audioversionen på min predikan från i söndags, som tankas ner på Elimkyrkans hemsida, men problemet ska lösas ikväll.

I går kväll hade vi ett ledningsmöte för Ungdomskyrkan Konnekt, det var jag och 11 ungdomar i åldrarna 19-27. Det känns kul att vara en katt bland hermelinerna, eller en varg bland fåren. Det som känns väldigt bra är den växande frimodighet och radikalitet jag ser bland unga kristna. Inte minst när det gäller att gå ut på stan, att berätta om Jesus och att be för folk ute på stan. Eran av försiktighet, lågmäldhet och konstant rädsla av att stöta sig med någon så att man tonar ner allt som sticker ut – den eran tycks var bortblåst. Det är bra. Min egen generation tycks ju i stor utsträckning ha hamnat i försiktighet, lågmäldhet, eller på grund av livskriser och annat helt ramlat bort från kyrkor och aktiv kristen tro. Det är ganska tunt med femtiotalister och sextiotalister i varje fall i Stockholmskyrkorna – var finns min generation på barrikaderna för evangeliet? Tycker att de i stor utsträckning lyser med sin frånvaro.

Vi femtiotalister och sextiotalister som har satsat på att följa Kristus och leva för honom – långsiktigt – och inte bara som en kort känslomässig grej – vi har nu ett stort ansvar att stötta sjuttiotalisterna, åttiotalisterna, och nittiotalisterna, att de ska kunna följa Kristus långsiktigt, med ett brinnande engagemang som håller i längden, även som småbarnsförälder, tonårsförälder, icke valt singelliv, valt singelliv, i tider av kriser och sorg – och få tag i en tro som bär genom allt.

Jag känner samhörighet med de frimodiga och utåtriktade 19-27-åringarna, där vill jag vara.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • http://erevna.nu/ Michael G. Helders

    Stefan:

    Blir så glad av att läsa din blogg om dagen 😀

    Blev lite nyfiken. Du skrev : ”Eran av försiktighet, lågmäldhet och konstant rädsla av att stöta sig med någon så att man tonar ner allt som sticker ut – den eran tycks var bortblåst”

    Betyder det att det har funnits utrymme för folket i Konnekt att vara försiktiga, lågmälda och ibland rädda?
    Hur har ni bemött detta i så fall? Och vad var det som gjorde att den eran nu tycks vara bortblåst?
    – Själv är jag alltid livrädd när jag evangeliserar, och ofta svårt att hitta orden. Ett verktyg för mig personlig här- har varit mycket bön, samt att ge utrymme åt mig själv att ta evangeliationen i egen takt- och inte ta mig själv så allvarligt. Vilket har ledd till tider av stor frimodighet, men också tider av mycket blyghet.
    Innan när jag evangeliserade i grupp, hade vi alltid bönemöte före och efter evangeliationen, samt en kväll i veckan var vi samtalade- utifrån perspektivet att uppmuntra varan i Kristus, det gjorde att ingen av oss kände någon form av presentationsångest- vilket gav mycket god frukt.

    Men jag är alltså nyfiken, hur gör eller har ni gjort i Konnekt?- Vill du berätta mer?

    Vad med ”lösa kanoner”? Många frikyrkopastorer har extremt med kontroll behov, och tillåter inte människor att handla på egenhand (jag har hört om pastorer som har nekat församlingens medlemmar att evangelisera på olika sätt- just därför att det inte var något som församlingen hade beslutat sig för!!!). Hur gör ni i Elim?

    Berätta!- Det är uppmuntrande att läsa om sådana här saker! 😀

    Gud välsigna er!

  • Ronny

    Jag har stött på ett fenomen som jag inte gillat i Kristenheten en ensidiga sattsningen på unga Kristna. Som får lärjeungaträning och lära sig att föra ut budskapet bland folket och vinna fler för Jesus Herren och Guds rike.Och som uppmuntras till bibelskolor och teologiska studier och att förbereda sig för tjänst och mission för Herren och får uppmuntran och stöttning och vägledning ….

    Men är man över 35 haft det kjämpigt misslykas en del . Finns inte nån sån inriktning eller uppmuntran knappt tillgänglig …Som om lärjeungaträningen, och till kallelse och tjänst .Bara vore tillgänglig för yngre från Gud … Och att få bli frälst och upprättad med ett gott och välsignat mognande i Guds trofasthet lärunge liv i Gud. .

    Och att lära känna Gud och komma till tro på Gud och Guds vilja för livet och för en Kristen som är över 35 verkar det inte varar av intresse inom frikyrkligheten och kristenheten att ge utrymme och hjälp till ett moget Kristet lärjeunga liv och till kallelse och tjänst … Och för en kristen som behöver helande och befrielse och omvändelse och stöd och hjälp och kristna vänner att mogna och leva med Gud med församlingen och sitt liv och Guds Ord enligt Guds Ord

    Och har man inte tagit vara på det möjligheterna eller känt till eller haft möjlighet till innan 35 eller ännu tidigare . Så verkar det inte finns någon nöd och omsorg och kärlek och vännskap behov från Gud och yngre och etatblerade Kristna och Herrens Tjännare i våra kristna samman hang i nån större utsräkning För att kunna bli en Herrens lärunge och Herrens tjännare .Eller möjlighet att få nåd att rustas som Herrens läreunge och för kallese och tjänst.Och få ett Gott och välorndnat och etablerat troget och ödmjukt Kristen liv ..

    Gärna ute på missionsfälten i indien och Afrika och världen runt i tredje världen där bildningen och moralen och levnadstandarden är låg …Och för missbrukar och alkholiserade även här i Sverige i alla åldrar Och jag tycker det är bra, mycket bra med ochundomsatsningar också .Men vi andra då …

    Det finns många vilsna och outbildade människor och kristna som är över 35 i Sverige med….

    Eller räknas inte vi med , ska vi bara förvaras i välfärdssytemet … utan möjligheter till vägar in i studie och arbetslivet och att kunna bli en Herrens lärjeunge och tjännare i väntan på ålderdommen och döden där vi hamnat i utanförskap som vi inte hittar själv ur till ett värdigt liv och ett värdigt Kristen lib som en Herrens lärjeunge och de kallade av oss till en Herrens Tjännare ??? .

    Och hur ska man nå oss och få upp oss ur tv-sofforna och vår försoffning när vi inte räknas med .Om vi inte är etablerade för 35. Varken i Kyrkan eller samhället ???…Och likadant är det med psykist sjuka ….Som behöver kanske lite extra stöd för att kunna vara up to date….Om det starka tränger undan eller försummar de svaga eller oetablerade i alla åldrar eller man satsar bara på yngre i sin församling Kyrka eller de med missbruk eller de i tredje världen…

    Vad har man då för rätt att klagga på de som ingen hjälp knappt får …Mer än för sin överlevnad i välfärdssystemet …Men inte för sin mognad eller för att kunna lära sig att tillföra något med ,eller inte blir sedd och älskad och hjälpt…Och hjälpt att bli mottaglig för Guds nåd och kärlek och omsorg och livet i Gud .Och gensvara på och förmedla med Gud till möjliga givare och motaggare av Guds nåd som Gud vill…

    Om inte redskapen finns för dessa jag nu omnämt som jag känner mig som en utav . Och uppfattar mig själv och mitt liv .Och tror att det finns fler av ..Och vi är försummade . Hur kan man klagga på våra insatser då .Och förvänta sig att vi ska kunna gensvara positivt på det…. Frid Ronny

  • Stefan A

    Som sextiotalist kan jag konstatera att allt för många i min generation tog aldrig Jesus på allvar och försvann efter tonåren. En del fortsatte på grund av den sociala biten och några av dem på grund av sin tro. Av dem som fortsatt pga tron har många fått mycket stryk längs med vägen och är inte i stridbart skick. Man kan räkna dem på ena handens fingrar de som står upp idag och kan uträtta något. Detta är en fullständig katastrof. Dagens kristna ungdomar måste uppfinna hjulet en gång till helt i onödan…

  • NN

    Det har varit så som Ronny skriver i många år Jag tillhör en generation som blev helt överkörd av dom unga Vi har aldrig fått dela med oss av vår kunskap och vad händer då med församlingarna Åldersfixering är farlig det gör så att många unga inte känner sig hemma i församlingen utan försvinner ut när dom inte platsar längre Stefan som är lite äldre kan på grund av sin tjänst gå på ungdomsmöten i många år men vi övriga som är evigt unga är utestängda från den typen av gemenskap Ni som är ledare ser bara dom som ni har nära er och då sjunker åldern på ansvarstjänster i församlingen

  • David Axelsson

    Stefan!
    Jag håller med dig helt och fullt att det är dags för oss äldre (första gången någonsin som jag har skrivit det om mig själv:) att stötta ungdomarna. Jag tror det är en enorm skillnad på att säga ”nu måste de yngre ta över” och att aktivt jobba för att ”träna in” unga männsikor i församlingsledarskap och tjänst.

    Inställningen att de yngre ska ta över tror jag leder till låsningar och konflikter. Inga unga vill ta över det den förra generationen byggt. Varje generation måste få bygga utifrån sin tid och sina förutsättningar.
    Här har vi som församlingsledare mycket att göra. Inte minst när det gäller musik, uttryck, och gudstjänstformer. Men också sättet att ”vara” och ”leva” församling.

    En av mina tonåringar tittade på mig och torkade svetten ur pannan och sa: ”Pappa, så här borde kyrkan vara hemma också!”
    På andra sidan jordklotet under en gudstjänst med helt andra former än det jag är van vid här hemma svarade jag : Nu åker vi hem och bygger en sådan församling är du med ?”, ”absolut” sa han, sedan fortsatte rockbandet, förlåt lovsångsteamet, innan en av de äldre pasorerna kom fram och och uppmuntrade de ca 4000 ungdomarna som firade gudstjänst.
    /David, 60-talist!

  • NN

    David

    När rockbandet tar över som du skriver så har dom äldre blivit utvisade det går inte att vistas i en lokal med sådant ljud för den som har hörapparat bara på ett öra men den som har på bägge öronen har en viss fördel att kunna stänga av bägge men får ändå ingen behållning så då är det lika bra att stanna hemma Och undrar vart tog Jesu kärlek vägen Åldersfixering är farligt Jag tillhör dom som slogs ut i 30årsåldern och jag har undrat många gånger var tog mina kompisar vägen när ledarna tog en ny grupp och vi skulle klara oss själva men var inte van att fungera över alla åldersgränser Vi hade en kör som ofta var ute och missionerade på egen hand men när vi inte platsade där längre så kände vi inte igen oss i kyrkan den hade inte blivit som ett hem för oss

  • Anna-Karin

    Jag tror att vi är ganska många som aldrig har varit en ”målgrupp”. Vi verkar heller aldrig bli det. Om vi sätter oss och grymtar och grämer oss över det så lär vi dessutom missa det vi ändå får! Så upp med hakan, NN får gå på rockkonsert med Peltonkåpor…….

  • http://www.gerillan.wordpress.com Christian Samuelsson

    Stefan!!!!

    Du är verkligen inne på rätt spår!

    Carn-Henric Jaklund skriver om detta i sin bok också om mentorskap.

    Det finns väldigt många i min ålder som brinner och längtar och är redo att ta nya steg i ledarskap och är villiga att tjäna Jesus, det vi behöver ha är mentorer som gått före och bara backar upp.

    Vi längtar efter forum lite som framtidens evangelister som missionskyrkan har. Där möts de olika evangelisterna i missionskyrkan med ungdomsledare och andra människor som längtar.

    Om du vet folk Stefan som drömmer om detta så kontakta gärna mig – jag har bett om detta en längre tid att få kontakt med ledare som vill gå in och stötta framtida ledare.

    Vi längtar efter att få stöd och vill inte vara som jerobeam som bara frågade sina vänner – utan vi vill få visdom från de som varit med lite längre.

    Det finns pastorer som Carl-Olof Hultby,Sune Nordin,Pär Alfredsson och andra pastorer som är goda exempel på att lyfta fram yngre ledare att ta nya steg. Jag är övertygad om att det finns massvis av sådana människor, inte bara pastorer utan helt vanliga underbara människor.

    Frid // Christian i Malmöhuskyrka.

  • Broder Roger

    Pastor Stefan! Jag önskar bli litet mer som du. Endera fredagen kan det vara jag som är en av de femtiotalister som dyker upp i Konnekt för att bli en förebild för de yngre medlemmarna. Även om du inte sett mig där hittills är jag förhoppningsvis på väg dit rätt snart. Jag kan ju inte skylla på att något familjeliv tar all min vakna tid. Ha ha!

  • Ronny

    Håller med dig NN…Och jag vill inte skapa oenighet och spänningar mellan genrationnerna jag har ju själv en son på 22 och 19 år .Och båda är frälsta och mycket brinnade för Jesus Herren .Och ingen tid i mitt liv har jag älskat som den de är inne i nu ,till nu …Så att stöta och hjälpa alla yngre från barndomen och uppåt och nå till tro och frälsning . Och kallelse och tjänst för Herren är jag helt för .

    Och Uppskattar jag verkligen Stefan och jag har på känn att du ser hela församlingen och allmänheten i alla våra åldrar .Och därför att jag upplever dig som en ödmjukk broder och tjännare som är hörsam mot Gud och din nästa så långt du känner till. Så omnämde jag de i vår generation och över 35 som jag undrat varför man inte sett som behovets barn som man sa för i frikyrkan .Och som potensiella Lärjeungar och tjänare i församling evangelisation och mission och i omsorgen om alla och livet samhället , i och utanför församlingen bland oss Kristna och allmänheten …

    Eller är egenvärdet av människan och hennes möjligheter och möjlighet och behov att få nåd av Gud och bli kallad till tro och frälsning och lärjeungaskap och Herrens Tjänst slut vid 35

    Är det inte bara värdens synsätt som smitit in i kyrkan med, att man är förbrukad i meddelåldern .Och har man inte vänt om och blivit etablerad och bättrat sig då kommer det nog aldrig ske .Och man ej heller sättas in av Gud och församlingen i församlingens ansvars uppgifter heller …

    Och föresten vem räknar med de utslagningskonsekvenser självförvållat eller ej, eller både och…Som placerat en i utanförskap…

    Och de säger sig ju självt om man tänker efter att äldre och meddelålders inte ska behöva enbart anpassa sig till en yngre genration och vårda sig om och deras kultur.Det var fel då vi i 50 årsäldern var unga och det är fel nu …

    Nej ut med Jamse Dean ung rebel mentalitet från 50-talet och ogrässmentalitet i alla dess former både hos gammal och unga och vi mitt i livet.Och in med respekten för Gud och Guds ord och församlingen och samhället och överheten igen och äldre och yngre och barn och äcktenskapet och famlijen och alla människor och livet i Gud. .Och att arbeta och sköta sitt ansvar igen och det som är vackert här i livet i Gud

    Och barmhärtigheten mot alla och Gud främst igenom hans nåd och kärlek som aldrig förgår till Guds ära bara för Guds skull när vi väl vill göra som han vill…Och igenom tro och tålamod får man vad utlovat är ….Guds frid och Gud välsigne oss alla och livet och församlingen som Gud vill i Gud .Och för gott till hans ära enligt Guds Ord bibeln i Hans nåd och sanning och med integritet i Guds kärlek som aldrig förgår och nåd som varar evinnerligen i Jesus namn,amen!!! Frid Ronny ps 103

  • BW

    Ronny, jag tycker att du skriver klokt och insiktsfullt. Jag anar att det bakom dina ord finns en människa som precis som jag själv gått igenom mycket lidande och som vet hur det känns att leva i utanförskap. Samtidigt ser jag en människa som Gud har fått slipa bort mycket kantigheter ifrån. Du ska veta och komma ihåg att inför Gud går ingen kristen i pension så länge hon lever i detta sitt jordeliv och inte i himmelen heller för den delen. Kung David skrev ungefär så här: ”endast inför dig har jag syndat o Gud” och på samma sätt gäller att ”endast (i första hand) inför Gud tjänar vi Gud i detta livet” (egen formulering). Om du söker Gud och hans rike främst och inte går före Gud utan inväntar hans ledning så kommer du att få tjäna Gud och vittna om honom med eller utan äldstekårers och styrelsers medgivande och välsignelse.
    Gud är faktiskt mindre intresserad av vad vi gör än av vem vi är. När vi börjar bli till den person som han vill att vi ska vara så kommer han också att låta oss tjäna honom i ande och sanning. Och när vi har vårt hjärta rätt inför Gud och börjar ana vad det innebär att älska Gud av allt vårt hjärta, av all vår själ och av all vår kraft, då kommer vi att än mer få uppleva vad det vill säga att tjäna Gud i ande och kraft (samtidigt som vi inte uppskattar tjänandet mera än ”varandet” inför Gud). För det är detta som djupast sett tillfredsställer en människa, nämligen detta att känna Gud och att likheten av Gud alltmer lyser igenom våra liv.
    Det kommer snart en tid när många av devGuds barn som inte haft stort mer än en ”bänkvärmarfunktion” i våra möten kommer att få gå in i en mer specifik uppgift i Guds rike. Må vi leva så att vi är rustade den dagen när Guds kallelse kommer till oss att gå ut och ”göra något” för Gud och våra medmänniskor. En dag kommer det att visa sig att” många av de första skall bli de sista och många av de sista ska bli de första”.

  • Ronny

    Tack Bw för ditt inlägg. Jag ser på detta ,som man kan göra med att hjälpa människor i nöd och katastroffer, och som inte får tillfälle till en God socialutvekling… Att man måste försöka ge dom det om möjligt oavsett om vi är först eller sist i kön .Eller en gång varit först i kön…Gud gör inte skillnad på folk. Då bör inte vi människor och kristna heller göra det.

    Den nöd och hjälp man kan avärja, den giver man helt enkelt eller lär sig ,att så bör man göra om man vill vara human och inte inhuman , Annars kan man be att Gud gör det eller vädja om den hjälp som behövs hos andra ,för vår nästas frälsning och lidanden och nöd och möjlighet till ett gott liv. Om man inte har det som behövs själv ännu .Och även be att få av Gud själv med möjlighet att kunna hjälpa som Gud vill .Om vi vill följa Guds anmanningar och vilja och Ord och lära, och det som är gott här i livet .Men det kan ju ta tid innan man kommer till insikt mognad att göra det rätt med …Så det får man ju räkna med och vara tålmodig över också …

    Men det kan vara svårt för den som lever i nöd och prövningar att orka med och även att klara….Därför ville jag uppmärksamma detta ,även om det skulle skett vid fel tillfälle och utanför ämnet egentligen den här gången…

    Efter som Stefan vill Uppmärksamma Att 50-talisterna behöver stötta de yngre vilket jag anser med …

    Och som kan minska utanförskapet bland oss 50-talister med …Men då måste man kanske också få oss funktionsduggliga mer …Och det tror jag sker bäst med ett levande församlings liv där alla är sedda och uppmärksammade och älskade och välkomna och räknas med ,även dom äldre…Och det kommer att få hela församlingen att må bättre och bli mer levande med tror jag ,Och bättre på att nå de ofrälsta till frälsning med ,som en del av vår gemnnskap med Gud .Och trivsammare för de och oss alla att gå till med, när alla blir sedd och välkommnade och älskade och kan finna vänner ibland oss .Och få stöd och hjälp utan ansende till personnen hela livet i vått och tortt..För kärleken tror och hoppas och uthärdar allt…Och det är ju Gud som är sån och han vill inte bli av med en enda av oss, så varför skulle vi .För varför skulle han annars som människa gett sitt liv till försoning på Korset och uppstått till evigt liv igen på Tredje dagen …För att vi skulle få frid med Gud.

    Jo jag gick väl och förbittrade mig om sånt här jag erfarit och sett, och själv också orsakt och grämmde mig över . Och var kanske bådde bitter och avundsjuk och inte helt ödmjuk ifrågan och om annat ..Och för att jag inte blevs sedd och uppmärksammad och hjälpt som jag velat vilket ju inte enbart varit rätt som jag velat heller förstås. Och då till ett mer mogget liv och klarhet och sundhet i tron och hjälp för mig och de minna och människor jag sett i liknande sitution. Då jag velat det i många år så det gjort ont…..Detta ledd facktiskt till att jag miste repekten för överheten och sammhället och församlingens ledarskap till vis del….

    Men det är ju mitt problem som jag måste klara upp …Men jag tror att bristande omsorg och likvärdighet inför Gud och Guds Ord och livet och samhället och församlingen ,efter oss människors åsikter kan bidra till det…Men det är ju en del av det som Gud vill ge oss nåd och bättring om ,som om annat…Och ingen utpekad med det. Utan bara ett konsterande av mig , att det verkar vara ett mänskligt fenomen som kan förekomma ibland att alla behandlas inte licka kärleksfullt rättvist och omtänksamt….Som man måste uppmärksamma ibland , och pröva verka för ,förändring ska kunna ske, om möjligt till det bättre …Och man kanske blir mer sammarbetsvillig om man blir älskad och sedd med tiden….Frid Ronny