Idag var jag för första gången med på ett årsmöte i Elimkyrkan i Stockholm. Det var en härlig upplevelse. Först ett ingående årsmöte under ledning av ordförande Daniel Petersson med fast hand. Därefter fest och samkväm i församlingsvåningen där både smörgåstårtor och tårtor serverades. För mig som hör till de förgängliga välfärdssjuka stackarna med en något för kraftig böjelse åt frosserisynden som dagligen går på blodtrycksmedicin, blodfettsmedicin och blodförtunnande medicin för hjärtat, var det en kamp.

Men jag kan nu i äkta fariseisk andra avslöja för omvärlden – att jag tog bara en liten bit prinsesstårta. Och det kan väl knappast vara syndigt om biten bara var liten. Och biten var bara liten, jag försöker inte skönmåla synderna.

Och jag känner mig riktigt nöjd när jag sitter själv hemma en sen lördag kväll – och äter bananer. Det enda jag saknar är fru Swärd som är hos mamma i Skellefteå. Men hon kommer hem i morgon kväll, och då blir glädjen fullkomlig – som det står i Bibeln.

Nu laddar jag för att hålla en predikan i Elimkyrkans församlingsplantering – i Vårbergs centrum, söndag klockan 11.00.