Jag saknar Stefan Swärd på listan. 😉

fostra fram ledare ?

Vi inom frikyrkligheten har aldrig haft så många bibelskolor…
Inom pingst fanns det t.ex. när det kom fram de flesta ”färgstarka” profilerna endast korta bibelstudieveckor.

Fostra fram av vilka då ?

Det är tveksamt om dagens bibelskolor ger den miljö som ger kallelsen tydlig uppdragsbekräftelse.

Snarare nöjer sig ”direktoraten” & eleverna med att på sin höjd antyda:
”det ger en nyttig förkovran”.

Tyvärr, tyvärr – brinner inte elden hos uppdragsgivarna som ska ha hand om ”fostran” & mentorskap, så kan rörelserna knappast förvänta sig att nya eldar ska tändas.

Däremot ser kommande generationer tydligt när eld har tänts vid horisonten & letar sig dit innan ”ledningsfunktionärer” hos de etablerade sträckt upp fingret för att spana vart vinden blåser för närvarande…

Dessa ungdomar drar sig inte för att utsätta sig för strapatser med att dra iväg till franska Taizée för att under de mest enkla former lyssna till vadmalsklädda munkar…

Och vad gör de etablerade ”ledningsfunktionärerna” ?

Glöm inte att Piensoho faktiskt är fostrad i Missionskyrkan. Å andra sidan är det nog talande för Missionskyrkan att vi inte lyckades behålla honom.. Jag kan också tycka att du Stefan hade platsat på listan.

Anna-Karin:

Det handlar kanske om Bibel tolkning, men som jag läser Bibeln- så har jag svårt att se att KG Hammar är kristen utifrån Bibelns egen definition av en kristen.
– Om man måste tro som mig för att vara kristen?- Nej!
– Att man når sekualiserade svenskar har ingenting med saken att göra, så gör Christer Sturmark, Dalai Lama, Omar, Mona Sahlin och många andra också!
– Nyfikenhet för kristen tro? Om man kan själv väljer vad i Bibeln man önskar att tro på- och vad man inte önskar att tro på- så är det inte Gud/Jesus du tror på utan dig själv (för att använda ett argument från kyrkofadern Augustinus).
– Det finns många kristna samfund, ledare och annat jag inte är enig i sak med. Men dessa ser jag som kristna, många av de jag är starkt oeniga i- är enig i att KG Hammar inte går under den historiske definitionen av en kristen. Ulf Ekman kallade honom t.ex för falsk profet, en del representanter från s.k. historiska kyrkor tog starkt avstånd från honom- etc etc. Så jag är knappast ensam om min åsikt.

Vi för ha Jesus som förebild, och han kallade en spade för en spade (se t.ex när han kallade fariserna/skriftlärda för horunger, eller när han sa de hade djävulen till far).

Vänliga hälsningar,
Michael

Tokiga val av tidningen Dagen

Jag tycker personligen att Stefan gör en bra reflektion kring detta.
Vi behöver verkligen fundera.
Det finns säkert flera svar.
Någon var inne på pastorsutbildningen.
Jag har själv nog den uppfattningen att det formas lite för mycket och utbildas för dåligt i Skriften.
Bibeln gör och formar självständiga och tuffa gestalter.
Skolorna verkar tycka att allt annat är viktigare.
Det var nog bättre med John Ongman, Emil Gustavsson och grabbarna,
Deras bibelskolor vill säga.
Lite för mycket stremline idag.
Se´n tycker jag hans lista är dålig.
Självklart borde Green ha första platsen.
Och han Fader nånting från södertälljetrakten som skrev lite i Världen i Dag
men sedan plötsligt försvann.
Människor som vågar vara obekväma liknar faktiskt Jesus mer än några andra.
Som förlorar personlig prestige och sjunker stausmässigt till botten är värda
all beundran.
Sen kommer ingenting.
Och fjärdeplatsen och vidare kan ni säkert diskutera.

Tokiga val av Dagen skriver Torbjörn S Larsson. Sen slår han fast att Stefan gör en bra reflektion kring det hela. Och Stefan tycker alltså att Dagen gjort ett bra jobb…

Om man tar bort Missionskyrkan från din uppräkning, Stefan, så är de samfund du nämner tillsammans nästan mindre till numerären än pingströrelsen – vilket kanske förklarar en del, men det är knappast den viktigaste förklaringen.

Jag har väl ingen självklart jättebra förklaring, men du själv får väl ändå räknas som en hyfsat offentlig och känd person med visst inflytande. Men visst är det tunnsått rent generellt. Kanske är det för mycket av anabaptistiskt, egalitärt, jantelagsfixerat gruppbeteende i vissa samfund och sammanhang. Ingen ska komma och tro att han är något. Ingen ska komma och sticka upp. Här är vi alla lika små och lika enkla! Hurra, vad bra vi är! Låt oss sitta i ring och klia varandras ryggar medan vi sjunger ”we shall overcome!”

Ulf Ekman och Livets Ord är raka motsatsen till detta. Därför har de, fast de inte är så många, lyckats bättre än de flesta.

Snällism, fromhet, mysfaktor osv. vinner ingen respekt – man uppfostrar kristna till snälla knähundar. Fred är så oerhört viktigt, att man tystar sanningen. Med några års eftersläpning, hakar man på frågor som redan är avgjorda. Om man vill föra fram sin tro och sina åsikter, så finns inga hinder för det – snarare finns en ovilja och en oerhörd kunskapsbrist. I församlingarna ute i landet finns internationellt erkända kommunikatörer, Pr konsulter, marknadsstrateger, med vana och erfarenhet att skapa framgång. Men varför bry sig om en nervös församling med dödslängtan, vars enda dröm och vision om tillväxt – är att slås ihop med ett annat begravningsfölje. Att dö är ingen större utmaning, det kommer ske med oss alla förr eller senare. Men jag måste säga att att denna tro, att genom bön få folk att komma till någon av stadens begravningsbyrårer – för att ta imot Jesus som sin frälsare, tyder på en oerhört stark tro. Tänk om denna tro kopplades till Guds Ord och Guds visioner med fastställda och mätbara mål som utmanade församlingen.Tänk en församling som vore så salt, att ett helt land börjar att törsta efter Jesus. Tänk en församling där gåvorna i ett sammarbete får flöda i den helige andes kraft. Tänk er fria församlingar utan mariadyrkan, påvar och likdoft – som ingen kan stoppa – det skapar rubriker.

Anders R. Pettersson! På spiken!

Här kommer det salta Ordet från den äkta profeten Jesaja:

JESAJA 28:11 Ja, genom stammande läppar och på främmande språk skall han tala till detta folk, han som en gång sade till dem: ”Här är viloplatsen, låt den trötte vila. Här är vederkvickelse.” Men de ville inte höra.

Och HERRENS ord blev för dem ”bud på bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där.” Så skall de, bäst de går, falla baklänges och krossas, bli snärjda och fångade.

Hör därför HERRENS ord, ni hånare, ni som härskar över folket här i Jerusalem.

Ni säger: ”Vi har slutit förbund med döden, vi har ingått fördrag med dödsriket. När gisslet far fram som en översvämmande flod, skall det inte nå oss, ty vi har gjort lögnen till vår tillflykt, falskheten till vårt gömställe.”

Därför säger Herren HERREN så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly.

Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet.

Hagel skall slå ner lögnens tillflykt, vatten skall skölja bort gömstället.”
……………………
D.

K G Hammar ger ett mycket sympatiskt intryck i sin framtoning. Det är svårt att inte tycka om honom. Detta om personen. Den kristendom han för fram blir däremot för mig synnerligen egendomlig. Den Bultmann som han tycks försvuren åt ville ju ta bort undren som rör den nytestamentliga berättelsen. Och Bultmann… tja, han är ingen framskjuten gestalt i dagens centraleuropeiska kyrkouppfattning. Inte Barth heller som Bultmann lånade från.
Vad gäller gnosticismen är jag inte alls förundrad över att den drevs ut ur den ursprungliga kyrkan. Genom sin etnocentrism var den helt lagd till en enbart personlig Guds-tro. Ingen församling kunde bildas på den läran och inget budskap kunde förmedlas av denna exklusiva krets. Den som vill läsa mer kan läsa Elaine Pagels utmärkta bok ”Gnosticismen” liksom hennes ”Adam, Eva och Ormen”. Sällan har jag läst om något så informativt och lidelsefritt. Men så är Elaine Pagels en utmärkt historiker av facket. Hon fäller inga domar, men behärskar sitt ämne suveränt.
De första kyrkofädernas enstämmiga förklaring om människans status var – frihet! Människan var fri och var fullt kapabel att hantera denna frihet. Augstinus hade som bekant en annan uppfattning…

H Högberg 21

Jag har läst Elaine Pagels utmärkta bok ”De gnostiska evangelierna”. Senare har jag läst på nätet att hon är en av de ledande figurerna i den nygnostiska rörelserna i USA. Om det är sant, har hon verkligen lyckats skilja mellan arbete och fritid. På arbetstid är hon ju historiker. Och ”anti-historiker” på fritid? Jag uppfattade hennes bok som en enda plädering MOT gnosticismen. Men det kanske beror på vilken tro man själv har?

I sin bok visar hon att gnosticismen under antiken attraherade den intellektuella eliten inom medel- och överklassen, att den var ett bekvämt sätt att vara ”kristen” utan att bli förföljd av de politiska makthavarna, samt att den med sin världsfrånvändhet inte alls attraherade ”de arbetande massorna”. Och därför inte kunde bygga upp en egen rörelse, utan var tvungen att lägga sina ägg i andras bon. Hon framhåller också att Irenaeus beskrivning av gnosticismen är korrekt, och bekräftar därigenom att 1.900 år av kristen kyrkohistoria verkligen har fört vidare den autentiska kristendomen från generation till generation.

Men hon skriver också att den gnostiska inflitrationen av den kristna religionen KUNDE ha givit kyrkans historia en helt annan inriktning. Och detta är ju ett argument som brukas flitigt av dem, som idag vill stöpa om Svenska kyrkan i gnostisk riktning.

Anna-Karin

Du skriver att kristenheten är mångskiftande sam att ”som vill ingå i den är också mångskiftande”. Vad menar du? Sedan skriver du att ”vi” är ”katoliker, metodister, laestadianer, svenskkyrklingar, pingstvänner, grekortodoxer osv.”

För det första: Samtliga dessa har gemensamma kriterier för vad som menas med att vara kristen. Dessa kriterier läses gemensamt enligt Svenska kyrkans gudstjänstordning under högmässan varje söndag!

För det andra: Varför exkluderar du laestadianerna ur svenskkyrligheten?

Vid fyra veckors ålder är jag döpt i Svenska kyrkans tro. Mina föräldrar lovade inför Gud och församling att jag skulle uppfostras i denna tro. På den tiden var det föräldrars skyldighet enligt Sveriges Rikes lag att avge sådana löften, om föräldrarna själva var medlemmar i Svk. Vad svenskkyrklig tro är, har jag fått lära mig i söndagsskolan, småskolan, folkskolan, realskolan, gymnasiet. Och under konfirmationsundervisningen förstås. Så nog vet jag vad som är svenskkyrklig tro, och vad som inte är det.

K-G Hammar vet det också, men har på avgörande punkter tagit avstånd från både den svenskkyrkliga tron – och från den kristna tro som är gemensam mellan oss svenskkyrkliga (inkl. laestadianerna), metodister, pingstvänner, katoliker, grekortodoxer osv.

Naturligtvis visste jag inte vad svenskkyrklig tro är redan vid fyra veckors ålder, men jag räknar mig som kristen fr.o.m den dagen då jag döptes, eftersom jag har tillägnat mig varje moment i den undervisning som jag därefter har fått och inte förkastat något. Jag blev medveten om att jag är kristen vid 3 1/2 års ålder. De ord som jag då hörde, minns jag för evigt. De utgör början på min medvetna kristna tro. Den upplevelse, som jag då hade, liknar start det, som de frikyrkliga kallar ”andedopet”.Jag förstår öht inte varför man ska vänta med att döpa sina barn.

Men det är en annan fråga. Vi kristna med olika teologiska uppfattningar i det fåtal samfundsskiljande frågor som finns, är ju överens om allt det centrala och frälsningsavgörande i den kristna tron. Och man kan ju inte bli för gammal för att bli döpt i Faderns, Sonens och den Helige Andens namn!

Visst har jag fått kastat i ansiktet att jag inte skulle vara svenskkyrklig – av personer som tydligen inte har fått för sig att trosbekännelsen bara är ”en fin gammal tradition” och inte en bekännelse av den tro man har. Som har fått för sig att kristen tro idag är något helt annat än vad den har varit. Lurade av bl.a. K G Hammar som de är.

Anna-Karin: Du skrev ”vem ska sätta upp dem [kriterier för vem som är kristen], vem ska kontrollera dem, vem ska säga till att “nu käre vän, nu är du inte längre att beteckna som kristen även om du själv tror att du är det”.

Kristen måste ju rimligtvis vara den som omfattar kristen tro. Vad kristen tro är har man i alla tider sökt definiera, det är ju därför vi har trosbekännelserna t.ex. När KG Hammar säger att han inte ”tror” som trosbekännelserna utan ser dem som ”poesi” vad skall man säga då? När han menar att han inte tror på Jesu gudom, förnekar jungfrufödseln eller menar att uppståndelsen inte ägde rum fysiskt – vilken tro är det då han ger uttryck för. Historiskt sett är det omöjligt att kalla den tron för kristen. Genom årtusendena har den utdefinierats.

Frågan är ju om en ärkebiskop i en så liten kyrka som den Svenska Kyrkan, som ju tillhör en så väldigt liten rörelse som den Lutherska – ensam kan diktera hur vitt begreppet ”kristen” kan tolkas. Är inte det respektlöst mot de miljarder som menar att kristen tro definieras genom bl.a. trosbekännelserna?

Jag vet att denna bloggs läsare brukar vara väldigt intresserade av Brian McLaren. Därför vill jag gärna rekommendera följande recension av hans senaste bok: http://thegospelcoalition.org/blogs/kevindeyoung/files/2010/02/Christianity-and-McLarenism1.pdf

OK, det får bli ett 4:e inlägg men Stefan anske ursäktar 😀

Hej wildwest!
Om du är f.d. ärkebiskop och fortfarande präst i Svenska kyrkan och en annan kristen kallar dig icke-kristen tycker jag det är respektlöst, detta utifrån mitt kristna perspektiv.
Om du är en hindisk guru och en annan hindu kallar dig icke-hindu tycker jag att det kan brista i respekt men bäst att bedöma det är kanske en annan hindu 😉

Visst ska vi kunna ha uppfattningar om vad som utmärker en kristen och hur vi tror men man kan uttrycka sig med respekt. All diskussion vinner på ett respektfullt bemötande, precis som vi hade om aborter. Då har vi också en chans att ställa våra åsikter mot varandra och lära av varandra även om vi inte i sak ändrar oss. Att ständigt lära sig borde enligt mitt förmenande vara målet för diskussionen, inte pajkastning, ”one liners” och till slut bitterhet och osämja. Vem tar då till sig av meddebattörens kunskap??

Till den pågående debatten ang KG Hammar så skulle jag bara vilja säga att vi måste få sätta ner foten ibland och tex säga att detta är inte ett kristet synsätt eller enl bibeln rätt.

Tycker man att det inte stämmer med bibeln eller den kristna tron så är det ju synonymt med att tycka att han är inte kristen.
Det jag kan hålla med om är ju att det är inte vår sak att döma det är Gud som får sköta det.

Men än en gång, vi måste få reagera gå i debatt när vi märker hur det spårar ut.

För om vi aldrig får göra det så kommer vi att få en flummkyrka där alla passar in och allt är rätt och inget är fel.

Dessutom finns ju en stor risk att dom leder människor rakt in i avgrunden.

Dom biskopar, präster och pastorer som lyssnar till och anammar Hammar, Gardell och Spong mfl. skjuter sig själv i foten. För i sådana kyrkor kommer ej några präster eller pastorer att behövas.
Vi behöver ju ingen teologisk kunskap, nä dom perfekta ledarna blir då scoutledare och rödakorsetarbetare.

Dessa är ju utmärkta på att ta hand om människor.
Det är när jag läser tex detta som Bernt Isaksson skrev på Aletheia som vi måste säga ifrån.

Tycker det är så allvarligt så jag sätter in den kommentaren här under.

”Vi har under senaste månaderna hört om hur den ockulta Onenessblessingen kommit till Sverige och hur man i Engelbrektskyrkan i Stockholm har mässor där människor erbjuds denna ockulta ”välsignelse”, som bara kan beskrivas som ett ockult andedop människor luras att i god tro motta. Men nu kommer nästa våg av ockultism, även det i en Stockholmskyrka. Tidningen DAGEN skriver om hur det nu i Nacka Kyrka erbjuds att ”praktisera olika typer av nyandliga övningar i kyrkorummet.” Här ytterligare ett citat ur artikeln:” ”Många samlades i det rum där ämnet reinkarnation skulle behandlas. Anna Lena Mellbom berättade en del och därefter var det dags för handling. Genom grupphypnos ledde hon oss ner i avslappning med syfte att vi (kanske) skulle landa i ett tidigare liv.” slut citat.

Man tror knappt sina ögon när man läser detta, och man tänker att det måste vara någon enskild präst eller diakon som i smyg dragit in detta i Nacka Kyrka och att ansvarig biskop kommer se till att detta omgående stoppas. Men biskop emeritus Bengt Wadensjö ”tycker inte att det finns någon risk med att öppna för nyandliga frågor i kyrkan.” Hur djupt avfallet i svensk kristenhet verkligen nått speglas i det som samme biskop säger med dessa oerhörda ord: ” – Fokus ligger inte längre på att Jesus dog för våra synder utan det handlar mer om att känna harmoni. Vi vill försöka förmedla denna harmoni och har bland annat använt oss av musik.”

Alltså biskopen säger att Jesu försoning är inte det viktiga, utan att människor får känna ”harmoni”. Men Bengt Wadensjö är som sagt ”biskop emeritus”, och då kan man ju hoppas att nuvarande och ansvarige biskopen för Nacka Församling har förstånd att sätta stopp för de ockulta övningar man praktiserar i Nacka kyrkan. Men icke så. Hon, biskop Eva Brunne, säger istället: ”att arbetet är väl förankrat i församlingen och ser inga problem med det de gör i Nacka kyrka. – Syftet med dess dialogarbete är att ge rum för människors andliga erfarenhet och längtan. Samtidigt med församlingens kristna profil finns en strävan att kunna se det som förenar och är gemensamt i andligheten.” SLUT CITAT

Sammanfattningsvis: något mycket dramatiskt sker nu i andevärlden i detta land. En flodvåg från avgrunden väller upp och rakt in i kyrkliga sammanhang. En stor andlig förförelse sker med alla möjliga andliga lockbeten som för många kan se tilltalande och vällovliga ut. Vid en första anblick kan Onessblessingen och de ”andliga övningarna” och det som kallas Soaking m.m. se ofarligt ut, men handlar i själva verket om mörkaste ockultism.

Dessvärre tror jag att detta bara är början. Vi kommer snart få se stora övernaturliga manifestationer i dessa sammanhang, och ännu fler människor blir bedragna till att tro att det är ett Guds verk eller att det åtminstone är ofarligt. Men inget kan vara mera fel.

Ett ord som kommer till mig med kraft är:

1 Tim 4:1 ”Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. ”

Berndt Isaksson