Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Tidningen Dagen visar idag prov på en utmärkt journalistik med sin breda kartläggning av kristna kyrkans utveckling i Sverige senaste tio åren. Mycket bra att man breddar journalistiken med denna typ av översikter. Självklart kan man diskutera kriterier som används vid vad man väljer ut. För oss som representerar en mer väckelseorienterad och karismatisk fromhet skulle rangordna på ett helt annat sätt än vad Dagen gör när man väljer ut det 10 mest betydelsefulla kristna ledarna under senaste decenniet. Men utifrån mediegenomslag, och att få gehör för sina ståndpunkter, så kan man säkert utgå ifrån att Dagen hamnar ganska rätt i sina bedömningar, bl.a. med KG Hammar som förstanamn på ena listan och Jonas Gardell som etta på listan över dem som har påverkat synen på svensk kristenhet.

Jag gör dock två reflektioner. Listan över de tio personer som påverkade svensk kristenhet mest under 00-talet innehåller 4 pingstvänner, tre biskopar inklusive en ärkebiskop från Svenska Kyrkan, en ateist, Ulf Ekman och biskop Arborelius.

Den fråga jag ställer mig var finns de traditionella frikyrkosamfunden någonstans. Och här tror jag Dagen hamnar helt rätt i analysen. Det saknas tydligen helt och hållet färgstarka och inflytelserika ledare inom MIssionskyrkan, Frälsningsarmén, Evangeliska Frikyrkan, Alliansmissionen, Baptistsamfundet. Det är detta Dagen säger och jag tror att man har helt rätt. Vi har blivit tysta, marginaliserade, okända i samhället i stort, och det är knappt så att man ens känner till oss inom svenska kristenheten. Det är uppenbarligen bara pingströrelsen som har förmåga att fostra fram profiler. Vad gör vi för fel i de övriga samfunden – det är en fråga vi behöver fundera ett antal varv över. Är vi så rädda att få fram färgstarka ledargestalter, så att allt blir fullständigt profillöst och utslätat?

Och jag tycker också att det är ett visst svaghetstecken att senaste 30 årens förnyelse- och församlingsgrundarrörelse endast har lyckats få fram Ulf Ekman som en nationell, välkänd och inflytelserik profil.

Dagens lista över vilka som mest har påverkat synen på svensk kristenhet är också en katastrofal läsning. Jag tror att Dagen även här är rätt i analysen. Vi klarar inte av att fostra fram ledare som färgstarkt kan presentera kristen tro så att det påverkar svenska folket och påverkar svenska folkets bild av kyrkan. Det är tydligen Jonas Gardell, Åsa Waldau och Christer Sturmark som har tagit på sig att sköta om detta.

Vi behöver fundera över hur vi fostrar fram färgstarka ledare som får ett genomslag på nationell nivå. Vi behöver också fundera över hur vi från kyrkans sida arbetar med mediestrategi. Vem tar tag i den bollen?

  • BW

    Jag kan se en relevans i din frågeställning beträffande frågan om hur vi fostrar fram ”färgstarka” ledare. Annars var det lite väl mycket generaliseringar du (och Dagen)levererar och som jag av tidsskäl inte vill penetrera.

    Jag tror att en förklaring ligger i att vi i hög grad vill pressa in nya ledare i gamla mallar och strukturer där dom mer eller mindre kvävs och inte får ägna sig åt det som är deras kallelse. (En stor andel av de som efter pastorsutbildning gått in i tjänst har efter några år lämnat sitt ”kall”).

    Det gäller inte bara i kyrkans värld utan även inom politiken och i andra sammanhang att de kreativa och begåvade skräms och sållas bort av jantelagen och av majoritetsbeslut. Jag tror att vi till stor del kan se en förklaring till Ulf Ekmans framgångar och avryck i att han lyckats fjärma sig från traditionella kyrkliga och ”demokratiska” strukturer och lyckats finna en modell där hans entreprenörsanda och hans övriga gåvor fått maximal genomslagskraft. Jag tror inte att sådan miljö kräver framgångsteologin som grund men däremot att vi behöver fundera mer över i vilken grad vi vill låta oss ledas av ledare och skapa en miljö som ger en större frihet för ledare att utveckla och implementera sina gåvor och ideér.

    Å andra sidan är Sverige ett litet (10 miljoner invånare) och sekulariserat land med ett enkelspårigt medialt inflytande och medierna bestämmer själva vem som ska få utrymme i media vilket avgör vilka som får en medial genomslagskraft. Dessutom är det inte bara ledare som behöver ”lebensraum” utan alla som är kallade av Gud till att nå ut med evangeliets budskap.

  • http://twitter.com/StenbergJA Johan S.

    Jag saknar Stefan Swärd på listan. 😉

  • http://erevna.nu/ Michael G. Helders

    Tycker faktiskt listan säger mer om Svensk Kristenhet- än själva namnen på listan….Svensk kristenhet har blivit så lik världen- att till och med icke-kristna som KG Hammar och Crister Sturmark ligger på top 10 listan- över de som influerar och påverkad svensk kristenhet mest.

    Värre blir det, nu som Emerging Church flyter över de s.k.raditionella frikyrkosamfunden- steget från t.ex Brian McLaren till Shelby Spong är verkligen inte långt!- Och konsekvensen av den andligheten- har vi kanske läst lite om i tidningen Dagen senaste dagarna (Svenska Kyrkan).

    Dags att välja, gospel driven eller purpose driven- kristet liv.

    Missa inte Bill Stenbergs profetiska syn över Sverige: http://erevna.nu/?p=706 – helt överens med andra profetiska budskap- t.ex David Wilkersons budskap 2004 i Stockholm….Dags för var och en av oss att omvända oss kanske?

  • Pingback: Favorit i repris: Svar på varför jag är full av fruktan « Erevna – Blogg & Tankesmedja()

  • Nils

    fostra fram ledare ?

    Vi inom frikyrkligheten har aldrig haft så många bibelskolor…
    Inom pingst fanns det t.ex. när det kom fram de flesta ”färgstarka” profilerna endast korta bibelstudieveckor.

    Fostra fram av vilka då ?

    Det är tveksamt om dagens bibelskolor ger den miljö som ger kallelsen tydlig uppdragsbekräftelse.

    Snarare nöjer sig ”direktoraten” & eleverna med att på sin höjd antyda:
    ”det ger en nyttig förkovran”.

    Tyvärr, tyvärr – brinner inte elden hos uppdragsgivarna som ska ha hand om ”fostran” & mentorskap, så kan rörelserna knappast förvänta sig att nya eldar ska tändas.

    Däremot ser kommande generationer tydligt när eld har tänts vid horisonten & letar sig dit innan ”ledningsfunktionärer” hos de etablerade sträckt upp fingret för att spana vart vinden blåser för närvarande…

    Dessa ungdomar drar sig inte för att utsätta sig för strapatser med att dra iväg till franska Taizée för att under de mest enkla former lyssna till vadmalsklädda munkar…

    Och vad gör de etablerade ”ledningsfunktionärerna” ?

  • roberth

    Jag tror kyrligheten behöver få bort lite jantelag, stenhårt satsa på unga ledare. Titta på fryshuset, eller på scouterna. Jag lovar att på 10 företagsledare så finns det 7 scouter. Om 10 år så är 7 scouter och 3 från fryshuset.

    Vi måste lära unga att ta plats, sticka ut hakan på ett ödmjukt och bra sätt. Vi ska bli erkända för socialt engagemang, gemenskap osv.

    Storsatsning på ledarskap med andra ord.

  • http://amen.se brynte

    Glöm inte att Piensoho faktiskt är fostrad i Missionskyrkan. Å andra sidan är det nog talande för Missionskyrkan att vi inte lyckades behålla honom.. Jag kan också tycka att du Stefan hade platsat på listan.

  • Anna-Karin

    @Mikael G Helders no. 3: Du säger att KG Hammar inte är kristen.Han tror inte som du. Ska man tro som du för att kalla sig kristen? Han nådde under sin tid som ärkebiskop många icke-krista, han väckte nyfikenhet för kristen tro, han var en människa som syntes och väckte respekt bland sekulariserade.

    Jag tycker ditt uttalande är respektlöst. Man kan alltid diskutera hur man ser på saker och ting men att kalla honom icke-kristen är respektlöst.

  • http://erevna.nu/ Michael G. Helders

    Anna-Karin:

    Det handlar kanske om Bibel tolkning, men som jag läser Bibeln- så har jag svårt att se att KG Hammar är kristen utifrån Bibelns egen definition av en kristen.
    – Om man måste tro som mig för att vara kristen?- Nej!
    – Att man når sekualiserade svenskar har ingenting med saken att göra, så gör Christer Sturmark, Dalai Lama, Omar, Mona Sahlin och många andra också!
    – Nyfikenhet för kristen tro? Om man kan själv väljer vad i Bibeln man önskar att tro på- och vad man inte önskar att tro på- så är det inte Gud/Jesus du tror på utan dig själv (för att använda ett argument från kyrkofadern Augustinus).
    – Det finns många kristna samfund, ledare och annat jag inte är enig i sak med. Men dessa ser jag som kristna, många av de jag är starkt oeniga i- är enig i att KG Hammar inte går under den historiske definitionen av en kristen. Ulf Ekman kallade honom t.ex för falsk profet, en del representanter från s.k. historiska kyrkor tog starkt avstånd från honom- etc etc. Så jag är knappast ensam om min åsikt.

    Vi för ha Jesus som förebild, och han kallade en spade för en spade (se t.ex när han kallade fariserna/skriftlärda för horunger, eller när han sa de hade djävulen till far).

    Vänliga hälsningar,
    Michael

  • http://vemtanderstjarnorna.blogspot.com Per Ewert

    Vem som bör ta bollen att medieträna ledande kyrkomän och -kvinnor, hmmm… Vad sägs om – du?

  • Torbjörn S Larsson

    Tokiga val av tidningen Dagen

    Jag tycker personligen att Stefan gör en bra reflektion kring detta.
    Vi behöver verkligen fundera.
    Det finns säkert flera svar.
    Någon var inne på pastorsutbildningen.
    Jag har själv nog den uppfattningen att det formas lite för mycket och utbildas för dåligt i Skriften.
    Bibeln gör och formar självständiga och tuffa gestalter.
    Skolorna verkar tycka att allt annat är viktigare.
    Det var nog bättre med John Ongman, Emil Gustavsson och grabbarna,
    Deras bibelskolor vill säga.
    Lite för mycket stremline idag.
    Se´n tycker jag hans lista är dålig.
    Självklart borde Green ha första platsen.
    Och han Fader nånting från södertälljetrakten som skrev lite i Världen i Dag
    men sedan plötsligt försvann.
    Människor som vågar vara obekväma liknar faktiskt Jesus mer än några andra.
    Som förlorar personlig prestige och sjunker stausmässigt till botten är värda
    all beundran.
    Sen kommer ingenting.
    Och fjärdeplatsen och vidare kan ni säkert diskutera.

  • Läsare

    Anna-Karin

    Om du skall gå i försfar för Hammar på denna blogg kommer du nog att få argumentera bra, det är som ett helt annan dignitet på denna blogg om man jämför med många mindre bloggar.

    Men lycka till

  • Micke

    Tokiga val av Dagen skriver Torbjörn S Larsson. Sen slår han fast att Stefan gör en bra reflektion kring det hela. Och Stefan tycker alltså att Dagen gjort ett bra jobb…

  • C

    Jag håller med Anna-Karin. Det är bristande respekt att kalla Hammar för icke-kristen. Det är ngt annat att inte hålla med honom. Det är många här som själva står med kastskoveln och skiljer agnarna från vetet, det är faktiskt inte vår uppgift.

    Sedan håller jag inte heller med KG teologiskt på många punkter, men det är en annan sak.

  • http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/ Mikael Karlendal

    Om man tar bort Missionskyrkan från din uppräkning, Stefan, så är de samfund du nämner tillsammans nästan mindre till numerären än pingströrelsen – vilket kanske förklarar en del, men det är knappast den viktigaste förklaringen.

    Jag har väl ingen självklart jättebra förklaring, men du själv får väl ändå räknas som en hyfsat offentlig och känd person med visst inflytande. Men visst är det tunnsått rent generellt. Kanske är det för mycket av anabaptistiskt, egalitärt, jantelagsfixerat gruppbeteende i vissa samfund och sammanhang. Ingen ska komma och tro att han är något. Ingen ska komma och sticka upp. Här är vi alla lika små och lika enkla! Hurra, vad bra vi är! Låt oss sitta i ring och klia varandras ryggar medan vi sjunger ”we shall overcome!”

    Ulf Ekman och Livets Ord är raka motsatsen till detta. Därför har de, fast de inte är så många, lyckats bättre än de flesta.

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    K G Hammar är ordförande i den nygnostiska sekten IKT. Man måste väl ha rätt att ställa större krav på en teologiskt utbildad person, tillia f.d, ärkebiskop, än på en person som svarar ”fel” av ren okunnighet? Det är ju kyrkans uppgift att undervisa sina medlemmar i den kristna tron, och då ska man inte förkunna en annan tro. Lika lite som en matematiklärare ska lära sina elever att 1 + 1 = 11.

    Det är dessutom ett märkligt påstående att det skulle vara ”respektlöst” att kritisera en ledare i luthersk kyrka för att vara en villolärare. Dels därför att Luther var mycket noga med just den kristna undervisningen, och dels därför att det är en luthersk princip att man faktiskt får ifrågasätta kyrkliga auktoriteter.

    Jag tycker tvärtom att det är K G Hammar som är respektös. Respektlös mot alla som kommer till Svenska kyrkan för att höra Guds ord. Respektlöst mot alla de kristna som under generationer genom skatter, frivilliga gåvor och donationer, dagsverken och ideellt arbete har byggt upp Svk till Sveriges största religiösa samfund.

    Mer om hotet mot Svenska kyrkan från avfälliga präster och biskopar kan du läsa här:
    http://larsflemstroms.blogg.se/2010/february/varfor-brakar-de-kristna-2.html

  • Anders R Pettersson

    Snällism, fromhet, mysfaktor osv. vinner ingen respekt – man uppfostrar kristna till snälla knähundar. Fred är så oerhört viktigt, att man tystar sanningen. Med några års eftersläpning, hakar man på frågor som redan är avgjorda. Om man vill föra fram sin tro och sina åsikter, så finns inga hinder för det – snarare finns en ovilja och en oerhörd kunskapsbrist. I församlingarna ute i landet finns internationellt erkända kommunikatörer, Pr konsulter, marknadsstrateger, med vana och erfarenhet att skapa framgång. Men varför bry sig om en nervös församling med dödslängtan, vars enda dröm och vision om tillväxt – är att slås ihop med ett annat begravningsfölje. Att dö är ingen större utmaning, det kommer ske med oss alla förr eller senare. Men jag måste säga att att denna tro, att genom bön få folk att komma till någon av stadens begravningsbyrårer – för att ta imot Jesus som sin frälsare, tyder på en oerhört stark tro. Tänk om denna tro kopplades till Guds Ord och Guds visioner med fastställda och mätbara mål som utmanade församlingen.Tänk en församling som vore så salt, att ett helt land börjar att törsta efter Jesus. Tänk en församling där gåvorna i ett sammarbete får flöda i den helige andes kraft. Tänk er fria församlingar utan mariadyrkan, påvar och likdoft – som ingen kan stoppa – det skapar rubriker.

  • Elsa

    Vilken ”mysig” blogg där man kan få döma vilka som är kristna och inte. Verkligt vad ni kristna behandlar varandra fint! (Obs, ironi!) Vilka samfund tillhör ni egentligen, så man vet vad man ska hålla sig borta från?!

  • http://deborah7.blogg.se/ Deborah

    Anders R. Pettersson! På spiken!

    Här kommer det salta Ordet från den äkta profeten Jesaja:

    JESAJA 28:11 Ja, genom stammande läppar och på främmande språk skall han tala till detta folk, han som en gång sade till dem: ”Här är viloplatsen, låt den trötte vila. Här är vederkvickelse.” Men de ville inte höra.

    Och HERRENS ord blev för dem ”bud på bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där.” Så skall de, bäst de går, falla baklänges och krossas, bli snärjda och fångade.

    Hör därför HERRENS ord, ni hånare, ni som härskar över folket här i Jerusalem.

    Ni säger: ”Vi har slutit förbund med döden, vi har ingått fördrag med dödsriket. När gisslet far fram som en översvämmande flod, skall det inte nå oss, ty vi har gjort lögnen till vår tillflykt, falskheten till vårt gömställe.”

    Därför säger Herren HERREN så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly.

    Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet.

    Hagel skall slå ner lögnens tillflykt, vatten skall skölja bort gömstället.”
    ……………………
    D.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Flera olika kommentatorer,
    När det gäller KG Hammar bör man komma ihåg att han var mycket kontroversiell inom Svenska Kyrkan. Dels var det många som tyckte han var för vänstervriden. Dels var det många som tyckte att han var alltför teologiskt liberal, och gick över gränsen ibland för vad som kunde definieras som kristet.
    Sedan behöver man ha någon form av kriterier för vad som kan kallas för kristet. Nya Testamentet sysslar en hel del med sådana gränsdragningar. Kristendomen är ju en ganska exakt religion i jämförelse med t.ex. asiatiska religioner, det kretsar kring Jesustron, Jesu död på korset, uppståndelsen, människans behov av frälsning från synden etc.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • H Högberg

    K G Hammar ger ett mycket sympatiskt intryck i sin framtoning. Det är svårt att inte tycka om honom. Detta om personen. Den kristendom han för fram blir däremot för mig synnerligen egendomlig. Den Bultmann som han tycks försvuren åt ville ju ta bort undren som rör den nytestamentliga berättelsen. Och Bultmann… tja, han är ingen framskjuten gestalt i dagens centraleuropeiska kyrkouppfattning. Inte Barth heller som Bultmann lånade från.
    Vad gäller gnosticismen är jag inte alls förundrad över att den drevs ut ur den ursprungliga kyrkan. Genom sin etnocentrism var den helt lagd till en enbart personlig Guds-tro. Ingen församling kunde bildas på den läran och inget budskap kunde förmedlas av denna exklusiva krets. Den som vill läsa mer kan läsa Elaine Pagels utmärkta bok ”Gnosticismen” liksom hennes ”Adam, Eva och Ormen”. Sällan har jag läst om något så informativt och lidelsefritt. Men så är Elaine Pagels en utmärkt historiker av facket. Hon fäller inga domar, men behärskar sitt ämne suveränt.
    De första kyrkofädernas enstämmiga förklaring om människans status var – frihet! Människan var fri och var fullt kapabel att hantera denna frihet. Augstinus hade som bekant en annan uppfattning…

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Elsa 18

    I så fall ska du hålla dig borta från Svenska kyrkan.

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    H Högberg 21

    Jag har läst Elaine Pagels utmärkta bok ”De gnostiska evangelierna”. Senare har jag läst på nätet att hon är en av de ledande figurerna i den nygnostiska rörelserna i USA. Om det är sant, har hon verkligen lyckats skilja mellan arbete och fritid. På arbetstid är hon ju historiker. Och ”anti-historiker” på fritid? Jag uppfattade hennes bok som en enda plädering MOT gnosticismen. Men det kanske beror på vilken tro man själv har?

    I sin bok visar hon att gnosticismen under antiken attraherade den intellektuella eliten inom medel- och överklassen, att den var ett bekvämt sätt att vara ”kristen” utan att bli förföljd av de politiska makthavarna, samt att den med sin världsfrånvändhet inte alls attraherade ”de arbetande massorna”. Och därför inte kunde bygga upp en egen rörelse, utan var tvungen att lägga sina ägg i andras bon. Hon framhåller också att Irenaeus beskrivning av gnosticismen är korrekt, och bekräftar därigenom att 1.900 år av kristen kyrkohistoria verkligen har fört vidare den autentiska kristendomen från generation till generation.

    Men hon skriver också att den gnostiska inflitrationen av den kristna religionen KUNDE ha givit kyrkans historia en helt annan inriktning. Och detta är ju ett argument som brukas flitigt av dem, som idag vill stöpa om Svenska kyrkan i gnostisk riktning.

  • Anna-Karin

    Hej på er alla.

    Ja, KG Hammar har väckt – och väcker – många känslor men alla är inte negativa. Visst har Stefan, no. 20, rätt i att han hos många upplevdes kontroversiell men han var oerhört populär bland ännu fler. Det är ju så att man är mer benägen att protestera mot det man inte uppskattar än att offentligt prisa det man tycker om. Han tillhör dessutom den lilla, exklusiva skaran av kristna ledare vars namn är bekanta utanför kristenheten.

    Jag tänker inte rycka ut till Hammars försvar här på Stefans blogg – Läsare no. 12 – jag vet bättre. Däremot tycker jag att det är respektlöst att kalla honom icke-kristen. Att Michael G Helders tycker så respekterar jag men då ska han skriva att det är hans åsikt. Man kan tycka olika men ändå respektera varandra. IMHO

    Vad som är kristet eller ej är en gränsdragning som jag har svårt att se hur man ska göra. Stefan pratar om kriterier. Ja, men vem ska sätta upp dem, vem ska kontrollera dem, vem ska säga till att ”nu käre vän, nu är du inte längre att beteckna som kristen även om du själv tror att du är det”. Och om nu någon säger att jag inte är kristen, ska jag då bara upphöra att se mig som kristen? Ska det vara kriterier för bara Sverige, delar av Sverige, Norden, Europa, ja, hur tänker du Stefan? Kristenheten är stor och mångskiftande och vi som vill ingå i den är också mångskiftande. Vi är katoliker, metodister, laestadianer, svenskkyrklingar, pingstvänner, grekortodoxer osv.

    Nu ska jag fortsätta arbeta :- )

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Anna-Karin

    Du skriver att kristenheten är mångskiftande sam att ”som vill ingå i den är också mångskiftande”. Vad menar du? Sedan skriver du att ”vi” är ”katoliker, metodister, laestadianer, svenskkyrklingar, pingstvänner, grekortodoxer osv.”

    För det första: Samtliga dessa har gemensamma kriterier för vad som menas med att vara kristen. Dessa kriterier läses gemensamt enligt Svenska kyrkans gudstjänstordning under högmässan varje söndag!

    För det andra: Varför exkluderar du laestadianerna ur svenskkyrligheten?

    Vid fyra veckors ålder är jag döpt i Svenska kyrkans tro. Mina föräldrar lovade inför Gud och församling att jag skulle uppfostras i denna tro. På den tiden var det föräldrars skyldighet enligt Sveriges Rikes lag att avge sådana löften, om föräldrarna själva var medlemmar i Svk. Vad svenskkyrklig tro är, har jag fått lära mig i söndagsskolan, småskolan, folkskolan, realskolan, gymnasiet. Och under konfirmationsundervisningen förstås. Så nog vet jag vad som är svenskkyrklig tro, och vad som inte är det.

    K-G Hammar vet det också, men har på avgörande punkter tagit avstånd från både den svenskkyrkliga tron – och från den kristna tro som är gemensam mellan oss svenskkyrkliga (inkl. laestadianerna), metodister, pingstvänner, katoliker, grekortodoxer osv.

    Naturligtvis visste jag inte vad svenskkyrklig tro är redan vid fyra veckors ålder, men jag räknar mig som kristen fr.o.m den dagen då jag döptes, eftersom jag har tillägnat mig varje moment i den undervisning som jag därefter har fått och inte förkastat något. Jag blev medveten om att jag är kristen vid 3 1/2 års ålder. De ord som jag då hörde, minns jag för evigt. De utgör början på min medvetna kristna tro. Den upplevelse, som jag då hade, liknar start det, som de frikyrkliga kallar ”andedopet”.Jag förstår öht inte varför man ska vänta med att döpa sina barn.

    Men det är en annan fråga. Vi kristna med olika teologiska uppfattningar i det fåtal samfundsskiljande frågor som finns, är ju överens om allt det centrala och frälsningsavgörande i den kristna tron. Och man kan ju inte bli för gammal för att bli döpt i Faderns, Sonens och den Helige Andens namn!

    Visst har jag fått kastat i ansiktet att jag inte skulle vara svenskkyrklig – av personer som tydligen inte har fått för sig att trosbekännelsen bara är ”en fin gammal tradition” och inte en bekännelse av den tro man har. Som har fått för sig att kristen tro idag är något helt annat än vad den har varit. Lurade av bl.a. K G Hammar som de är.

  • Anna-Karin

    Men snälla nån…..Lars……jag har inte exkluderat någon.

    I allt övrigt avstår jag från att kommentera. Jag kan aldrig tro att jag på något sätt kan nå fram till dig, Lars och då är det bättre att avstå. Detta med all respekt för dig, vi skulle bara ”kidnappa” Stefans blogg och det vill inte han att vi gör. Med detta har jag skrivit tre inlägg under denna bloggpost.

    Trevlig helg önskar jag er alla.

  • Emil.

    Anna-Karin: Du skrev ”vem ska sätta upp dem [kriterier för vem som är kristen], vem ska kontrollera dem, vem ska säga till att “nu käre vän, nu är du inte längre att beteckna som kristen även om du själv tror att du är det”.

    Kristen måste ju rimligtvis vara den som omfattar kristen tro. Vad kristen tro är har man i alla tider sökt definiera, det är ju därför vi har trosbekännelserna t.ex. När KG Hammar säger att han inte ”tror” som trosbekännelserna utan ser dem som ”poesi” vad skall man säga då? När han menar att han inte tror på Jesu gudom, förnekar jungfrufödseln eller menar att uppståndelsen inte ägde rum fysiskt – vilken tro är det då han ger uttryck för. Historiskt sett är det omöjligt att kalla den tron för kristen. Genom årtusendena har den utdefinierats.

    Frågan är ju om en ärkebiskop i en så liten kyrka som den Svenska Kyrkan, som ju tillhör en så väldigt liten rörelse som den Lutherska – ensam kan diktera hur vitt begreppet ”kristen” kan tolkas. Är inte det respektlöst mot de miljarder som menar att kristen tro definieras genom bl.a. trosbekännelserna?

  • http://deborah7.blogg.se/ Deborah

    En liten korrigering:

    Trosbekännelsen är inte den enda grunden eller beviset på att man är kristen:

    ….1) man måste vara EN NY SKAPELSE dvs. vara född på nytt

    …2) man borde hålla Förbundet med Herren dvs. ”på frukten känner man trädet”-principen – och då kan inte trosbekännelser vara måttstocken…därför att munnen kan säga en massa saker medan hjärtat är avfälligt.

    Här handlar det om ett helt nytt RENT HJÄRTA.

    Det munnen (eventuella bekännelser) säger måste överensstämma med Den Helige Andes frukt i våra liv (enligt Ordet).

    Det är alltså BÅDE OCH.
    …..
    Mvh D.

  • http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/ Mikael Karlendal

    Jag vet att denna bloggs läsare brukar vara väldigt intresserade av Brian McLaren. Därför vill jag gärna rekommendera följande recension av hans senaste bok: http://thegospelcoalition.org/blogs/kevindeyoung/files/2010/02/Christianity-and-McLarenism1.pdf

  • wildwest

    Intressant att jag skulle kunna vara hinduisk guru, men får jag lust att kalla mej för kristen, så får ingen ifrågasätta min kristna tro… Läste för ett tag sen, vet dock inte var, om en asatroende som tyckte att detta var en föregångare till kristendomen så därför kallade han sej kristen. Men trosbekännelsen kunde han förstås inte ställa upp på, den var ju exkluderande…

  • Anna-Karin

    OK, det får bli ett 4:e inlägg men Stefan anske ursäktar 😀

    Hej wildwest!
    Om du är f.d. ärkebiskop och fortfarande präst i Svenska kyrkan och en annan kristen kallar dig icke-kristen tycker jag det är respektlöst, detta utifrån mitt kristna perspektiv.
    Om du är en hindisk guru och en annan hindu kallar dig icke-hindu tycker jag att det kan brista i respekt men bäst att bedöma det är kanske en annan hindu 😉

    Visst ska vi kunna ha uppfattningar om vad som utmärker en kristen och hur vi tror men man kan uttrycka sig med respekt. All diskussion vinner på ett respektfullt bemötande, precis som vi hade om aborter. Då har vi också en chans att ställa våra åsikter mot varandra och lära av varandra även om vi inte i sak ändrar oss. Att ständigt lära sig borde enligt mitt förmenande vara målet för diskussionen, inte pajkastning, ”one liners” och till slut bitterhet och osämja. Vem tar då till sig av meddebattörens kunskap??

  • wildwest

    Anna-Karin: Jag håller med Dej till viss del, men ibland tycker åtminstone jag att följdverkningarna av vissa företeelser blir så allvarliga att man inte längre kan vara hur gullig som helst. Se Jesu egna våldsamma utfall mot månglarna i templet, eller varför inte hans ”vackra” ord till fariséerna, den tidens präster i den tidens ”Sv kyrka”. Han strök dom sannerligen inte medhårs.

    Jag tycker att när s k kristna ledare leder sina sökande medmänniskor fullständigt fel, så att dom, om ingen annan upplyser dom, går åt helvete i ordets verkliga bemärkelse, då är det dags att vara skarp. Om jag i den fysiska världen visste om att vägen bakom kurvan är bortspolad men ändå står glatt leende i körbanan och vinkar fram mina medbilister skulle jag säkert åka dit. Det är så jag tycker ett stort antal präster som förordar alternativ kristendom ägnar sej åt. Det är kriminellt.

    Min salig morbror, som var industriledare i Tyskland med många kontakter bland dom högsta politikerna, sa till mej en gång att jag inte skulle uttrycka mej vid ett köksbord på ett annat sätt än jag skulle göra om den jag talar om fanns framför mej. Så försöker jag agera.

    Det borde inte vara så att jag är tvungen att kalla präster och biskopar i Sv kyrkan för icke-kristna, villolärare eller avfällingar. Jag får kolla deras uttalande, vägledning och agerande enligt Guds ord och då uppstår avgrundsdjupa diskrepenser.

    Förklara för mej hur Jesus skulle gjort idag om han kom. Jämför med hur han handskades med prästerna på sin tid.

  • Läsare

    Till den pågående debatten ang KG Hammar så skulle jag bara vilja säga att vi måste få sätta ner foten ibland och tex säga att detta är inte ett kristet synsätt eller enl bibeln rätt.

    Tycker man att det inte stämmer med bibeln eller den kristna tron så är det ju synonymt med att tycka att han är inte kristen.
    Det jag kan hålla med om är ju att det är inte vår sak att döma det är Gud som får sköta det.

    Men än en gång, vi måste få reagera gå i debatt när vi märker hur det spårar ut.

    För om vi aldrig får göra det så kommer vi att få en flummkyrka där alla passar in och allt är rätt och inget är fel.

    Dessutom finns ju en stor risk att dom leder människor rakt in i avgrunden.

    Dom biskopar, präster och pastorer som lyssnar till och anammar Hammar, Gardell och Spong mfl. skjuter sig själv i foten. För i sådana kyrkor kommer ej några präster eller pastorer att behövas.
    Vi behöver ju ingen teologisk kunskap, nä dom perfekta ledarna blir då scoutledare och rödakorsetarbetare.

    Dessa är ju utmärkta på att ta hand om människor.
    Det är när jag läser tex detta som Bernt Isaksson skrev på Aletheia som vi måste säga ifrån.

    Tycker det är så allvarligt så jag sätter in den kommentaren här under.

    ”Vi har under senaste månaderna hört om hur den ockulta Onenessblessingen kommit till Sverige och hur man i Engelbrektskyrkan i Stockholm har mässor där människor erbjuds denna ockulta ”välsignelse”, som bara kan beskrivas som ett ockult andedop människor luras att i god tro motta. Men nu kommer nästa våg av ockultism, även det i en Stockholmskyrka. Tidningen DAGEN skriver om hur det nu i Nacka Kyrka erbjuds att ”praktisera olika typer av nyandliga övningar i kyrkorummet.” Här ytterligare ett citat ur artikeln:” ”Många samlades i det rum där ämnet reinkarnation skulle behandlas. Anna Lena Mellbom berättade en del och därefter var det dags för handling. Genom grupphypnos ledde hon oss ner i avslappning med syfte att vi (kanske) skulle landa i ett tidigare liv.” slut citat.

    Man tror knappt sina ögon när man läser detta, och man tänker att det måste vara någon enskild präst eller diakon som i smyg dragit in detta i Nacka Kyrka och att ansvarig biskop kommer se till att detta omgående stoppas. Men biskop emeritus Bengt Wadensjö ”tycker inte att det finns någon risk med att öppna för nyandliga frågor i kyrkan.” Hur djupt avfallet i svensk kristenhet verkligen nått speglas i det som samme biskop säger med dessa oerhörda ord: ” – Fokus ligger inte längre på att Jesus dog för våra synder utan det handlar mer om att känna harmoni. Vi vill försöka förmedla denna harmoni och har bland annat använt oss av musik.”

    Alltså biskopen säger att Jesu försoning är inte det viktiga, utan att människor får känna ”harmoni”. Men Bengt Wadensjö är som sagt ”biskop emeritus”, och då kan man ju hoppas att nuvarande och ansvarige biskopen för Nacka Församling har förstånd att sätta stopp för de ockulta övningar man praktiserar i Nacka kyrkan. Men icke så. Hon, biskop Eva Brunne, säger istället: ”att arbetet är väl förankrat i församlingen och ser inga problem med det de gör i Nacka kyrka. – Syftet med dess dialogarbete är att ge rum för människors andliga erfarenhet och längtan. Samtidigt med församlingens kristna profil finns en strävan att kunna se det som förenar och är gemensamt i andligheten.” SLUT CITAT

    Sammanfattningsvis: något mycket dramatiskt sker nu i andevärlden i detta land. En flodvåg från avgrunden väller upp och rakt in i kyrkliga sammanhang. En stor andlig förförelse sker med alla möjliga andliga lockbeten som för många kan se tilltalande och vällovliga ut. Vid en första anblick kan Onessblessingen och de ”andliga övningarna” och det som kallas Soaking m.m. se ofarligt ut, men handlar i själva verket om mörkaste ockultism.

    Dessvärre tror jag att detta bara är början. Vi kommer snart få se stora övernaturliga manifestationer i dessa sammanhang, och ännu fler människor blir bedragna till att tro att det är ett Guds verk eller att det åtminstone är ofarligt. Men inget kan vara mera fel.

    Ett ord som kommer till mig med kraft är:

    1 Tim 4:1 ”Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. ”

    Berndt Isaksson

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Anna-Karin
    Vad menar du med att du ”inte på något sätt kan nå fram till” mig? Ett ganska exkluderande ordval. Har du ens försökt? Jag har en egen blogg, där du kan lämna kontaktuppgifter i kommentarsfältet. Men det är kanske inte vad du menar med att ”nå fram”? Nå fram med vad?

    Jag har då inte anklagat dig för att inte vara kristen. Jag kan ju inte veta vilka val du har gjort. Det handlar nämligen inte om intellektuella prestationer, att kunna den eller den lärosatsen utantill, och förstå vad som därmed menas. Men det handlar nu om K G Hammar, en person med gedigen teologisk utbildning, som har gjort ett medvetet val, och tagit ställning mot den kristna undervisning som han har fått.

    Svenska kyrkan är ett lutherskt trossamfund. Det står i lagen. Och det är luthersk tro att man får ifrågasätta kyrkliga auktoriteter. Luther själv var mycket ”respektlös” mot sin tids högsta kyrkliga auktoritet, påven. Och påven är väl en högre kyrklig auktoritet än en f.d. ärkebiskop?

    Detta är min femte kommentar, varför jag hänvisar till min blogg beträffande de avgudaläror som man försöker smyga in i Svenska kyrkan och även i frikyrkorna.

    http://larsflemstroms.blogg.se/2010/february/solfallosmannen-svenska-kyrkans-nya-profet.html
    http://larsflemstroms.blogg.se/2010/february/varfor-brakar-de-kristna-2.html



Subscribe to Stefan Swärd