Stefan Swärd

Det blev många inlägg i äktenskapsdebatten här på bloggen. Återkommer i frågan under tisdagen.

Mitt huvudengagemang som kristen och kristen ledare handlar om att föra människor till tro på Kristus. göra dem till lärjungar och se Guds rike bryta igenom på olika områden. Blev väldigt glad igår kväll när jag fick ett SMS från Andreas Nielsen i Hillsong-församlingen i Stockholm, om hur många man har fått be för som har velat ta emot Jesus, under senaste året. Och den segerrapport jag fick idag när jag träffade pastor Hernan Clavijo i latinamerikanska församlingen Iglesia Icthus om hur ett antal personer tagit emot Jesus och kommit med i församlingen senaste tiden. Och nu mobiliserar vi i Elimförsamlingen på Östermalm för att börja rycka framåt. Skåda framåt se det dagas, nya tider börjar gry, sjöng vi i min barndoms pingstkyrka.

Den värsta lögn som finns är att en församling i Sverige idag bör innebära stagnation, inga som kommer till tro, hög medelÃ¥lder, att det är sÃ¥ trögt och hÃ¥rt i Sverige – sanningen är den att intresset för Jesus är stort, den andliga längtan är stor – men det saknas folk som vill berätta om Jesus och presentera evangeliet pÃ¥ ett trovärdigt sätt och i Andens kraft.

Jag har nu läst igenom alla kommentarer på mitt inlägg om den förändrade äktenskapssynen inom kyrkorna, inlägget den 26 november. Jag vill diskutera några av kommentarsinläggen.

1. För det första konstaterar jag att ingen riktigt svarar på mina invändningar om att en central kristen fråga som äktenskapet, att vi behöver i våra ställningstaganden ta hänsyn till hur man upplever denna sak inom den världsvida kyrkan, och att man behöver ta hänsyn till den kristna traditionen. För den kristna kyrkan är den avgörande frågan alltid att leva i Guds vilja, Bibeln är det grundläggande rättesnöret i hur vi finner Guds vilja. I frågor där Bibeln är otydlig eller oklar kan kristen tradition och den världsvida kyrkans förståelse av detta vara till hjälp i tolkningen av Bibeln.

2. Att äktenskapsfrågan är viktig i kristen tro tycker jag att det är svårt att polemisera emot, det finns med både i skapelseberättelsen, på ett mycket tydligt sätt i Jesu undervisning och i Pauli brev. Och jag tycker också att det är svårt att polemisera mot påståendet att Bibeln sammankopplar sex med heterosexuellt äktenskap, och att man i kyrkohistorien också gör det.

3. Jag undrar över argumentet att vi kristna ”alltid har olika Ã¥sikter”. Jag tycker inte att det stämmer. Och sedan har jag svÃ¥rt att se att den kristna kyrkan historiskt har accepterat en massa samlevnadsformer utanför heterosexuella äktenskap. I vilka avseenden har vi inte varit överens om äktenskapssynen? Det gÃ¥r att hitta extrema exempel pÃ¥ sekter som tillämpat bÃ¥de polygami och lösaktig sexualitet, t.ex. var sekten Guds barn inne pÃ¥ det spÃ¥ret under 60- och 70-talet, och det fanns nÃ¥gon anabaptistisk strömning inne pÃ¥ liknande spÃ¥r pÃ¥ 1500-talet, men detta handlar om mycket marginella avarter inom den kristna kyrkans historia. Jag har svÃ¥rt att se att kyrkan har alltid haft olika uppfattningar, och att man utifrÃ¥n det argumentet skulle kunna motivera förändringar i äktenskapssyn. De som hävdar detta argument, mÃ¥ste mycket bättre klargöra vad man menar. Det finns nyansskillnader mellan luthersk och katolsk äktenskapssyn men grundinställningen är ju densamma, äktenskapet är instiftat av Gud och är en förbundsgemenskap mellan en man och en kvinna.

4. I kommentar nummer 5 till mitt inlägg om förändrad äktenskapssyn skriver David Berjlund och hävdar att jag har fel när jag pÃ¥stÃ¥r att det är en storstadsfalang inom Svenska Missionskyrkan som driver pÃ¥ dessa förändringar. När jag läser senaste numret av Sändaren tycker jag nog att deras omfattande enkät visar att jag har rätt pÃ¥ denna punkt. Mest ”liberala” i denna frÃ¥ga är storstadsförsamlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö – skriver Sändaren. Enkäten visar ocksÃ¥ att det är en minoritet av församlingarna inom SMK som stöder förändrad äktenskapspraxis – ocksÃ¥ det en stöd till min tes.

5. Jan skriver i inlägg nummer 18 att vi som vill bevara äktenskapet är bakåtsträvande träbockar. Och jämför med att man inte fick släcka ljuset i Filadelfia 1971 när Choralerna hade konsert. Att jämföra äktenskapsfrågan med triviala praktiska livsstilsfrågor där praxis ständigt förändras, och som inte har någon Bibel-teologisk innebörd, att man så relativiserar äktenskapssynen och därmed Jesu ord och även skapelseberättelsen, och Paulus undervisning - finns det då något i kristen tro man tycker är oföränderligt och absolut sant? Diskuterar man på den nivån kan man ifrågasätta om man har samma religion som utgångspunkt i diskussionen.

6. Emil Mattsson i inlägg 22, tycker att det är utslag av homofobi som ligger bakom diskussionerna om äktenskapet. Min frÃ¥ga till Emil Mattsson är om han tycker att Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna är homofoba? Tycker han att den världsvida pingströrelsen är homofob? Tycker han att kyrkan i tredje världen är homofob? Är Evangeliska Frikyrkan en homofob rörelse? Eller är den majoritet av församlingarna inom Svenska Missionskyrkan som inte vill förändra äktenskapspraxis, är de homofoba? Eller de sex biskopar i Svenska kyrkan som inte vill ändra äktenskapspraxis? Och vi som vill bevara äktenskapet – jag är övertygad om att vi skulle inte säga ett pip om homosexfrÃ¥gan om inte den sekulariserade och liberala kyrkan inte gick in och förändrade äktenskapspraxisen som man gör. ÄndÃ¥ är det ständigt vi som fÃ¥r kritiken för att vi bara vill prata om homosexualitet – ett helt befängt pÃ¥stÃ¥ende. Eller ska vi bara vara tysta när delar av kristna kyrkan ändrar äktenskapspraxis? Och när vi inte är tysta – dÃ¥ anklagas vi konstant för att bara lyfta fram homosexfrÃ¥gan?

 

Idag tog jag med mig min 83-årige far till frisören. När jag skulle betala för oss båda frågade frisören om min far var pensionär, ja sade jag, och pensionärer har en viss rabatt hos frisören. Sedan frågade frisören om jag också var pensionär. Det var första gången i min korta stund på jorden, som började i oktober 1954, som jag har fått den frågan. En historisk dag. En dag då tanken svindlar. Nu närmar man sig 100-årsdagen med hast.

Nu är det klart att jag fÃ¥r komma med pÃ¥ FN:s gigantiska klimatkonferens i Köpenhamn, och jag flyger ner till Köpenhamn pÃ¥ onsdag morgon nästa vecka och är med till konferensens slut den 18 december. Jag kommer att ha flera specifika uppdrag knutna till konferensen, och jag kommer att jobba med analys av den politiska processen när världens länder ska försöka komma överens. Kommer att fÃ¥ tillfälle att bÃ¥de se och lyssna till Ã¥tskilliga av de ledande personerna i världen, och i vissa fall fÃ¥ sprÃ¥ka med dem. Det kommer ju att vara bÃ¥de presidenter, regeringschefer, i stort sett alla världens miljöministrar, mÃ¥nga storföretagsledare, och företrädare för mÃ¥nga internationella organisationer bland annat FN, – kommer alla att vara pÃ¥ plats.

Jag tycker också att det är viktigt att vi kristna engagerar oss i de stora globala politiska frågorna. Jag hör till dem som tycker att hela klimatfrågan handlar om en rovdrift på naturen, att vi människor missköter Guds skapelse och att den rika världen överutnyttjar planetens naturresurser, och det blir de fattiga länderna och framtida generationer som får betala notan, klimathotet och klimatfrågan är ett gigantisk moralisk katastrof.

Och om det skulle visa sig om 25 år att klimatforskningen hade fel, så är det ändå helt rätt sak att ställa om från kol- och oljeberoendet i världen.

 

Det blev en omfattande debatt om klimatfrågan på min blogg 25 november, som jag inte har hunnit kommentera. Debatten utlöstes av en mening i mitt blogginlägg som handlade om något helt annat.

Att betrakta klimathotet och klimatforskningen som en konspirationsteori tycker jag är osakligt och ganska långsökt. Samtliga ledande vetenskapsakademier i världen ger klimatforskningen sitt fulla stöd, även om det bland enskilda forskare finns avvikande röster. Men det är ganska ovanligt att en forskningsinriktning når en sådan bred acceptans så att FN bildar en klimatkonvention kring frågan. Och samtliga världens länder har accepterat och skrivit under FN:s klimatkonvention. Man bör komma ihåg att åtskilliga av dessa länder är stora förlorare när utsläppen av växthusgaser ska minska, det handlar framförallt om stora kol- och oljeproducenter.

Jag kan inte heller begripa vari konspirationen bestÃ¥r. Att minska utsläppen av växthusgaser är kostsamt och väldigt svÃ¥rt för länderna, de har ju hittills inte alls klarat av att minska utsläppen. Att det skulle finnas nÃ¥got egenintresse att driva hela klimathots-projektet – hur skulle det vara möjligt?

Sedan är det aldrig fel att kritiskt granska forskning, och det är inte fel att kritiskt granska forskning som det råder så pass bred samsyn om som i detta fall. Man behöver inte vara konservativ för det, ett exempel på detta är ju förre Sandvik-chefen Per-Olof Eriksson som hör till de ledande klimatskeptikerna i Sverige.

Jag tycker att det finns en övertygande bevisning bakom klimatforskningen, och att vår enorma användning av fossila bränslen påverkar atmosfären och på sikt medeltemperaturen på vår planet. Sedan är klimatsystemet extremt komplicerat, och många variabler påverkar, så det är svårt att i modeller göra prognoser över klimatutvecklingen.

Att vi måste ta klimathotet på allvar är jag helt övertygad om. Det räcker med att det bara finns en viss sannolikhet för att klimatforskningen är riktig, för att man ska ta den på allvar. Det är tillräckligt stor risk för att vi behöver göra något åt detta.

Klimatpolitiken handlar ytterst om att vi behöver minska vårt beroende av fossila bränslen. Vår gigantiska oljeanvändning gör oss beroende av ett fåtal diktaturer. Och kolanvändningen är ett stort miljöproblem, bland annat på grund av svavelutsläppen, det är bara att resa till Kinas kolregioner så kan man se kolets miljöproblem med blotta ögat och genom att andas in luften. Jag tycker också att det är moraliskt felaktigt att vi helt utnyttjar planetens olje- och koltillgångar under några få generationer. Det är ju ändliga tillgångar som kommer att ta slut framöver, och oljan kan ta slut redan inom 40-50 år. Det är nödvändigt oavsett klimatforskningen att få fram alternativ till kol och olja.

Man behöver inte alls vara varken klimat- eller miljöalarmist för att fullt ut stödja klimatpolitiken.

Som kristen ledare får man ibland vänja sig vid att ibland bli höjd till skyarna och ibland sågad med fotknölarna. Och man lär sig att hålla distans till att både bli sågad och höjd till skyarna. Som kristen ska man ju också alltid vara ödmjuk, och veta att jag är liten och Gud är stor. Vi ska också vara mycket generösa i att uppmuntra varandra.

Se filmen nedan som Evangeliska Frikyrkans kommunikativa stab har producerat, handlar det om att uppmuntra en stackars samfundsordförande eller höja någon till skyarna på ett sätt som går över alla gränser? Sant och balanserat eller fanatisk idoldyrkan under religiös täckmantel? Se och bedöm själv.

 http://www.tackfilm.se/?id=1259655800812RA38