Har haft en julhelg dominerat av familjeliv. På julaftonen var vi tillsammans hos min frus bror. Och juldagen och annandagen har vi varit hemma, alla utflygna barn är hemma (4 stycken) och på annandagen kommer mina föräldrar på besök, 80-plussare.
Förbereder och ber över söndagens predikan i Elimkyrkan. Kommer nog att ta upp om att vara en församling som gemensamt är inriktad på uppdragen att förkunna evangeliet om Kristus, missions- och evangelisationsuppdraget. Enligt 1 Petri brev 2:9 är det ju en gemensam kristen kallelse och tjänst att förkunna Guds hans härliga gärningar. Och en lokal kristen gemenskap har detta som kanske sitt viktigaste uppdrag. De flesta håller nog teoretiskt och teologiskt med om detta. Men tyvärr ser vi här ett stort gap i svensk kristenhet mellan teori och praktik. Det är en ganska begränsad andel av församlingarna i Sverige som växer genom att man ständigt för människor till tro och gör dem till lärjungar.
Som nybliven pastor i Elimkyrkan försöker jag mobilisera församlingen i detta gemensamma uppdrag genom att få alla medlemmar engagerade i Alpha – en grundkurs i kristen tro. Det som är bra med det konceptet är att alla kan göra en insats. Även de som inte är ett dugg utåtriktade och har stora nätverk utanför kyrkan, eller är evangelistiskt lagda personer.
En del av missionsuppdraget handlar också om att visa barmhärtighet och göra goda gärningar. Det innebär att göra praktiska insatser för att hjälpa människor i nöd och bry sig om de svåra och stora frågor som människor brottas med i vårt samhälle. Där behöver vi också hitta fungerande modeller så att den lokala kristna församlingsgemenskapen blir aktiv i att visa barmhärtighet och göra goda gärningar. Det kan man göra på många olika sätt.
Kommer nog också in på i söndagens predikan om hur unik den kristna församlingen är. Visst finns det bättre och sämre församlingar. Men överlag tycker jag att den lokala kristna gemenskapen är en suverän social organisation, som kan samla olika kategorier av människor i en gemensam och engagerande långsiktig insats. Jag känner inte till någon annan motsvarighet i vårt samhälle. Då jämför jag med idrottsrörelsen, politiska partier, fackföreningsrörelsen och andra sociala organisationer. De som har vuxit upp i frikyrkan har ofta blivit för hemmablinda, och inser inte vad man har i den lokala församlingen. Det var bra att kungen i sitt jultal gav en eloge till föreningslivet, och alla de vardagshjältar som finns där. Det finns ett oändligt stort antal vardagshjältar i de kristna församlingarna runt om i Sverige.
Att den kristna församlingen reser sitt huvud, inser vad man har, och fullföljer sitt uppdrag – det är en helt avgörande fråga.