Det har varit några intensiva veckor för mig kring engagemanget med FN-konferensen i Köpenhamn. Och en hel del av jobbet återstår för mig, genom att flera rapporter ska skrivas i efterhand med analys av resultatet.
Men jag tycker att konferensen blev ett gigantiskt misslyckande. Det slutdokument på cirka tre sidor som världens politiska ledare lyckades enas om, efter två års intensivt förberedelsearbete är minst sagt tunt. Utsläppen av växthusgaser och klimatfrågan är dessutom en form av miljöproblem som behöver lösas genom världsvida och gemensamma FN-beslut. Att enskilda länder gör saker på egen hand blir alldeles för begränsat.
Och det stora problem i Köpenhamn var att världens två största utsläppare, Kina och USA, har så svårt att gå med på bindande uppgörelser med strikta tidsplaner om att begränsa sina utsläpp. Det var detta som knäckte hela Köpenhamnsmötet.
Det var underbart att få vara på gudstjänst i Elimkyrkan idag. Präglad av Guds närvaro, en utmärkt predikan av Lars-Göran Sundberg, en lyftande lovsång och innerlig bön. Och massor av intressanta samtal före och efter gudstjänsten.
Jag läste bibelordet om den första kristna församlingen. Man möttes dagligen för bön, prisa Gud, undervisning och gemenskap. Det behöver vi mycket mer återerövra. Inte bara vara söndagskristna, även om jag uppskattar söndagens gudstjänst som en särskild höjdpunkt. Utan att hela vårt liv genomsyras av vår kristna tro, och att församlingsgemenskapen inte blir en perifer fritidshobby, utan vår familj och vår bas i livet.
Nästa söndag den 27 december klockan 11.00 kommer jag att hålla predikan i Elimkyrkan på Storgatan i Stockholm. Jag känner att det blir ett viktigt möte, och med profetiska signaler inför år 2010.