Det är minst sagt spännande att vara i Köpenhamn just nu. Hela konferensanläggningen är en enda kokande gryta, 120 presidenter och regeringschefer är på plats, och hela världspressen inklusive ett antal hundra TV-kanaler från hela världen, det filmas och intervjuas i varje vrå av anläggningen just nu. Och förhandlingarna är inne i ett avgörande skeende. Som vanligt är det EU som trycker på för att det ska bli en långtgående och bindande uppgörelse, och som vanligt är USA ganska bromsande. Och även Kina som strikt bevakar sina intressen. Antingen kommer man överens om en ganska strikt uppgörelse om klimatpolitiken, eller också blir det en politiskt urvattnad deklaration, eller också brakar konferensen ihop på fredag natt och det blir inga beslut alls. Vi får se.
Vanligt folk undrar naturligtvis varför det är så svårt att fatta beslut. Men FN-systemet bygger på att alla länder är överens och det innebär att ett enskilt land som Maldiverna eller Sudan kan stjälpa hela uppgörelsen. Ett annat problem är att länderna har så olika intressen i denna fråga, och har så helt olika problemsituationer att hantera. USA vill till exempel att Kina ska minska sina utsläpp, men Kina vill framförallt satsa på ekonomisk tillväxt för en stor andel av kineserna är fortfarande fattiga, och då måste man bygga ut elproduktionen, och det är billigast att göra med kolkraft. Det är problemet i ett nötskal.