Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag har ingående läst Emil Mattssons inlägg (inlägg nummer 18 till min bloggpost om äktenskapet häromdagen) i debatten om äktenskapet. Eftersom jag antar att det är samma Emil Mattsson som är en av församlingsledarna i EFK-församlingen Saron i Göteborg så tycker jag att det är angeläget att i grunden reda ut de frågor han tar upp. I ett avseende håller jag helt med honom, och i ett annat avseende håller jag inte alls med honom, och jag tycker där att han kommer med en försåtlig och ständigt upprepad kritik mot alla kristna som vill behålla nuvarande grundsyn på äktenskapet.

Emil skriver om alla de stora världsproblemen som vi brottas med som mänsklighet. Och att vi behöver engagera oss i de stora frågorna. Det tycker jag är självklart. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att frågan om homosexualiteten är en mycket marginell fråga i det stora sammanhanget, däremot är det en mycket viktig fråga för många enskilda människor. När det gäller sexualetiska diskussioner tycker jag att de stora sociala problemen i världen kretsar kring den heterosexuella sexualiteten, Europeiska baptisternas kamp mot trafficking tycker jag är ett exempel på en utmärkt insats för att försöka sanera i dessa träsk.

Underförstått i Emils inlägg är tydligen att den breda majoritet av världens kristna som klart och tydligt vill bevara nuvarande former för äktenskap ignorerar de stora världsproblemen. Jag tycker att det är klart missvisande och osakligt. Katolska kyrkan, som är fullständigt kompromisslöst i sitt försvar för äktenskapet, har en mycket bred socialetisk agenda som man jobbar utifrån, men media har ju en ständig förkärlek att uppmärksamma när påven säger något om sexualetiska frågor. Kan man hävda att den förföljda kyrkan och kyrkan i tredje världen ignorerar världsproblemen bara för att man vill bevara äktenskapet?

Man kan säkert hitta enstaka kristna och någon enstaka bloggkommentator eller insändarskribent som tycker att frågan om att bekämpa homosexualiteten är en helt avgörande fråga, men jag har svårt att inse att någon kristen ledare med något större mått av ansvar skulle uttrycka sig på det sättet. Jag tycker att det helt enkelt är en mediemyt att homosexfrågan har fått så stora proportioner. Granskar man vanliga svenska församlingar där en mycket bred majoritet vill bevara äktenskapet, så tror jag inte att man ägnar särskilt mycket energi åt denna fråga. Jag har hållit mer än 4000 predikningar i mitt liv, men aldrig hållit en enda predikan om homosexualitet. Däremot har jag sysslat mycket med frågan på själavårdsplanet. Att jag själv vid enstaka tillfällen har varit engagerad i den offentliga debatten om denna fråga, beror helt och hållit på medias initiativ att lyfta fram frågan.

Underförstått i Emil Mattssons inlägg är också att det är de kyrkor som vill bevara äktenskapet som sätter agendan och som gör homosexfrågan till den avgörande, och det som skiljer sekulariserade och liberala kristna från mer evangelikala och konservativa kristna. Jag kan inte hålla med om och förstå den analysen. Jag uppfattar det nog som att det är det sekulariserade samhället med gayrörelsen som spjutspets som driver frågorna, och mer sekulariserade och liberalteologiskt orienterade kyrkor hakar på. Och vill ändra äktenskapspraxis. Det alla vi andra gör är att säga att detta är vi skeptiska till. Det som har hänt nu är att Svenska kyrkan, Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundet har ändrat i äktenskapsordningen. Vad ska vi då alla andra göra som inte gillar denna utveckling?

Om vi protesterar så tycks Emil Mattsson mena att vi är homofober och bara tänker på homosexfrågan och vill göra den till en kabinettsfråga. Så kan man tolka det han skriver. Våra valmöjligheter är enligt Mattsson att vara helt tysta (för annars blir vi anklagade för att vara homofober) eller också ska vi supporta förändringarna i äktenskapssynen. Det skulle vara intressant att få höra Mattssons rekommendation om vad vi ska göra. Här på bloggen har jag senaste tiden uttryckt synpunkter på Norrmalmskyrkans agerande i denna fråga, och på förändringarna inom de två nämnda frikyrkosamfunden. Men jag skriver om många andra frågor. Det är ju dessa kyrkor och samfund som har lyft fram frågan, som sätter frågan på agendan, och utmanar alla oss andra att vara tysta eller protestera.

Jag tycker att ansvaret för att provocera inomkyrkligt i denna fråga är de kyrkor som i denna fråga helt vill anpassa sig till samhällsutvecklingen. det är dessa kyrkor som sätter frågan på agendan och tvingar oss andra till att säga ifrån.

 För oss som vill bevara äktenskapet mellan man och kvinna är ju homosexfrågan ganska marginell i sammanhanget. Att bevara äktenskapet innefattar ju många olika frågor. Ett engagemang för att motverka skilsmässor är en annan jätteviktig fråga som är ett självklar angelägenhet för alla som vill bevara äktenskapet. När frågan om polygami kommer upp alltmer framöver, så kommer det att bli samma visa i den frågan. Men då kommer vi inte bli anklagade för att vara homofober utan då blir det väl något annat skällsord som kommer att uppfinnas för att sättas som epitet på alla bakåtsträvare.

Sedan har jag svårt med Emil Mattssons tendens till etisk relativisering. Visst är det många stora och globala frågor som är avgörande, men för en enskild kristen och för en enskild kristen församling är ju den avgörande frågan att man lever ett heligt liv, ett liv i efterföljelse, som innefattar alla livets områden – att leva ett liv som är välbehagligt för Gud. Och det är ju svårt att i livet i efterföljelse lyfta fram vissa frågor som inte särskilt viktiga, tycker att frågor om sexualitet, familjeliv och äktenskap är ganska centrala frågor i den enskilde troendes liv som Jesu lärjunge. Utifrån min egen erfarenhet av en strävan att leva i daglig efterföljelse till Jesus, så är det ju ofta ganska ”små” frågor som är viktiga, att tala sant, att tala rent, att älska min fru, att älska och hedra mina barn, att hedra mina föräldrar, att ge gåvor och vara generös med mina ägodelar, att inte bli bitter mot någon granne eller trossyskon, att behandla min kropp väl etc. etc. Jag kan ju inte här resonera så att dessa personliga helgelsefrågor inte är särskilt viktiga, därför att världsproblemen är så stora.

Mina kommentarer i detta inlägg utgår ifrån svenska förhållanden. Det är möjligt att bilden ser lite annorlunda ut i USA. Inom Anglikanska kyrkan har det varit tuffa diskussioner i denna fråga där kyrkorna i tredje världen hotar att lämna kyrkan på grund av liberaliseringen, inte minst i äktenskapsfrågan. Men min känsla är att även i dessa situationer blir det en mediemyt att homosexfrågan blir den helt avgörande. Det handlar väl framförallt om bibelsynen, som blir den verkligt skiljande frågan. Däremot kan det uppstå situationer där en droppe får bägaren att rinna över. Och då kan en ganska marginell fråga få en stor betydelse.

Onsdag morgon reser jag till Köpenhamn och ägnar mig åt globala miljöfrågor i tio dagar. Det kommer nog att märkas här på  bloggen. Men det går utmärkt att göra det och samtidigt hävda att äktenskapet är värt att bevaras och kämpas för.

  • http://sites.google.com/site/dengodanyheten Johan Ljungberg

    Mikael (kommentar 48 och 49)
    Jag ser ingen indikation på att du har förstått eller ens försökt förstå mina argument om hur jag läser Bibeln generellt och Rom 1 specifikt.

    Jag förstår inte heller hur långt du citerar studiebibeln eftersom du inte har något slutcitat. Dock; vare sig det är du eller studiebibeln som skriver ”Tro är en livsprincip hos dem som Gud rättfärdig gör…” så är det rent ut sagt hädiskt.

    Efesierbrevet 2:8-9 ”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig”.

    Tro är alltså inte en ‘livsstil’ utan en förutsättning för frälsning. Det är inget dömande med att visa på detta eftersom det är Bibelns budskap – snarare är det kärleksfullt.
    Det är utav kärlek och inte dom som vi säger till våra barn att om de leker på gatan kan de bli påkörda.

    Kanske är ditt problem att du ser tro som en gärning. Betänk då detta: en gärning är något med vilken människan tror sig FÖRTJÄNA frälsning. Genom tro förtjänar vi inte frälsning utan får del av Kristus offer, genom vilket vi kan bli rättfärdigjorda.

    Du kan inte använda ‘gyllene regeln’ som någon sorts ‘översanning’ allt Guds ord måste förstås i sin kontext som det relaterar till Evangeliet. Visst, först skall man se över sitt eget hus – sedan skall man söka leda andra till Kristus och bygga upp dem i helig efterföljelse i enlighet med Hans Ord. Det är inget dömande med det.

  • http://sites.google.com/site/dengodanyheten Johan Ljungberg

    Mikael,
    en sak till: tro inte för en sekund att bara för att man förhåller sig relativistisk till sanningen slipper man Guds dom. Det är ABSOLUT inte summan av ‘den gyllene regeln’
    Det är så långt ifrån Jesu lära man kan komma.

  • Mikael

    Hej Johan!
    Det hänger mycket på viljan!
    Vill man förstå så är det nog ganska lätt det är kommentaren till Rom 1:17 som jag frågade dig varför började du inte där i din förklaring!

    Visst jag missade citattecknet på slutet dålig efterkontroll av text innan den sändes.

    Du bemöter mig med misstänksamhet och att du går emot den citat som börjar med Guds rättfärdighet…
    Och slutar med De rättfärdiga skall leva med sin tro.”

    När jag lyfter upp Gyllene regeln till Grunden för vår tro, så citerar jag Jesus när han svarar en farise! Läs Matt. 22:37-40. Skall jag ifrågasätta bibelns evangeliers utsagor.

    Där till att du ifrågasätter Studie Bibeln med medarbetarare som
    Biskop Bo Giertz, Biskop Bertil E. Gärtner, Frank Mangs med flera som står bakom i arbete och bearbetning, gör mig lite förvånad vad bygger du dina teologiska studier på?

    Jag kanske är naiv som anser att detta praktverk är en giltlig text för att förstå
    det nya testamentet.

    Har du det inte kanske diskussionen blir lite väl krystad, men läser du början på Rom kapitel 2 ser du att där förklarar Paulus hur man skall handskas med sin och andras rättfärdighet.

    Alltså om du går till Biblioteket ber att få låna Studie bibeln band tre från 1980, så kan du läsa det jag skrev som citat, på sidan 517 kommentar till Rom 1:17.

    Och Johan jag ser indikation på att ditt arbete med att fördjupa dig i Paulus brev till församlingen i Rom endast är till för att rättfärdiga din egna inställning, och då ber jag dig bespar oss det arbetet och försök att se med nya ögon ljuset och bli upplyst!

    Några frågor som man bör ta med sig i det arbetet man gör.
    Vilket syfte har brevet, vem är brevet skrivet för, och vad vill författaren säga med brevet!
    Utan de tre frågorna blir arbetet lite svävande. Men om man vill göra det lättare för sig kan man alltid start med att fråga: Varför! Ställ den frågan i varje vers, då kanske din bibel omvandlas ifrån att vara en tegelsten att slå andra i huvudet med, till mycket uppbyggande bok.

    Hoppas du kan förstå att mitt sätt att möta dig är för att jag hoppas att vi skall kunna mötas i samma kyrka och med glädje och bara ha det jätteroligt tillsammans
    bröder emellan! Och du Läs gärna Paulus brev till Filliperna

    /Mikael

  • Maria

    Lärjungarna sade: ”Om mannens ställning till hustrun är sådan, är det bäst att inte gifta sig”. Han svarade: ”Alla kan inte tillägna sig detta, utan bara de som har fått den gåvan. Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könslösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta”. Matteus 19.



Subscribe to Stefan Swärd