Jag har nu läst igenom alla kommentarer på mitt inlägg om den förändrade äktenskapssynen inom kyrkorna, inlägget den 26 november. Jag vill diskutera några av kommentarsinläggen.
1. För det första konstaterar jag att ingen riktigt svarar på mina invändningar om att en central kristen fråga som äktenskapet, att vi behöver i våra ställningstaganden ta hänsyn till hur man upplever denna sak inom den världsvida kyrkan, och att man behöver ta hänsyn till den kristna traditionen. För den kristna kyrkan är den avgörande frågan alltid att leva i Guds vilja, Bibeln är det grundläggande rättesnöret i hur vi finner Guds vilja. I frågor där Bibeln är otydlig eller oklar kan kristen tradition och den världsvida kyrkans förståelse av detta vara till hjälp i tolkningen av Bibeln.
2. Att äktenskapsfrågan är viktig i kristen tro tycker jag att det är svårt att polemisera emot, det finns med både i skapelseberättelsen, på ett mycket tydligt sätt i Jesu undervisning och i Pauli brev. Och jag tycker också att det är svårt att polemisera mot påståendet att Bibeln sammankopplar sex med heterosexuellt äktenskap, och att man i kyrkohistorien också gör det.
3. Jag undrar över argumentet att vi kristna ”alltid har olika åsikter”. Jag tycker inte att det stämmer. Och sedan har jag svårt att se att den kristna kyrkan historiskt har accepterat en massa samlevnadsformer utanför heterosexuella äktenskap. I vilka avseenden har vi inte varit överens om äktenskapssynen? Det går att hitta extrema exempel på sekter som tillämpat både polygami och lösaktig sexualitet, t.ex. var sekten Guds barn inne på det spåret under 60- och 70-talet, och det fanns någon anabaptistisk strömning inne på liknande spår på 1500-talet, men detta handlar om mycket marginella avarter inom den kristna kyrkans historia. Jag har svårt att se att kyrkan har alltid haft olika uppfattningar, och att man utifrån det argumentet skulle kunna motivera förändringar i äktenskapssyn. De som hävdar detta argument, måste mycket bättre klargöra vad man menar. Det finns nyansskillnader mellan luthersk och katolsk äktenskapssyn men grundinställningen är ju densamma, äktenskapet är instiftat av Gud och är en förbundsgemenskap mellan en man och en kvinna.
4. I kommentar nummer 5 till mitt inlägg om förändrad äktenskapssyn skriver David Berjlund och hävdar att jag har fel när jag påstår att det är en storstadsfalang inom Svenska Missionskyrkan som driver på dessa förändringar. När jag läser senaste numret av Sändaren tycker jag nog att deras omfattande enkät visar att jag har rätt på denna punkt. Mest ”liberala” i denna fråga är storstadsförsamlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö – skriver Sändaren. Enkäten visar också att det är en minoritet av församlingarna inom SMK som stöder förändrad äktenskapspraxis – också det en stöd till min tes.
5. Jan skriver i inlägg nummer 18 att vi som vill bevara äktenskapet är bakåtsträvande träbockar. Och jämför med att man inte fick släcka ljuset i Filadelfia 1971 när Choralerna hade konsert. Att jämföra äktenskapsfrågan med triviala praktiska livsstilsfrågor där praxis ständigt förändras, och som inte har någon Bibel-teologisk innebörd, att man så relativiserar äktenskapssynen och därmed Jesu ord och även skapelseberättelsen, och Paulus undervisning – finns det då något i kristen tro man tycker är oföränderligt och absolut sant? Diskuterar man på den nivån kan man ifrågasätta om man har samma religion som utgångspunkt i diskussionen.
6. Emil Mattsson i inlägg 22, tycker att det är utslag av homofobi som ligger bakom diskussionerna om äktenskapet. Min fråga till Emil Mattsson är om han tycker att Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna är homofoba? Tycker han att den världsvida pingströrelsen är homofob? Tycker han att kyrkan i tredje världen är homofob? Är Evangeliska Frikyrkan en homofob rörelse? Eller är den majoritet av församlingarna inom Svenska Missionskyrkan som inte vill förändra äktenskapspraxis, är de homofoba? Eller de sex biskopar i Svenska kyrkan som inte vill ändra äktenskapspraxis? Och vi som vill bevara äktenskapet – jag är övertygad om att vi skulle inte säga ett pip om homosexfrågan om inte den sekulariserade och liberala kyrkan inte gick in och förändrade äktenskapspraxisen som man gör. Ändå är det ständigt vi som får kritiken för att vi bara vill prata om homosexualitet – ett helt befängt påstående. Eller ska vi bara vara tysta när delar av kristna kyrkan ändrar äktenskapspraxis? Och när vi inte är tysta – då anklagas vi konstant för att bara lyfta fram homosexfrågan?