Nu närmar jag mig 100-årsdagen med hast

~ stefan

Idag tog jag med mig min 83-årige far till frisören. När jag skulle betala för oss båda frågade frisören om min far var pensionär, ja sade jag, och pensionärer har en viss rabatt hos frisören. Sedan frågade frisören om jag också var pensionär. Det var första gången i min korta stund på jorden, som började i oktober 1954, som jag har fått den frågan. En historisk dag. En dag då tanken svindlar. Nu närmar man sig 100-årsdagen med hast.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Ulf Stenlund

    En bekant blev 100 i år. För henne var det viktigt att hon lyckats få plats för sin son (ca 80) på ett äldreboende. Perspektiven är olika men Gud är god!

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Hade samtal med en person på skattemyndigheterna som tyckte att jag skulle tänka på min pension.

    Mitt svar blev att när jag är hundra år och har två timmar kvar har jag det bästa framför mig,nämligen evigheten tillsammans med Jesus,då kröp det fram att hon också var troende så vi hade samma mål.

    Ingen falsk förtröstan på ett system som redan nu krackelerar under väl färds tankens stora byggnads verk,om en trygg ålderdom med fet pension,nej Jesus får allt bära hela vägen hem.

    v v v v T,B.

  • http://vemtanderstjarnorna.blogspot.com Per Ewert

    Trögtänkt frisör! Han skulle självfallet ha frågat dig först om du var pensionär. Då hade han logiskt kunna sluta sig till att även din far var detsamma. :-)
    Men se det från den positiva sidan. Nu kanske du kan gå med i äldstekåren! (Fast det kanske en pastor inte får förresten…)

  • Per Hallström

    Ja, Stefan, människor kan som denne frisör vara både okänsliga och omdömeslösa.
    Min mor var nybliven pensionär och skulle åka buss från Emsfors till Oskarshamn. På bussen gällde nu pensionärsrabatt och min mor upplyste chauffören: ”Ja, och så är jag pensionär”. Och busschaufförens svarade helt rått: ”Ja, det ser jag!”.

  • BW

    Stefan: Jag ska berätta om mitt livs misstag. Det var en lördag på den tiden när jag studerade vid universitetet i Linköping. Jag var med familjen på Linköpings motsvarighet till Skansen, nämligen Gamla Linköping, när jag fick syn på en studiekamrat som var i sällskap med vad jag i hastigheten uppfattade som en något äldre dam. Dagen därpå träffade jag honom i matsalen och frågade honom: Vem var du tillsammans med igår i Gamla Linköping? Var det din mor? varpå han svarade: Nej, det var min flickvän. Det blev påtagligt pinsamt tyst vid bordet där vi satt och åt tillsammans med ett antal andra studenter. Han gifte sig några år senare med en annan kvinna, så vem vet, jag gjorde honom kanske en tjänst och jag får väl vara tacksam för att han var en så helgad kristen, annars vet man aldrig vad som hade kunnat hända där vid matsalsbordet. Om man ska bli vis måste man gå den hårda vägen.

    Vad beträffar frisören du nämnde, så kanske han tyckte att du verkade lite gaggig. Om han nu inte trodde att du var sjukpensionär, med det är väl inte särskilt troligt, så vältränad som du har blivit.

  • Tomas Ander

    Välkommen i gänget… :)