Det blev en omfattande debatt om klimatfrågan på min blogg 25 november, som jag inte har hunnit kommentera. Debatten utlöstes av en mening i mitt blogginlägg som handlade om något helt annat.
Att betrakta klimathotet och klimatforskningen som en konspirationsteori tycker jag är osakligt och ganska långsökt. Samtliga ledande vetenskapsakademier i världen ger klimatforskningen sitt fulla stöd, även om det bland enskilda forskare finns avvikande röster. Men det är ganska ovanligt att en forskningsinriktning når en sådan bred acceptans så att FN bildar en klimatkonvention kring frågan. Och samtliga världens länder har accepterat och skrivit under FN:s klimatkonvention. Man bör komma ihåg att åtskilliga av dessa länder är stora förlorare när utsläppen av växthusgaser ska minska, det handlar framförallt om stora kol- och oljeproducenter.
Jag kan inte heller begripa vari konspirationen består. Att minska utsläppen av växthusgaser är kostsamt och väldigt svårt för länderna, de har ju hittills inte alls klarat av att minska utsläppen. Att det skulle finnas något egenintresse att driva hela klimathots-projektet – hur skulle det vara möjligt?
Sedan är det aldrig fel att kritiskt granska forskning, och det är inte fel att kritiskt granska forskning som det råder så pass bred samsyn om som i detta fall. Man behöver inte vara konservativ för det, ett exempel på detta är ju förre Sandvik-chefen Per-Olof Eriksson som hör till de ledande klimatskeptikerna i Sverige.
Jag tycker att det finns en övertygande bevisning bakom klimatforskningen, och att vår enorma användning av fossila bränslen påverkar atmosfären och på sikt medeltemperaturen på vår planet. Sedan är klimatsystemet extremt komplicerat, och många variabler påverkar, så det är svårt att i modeller göra prognoser över klimatutvecklingen.
Att vi måste ta klimathotet på allvar är jag helt övertygad om. Det räcker med att det bara finns en viss sannolikhet för att klimatforskningen är riktig, för att man ska ta den på allvar. Det är tillräckligt stor risk för att vi behöver göra något åt detta.
Klimatpolitiken handlar ytterst om att vi behöver minska vårt beroende av fossila bränslen. Vår gigantiska oljeanvändning gör oss beroende av ett fåtal diktaturer. Och kolanvändningen är ett stort miljöproblem, bland annat på grund av svavelutsläppen, det är bara att resa till Kinas kolregioner så kan man se kolets miljöproblem med blotta ögat och genom att andas in luften. Jag tycker också att det är moraliskt felaktigt att vi helt utnyttjar planetens olje- och koltillgångar under några få generationer. Det är ju ändliga tillgångar som kommer att ta slut framöver, och oljan kan ta slut redan inom 40-50 år. Det är nödvändigt oavsett klimatforskningen att få fram alternativ till kol och olja.
Man behöver inte alls vara varken klimat- eller miljöalarmist för att fullt ut stödja klimatpolitiken.
Pingback: Klimathotet: Bluff eller inte? « Hela Pingsten()