Hälsningar från morgonbönen i sängen

~ stefan

Istället för att vara på Evangeliska Frikyrkans medarbetardagar ligger jag sjuk hemma i sängen. Och i stället för att få be tillsammans med, prata med, skratta med, prata allvar med, en massa EFK-pastorer, får jag ha min egen morgonbön själv istället.

Men jag och Gud, det kan bli fantastiska konferenser det med. Det är livets yttersta mening att älska Herren vår Gud och vår nästa som oss själva. Det är när vi ägnar vår energi åt detta som vi hamnar rätt. Och det dagliga personliga umgänget med Gud är då avgörande.

Den här morgonen läser jag i Jesu bergspredikan: ”Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.”

Det jag funderar över om Jesus visar på ett kristet liv som är ganska långt från mainstream-kristendomen i Sverige. Att bli accepterad av världen, av media, av kommunhuset, av politikerna, av allt och alla tycks vara en kristen över-ideologi – och när vi någon enstaka gång inte blir det, då bara åberopa religionsfrihetskraven. Det är väl svensk kristen praxis. Och när någon kristen grupp eller person hamnar i blåsväder och blir förföljd (jag tänker då inte på Knutby där det faktiskt begicks brott, eller struliga präster som hamnar i blåsväder på grund av sina synder), är vi snabba med att markera att så extrema är inte vi. Självklart ska vi inte genom ovislighet göra oss till ovänner med folk. Men det finns också en andlig strid. Och Guds rike är i opposition med mörkrets rike. Och det måste märkas på något sätt.

Eller är det så att den allmänt accepterade kyrkan som alla gillar, är den totalt ofarliga kyrkan. Som inte utmanar någon, som varken stör djävul eller överheten eller någon annan. Men Gud vill kanske ha en profetisk-revolutionär-utmanande kyrka, som predikar ett nytt liv, ett nytt rike.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • olov

    ”Men Gud vill kanske ha en profetisk-revolutionär-utmanande kyrka, som predikar ett nytt liv, ett nytt rike”. Just så! Men då kanske man måste ifrågasätta närvaron av ett ”kristet parti” som stakar ut gränserna förur man ska tänka politiskt inom frikyrkan?

  • Ronny

    Tack för dina visa omsorgs fulla tankar de är till sån hjälp. För mig som gått vilse mången gång och inte byggt mitt hus såväl på hälleberget.Och som önskar få det färdig byggt med grund och allt på hälleberget Jesus Herren och Guds Ord som Gud vill igenom Hans nåd och kärlek helt väl .Och bli redo för Gud och himlen trygg och ödmjuk i trons villa färdig med minna verk i frid med Gud som Gud vill…Igenom tro och tålamod får man vad utlovat är…..Gud välsigne dig och krya på dig frid…Ronny

  • Patric

    Jag har ofta tänkt att en av församlingens uppgifter är att belysa de livsyttringar eller tendenser som för tillfället går stick i stäv med det som vi uppfattar som Guds syn på hur vi ska leva. Det resulterar ju också i att olika saker betonas i olika tider. Sen kan vi ju ha lite olika uppfattningar om vad som är viktigt också…Synen på saker och ting har ju förändrats en del genom historien. Håller just på och läser ”Bibeltolkningens bakgator: Synen på judar, slavar och homosexuella i historia och nutid” av Jesper Svartvik, en mycket läsvärd bok. Han var för övrigt med på senaste ”Teologiska rummet” i P1.

  • http://helapingsten.wordpress.com/ helapingsten

    Håller med olov. Faktum är att jag är övertygad om att det inte går att ha ett kristet parti mer än det går at ha en kristen sko eller en kristen porrfilm. Vi ska inte påverka samhället ovanifrån utan underifrån. Vi ska inte befatta oss med överhetens svärd utan förändra människors liv på insidan med kärlek och förlåtelse istället för straff och dom.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Olov och helapingsten,
    Jag vet inte vad ni åsyftar med ett kristet parti. Om ni menar kristdemokraterna så uppfattar jag det som att man sedan 80-talet betonat att man inte är ett konfessionellt parti men att man har rötter i det judiska-kristna arvet, det sistnämnda känns också ganska diffust. Så vad är det KD markerar som kristet eller inte, det har jag svårt att förstå.
    Jag håller med om att kristen tro aldrig kan likställas med ett kristet parti, och att det i egentlig mening inte är möjligt med ett kristet parti. Däremot tycker jag att det är mycket bra med kristna politiker som framförallt följer Jesus mer än partiprogram, och jag tycker att det är bra att politiska partier låter sig inspireras av läsning av Bibeln och av Jesu etik – det är knappast problematiskt.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Lennart Jacobson

    Bra rutet!
    Det är dags att vi kristna fattar detta. Men även bland oss pingstvänner är det
    många som strävar efter att slippa kritik, kanske från icke troende eller avfallna
    kyrkor. Lewi Pethris var alltid tvärs över och under hans tid ökade Pingst oavbrutet.
    Det finns oerhört många bibelställen som säger att förföljelse är ett måste för
    de troende. Satan hatar församlingen och kan aldrig acceptera sanningen.

    Gammal pingstvän

  • Per

    Magnus Malm har en fin liten krönika i dagens Dagen om det komplicerade förhållandet mellan kyrka och värdslig makt – rekommenderas å det starkaste

  • Bengt W

    Stefan – du öppnar mina ögon!

  • Olof

    Stefan: Kanske du inte riktigt uppfattar problemet här? 70 % av alla frikyrkokristna röstar på KD. Det ”kristna” partiet har byggts in i frikyrkan och dess utveckling präglar också utvecklingen av frikyrkan. Och självklart påverkar KD också den frikyrkliga tron, det handlar om en växelverkan. Om du vill ha en profetisk-revolutionär kyrka måste du nog någon gång se allvaret i denna struktur. För övrigt rekommenderar jag att du läser Magnus Malms eminenta lilla krönika om denna problematik i Dagen (såg att Per också rekommenderade denna). http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=193043

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Olof,
    Nja, jag hör vad du säger, och förstår delvis,men jag tror du överdriver KD:s roll inom frikyrkligheten. Det har nog främst varit inom Pingströrelsen där KD varit det dominerande partiet. Inom EFK har vi överhuvud taget ganska få politiskt aktiva personer. Det är riktigt att det är många kristna som röstar på KD men siffran växlar ganska mycket från val till val. KD har ju också gjort sitt yttersta för att bredda partiet och fjärma sig från frikyrkobasen, och har lyckats ganska väl med detta.
    Sedan är det ju riktigt att kristdemokratiska partier i Europa mer anknyter till kristet arv och kristna idéer än vad andra partier gör.
    KD har ju haft profilpersoner under senare år som inte är ett dugg kristna, Anders Wijkman t.ex.
    Jag håller dock med att kristen tro inte får förknippas med ett kristet parti och att församlingsliv får inte förknippas med en viss politisk tillhörighet.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Här är en bra artikel som beskriver den populära kyrkan utan salt och kraft av Birger Schlaug.

    En politiskt korrekt gud är inte Gud tycker Birger.

    En kyrka som anpassar sina grundläggande teser efter politiska vindar känns mycket trevlig, men alls inte trovärdig. Jag tror, att om det finns en Gud, så inte anpassar han sig till det som för tillfället uppfattas som politiskt korrekt.

    I skuggan av uttalanden från Anna Anka har det varit kyrkoval i vårt land. I detta val ställde, som vanligt, politiska partier upp. Dessa partier har tagit beslut på sina kongresser om en rad frågor som rör kyrkan. Även beslut som egentligen har teologisk bäring. Det är möjligen det som kallas folkkyrka. I demokratins namn ska man kunna bestämma vad Gud tycker.Det är naturligtvis befängt. Som icke-troende, men intresserad av religion och livsfrågor, anser jag förstås att en liberal kyrka, där man får tycka lite vad som helst, är trevligt. Att kyrkan ska viga samkönade par i Guds namn är ju trevligt, demokratiskt och humanistiskt på alla möjliga sätt. Tycker jag. Men jag är inte teolog, jag anser mig inte kompetent att avgöra vad Gud, om han nu finns, anser i denna fråga. Och ändå är jag nog väl så bevandrad i Bibeln än de flesta som står på valsedlarna, vågar jag påstå. Tanken att en kyrka ska vara en demokratisk församling är i sig fylld av motsägelser. En kyrka baserad på en helig urkund, som man utgår från bär på Guds ord, är rimligen auktoritär i den bemärkelsen att det är Guds ord som gäller. Inte folkflertalets. Det är således Bibeln som utgör grunden för vad kyrkan ska tycka och tänka, inte socialdemokraternas partikongress.
    En kyrka som anpassar sina grundläggande teser efter politiska vindar känns mycket trevlig, men alls inte trovärdig. Jag tror, att om det finns en Gud, så inte anpassar han sig till det som för tillfället uppfattas som politiskt korrekt. Det känns lite grand som om en kyrka baserad på demokratiska beslut anser att Gud ska anpassa sig till de fattiga syndare som bevistar till exempel Socialdemokraternas partikongress. Eller Centerns riksstämma. Eller något annat världsligt fora där demokrati, i betydelsen majoritetsbeslut, råder.Kyrkans angelägenheter bör vara kyrkans. Sedan kan vi som står utanför, eller som besöker den någon gång i sorg eller glädje, tycka vad vi vill. Vi kan tycka att den är stockkonservativ. Men låt den i så fall få vara det. Vi kan tycka att de heliga urkunder som religioner bygger på är totalt omoderna, med värderingar som inte hör hemma i en modern tid, men låt det då få vara så.
    En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud. En kyrka som gör samma sak, är inte mycket till kyrka. Även om jag och mängder med andra tycker att det är trevligt, gott och klokt.Men själva grundtanken för Guds existens är ju att han och människor inte är samma sak. Vem som helst kan givetvis tolka Gud, tolka Gud så att det passar den egna livsstilen, de egna åsikterna och därmed må bättre, känna sig legitimerade av högre ort. Men en kyrka, en religion, måste rimligen var mer fastnaglad i vad som gäller än så.
    När det gäller äktenskap, för att ta ett aktuellt ämne som ju allt från kyrkan till Anna Anka diskuterar, så borde naturligtvis inte kyrkan ha ett dyft med den världsliga, juridiska, föreningen att göra. Sedan må kyrkan tillåta, eller inte tillåta, religiösa äktenskap bäst den vill, och hur man vill. Men den tolkningen ska utgå från den urkund man anser är helig, inte från något annat. Inte från partikanslier. Inte från opinionsmätningar. Inte ens från taktiska överväganden, som att det är gott att folk som gifter sig kommer i kontakt med kyrkan för det kan medföra en ingång till densamma.
    Ska man tro på en Gud och på en skrift man anser är helig, då ska man också göra det. Allt annat blir fånigt. Hur trevligt, demokratiskt och mysigt vi än kan tycka att det är. Men religion är religion, filosofi är filosofi och politik är politik.Om en kyrkas uppfattningar först har malts genom den kvarn där bara det som är politiskt korrekt, och som går under benämningen ”modernt”, kommer ut känns det mest som en förening vilken som helst. Det har också ett värde. Men det har nog inget med Gud att göra.
    Birger Schlaug

    Egen kommentar. Birger Schlaug tycks ha större uppenbarelse än vad många av kyrkans eget folk tycks ha,eller kanske är det så att han är på väg att bli frälst,vi får be och se vad som är på gång.

    v v v v T.B.

  • wildwest

    Det kan aldrig vara meningen att en kyrka ska anpassa sej så till det omgivande samhället att den inte längre har något att säja, enbart att konfirmera det som görs. Är det nåt som är fel så säger man: …, ja, det var inte bra, men Gud är kärlek… Hade det funnits denna ljumma kyrka på 200-talet hade vi aldrig varit kristna. Finns inget självändamål att bli en martyrkyrka, men det finns sannerligen heller ingen anledning att gå i maktens ledband. Var tog saltet vägen?

  • Margret Sundin

    Läste detta några dagar gamla inlägg och kan inte låta bli att tänka på hur samfundsledningar och dess utsända har agerat i vissa församlingar. Att följa mainstream och egna korttänkta slutsatser utan tanke på andlig strid, det är beklämmande och allvarligt. Det skadar mer än det gör nytta, jag har bevittnat det. Jag har många ggr undrat över insikten om denna strid som pågår, om möjligen undervisningen i detta är obefintlig?
    Margret Sundin