Har nu ögnat igenom alla kommentarer med anledning av mina två inlägg om Norrmalmskyrkan. Jag har bara möjlighet att försöka besvara och kommentera några av kommentarerna.
Först vill jag stryka under att syftet med dessa två inlägg var inte att igen diskutera ämnet homosexualitet. Utan det jag försökte peka på var att kyrkor som går i liberal riktning i de flesta fall är kyrkor som minskar i medlemsantal och har en stigande medelålder. Och jag tycker att Norrmalmskyrkan belyser detta med all tydlighet. Att gå i liberal riktning innefattar ju mycket, och framförallt tänker jag på grundläggande lärofrågor, som om Jesus är enda vägen till Gud, tron på jungfrufödelsen och Jesu fysiska uppståndelse, är Bibeln Guds ord, tron på att gå evigt förlorad utan Jesus – mer öppenhet för universalismen, och uppmjukning efter tidsandan i vissa moralfrågor – inte minst när det gäller äktenskapssynen (och då tänker jag i första hand på de heterosexuellas situation). Homosexualiteten är i detta sammanhang en marginell fråga men har fått ett stort medialt genomslag och blivit en symbolfråga.
Min bedömning är att väckelserörelser och kyrkor som är starkt progressiva och växande, och som drar till sig många ungdomar, inte gör de vägval som Norrmalmskyrkan gör. Det var egentligen bara detta jag försökte säga. Och jag kan inte se någon kommentar som argumenterar emot den ståndpunkten.
Jag går inte in i frågan om homosexualiteten, hur man ska tolka bibeltexterna, utan ansluter mig till den undervisning som inte minst Per-Axel Sverker har gett via Örebro missionsskola och den diskussion om bibeltexterna i Romarbrevet 1 som Lundaprofessorn Chris Caragounis förmedlar i en bok som kom ut för cirka 10 år sedan.
Några frågor tas upp av Jonas Lundström som jag vill kommentera (några inlägg som präglat debatten): Jonas skriver i inlägg 35 under senaste bloggposten att: ”Bibeln verkar för dig, Stefan, och din hejaklack, vara ett tidlöst dokument som tolkar sig själv. Hur Bibeln ska förstås och tillämpas är självklart, därför framstår också andras tolkningar inte som tolkningar, utan som illvilliga försök att förvrida sanningen. Allt oftare undrar jag hur mycket denna falangen egentligen har läst Bibeln när man har ett sådant synsätt.”
Min kommentar: Att Bibeln skulle tolka sig självt har jag nog aldrig påstått. Jag har under alla år som pastor varit en ganska noggrann bibelutläggare och jag försöker alltid utgå från historisk kontext och ett språkligt studium av texterna. Jag har läst minst 5-6 exegetiska arbeten om homosexualitet (även liberalt orienterade texter), bl.a. hänvisar jag ovan till Sverker och Caragounis, och jag tycker nog att dessa författare rejält brottas med bibeltexterna och gör grundliga både historiska och språkliga analyser. Hur kan du hävda att de som tolkar Romarbrevet kapitel på ett traditionellt sätt, att de menar att Bibeln tolkar sig självt. Vad har du för belägg för det? Skulle dessa bibeluttolkare vara mindre seriösa än mer liberalt orienterade bibeluttolkare? I vilka avseenden då? Hur vet du det? Den globala katolska kyrkan, alla ortodoxa kyrkor, den globala pingströrelsen och karismatiska rörelsen delar min syn på hur dessa texter ska tolkas. Är det oseriösa bibeltolkare i dessa sammanhang? Är du själv en mer seriös och förutsättningslös bibeltolkare? Sedan finns det många frågor i Bibeln som är svåra att förstå och där Bibelläsare med samma bibelsyn kan komma fram till olika slutsatser. Bibeln är inte alltid helt entydig, och är inget uppslagsverk. Det finns en spännvidd i många frågor, jag har dock svårt att hitta spännvidden just i denna fråga.
Jonas Lundström skriver också i inlägg nummer 36: ”hur ser ni på vår kompromiss med rikedomen? Fördömer inte Jesus rikedom mycket tydligare och mer konsekvent än alla bibelord sammantaget om homosexualitet? Och i så fall har vi väl alla i Sverige avfallit för länge sen? Detta är en ärlig fråga från min sida, jag fattar faktiskt inte hur ni får ihop det.”
Min kommentar: håller i stor utsträckning med Jonas i denna fråga. Självklar och helt uppenbart är att Bibeln mycket mer handlar om hantering av pengar och rikedom än om homosexualitet. Så vitt jag vet har jag aldrig påstått något annat. Jag har hållit ett oändligt antal predikningar under 35 års tid om pengar och rikedom, och jag har hållit åtskilliga predikningar om sex och samlevnad, men jag har aldrig hållit en predikan om homosexualitet, dock snuddat vid ämnet vid några tillfällen. ”Pengar, sex och makt” är ett vanligt förekommande ämne i kristna kyrkor, och var huvudtema för Frizon häromåret. Och jag delar Jonas bekymmer över bristen på Jesu efterföljelse när det gäller ekonomi. Jag tycker dock att man ska vara försiktig med att generalisera. Det finns många kristna i Sverige som jag känner som är djupt engagerade i att hjälpa de fattiga på många olika sätt, och som ger bort ansenliga delar av sin inkomst för att på olika sätt hjälpa människor i nöd. Men helt rätt – borgerlig medelklasskristendom är ett stort problem och vi som predikar och undervisar och leder församlingar och samfund har ett ansvar för att ständigt ta upp dessa frågor. Sedan har jag kanske lite annan syn än Jonas på hur vi kan hjälpa de fattiga, att bara ge bort pengar rakt av är inte alltid det som hjälper bäst på sikt. Jesus talade också om att förvalta och investera sina pengar, och då kan man få mer kapacitet, att ge ännu mer på längre sikt. Ger man bort allt på en gång, har man sedan inget kapital kvar, och har ingenting att ge. Percy Barneviks arbete med mikrolån och att hjälpa fattiga kvinnor i Indien att komma igång med egna små företag, är en mycket bättre metod för att hjälpa de fattiga än att bara ge bort klumpsummor rakt av. Men detta är en annan diskussion.
Men jag förstår inte Jonas argument, du menar att på grund av att kristna kyrkan är ganska avfällig på ett område, så är det alltså legitimt att vara avfällig på ett annat område. Jag vill då ta upp en annan moralisk fråga som kommer att bli den stora utmaningen i Sverige under 2010, nämligen rasismen. Ser det som en av kyrkans stora utmaningar att bekämpa rasismen, speciellt när det aktivt söker sig in i svenska riksdagen. Jag kommer att väsnas en hel del om detta kommande 10 månader. Menar Jonas att jag och övriga kyrkan måste vara tysta i den frågan, för att vi har kompromissat för mycket med Mammon? Jag förstår inte riktigt logiken.