Ett försök till svar på Claes Newmans frågor

Tack för engagerad debatt. Jag beklagar att jag inte har möjlighet att aktivt delta hela tiden. Det har nu blivit en bra bit över 100 kommentarer om mina skrivningar om höger- och vänsterevangelikaler. Jag väljer att bara kommentera en kommentar, den som Claes Newman har skrivit. Det beror på att Claes ställer direkta frågor till mig och i sådana lägen vill jag gärna försöka svara om jag kan. Det är kommentar nr 10 i mitt inlägg den 17 september.

Claes frågar om hur jag ser på evangelikal i förhållande till liberalism kontra fundamentalism. Om evangelikalism är en medelväg.

För det första tror jag att indelningen i liberal-evangelikal-fundamentalist är ett sätt att kategorisera kristna som inte fungerar. En förutsättning för att sådana etiketter ska fungera är ju att de som får etiketten klistrad på sig, anser att klassificeringen är riktig. Det finns mycket mer nyanser bland kristna än vad dessa tre ord står för.

Hur ska man definiera fundamentalism bland kristna i Sverige idag? Ordet används ju bara som ett skällsord med negativa associationer så jag vet ingen kristen gruppering som kallar sig fundamentalister. Där skulle det vara intressant att höra Claes bedömning av vilka han definierar som fundamentalistiska kristna i Sverige idag, och vilka kriterier han då utgår ifrån. Eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska uppfatta fundamentalism så har jag svårt att göra avgränsningar och dra gränser gentemot evangelikalismen.

Begreppet evangelikalism är ju inte heller så enkelt. Många kristna grupper som man rimligtvis kan definiera som evangelikaler vill ju inte själva beskriva sig på det sättet. Svenska pingstvänner t.ex. beskriver sig i regel inte som evangelikaler, men de är ju absolut inte liberala, och de vill inte beskriva sig som fundamentalister, så detta visar att denna begreppsindelning inte riktigt funkar. För mig är inte ordet evangelikalism det centrala, det exakta ordet finns ju inte ens i Bibeln, utan den viktiga frågan för mig är de trosövertygelser som man brukar sammankoppla med evangelikalism. Claes N pekar på att ordet evangelikalism har hamnat i dåligt rykte, och därför kallar han sig hellre bibeltroende. Nu tror jag att ordet evangelikal inte har använts särskilt flitigt i Sverige, så jag har svårt att se att ordet har en negativ klang i ett svenskt kontext. I den svenska kontexten är det väl framförallt Evangeliska Frikyrkan som har använt ordet evangelikal som identitetsmarkör. Tycker också att Claes förslag på att kalla sig bibeltroende är problematiskt. Jag tycker att det är självklart att man är bibeltroende när man är kristen. Vilka kristna är då inte bibeltroende enligt denna indelning, och vari består skillnaden mellan bibeltroende och icke-bibeltroende kristna – det tål också att fundera över.

Skulle också vilka lyfta fram följande reflektioner kring begreppen liberal-evangelikal-fundamentalist.

1. Att vara en karismatisk kristen som tror på Andens gåvor i funktion, och Guds övernaturliga ingripande här och nu, det förutsätter väl en ganska bokstavstroende Bibeltolkning? Det bygger ju på att man läser evangelierna och Apostlagärningarna ganska bokstavligt, men också tror på att detta kan fungera även idag.

2. Ett kristet liv med fokus på efterföljelse och överlåtelse till Jesus och med Jesus i centrum förutsätter inte det också en ganska bokstavstroende bibeltolkning. Jesus säger i Joh. 14:21 att den som har mina bud och lyder dem, han är den som älskar mig. Det förutsätter en kunskap om vad Jesus har givit för bud, och att göra detta. Och källan till den kunskapen är endast Bibeln, naturligtvis under Andens upplysning. Och det förutsätter väl att vi ganska strikt följer Bibeln, för efterföljelsen blir ju inte verklig om vi kan sitta och välja och vraka bland vilka av Jesu bud vi ska följa. Och efterföljelsen av Jesus innebär väl också en respekt för Jesu Bibelsyn, han gjorde ju en rad ganska strikta tolkningar av besvärliga GT-texter, och hävdade i bergspredikan att inte en bokstav, en prick, av lagen ska förgås förrän allt har fullbordats.

3. Det jag försöker säga är att både en karismatisk kristendom och en kristendom med stark fokusering på lärjungaskap och efterföljelse, behöver utgå ifrån en ganska bokstavlig läsning av Bibeln.

4. En annan distinktion där skillnaden blir mest påtaglig mellan katoliker, ortodoxa och protestanter av alla dess sorter, handlar om kristna traditionens betydelse, där de äldre historiska kyrkorna mer lyfter fram traditionen tillsammans med Bibeln, mer än vad moderna pingstvänner och evangelikaler gör. Men den skillnaden fångas inte alls upp av distinktionen liberal-evangelikal-fundamentalist.

5. En annan viktig distinktion är betoningen av att kristet liv handlar om kärlek till Kristus, hängivenhet, upplevelsen av Anden. Man kan vara hur rätt som helst i teologi, lärosatser, övertygelser, bekännelser – men missar ändå alltsammans om man saknar kärlekten och passionen till Kristus. Ett annat sätt att dela in oss kristna skulle kunna vara ljumma – icke-ljumma, men vem vill göra den indelningen?

6. Min slutsats är att frågan är inte enkel, och behöver analyseras. Och jag tycker mig också se att det finns förskjutningar som tar sig en rad olika uttryck i värderingar, och jag tror att en del värderingsförskjutningar bland svenska kristna idag helt enkelt beror på begränsad kunskap i Bibeln, och att man därför för mycket styrs av den sekulära agendan. Att ha rätt bibelsyn har ju ändå ingen betydelse, om man inte har djupare kunskaper i Bibelns innehåll.

Det finns mycket mer att säga om detta stora ämne, men detta var några korta reflektioner från min sida.

 


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • http://spatsiba.blogspot.com/ Josef

    Hej Stefan,

    Du skriver:
    ”Att vara en karismatisk kristen som tror på Andens gåvor i funktion, och Guds övernaturliga ingripande här och nu, det förutsätter väl en ganska bokstavstroende Bibeltolkning?”

    På vilket sätt menar du att karismatik förutsätter bokstavstro? Jag hänger inte alls med på denna koppling. Kan du utveckla?

    Som jag ser det är det är ju fundamentalisten som krampaktigt håller fast vid den bokstavliga betydelsen som tenderar att stänga dörren för Andens ledning. Bokstaven dödar, men Anden ger liv, typ.

    Allt gott,
    Josef

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

    Det var många tankar som flög igenom mig när jag läste din text.
    Utifrån dina egna beskrivningar här så skulle jag nog beskriva mig själv som en liberal fundamentalist 😀 … http://www.youtube.com/watch?v=ZBiVNpZ4E1g – Paul Washer förklarar varför.

    Tycker Josef ställer en bra fråga. Alla karismatiska kristna säger sig ju vara bokstavstrogna, hur bokstavstrogna är egentligen folk som Bob Jones, Benny Hinn, Kenneth Copeland, Todd Bentley och andra?

  • http://www.bikelife.se/lyckligagatan Nils

    Måste man inte vara bokstavstroende för att tex. tro på de under och helanden som skedde i bibelns berättelser? Motsatsen är väl att se dem enbart som bilder och metaforer.

    Alltså läser man att Jesus och lärljungarna helade människor kan man tolka det på olika sätt. Den bokstavstroende läser vad som står och gör likadant. Ex. Benny Hinn.

    Därför krävs bokstavstro för karismatik.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

    Nils: nej din slutsats är nog lite fel…”don’t twist the scripture unless you are the devil” är ett känd amerikansk citat…Att använda bibel citat är inte samma sak som att vara bokstavstroende.

  • http://www.brefvet.com Gunnel

    Stefan Swärd
    Det går bättre att förstå din Blogg genom att följa Mikael Karlendals Blogg noga och komma ihåg frågan. ”Vart är EFK på väg”.
    Jag associerar till vad en överläkare sa om min chef en annan överläkare. Detta hände i min ungdom:
    ”Han är stans skickligaste diagnostiker”
    Det var den ena sidan av myntet. Den andra var vad mina patienter sa: ”Det är bara att gå in genom dörren och sen gå ut igen.” Med andra ord så kunde överläkaren allt och behövde inte lyssna. Hade inte tid.

    Så min fråga är: Vad är poängen med denna diagnostisering av församlingmedlemmars tro på bibeln och Gud, Jesus och den helige Ande? Och en liten följdfråga: Vad är poängen med att jämföra Stockholm med Göteborg?

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Josef, det jag menar är att kristna som betonar karismatisk kristendom utgår från en läsning av evangelierna och Apostlagärningarna som är ganska bokstavlig, man läser om hur Jesus botade sjuka, drev ut andar, och gjorde andra sorts under och samma sak i Apg, och tror bokstavligt på detta, och inte bara det, man tror att det ska fungera även idag, därför att man läser att Jesus säger att vi ska göra samma gärningar som han. Så Anden blir inte frikopplad från Bibelordet i det avseendet.
    Gunnel, poängen är att dessa frågor väcks på min blogg och därför skriver jag blogginlägg utifrån de frågor som väcks. Jag tycker själv också att det är viktigt att förstå vart svenska frikyrkan inte minst är på väg, och vilka förändringar som pågår.

    hälsar
    Stefan Swärd

  • Olov

    Stefan: Jag tror att vi kommer att få en missförstånd kring din text som beror på att ”bokstavstroende” kan användas på åtminstone två olika sätt: 1. Att man försöker komma åt vad en författare verkligen vill säga, hans/hennes intention, motiv och att inte läsa i främmande saker i texten. Exegetik kontra eisegetik således. 2. Att man inte gör skillnad på genrer, symbolik och att man inte ger akt på textens litterära och historiska kontext. Jag misstänker att Newman syftar på den senare betydelsen, du på den tidigare, vilket skapar viss förvirring.

    Fundamentalism är ett begrepp som har frikopplats från sin ursprungliga betydelse när teologer som Hodge, Warfield och Machen skrev den berömda bokserien ”The Fundamentals”. Fundamentalismen blev senare ett gräsrotsfenomen och dess förespråkare tog avstånd från teologisk utbildning och hävdade att man skulle ”läsa som det står” (dvs utan att ta till sig historisk-kristisk bibelforskning, litterära och historisk kontext osv). Svensk frikyrklighet har såklart präglats starkt av denna senare fundamentalistiska impuls, men bland annat de fristående frikyrkliga teologiska utbildningarna har styrt rörelsen åt vad som kan kallas evangelikalt håll (evangelikalism då i den betydelse som Newman verkar avse). Men även där det finns viss teologisk bildning kan man såklart ha en fundamentalistisk grundförståelse.

    John stott är en evangelikal teolog som tagit avstånd från fundamentalismen. Drag som han då menar utmärker fundamentalismen är bland annat: Bokstavlig bibelsyn (dvs man tar avstånd från modern bibelforskning enligt definition två ovan), en stark upptagenhet av premillenialistisk eskatologi (handlar om dispensationalismen, eller Darbyismen med sin karakteristiska betoning på ”uppryckandet” och en mycket bokstavlig tolkning av Uppenbarelseboken), en högerpolitisk agenda samt en upptagenhet av nationen Israels förehavanden och utveckling ( vilket också är en viktig ingrediens i Darbyismen).

    Givet denna (mycket grovt tecknade) definition av fundamentalismen så är trosrörelsen, delar av pingströrelsen och EFK fundamentalistiska rörelser snarare än evangelikala. Från slutet av 1990-talet har dock begreppet ”evangelikal” fått ersätta det som tidigare hette ”Bibeltrogen” (dvs fundamentalist), vilket inneburit att evangelikalism och fundamentalism har blivit i princip liktydiga begrepp. Inte minst Evangeliska Alliansens formande och utveckling har bidragit till detta genom att personer som Ulf Ekman företräder rörelsen och dess högerpolitiska profil.

  • Patric Dalid

    Jag skulle nog säga att ordet bibeltroende är ett mycket problematiskt uttryck. Förmodligen skulle nog alla hålla med om att det blir problematiskt om man skulle tolka allting i bibeln bokstavligt (hm, kanske inte alla). Frågan är då var man drar gränsen – vad skall tolkas bokstavligt och vad skall ses som ”berättelser” som försöker beskriva något större och kanske ännu viktigare än det man kan få ut av texten genom ett ”bokstavligt tolkande”. För mig känns det väldigt konstigt om man skulle vara mer bibeltroende om man biter sig fast i varje liten detalj än om man söker de stora dragen, den stora berättelsen som man själv känner att man kan bottna i och (leva och dö för).

  • O.K

    Jag läser Bibeln som det står en del menar att det är endast Jesu ord som gäller men då måste man komma ihåg att Jesus sa till lärjungarna att allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen och allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Olov, nice, bra utläggning!

    Stefan. Jag uppfattar din utläggning ovan som att du vill frikoppla evangelikalism från dess historiska uppkomst och sammanhang, och istället göra det synonymt med typ ”riktig kristen”. Ungefär så tycker jag också att du använt ordet tidigare. Du använder begreppet ”evangelikal” som en synonym till ”klassisk kristendom”. Det som inte är evangelikalt blir därmed oäkta, falsk, förvanskad eller halv kristendom. (Jag antar att du tänker att det alltid funnits evangelikala?) Och det är ju exakt denna användning av ordet evangelikal som är en av flera orsaker till att många av oss inte vill använda begreppet. Det förklarar också att ditt svar på Newmans frågor (om jag fattar dig rätt) blir att man inte kan falla ur ”evangelikal” på båda sidor.

    Skrota begreppet evangelikal! Det har förlorat sin ursprungliga mening. Och låt oss istället våga tänka och tala om det vi menar. Tror vi att det finns ”falska bröder” (som Paulus sa, ursäkta det patriarkala språkbruket), så låt oss stå för detta och ange vilka kriterier vi använder för denna bedömning, istället för att prata om ”evangelikala” (Alla Jesus-troende tror väl att det finns gränser för vilka som tillhör och inte?)

    Eller har jag missuppfattat dig, Stefan?

  • Richard

    Hej Olov Skulle du kunna ge några exempel från nya testamentet (bortsett från uppenbarelseboken) på fundamentalistisk bibeltolkning kontra evangelikal bibeltolkning.
    Att exemplifliera gör det lättare att förstå varandra och gör att man inte bara pratar förbi varandra.

  • Clas Newman

    Det gläder mig att du, Stefan, håller med om svårigheterna i att använda olika etiketter och att du till och med skriver under på att begreppet ”evangelikal” inte är så enkelt. Tidigare har du ju ganska konsekvent använt just den beteckningen som om den vore lika oproblematisk som tydlig. Jag har liksom uppfattat det som utgångspunkten för många av dina resonemang.

    Förstår jag dig rätt om jag uppfattar det som att du trots allt tänker dig ”evangelikal” som en mer rumsren beteckning för ”fundamentalist” (som blivit ett invektiv)? Och att ett annan alternativ beteckning skulle kunna vara ”bokstavstroende”? Och att det ändå är här du känner dig hemma?

    Jag uppfattar det så eftersom du är snar att problematisera etiketten ”fundamentalist”, men själv tidigare relativt oproblematiskt använt dig av etiketten ”liberal” (som ju också är ett invektiv) om dina meningsmotståndare. Du verkar bara beredd att markera åt ett håll.

    Som jag sagt tidigare skulle jag önska att vi kunde hitta en väg framåt som varken kantrar åt fundamentalism eller liberalism. När jag kallade mig ”Bibeltroende” var det inte ett försök att hitta en alternativ etikett. Jag håller med alla som menar att en sådan etikett är problematisk. Jag borde nog ha uttryckt mig så här: Jag är inte fundamentalist. Och jag är inte liberal. Jag vet inte vad jag ska kalla mig.

    Sedan vill du att jag ska precisera mig kring hur jag använder mig av begreppet fundamentalist. Det är rimligt. Jag använder det i en något slarvig, vardaglig betydelse som stämmer väl överens med vad Olov beskrivit som den snare betydelsen ovan. För mig handlar det om att man håller sig till ett givet lärosystem och att man använder bibeln för att försvara det samtidigt som man (värst av allt) menar att ingen som tror annorlunda kan räknas som kristen. Darbyismen (eller vad man nu vill kalla det) är väl det mest slående exemplet. Till Olovs lista kan man kanske också lägga kreationismen och i vissa fall synen på kvinnan.

    Till sist vill jag bara säga att jag uppskattar din ödmjuka och lite trevande ton. Det känns lättare att tillsammans söka en väg framåt om vi är överens om att det är lite klurigt.

  • Maja

    Ja verkligen faktiskt, som Jonas skriver, skrota etiketterna. Etiketter börjar leva sitt eget liv och styra hur man tänker.

    Men framsidan av baksidan med att många från frikyrkorna vill komma fram till den enda Sanningen med stort S, är att det finns ett levande samtal som väcker engagemang (inte överallt, vi har ju t ex Ulf Ekmans blogg). De få svenskkyrkliga bloggarna som finns är oftast oengagerande. Ömsom vin. ömsom vatten, debatt är en paradox.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

    Olov: Kan du inte försöka korta ner dina svar/kommentarer? Starta gärna din egen blogg för de längre utläggningarna. Då blir det också lättare att på allvar inkludera dig i samtalet. 😉

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Tack Olov, Claes, Jonas m.fl. för bra frågor och klargöranden. Eftersom jag inte har läst akademisk teologi så är jag inte riktligt klar över historiska bagrunden bakom begreppen evangelikal och fundamentalist. Konstaterar bara att ordet fundamentalist i svenskt språkbruk bara används mot religiös extremism som man ogillar. Så ordet har blivit oanvändbart.
    Att läsa Bibeln strikt bokstavligt utan att ta hänsyn till historisk kontext, och litterär art, t.ex. att inte försöka skilja ut vad som är symboliskt och vad som är historia, undervisning etc. – detta tycker jag är oseriöst, och det handlar om att nästan våldföra sig på Bibeln. Är man sådan om man är fundamentalist, då har jag inga problem med att ta avstånd från fundamentalismen. Jag kan inte se att jag någon gång har försvarat en sådan strikt bokstavlig bibeltolkning. Darbyismen och vissa specifika bibeltolkningar om yttersta tiden, då är Evangeliska Frikyrkans rötter totalfundamentalistiska – där eftersträvar jag mer av nyans, och att pröva olika tolkningar, om man menar detta med fundamentalismen – då har jag inga problem med att markera distans.
    Enligt Claes Newmans definition av fundamentalist, att man utgår från ett givet lärosystem, att folk som inte tror så är verkliga kristna, då har jag aldrig varit fundamentalist.
    Mitt problem dock med dessa fundamentalist-definitioner, är att jag har svårt att se vilka kristna grupperingar i Sverige som verkligen är fundamentalister.
    När det gäller kvinnosynen är det väl framförallt Katolska kyrkan, ortodoxa kyrkor och vissa högkyrkliga grupper, som förnekar kvinnan präst, pastors- och predikotjänster. Men det är ju svårt att klassa katolska och ortodoxa kyrkorna som fundamentalister.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

    PS: Utifrån Olov beskrivning/uppdelning så känns det ju som att man själv försöker ursäkta sin egen otro.

    ”det är en metodregel för all vetenskaplig forskning att aldrig försöka och ännu mindre känna sig nödsakad att konstatera några spår av Gud i verkligheten. Denna genom en tyst överenskommelse antagna återhållsamhet i fråga om teologiska förklaringsgrunder ” Ingemar Hedenius

    Man kan jämföra den moderna vetenskapens ateistiska tolkningsprinciper med den materialistiska historieprincipen, som hävdas i marxistiskt influerad historieforskning. Frågan blir då om forskningen är fri från värderingen på ett sätt som gör forskningen helt och hållet vetenskaplig, utifrån den naturvetenskapliga metoden. Frågan blir då om det är samhället som präglar forskningen, eller om forskningens präglar samhället. Här blir frågor som rör kunskap och vetande ytterst intressant, som jag åtminstone själv skulle vilja se en analys på.
    Om det är så att all vetenskaplig forskning per automatik utesluter Gud eller det övernaturliga, så är det inte märkvärdig att man anser att vetenskapen utesluter tron på Gud, och per automatik ledar till ateism.
    Det kan jämföras exempel med om du är Bibel forskare så måste Kristi kropps uppståndelse ur graven betraktas som vetenskapligt ohållbart, eftersom den historiskt arbetande forskaren själv ej har sett någon död stå upp ur graven. Det blir ju självklart att konsekvensen av detta tänkande efter dessa inomvärldsliga förutsättningar inte kan leda till något annat resultat att det inte finns någon Gud.

    Så när man försöker göra den uppdelning som Olav gör, så borde man också försöka förstå de bakomliggande orsakerna.
    I det sekulära samhället så är det uppenbart att det finns en konflikt mellan religiös tro och förnuft, med det är tacket vara den naturvetenskapliga forskningsmetodens principer, och inte den religiösa människan.

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Alla. Lite (makt-lystna?) tankar kring dom aktuella begreppen. Andra kanske uppfattar begreppen annorlunda?

    -När man använder begreppen höger- vänster-evangelikal så är det utifrån den tänkta uppdelningen fundamentalist-evangelikal-liberal. Jag noterar fö att t.o.m. Svenska Evangeliska Alliansen (definitivt höger-evangelikal) ansluter sig till tanken på evangelikalism som ett alternativ både till lib. och fund. Vore intressant här också att höra någon lärare från ÖMS om detta; när ÖMS beskrivit sig som evangelikal så har man väl utgått exakt från den här historiska konfliktsituationen (fundamentalism-liberalism), och vad jag hört är det fortfarande så det beskrivs när man introduceras på ÖMS. Även Lausannedeklarationen och John Stotts verksamhet bygger (väl?) på det här sammanhanget. Frågan är därför om inte Stefans användning av ordet är alltför privat?

    -”Höger” är dom evangelikaler som står närmare fundamentalismen, vänster är dom evangelikaler som står närmare dom liberala.

    -Fundamentalism, i den historiska meningen, är en protestantisk rörelse som såsom svar på den liberala teologin propagerar för kristen tro som fasthållande vid en specifik uppsättning trossatser (jungfrufödelsen, bibelns felfrihet mm).

    -Liberal-teologi i den historiska meningen är den rörelse bland protestantiska tänkare som via förnuftets överhöghet ville utmana den nedärvda teologin och istället lägga fokus på andra aspekter av tron än dogmerna.

    -Både liberal-teologi och fundamentalism var projekt som var starkt präglade av upplysningstänkandet. Båda sökte tex en entydig grund att bygga religionen på (sk ”fundamentism”).

    -”Post” är dom som erkänt sig som evangelikaler men nu av olika anledningar vill släppa beteckningen.

    Maja. Jag tror inte det är möjligt eller önskvärt att skrota alla etiketter. Vi är språkliga varelser som ser på verkligheten och varandra med språkliga ögon. Det finns inget tänkande som inte är språkligt styrt. Så tänker jag i alla fall. I den här diskussionen är det just den evangelikala etiketten jag tycker borde skrotas. Andra etiketter kan fungera bättre. Möjligen var evangelikalism historiskt ett användbart begrepp, men det borde tillåtas att ha spelat ut sin roll. Jag hoppas på fler fd-(post)evangelikaler.

  • Maja

    Jonas, en sak att begrepp växer fram och måste diskuteras. En annan att med begrepp ringa in människors föreställningsvärld och etikettera den. Jag för min del skulle inte kunna säga ’vem jag är’ utifrån en kategori. Tror det är mer framgångsrikt att systematisera idéer än människor.

  • Olov

    Maja: Jag tror att jag förstår hur du menar, men är det verkligen möjligt att undlfy kategoriseringar och klassificeringar? Stefan verkar tro det. Han pekar på att kategoriseringen har brister, att den inte riktigt stämmer, att det finns sprickor i definitionerna och så vidare. Och det är såklart riktigt från ett strikt subjektivt perspektiv; vi upplever alltid oss själva, våra erfarenheter och tankar som unika, och det kanske de är i någon mening. Men, som Jonas påpekar, vi lever i en värld som struktureras och tolkas via språket, hur ofullkomligt detta än är. Och då får man nog finna sig i att kategoriseras på lite olika sätt: man/kvinna, medelklass/arbetarklass, heterosexuell/homosexuell, kristen/ateist, modernist/postmodernist, evangelikal/fundamentalist och så vidare. Och visst kan det vara ganska praktiskt att genom att hänvisa till en känd kategori på ett ungefär förklara från vilket håll man kommer, vilken position man tänker och talar utifrån?

    Och när det gäller det här med evangelikal och fundamentalist, då kan man inte hålla sig med privata, personliga tolkningar, utan man får finna sig i att de har en viss historia och att vissa associationer är mer träffande än andra. Det handlar om någon sorts ärlighet också. Ulf Ekman, Livets Ord, Pingströrelsen (åtminstone den äldre varianten av PR) är av den fundamentalistiska typen, Den del av EFK som har präglats av ÖTH, Bill Hybels, Vineyard är mer åt det evangelikala hållet, för att försöka mig på en klassificering som är ganska uppenbar. Och när det gäller evangelikalism: Johanneskyrkan, Jonas Lundström, Joachim Elsander är av den vänsterevangelikala typen, Stefan Swärd, Kjell-Axel Johansson är av den högerevangelikala typen. Men utvecklingen de senare åren med neo-anabaptismen, Emergent och andra rörelser innebär att Lundström och andra mer och mer glider bort från evangelikalismen och kanske bättre kan kategoriseras som post-evangelikaler, Post-Christendom-Christians, postmoderna evangelikaler eller något liknande.

    Dessa kategoriseringar är inte farliga, deras makt kan bestridas och man kan invända. Men visst säger de någonting väsentligt, och visst kan det underlätta samtalet om man vet vart olika röster kommer ifrån, vartifrån de hämtar inspiration, dialogpartners? För det ÄR en mycker stor skillnad om man har Yoder och Barth som dialogpartner än om man har Ulf Ekman och Lewi Pehtrus, och känner man till vad dessa teologer/pastorer står för så kan man lättare förstå vad diskussionen handlar om. Så tänker i alla fall jag.

  • Nils

    Faktiskt så tröttar Swärds kommentatorssträng…
    – när han Swärd inte orkar städa upp med ”dubbelnissar” som dyker upp så blir också Swärds inlagor faktiskt mer & mer ointressanta.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Håller med olov och jonas om att vi behöver kategoriseringar, men det är viktigt att dessa kategoriseringar görs på ett respektfullt sätt, så att det inte sker utifrån nidbilder. och jag menar nog att indelningen liberaler-evangelikaler-fundamentalister känns alltför förenklat och att vi behöver hitta nya former av kategoriseringar som motsvarar hur kristenheten ser ut idag.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Staffanw

    Visar inte debatten hur meningslöst det är med alla dessa etiketter – i stort sett alla som yttrar sig har en egen definition av vad som är fundamentalistiskt, liberalt, evangelikanst. Debatten blir då helt omöjlig. Dessutom, även om det funnits en exakt definition, kommer det att visa sig att vi människor är mer komplexa och unika för att helt passa in i en enda av dessa etiketter – själv skulle jag tippa att jag skulle bli såväl fundamentalist, liberal som evangelikal – allt beroende på vilken fråga det gäller. Ungefär som höger-vänsteretiketten. Det är att förminska oss människor, och respektlöst, att klistra massa etiketter på varandra.

  • Pekka Mellergård

    Återigen, jag har tyvärr ingen chans att för närvarande på allvar ge mig in i samtalet. Men jag håller defintivt inte med Staffanw (#22) att det pågående samtalet skulle vara meningslöst. Tvärtom, tvärtom. Jag tycker ni håller på att mejsla fram någonting!

    Hoppas återkomma.

  • Staffanw

    Pekka, det jag skrev var inte att debatten var meningslös, utan detta med att använda etiketter som inte är definerade, eller kanske inte ens kan defineras på ett entydigt sätt.

  • Pekka Mellergård

    Staffan – jag missuppfattade dig i hastigheten. Sorry. Huvudpoängen var dock att jag hoppas samtalet fortsätter. Och skulle man på vägen hitta aningen bättre bokstavskombinationer för att beskriva, så vore det inte fel.

  • S-E Sköld

    Hur var JESUS? Som Han var skall vi som kristna vara här i världen. Räcker inte det som ledstjärna?

  • Olov

    S-E Sköld: Man kanske kan diskutera lite, fast man erkänner Jesus som Herre och frälsare?

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    S-E Sköld: Jo.

  • S-E Sköld

    Olov,

    Joh. 1:6 ”Den som säger sig
    förbli i honom, han är pliktig att vandra
    som Han vandrade”

    För mig är JESUS, Hans liv och verk, ett långt intressantare fokus för samtal i andliga och kristna frågor, än huruvida vi är av den ena eller andra teologiska skolningen/åsikten.

    Paulus som också måste sägas varit en god/kunnig teolog, han aktade allt han tidigare inpräntat som avskräde mot att få lära känna Kristus, det for han efter: uppenbarligen i hela sitt liv.

    Personligen tror jag vi – och vårt svenska folk – skulle behöva sådana kristna ledare och teologer, som känner JESUS och som älskar Honom av allt sitt hjärta. Lars Lewi Lestadius var en teolog och präst, som fick uppleva Andens uppfyllelse på ett sådant sätt, att stora delar av norra Sverige förvandlades. Han var präst också innan den händelsen, men uppenbarligen gjorde den tjänstgöringstiden inte några djupare avtryck i människorna där han predikade. Men så blev han berörd av ”kolet från altaret..” och det förvandlade allt.

    Det var JESUS som gjorde skillnaden, och inte prästens Lestadius lärdom: till det var folket alltför teologiskt okunnigt och enkelt. Men JESUS förmådde gripa deras hjärtan, och det är sådana hjärtan som Han vill ha. När t.ex. Petrus enligt Apg. 2 predikade, var det i hjärtat människorna träffades av hans ord, av Guds Ord.

    Mvh

  • Johan

    Stefan Swärd: ”När det gäller kvinnosynen är det väl framförallt Katolska kyrkan, ortodoxa kyrkor och vissa högkyrkliga grupper, som förnekar kvinnan präst, pastors- och predikotjänster.”

    Det blir mycket märkligt att jämföra frikyrkorna med dessa kyrkor med tanke på att frikyrkorna inte har präster. De historiska kyrkorna tillåter inte kvinnor att blir präster men därav kan man inte dra slutsatser att dessa kyrkor skulle ha en annan kvinnosyn. Däremot har de en helt annan syn när det gäller prästämbetets vara eller icke vara men det är en helt annan fråga.

    Varför kalla sig för evangelikal eller liknande, varför inte kalla sig vad kyrkorna har kallat sig sedan Nicaea
    En enda, helig, allmännelig/katolsk och apostolisk kyrka

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

    Väl hela denna debatten och vad den kommer att leda till beror väl kanske om vi lever i den yttersta tiden eller ej. Om Gud fortfarande har tålamod med oss, kommer liberaliseringen och sekualiseringen av kyrkan (kyrkan=de troende) inte att lyckas, eftersom tiden är inte inne.

    Om vi däremot lever i den yttersta tiden så är detta bara början, utifrån Amos 8:12f så kan vi också få en förståelse varför den sanna kyrkan kommer att somna – ” Då skall man driva omkring från hav till hav, och från norr till öster, och färdas hit och dit för att söka efter HERRENS ord, men man skall icke finna det. På den dagen skola de försmäkta av törst” vi kommer alltså att somna som en konsekvens av törst efter Ordet.
    Allt i allt är det tal om ett massavfall, som beror på att kärleken till Gud kallnar, ökat tolerans, genom att de sociala ramar vi lever i blir nedbrutet så att våran kött kan få fritt spelrum.
    ”Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, inför honom som skall döma levande och döda, jag uppmanar dig vid hans tillkommelse och hans rike: Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken. Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, en tid då de skola vända sina öron från sanningen….”- Paulus

    Så kall mig gärna fundamentalist, fanatiker, höger, knäpp eller annat. Men Bibeln talar om ett djupt allvar, och om vi tror på Bibeln, borde vi också fundera över vad vi bekänner oss till och vad vi egentligen tror på. Såsom här: http://www.youtube.com/watch?v=TzcfDLHDxbM

  • http://www.brefvet.com Gunnel

    Stefan Swärd
    När ni har analyserat färdigt hur skall ni då predika bibelns hela budskap i EFK-kyrkorna? Vad skall ni predika, som andra kyrkors pastorer och präster inte får förkunna?
    Det är otroligt allvarligt, att det knappast finns någon bibelkunskap kvar i Sverige och profetian säger att en dag går det inte att hitta något Guds ord hur människor än söker….

    Jag brukar citera Kerstin Ekman från en radiointervju, att det inte finns någon referensram till bibelberättelserna tyvärr.
    År 2002 pågick samma heta debatt i Skutan som här nu. Den ledde ingenstans.
    ”Fundamentalist” är som sagt ett glåpord men en språklärare berättade för mig, att fundament betyder grund. Så jag skulle inte vara ledsen över glåporden över mig och min bibeltro.
    Jag gick med i Svenska Evangeliska Alliansen därför att reklamen i början sa, att vi skulle ge varandra stöd. Det har jag aldrig upplevt på nätet. Och är tydligen inte högervriden bara bibeltroende enl Ps119:160.

  • Clas Newman

    Stefan, som jag förstår det är vi överens om att begrepp som liberal eller fundamentalist/evangelikal är svåra att använda på ett konstruktivt sätt. Jag håller också med dig (och andra) om att vi ändå kan behöva någon form av kategoriseringar. Frågan är bara vilka dessa skulle kunna vara.

    Det är naturligtvis enklast att börja hos sig själv. Jag vet inte vad jag ska kalla mig för att visa att jag tar Bibeln på fullaste allvar och vill leva ett radikalt liv som Jesu lärjunge utan att läsa Bibeln utan sammanhang och hamna i märkliga läror om Israel och yttersta tiden eller konservativ högerpolitik mm (jag hänger inte riktigt med när du menar att sådant inte förekommer inom svensk frikyrka idag, jag skulle kunna lista exempel, men behövs det verkligen?). Du får ursäkta om jag fortfarande känner mig lite osäker, men är du på jakt efter en liknande kategori för egen del? Har du något förslag på vad vi skulle kunna kalla oss?

    När det sedan gäller detta med att markera åt två håll. Jag tror att det liksom hänger ihop. Kan inte en av orsakerna bakom kyrkans sekularisering vara ett slarvigt bibelbruk och konstiga läror om märkliga uppryckanden mm? Om man efter ett tag känner att man inte köper det som verkat vara det mest centrala så kastar man allt över bord och går miste om det verkligt centrala. Dåligt bibelbruk sänker förtroendet för bibeln och det i sin tur leder till sekularisering, typ. Vad tror du om det?

  • S-E Sköld

    Ordet är till för att uppenbara/avslöja synden. JESUS är sänt för att förlåta/överskyla synder, men där ingen synd finns/avslöjas finns ju rimligen inget behov av Jesu förlåtelse/försoning heller.

    Ordet är också till för att rensa grenen i den kristnes liv: att röja bort allt som är till hinder för kungars kung att dra in och bo i människans hjärta. Ordet röjer vägen, bl.a. genom att avslöja falsarier som fariséism och annat, när man ägnar sig åt att göra det yttre av bägaren rent, medan man i sitt inre är fylld av allsköns bråte, som hindrar JESUS från att bo där: stänger vägen för Honom.

    Jag påstår, att predikanterna av i dag – i det flesta fall (?) – förhåller sig till syndafrågan, som jag brukar förhålla mig till getingbon: jag vill inte störa innebyggarna där för mycket, så att jag får förföljelse; en getingsvärm efter mig. På samma sätt väljer många av våra Ordets förkunnare/förvaltare ut lämpliga, för att inte säga behagliga, ej för mycket störande Ord från Bibeln, för att hellre behaga ”getingarna” än att väcka dem.

    Man undviker att säga sanningen – Guds Ords sanningar – till vårt lands folk, på alla nivåer. Och då träffar heller inga Ordets pilar människornas/våra hjärtan, så att vi känner det ”styng” i hjärtat som blev följden av Petrus predikan enl. Apg 2:37.

    Folkväckelse förutsätter Sanningen, Sanningens Ande: ”men när Han kommer som är sanningens Ande skall han låta världen få veta sanningen, ifrågan om synd, rättfärdighet och dom”.

    Då är det mindre riskabelt att debattera ”påvens skägg”, än t.ex. påvens budskap;
    som ju i huvudsak är obibliskt. Tar man upp sanningsfrågan, så finns en oerhördf sprängkraft i den; eftersom JESUS har kommit för att sända strid i förhållande till falskhet och synd, och inte frid till andra än dem som har ödmjuka och inför Honom förkrossade hjärtan. Han – den fåraherden – skiljer nämligen på får och getter.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

    ”När det sedan gäller detta med att markera åt två håll. Jag tror att det liksom hänger ihop. Kan inte en av orsakerna bakom kyrkans sekularisering vara ett slarvigt bibelbruk och konstiga läror om märkliga uppryckanden mm? Om man efter ett tag känner att man inte köper det som verkat vara det mest centrala så kastar man allt över bord och går miste om det verkligt centrala. Dåligt bibelbruk sänker förtroendet för bibeln och det i sin tur leder till sekularisering, typ. Vad tror du om det?”

    Detta var nått av det klokaste som har sagt så här långt!
    Det är ju precis huvudet på spiken vad som är problemet med svensk kristenhet. Jag vet inte om teologiska utbildningar dock är vägen att gå (eftersom det är ju tydligt att även dem kan vara duktiga på att kasta ut det mest centrala över bord). Dock tycker jag personligt att det kan vara till sin fördel att pastorene studerar sin egen tro, saker som illustrerad bibellexikon, och teologiska verk av sådana som Gill, Wesley, M. Henry, J. Edwards, John Owen, CH Spurgeon, Charles Hodge, Pink, Sparks, R.C Sproul eller varför inte skandinavisk som Barratt och Rosenius?
    – Hade folk varit lite mer insatt i sund biblisk teologi som dessa personer representerar, så hade dem ju inte behövd att ens ta till sig konstiga läror, som vi nu för skörda frukten av….nått har ju blivit ruskigt galet när delar av kristenheten (kristenheten= inte namn kristna utan kristna) är mer insatt i metafysikens sannolikhetstänkande,humanistisk filosofi, och historisk-kritisk bibelforskning än vad de är i bibliskt (systematisk) teologi.

    Säger inte att jag själv skulle vara mer insatt i bibliskt teologi än andra, men på anda sidan har jag också endast varit frälst i 4 år.

  • S-E Sköld

    Michael G. Helders, det är Andens liv och verk som är satt åt sidan, till fördel för duktigt ”kötts” förmågor. Ordet är ”Andens svärd”, och därför är det bara Anden som kan använda det, så att det verkar det som Ordet är sänt till: att upprätta Människan, sådan Gud vill ha henne. JESUS förmådde inget, tills dess att Anden kom över Honom, på samma sätt var det med lärjungarna: de inväntade Anden för att kunna bli Jesu vittnen i världen.

  • Clas Newman

    Hittade en ganska intressant artikel om etiketterna evangelikal och fundamentalist här:

    http://www.jubilee-centre.org/document.php?id=207

    Det är skrivet ur ett brittiskt perspektiv (åtminstone inte amerikanskt för en gångs skull). En fyllig beskrivning av begreppens historiska bakgrund, en bra analys av hur de uppfattas idag, en genomgång av ett bibliskt förhållningssätt och sedan en slutsats som kanske skulle bli något annorlunda i Sverige där ordet evangelikal ju inte alls har någon lång historia.

  • C

    S-E Sköld: Detta är ett diskussionsforum och ett av syftena är att man ska fundera och diskutera frågor ur olika perspektiv. Därför blir ditt ständiga polariserande mellan Anden och teologin något frustrerande. Jag tycker inte att det verkar som om särskilt många på denna blogg förkastar varken Jesus eller Anden, vilket gör att du slår in öppna dörrar.

  • Patric Dalid

    Clas Newman :”Kan inte en av orsakerna bakom kyrkans sekularisering vara ett slarvigt bibelbruk och konstiga läror om märkliga uppryckanden mm? Om man efter ett tag känner att man inte köper det som verkat vara det mest centrala så kastar man allt över bord och går miste om det verkligt centrala.”

    Jag tror att du tar upp något väldigt viktigt här, många har tagit till sig ”märkliga” läror utan att reflektera runt det och när man sedan tio år senare börjar fundera på det så känns det så märkligt att man slänger ut både barnet och barnvattnet. Fokus måste vara en tro som kretsar kring det centrala (att det finns en Gud som älskar oss och har gett oss livet som en gåva) och inte kring en massa perifiera och märkliga läror…
    Sen har vi kanske lite olika uppfattning om vad som är perifiert och inte….

  • C

    Apropå polariseringen fundamentalist – evangelikal – liberal: Jag kan tycka att det saknas dimensioner i bibelsamtalen i kyrkan.
    1) Man talar mycket om ATT man bör läsa Bibeln.
    2) Man talar en del om HUR man bör läsa Bibeln.
    3) Man talar begränsat om VARFÖR man bör läsa Bibeln (förutom hänvisningar till att det står i Bibeln, men det är ett cirkelargument).
    Jag har inga svar på varför och hur, men jag har förstått ATT jag ska läsa Bibeln.

  • S-E Sköld

    C, det hjärtat är fullt av det talar munnen – eller för den delen – pennan.

    Också JESUS sände en del texter, ”sändebreven” i Uppenbarelseboken, dessa kanske även kristenheten av i dag behöver läsa; och fråga sig – och utbyta tankar om – vad de betyder för oss idag. Alla de texterna handlar f.ö. om, att vara redo som Kristi brud när JESUS kommer, vare sig Han kommer på ”skyarna” eller i samband med döden.

    Mvh

    SE

  • Stefan A

    Jag kan skönja en farlig tendens i alla dessa kommentarer. Nämligen den att din rädsla för teologiska system gör att du kastar ut barnet med badvattnet! Bara för att ta ett exempel: Darbyism är för Israel. Du inser att dispensationalismen inte håller och tar därför avstånd från Darbyismens ideer och Israel. Men vilket system jag än anammar säger Biblen att Han inte har övergett sittt folk.

    Problemet är att denna ”avståndtagande-taktik” gör att du hamnar i ett minimalistiskt kristet liv där du till slut sitter med ”säkra kort” men som inte leder dig framåt. Svensk frikyrka är full av dessa människor som av rädsla har backat i någon sorts ”trygghet” där de inte växer och inte gör något med den förtäckta motiveringen att ”då blir det i alla fall inte fel!”

    Någonstans efter vägen måste jag skapa mig en förståelse av vad som Bibeln säger och inte säger. Jag måste gräva och se vad jag hittar! Jag måste röra mig mot Ordet och Den som Ordet pekar på. Den som backar på den punkten är som den som grävde ned sitt pund. Jag måste våga att ta till mig och pröva och leva med undervisning som kan visa sig behöva justeras eller tas bort. Kära nån. Den himmelske Guden går med oss! Han offrade sin son för att nå oss. Han gav Anden för att leda oss fram till hela sanningen. Vad är vi rädda för?

  • Stefan A

    Jag börjar begripa varför Gud låter tuffa omständigheter möta sitt folk. Det är det enda sättet att få människor att ta steg mot Honom och upptäcka att Han är där och att det kristna livet verkligen fungerar och inte är en bunt teorier eller teologier. Vi är i väst fast i en intellektualism som stryper oss och som får oss att teoretisera i stället för att gå med Gud……. Det är bara att konstatera att den kristna tron är på utdöende i sverige trots teologer i världsklass och alla möjliga hjälpmedel. Gissa om det står högt på Jesu önskelista att vi kliver ur båten. Risken är bara att han till slut välter den för att få fart på oss……………. När blev Jesus argast? Dagens hemläxa……

  • S-E Sköld

    Tack Stefan A! inte minst för dessa rader: ”att det kristna livet verkligen fungerar och inte är en bunt teorier eller teologier” och ”Risken är bara att han till slut välter den (den trygga båten) för att få fart på oss..”

    SE

  • Stefan A

    Det är mycket bättre att inse det och kliva ur själv. Det är hela poängen. Jag har under många år suttit i båten och kokat ihop teologi och ideer. Till slut tvingade Jesus mig ur båten och där öppnades ett nytt perspektiv där allt det som jag jagat efter fanns! Jag kan inte räkna ut hur Gud och det kristna livet ska fungera. Det fungerar när man går. Det är därför det behövs tro. Tro är att aktivera det som är dolt för det mänskliga naturliga ögat och ger en en Jobs-upplevelse där frågorna faktiskt försvinner därför att man har råkat springa på den Högste. Nu har jag fått andra frågor i mitt liv som:
    -Hur ska jag få mer av Jesus?
    -Hur kommer jag ansikte mot ansikte med Gud?
    -Hur ska jag nå till okristna?
    -Hur ska jag få mina trossyskon att brinna för Jesus?
    -Hur kommer jag in i ett liv där Guds kraft är påtaglig i mitt liv för att tjäna andra i helande och andra övernaturliga inslag från himlen?

  • Stefan A

    På intet sätt föraktar jag kunskap och teologi. Den är absolut nödvändig och jag önskade att fler satsade tid och energi på det. Den stora skillnaden nu mot förr är att jag inser att det är inte i mitt förstånd som det kristna livet levs utan i hjärtat genom Anden i mig som möjliggör ett kristet liv. Det är här växeln måste läggas om så att kunskapen blir ett skafferi att hämta mat ur i stället för att det blåser upp huvudet i allsköns förvirring.

  • Clas Newman

    C (kommentar #40): Bra frågor! Jag tycker att det viktigaste när det gäller HUR man läser Bibeln är att utgå från att det är både Guds Ord och människors ord och därför ta hänsyn till sammanhanget (såväl historiskt som litterärt) och fråga sig vad det är författaren vill ha sagt. Vill du fördjupa dig lite mer i detta skulle jag rekommendera Fee & Stuarts ”How to read the Bible for all it’s worth” (finns även översatt till svenska som ”Att läsa och förstå Bibeln”) eller Duvall & Hays ”Grasping God’s word”.

    När det gäller varför man ska läsa Bibeln tänker jag mig att det ytterst handlar om att lära känna Gud och lära sig att tänka och handla kristet (att bli lik Kristus). Jag gillar Jack Kuhatscheks (lite storslagna) formulering:

    ”As we immerse ourselves in Scripture, our goal is to develop within ourselves the mind and heart of God. We want to be able to think and to respond to every situation the way God himself would” (”Applying the Bible”, s.24)

    För övrigt kan jag meddela att jag surfat en del på frågan om att kalla sig evangelikal eller inte (det är ju liksom inte en fråga som dykt upp här och nu). Kanske skulle jag kunna kalla mig postkonservativ evangelikal :-) (om nu inte ordet evangelikal redan är förstört). Det är Roger E. Olsons uttryck. Han verkar vara en schysst snubbe (jag dömmer gärna folk efter deras boktitlar ;-)) och jag har beställt hans bok ”How to be evangelical without being conservative”.

  • C

    Clas: Tack för tipsen! Fee & Stuart har jag läst, medan Duvall & Hay kan vara värd ett försök. Gäller kanske även Olson-boken. Som sagt, spännande titel åtminstone…

    S-E: Förstår inte riktigt vad mina korta kommentarer kan säga om mitt hjärta? Vill bara påpeka att polarisering mellan Anden och teologi inte alltid är fruktbart. En kombination av dessa är desto bättre!

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Clas Newman inlägg 33 och 12,
    Jag tror att vi ligger varandra mycket nära i synsättet. Vill dock bara påpeka några saker. Ordet ”liberal” tror jag inte bara används som invektiv, utan tror t.ex. att en bred kategori av präster i Svenska kyrkan gärna använder den beteckningen på sig själva, det kan hända att jag har fel – men så har jag uppfattat saken. I inlägg 33 för du in begreppet konservativ högerpolitik, jag uppfattar det som att du använder det som en synonym till fundamentalism. De försök till att definiera fundamentalism som du gör, detta har jag inga problem med att markera avstånd emot. Men tycker att det blir fel att blanda in läror om tidsålderns avslutning och eskatologi, jag har för min del inte
    varit darbyist senaste 30 åren, men inser att både Örebromissionens och helgelsförbundets rötter är darbyismen, om jag har fattat saken rätt, och även om det finns teologiska nyansskillnader idag i jämförelse med John Ongman och Fredrik Fransson, så bör vi ändå visa respekt för de personer som grundat våra modersamfund. Och jag tycker inte heller att man ska koppla ihop fundamentalism med eskatologiska läror, Bibeln är inte solklar i eskatologin, och vi behöver ha en viss ödmjukhet. Jag ser t.ex. inte ersättningsteologin som en självklar och sund Bibeltolkning, utan kan också se rimligheten i en tolkning som ger en aktiv roll för judarna och Israel in i vår tid. Men det kan man diskutera, men tycker inte att man ska använda ordet fundamentalist för att klassificera teologiska meningsmotståndare.
    Återkommer.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Tobias

    Frågan om VARFÖR man ska läsa bibeln är högintressant tycker jag. Om man frågar Paulus får man följande svar:
    – för att få den kunskap man behöver för att bli frälst
    – för att fostra till rättfärdigt liv
    – för att bli fri från brister och rustad för goda gärningar (2Tim 3:15-17)

    ”För att bli rustad för goda gärningar”. Inte för att vi ska få väckelse eller lära känna Gud, utan för att bidra till att skapa en god värld. Tänk om vi skulle sluta klassa folk som bibeltrogna utifrån deras tankar om bibeln (typ att den är Guds ord eller auktoritär) utan istället kalla den människa bibeltrogen som lever ett rättfärdigt liv fyllt av goda gärningar. Verkar som en mer framkomlig väg än de teologiska skyttegravskrig vi ofta ägnar oss åt. Vad hjälper det en människa om hon tror att Jesus verkligen, bokstavligen, matade 5000 med bröd och fisk men aldrig ger av sitt eget bröd och fisk till de som behöver? Och är det ett oöverstigligt problem om en människa har svårt att köpa ”hela bibeln” som guds ord om hela den människans liv vittnar om Guds kärlek?

    Och ja, givetvis vore mellanläget mellan dessa två att föredra. Men tanken är värd att känna på.