Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag lyckades ta mig runt Stockholm halvmaraton, 21,1 km. Är nöjd med det. Det gick inte fort men jag klarade att springa hela tiden, och noterade att jag hade 100 personer bakom mig i mål, och då räknar man inte in alla som bröt loppet. Har inte sprungit så långt sedan 1987. Är ytterst stel i benen. Tiden blev 2,38 och det är godkänt med tanke på att jag hade en liten stroke för ett halvår sedan. Elimkyrkan kan pusta ut – det hade ju varit sorgligt om jag hade sprungit ihjäl mig några veckor innan jag börjar där.

Jag räknade med att Kenyas eller Etiopiens landslag skulle ringa mig efter loppet och erbjuda mig att börja träna med dem, men de har inte ringt ännu. De har väl inte mitt telefonnummer.

Jag funderar på att ansöka om att få börja tävla i klassen kvinnor över 75 i fortsättningen. Då skulle jag nog kunna hävda mig ganska bra i konkurrensen. Det är ju inte så noga med könen nuförtiden, och det är väl ingen som kollar det. Och åldern har ju ingen betydelse, det har jag hört i kyrkan sedan jag var tre veckor gammal. Det finns ju tyvärr ingen klass för samfundsordföranden som är strokepatienter, där skulle jag nog kunna hävda mig bra.

  • http://www.blogger.com/profile/02156799624636781002 Stefan Bengtsson

    Bra jobbat :) Kul att du gämför dig själv för 1987 😉

    kram/stefan

  • Pekka Mellergård

    Stefan! Så här sent en lördagkväll är det väl bara du och jag som sitter uppe… Jag vakter en pyroman i Mariannelund, medan hustrun roar kineser i Örebro. Ur led är tiden. Ville bara säga att jag är imponerad. 21,1 km, så långt har inte så många av oss sprungit i ett sträck någonsin, skulle jag tro. Jag är glad att klara milen…

    Men hur hade det känts att komma allra sist. Vore det bra för helgelsen? Eller skulle det vara ett problem i ledarskapet? Kan vara ett tips för en predikan.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

    Detta har inte så mycket med saken att göra. Men tänkte dela med mig en artikel från ”Forskning och framsteg” av Henrik Röjer: http://www.fof.se/tidning/2004/4/fundamentalism-motstand-mot-det-moderna tycker det verkligen är en total missvisande historieskildring som inte alls stämmer överens med verkligheten…men slutsatserna han drar var dock mycket intressanta, och med tanke på senaste tidens debatter kring moderna kontra det post-moderna, för alla parter båda de ”liberala” som de ”konservativa”.

  • Pekka Mellergård

    Michael. Så inte heller du kan sova. Men vore det inte bättre om du behöll den där typen av kommentarer på din egen blogg. Du är inte precis någon ”elaking”, men väldigt, väldigt talträngd. Lite disciplin skulle inte skada!

  • gata

    Stefan, inte speciellt roligt skrivet alls!

    Michael, även om jag sympatiserar med din teologi blir du i längden jobbig. Du tillhör dom som inte vill ge upp förrän alla har deklarerat att dom tycker som dig i allt. Har du tänkt på att någon gång lämna överbevisandet till Gud? Göra en tankepaus så att säga.

    Godnatt Pekka från en okänd sympatisör!

  • http://www.brefvet.com Gunnel

    Stefan Swärd
    Jag är kvinna och snart 75 år med stora rörelsehinder. Du kan få tävla med mig i teologi i stället och berätta för mig om skillnaden mellan dubbel utgång och den dubbla predestinationen.
    Det är bara 1 år sen jag fick lära mig att stava rätt till ordet predestination av en partikularbaptist ( som är pedant i teologi).

    Hälsningar
    Gunnel Bergstrand

    P:S. Jag mår pyton av all denna orddiarré av kristna. D.S.

  • gata

    Följande artikel kan man läsa i metro 09/11. Huvudet på spiken tycker jag!

    DATORERNA HAR DÖDAT SAMTALET
    FILIP ADAMO
    FRILANSJOURNALIST

    Trots Facebook och Twitter känner Filip
    Adamo sig ensam ibland. Han undrar om
    datorerna ger oss ytlighetstinnitus och
    undrar vart det riktiga Samtalet tog vägen.
    Okej. Jag lever i Stockholm och umgås i innerstaden.
    Har hundratals vänner på Facebook
    och har koll på bloggar och Twitter.
    Är välkommen i de rätta salongerna
    och uppdaterad på var man ska äta just
    nu.
    Ändå känns det ensamt ibland. Tyst på något konstigt
    sätt. Jag ser hur munnarna rör sig men hör mest
    tomt prat. Det är som att allvaret fortfarande är paria
    sedan 90-talets ironivåg sköljde över oss. Jag längtar
    efter lite innehåll, lite substans och möjligheten till
    debatt.
    Vi kommunicerar så mycket med våra laptoppar att
    vi sakta tappar talförmågan.
    Allt av värde tömmer vi ut och orkar inte sedan lyfta
    blicken högre än strax ovanför skärm ytan när vi
    möter det verkliga livet. Och fördumningen breder ut
    sig som en svininfluensa utan vaccin över de offentliga
    rummen.
    Jag vill starta en revolution. Jag vill säga stopp! Samtalets
    tynande tillvaro och sjukdomsdiagnos kan spåras
    bak till dagarna då ordet vän började förlora sin betydelse.
    Det är åt riktiga vänner
    du anförtror dig. Vänner
    som har ditt och du deras
    förtroende. Vänner som alltid
    finns där. Det var vad en
    vän var förr. Kommer ni
    ihåg?
    Plötsligt erbjöds vänskap
    utan att först lära känna
    människan på riktigt. En effektivisering
    av ens sociala
    umgänge. Vi rationaliserade
    bort vad som krävdes för att
    vara vän. Direkt vän i stället.
    Modernt. Förödande.
    Vänskap blev ett musklick
    bort. Allt det fantastiska
    nätet erbjöd gjorde att vi
    betalade priset för att låta
    olika värden urholkas. En
    vän blev någon i periferin
    du känner genom statusuppdateringarna.
    Sedan står du där ensam och tyst i ett hörn med
    ytlighetstinnitus och längtar. Längtar efter något som
    är på riktigt.
    I goda vänners lag, sa man förr, minns ni det? Heter
    det laget Facebook FC, Yta BK eller AC Twitter?
    Jag har upptäckt att jag inte trivs som forward där.
    Jag vill byta lag, få möjlighet att heja på någon annan.
    Allvar United – kan jag få en fri roll på mittfältet?

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

    Pekka & Gata: Läste ni ens artikeln innan ni uttalade er? Artikeln handlar om fundamentalism (alltså sådana som mig själv) och hur dessa alltid gör motstånd mot det moderna, och bilden artikel författaren målar upp av de fundamentala (som enligt honom är alla som tror på Bibeln) är ju knappast till min fördel…..Så kan ju kanske vara bra att läsa innan ni häver ur er.

  • Per Hallström

    STEFAN,
    Jag har aldrig träffat dig men uppskattar mycket den opinionsbildning du bedriver. Men ibland går spontaniteten för långt. Detta är kvinnor över 75 år är både dumt och olämpligt.

  • Anna-Karin

    Ja, man börjar undra hur många kvinnor över 75 du känner, Stefan…….alla har inte stora rörelsehinder, långt därifrån…….

  • Anna-Karin

    No 7, gata
    Intressant artikel och ganska träffande. Visst har datorerna gjort ordet ”vänner” ytligare, speciellt på Facebook. Man ska vara aktsam om ords värde. MEN datorerna har också krymt världen. Jag sitter i min lilla norrländska by och delger EFK:s Stefan Swärd mina tankar ibland, blir medhållen eller motsagd av pastorer från Ängelholm – jag är inte ens riktigt säker var Ångelholm ligger, får nog kolla upp det! – en trevlig prick som heter Joakim, en tänkvärd och läsvärd rektor i Örebro…..utan datorerna kanske jag inte ens vetat om att de vandrat på jorden…..

    Allt har positivt och negativt, så ock datorer och Internet. Det är upp till oss hur vi hanterar det. Om vi låter Internet ta över kan det förstöra mer än det ger men så är det med allt. Vi har också olika behov och förmågor. Det som är sant för en är inte nödvändigtvis rätt för den andre.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Per Hallström,
    Beklagar att mina försök till skämt inte alltid blir så lyckat. Jag ironiserade ju över mig själv, men skämtet byggde på en faktisk analys av resultatlistorna från långlopp med många deltagare, där det nuförtiden är med en hel del kvinnor i åldern över 60. Och jag bara krasst konstaterar att jag inte kan mäta mig med vältränade killar i åldrarna 20-35, men kan mäta mig med äldre åldersgrupper, framförallt bland kvinnor.

    hälsn
    Stefan Swärd



Subscribe to Stefan Swärd