Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Nu är jag på väg till Örebro för möte med Evangeliska Frikyrkans ledning klockan 18.00. Och sedan sover jag över hos Anders Blåberg. Och i morgon förmiddag träffar jag Pekka Mellergård.

För att undvika alla missförstånd, jag upplever inte att jag och Pekka är några ovänner. Jag blev dock lite tilltufsad känslomässigt av diskussionen men upplever inte detta som en massa bad feelings mot Pekka som person. Däremot har vi lite olika uppfattningar i vissa frågor. Och sedan har vi kanske lite olika uppfattningar om hur man för en diskussion om hur vi sköter våra förtroendeuppdrag. Så det blir säkert ett mycket broderligt samtal i morgon förmiddag, och inga slagsmål.

Ska försöka hinna läsa en del av inläggen i denna omfattande debatt. Kanske kommenterar några saker i debatten. Återkommer om detta.

  • Jacob

    En läxa kan vara att lösa detta internt i fortsättningen…

  • Thomas Arvidsson

    Jacob: visst är det tråkigt om människor blir arga/sårade, men om jag får välja på en sådan här ”öppen” diskussion och det vanliga frikyrkliga nedtystandet – med skam och skuld som följd, så tar jag hellre lite högljudda konflikter.
    Men jag håller med många andra om att tonen blivit för hård (inte från Stefan och Pekka i första hand).

  • Rune Karlsson

    Fortsätt Stefan att stå för sanningen! Det kan vara ett högt pris att betala.

    Tänk på Jesus och Paulus hur de blev övergivna.

  • krister

    Håller med Thomas, det vore mycket tråkigt om detta nedtystas, öppenhet är alltid det bästa i längden. Men vissa kommentarer har helt klart spårat ur.

  • Christer Roshamn

    Gott!

    Christer

  • TB

    Kom att tänka på en sann berättelse (fast minnet sviker lite på detaljer) som utspelade sig i Skåne i en X-församling som kallat en Gudsman (Y) att predika, Efter predikan får Y tilltal till församlingen från Herren som han bär fram. Det handlade om div, grova ”övertramp” som tydligen trampade ledningen på ömma tår. De blev ursinniga och ropade till Y att sluta i Jesu namn, för att till sist med biblarna i högsta hugg ösa slag over honom.
    Y kommer sig snabbt och vänder sig till ledningen och säger: -” Hur vågar ni slå på mej så här? Om det är ett misstag av mej kommer Gud att straffa från mej – MEN – om det är så att ni slår på mej för att jag är en gudsman skall Guds kraft vika från er – NU!”
    Vid ”NU” stampar han till med foten i scengolvet och samtliga ”antagonister” faller handlöst omkull och blir liggande. När de så småningom reser sig har de alla drabbats av olika svagheter. Dessutom så lämnar flertalet inte bara sina äldstetjänster utan även församlingen.
    Varför nu denna berättelse här och nu? Jo, tänk er för innan ni ”slår” på någon gudsman, må vara fysiskt eller i ord och skrift. Talar han Guds ord är nog lite försiktighet att rekommendera – även om (eller i synnerhet) om jag själv känner mej träffad. Han vi debatterar kanske själv vill ha ett ord med i laget…

  • http://helapingsten.wordpress.com/ helapingsten

    Gött att ni får talas vid ansikte mot ansikte.

  • Dan

    Ja tycker ett redigt slagsmål vore bättre…. Sen kan man förbrödras över lite nattvardsvin.

  • http://pendlatillnorrkoping.se Roberth

    vi behöver inte direkt veta något. Ta de lungt ha de bra.

  • C

    TB: Även om jag långt ifrån är odelat positiv till en debatt av det här slaget i dett forum som detta har jag mycket svårt att se hur ditt inlägg, eller snarare dess innehåll, leder till något positivt.

    Menar du att man ska undvika att ifrågasätta för att slippa bli (fysiskt) straffad av Gud? Möjligen har jag övertolkat dig här, men det är onekligen ett sätt att läsa inlägget…

  • Per Hallström

    Uppgörelsen mellan Stefan Swärd och Pekka Mellergård är tämligen tragisk men den har ändå skett öppet. Och det inger viss trygghet. Vi vet vad som pågår! Jämför detta med RYKTEN om motsättningar mellan kristna ledare där våra ställningstaganden måste grundas på rena spekulationer.

    Tänk om pastorn/föreståndaren för Saron i Göteborg hade gått ut i ett öppet meningsutbyte med Stefan Swärd här på bloggen. En öppen – och kanske mycket häftig – debatt hade sannolikt gjort polariseringen i Saronfrågan något mindre än vad den nu blivit.

    Bloggen är per definition en plats där det officiella och det personliga/privata blandas samman. Det finns ingen lösning på det problemet. Utrikesminsiter Carl Bildt är ett aktuellt och tydligt exempel.

  • Ronny

    Hoppas allt går vägen!!! Frid Ronny

  • http://dauntown.se Fredrik

    Hej Stefan

    Min kommentar berör inte alls ditt inlägg. Jag följer din blogg och gillar det du skriver. Av den anledningen önskar jag din feed-back på en sammanfattning över kristendomens kärna som jag skrivit på min blogg. …om du har tid förståss… Skulle vara intressant att se om jag missat något viktigt.

    http://fredrikdaun.blogspot.com/2009/08/kristendomens-karna.html

    Vänliga hälsningar
    / Fredrik

  • Semper Fidelis

    Det som vi nu bevistat på denna blogg kan jämföras med en en envig mellan två kämpar som kämpar med varandra, tar grepp, parerar, försvarar sig och anfaller. Allt detta inför öppen ridå på en öppen arena. Vi, kommentatorerna, sitter på läktaren och kacklar, somliga gillar att kackla länge och högst, och breder ut sig länge och väl, ni vet vilka jag menar… Andra lägger av ett stilla ”kvack” som på fromt språk betyder ”gud välsigne dig Stefan” eller ”stå på dig, Pekka”. Det som gör mig lite upprörd är att det finns ännu en grupp åskådare som är helt tysta och betraktar det som sker men ger inte ett ljud ifrån sig. Det är ju så att några inom EFK, från olika sammanhang låtit Pekka löpa gatlopp och schavottera offentligt utan att lyfta en hand till hans fösvar. Det är dessa som finns i, och jag citerar: ”… EFK-pastorer, bland Frizon-profiler, studenter på Örebro missionsskola, cheferna för EFK:s olika skolor och i EFK:s chefsforum.” som pratat om och tillsammans med Pekka om Stefans otydliga roller på och utanför sin blogg. Dessa är ju en begränsad grupp människor som borde känna igen sig i beskrivningen och i innehållet av samtalen. För det är väl ingen som på allvar tror att Pekka Mellergård far med osanning, eller hittar på det hela? Jag anser att ni är fega som inte vågar ställa upp, med namn eller inte, men ändå backa upp Pekka i hans påstående, när ni tidigare ”vågat” prata om Stefan bakom hans rygg! Det är dåligt! Jag instämmer med flera inlägg att mera öppenhet och raka puckar rensar luften och ger mindre svängrum för ”snack bakom ryggen…” Att sedan någon skulle känna sig föranledd att avgå pga detta är ju bara nonsens.

  • O.K

    C

    Läs apg.5:39 Sen till att i icke mån befinnas strida mot Gud själv

  • http://polaritet.blogspot.com John Nilsson

    Jag håller inte med dem som säger att det ska lösas ”internt i fortsättningen”. Det är väldigt bra för oss andra att se att ni ledare är vanliga människor. Det har du visat väldigt tydligt och öppet, och jag måste säga att jag har fått ökad respekt för dig genom ditt sätt att hantera den här krisen. Hade någon annan sagt att den inte hade något ont blod emot en debattmotståndare hade jag trott att det var retorik, men när du säger det så finner jag till min förvåning, cynisk som jag annars är, att jag tror dig. Du ger ett trovärdigt intryck.

    Jag skulle vilja se Ulf Ekman eller Stefan Gustavsson våga erkänna att de gråtit sig till sömns pga svek de upplevt. Så känner ju alla vi andra – och ledare som inte är människor kan man inte ha som ledande exempel.

    Jag har också funnit att jag bett för dig mer under de här dagarna än jag bett för kristna ledare under flera veckor, vilket åtminstone övertygat mig om att Gud sett det som angeläget att be för dig. Det säger ju inget om ditt vara eller icke vara som ordförande, men det säger mig att Gud är med dig och är engagerad i denna din kris. Och även, spekulerar jag, är mån om att du landar på fötterna.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Med tanke på att så många av McLaren’s fanclub ofta ser till person (ytan) istället för läran, tyckte jag MacArthur’s citat här var träffande:
    ”But those qualifying words are vital: usually, ordinarily, generally. Avoiding conflict is not always the right thing. Sometimes it is downright sinful. Particularly in times like these, when almost no error is deemed too serious to be excluded from the evangelical conversation, and while the Lord’s flock is being infiltrated by wolves dressed like prophets, declaring visions of peace when there is no peace (cf. Ezekiel 13:16). Even the kindest, gentlest shepherd sometimes needs to throw rocks at the wolves who come in sheep’s clothing.”

    Och senaste veckorna har du ju verkligen framstått som en god Herde! Även om du har kastat en sten eller två.

    Elim församlingen är mycket välsignad att få en pastor som dig, och EFK är välsignad genom att ha en ordförande som dig!
    Och kanske det kan sägas om Pekka också? Det har ju framgått att Pekka inte ens har läst McLaren(!), och att NOD inte tillhör hejaklacken utan snarare kritikerna av Emerging Church.

    Så kanske har en fjäder blivit till en elefant, genom att en del kanske har en önskan om att skapa en ”vi och dom” stämning (vilket har blivit tydligt genom att folk måste förlita sig på s.k. andrahand info, samt folk diskutera saker bakom varandras ryggar- kan ju på inga sätt och vis ha något annat än dålig frukt (tror skvaller är en synd enligt Bibeln också), och andra såsom mig själv har en allt för hård tonläge- vilket endast ger bränsle åt förstnämnda gruppen som önskar måla upp en ”vi och dom” bild av EFK’s interna läge.

    Så i detta bråk finns det nog många syndabockar! Men dem av oss som har hanterat detta som en förebild (i Kristus) och som ett skolexempel på hur man ska hantera svåra situationer inom kyrkan, måste ju vara du Stefan!

    Må Jesus vara mitt ibland er två i under förmiddagen!

    Gud välsigna och bevara er båda!

  • wildwest

    Jag kliar mej ibland lite yrvaket i huvudet i den här debattrundan och undrar hur en tämligen alldaglig recension av en McLaren-bok kunnat få dessa proportioner.

    Men med viss emfas vill jag ansluta mej till dem som skriver att en diskussion av detta slag mår alldeles utomordentligt bra att föras halvvägs offentligt, som den gör här. En av frikyrkans generalproblem (jag skulle aldrig kunna sluta ge exempel) handlar om att sopa problem under mattan, baktala, insinuera, gå på spekulationer och göra en höna av en fjäder. Hur mycket bättre är då en meningsskiljaktighet att den förs öppet så alla kan se och läsa vad det handlar om! Ingen behöver spekulera i vad som sagts och inte sagt i den här debatten. I den konflikträdda högborg på jorden som kallas Sverige är detta i sanning en frisk fläkt!

    Jag tycker att så här bör det vara. Det är dessutom bibliskt. Tänk bara på Pauli duster med Barnabas. Inte satt dom och och drack kaffe på ett fik och sa fina ord… Rättframma och klara ord behövs. Det finns miljoner exempel på motsatsen och de har inte fungerat.

  • Christian S

    Jag läste ”Firar med Pekka Mellergård onsdag förmiddag”!!
    Profetisk eller freudiansk felläsning?

    :o)

    Blessings,

  • BW

    När sprickor uppstår

    I mitt inre
    finns en källa

    Som har
    ett eget liv

    Den känns av
    ibland

    När sprickor
    uppstår

    Kan den
    bubbla fram

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Det vore tragiskt om en samfundsledare tvingas avgå för att han har försvarat vår gemensamma kristna tro. Precis som vilken söndagsskollärare som helst hade gjort för 50 – 60 år sedan! Vart är vi på väg, när det har blivit så kontroversiellt? De som anklagar Stefan för att agera som en biskop vet ingenging alls om biskopsämbetet i de s.k. historiska kyrkorna. I exempelvis den Katolska kyrkan, som är den mest utpräglade episkopalkyrkan, har de 4.500 biskoparna all makt, men undantag för att den mest förnämsta biskopen, biskopen av Rom (dvs påven) ensam – under vissa förutsättningar – kan göra ”ofelbara” uttalanden, som blir bindande dogmer för Katolska kyrkan för all framtid.

  • Ann-Sofi Nordlund

    Tack Stefan att du alltid står för sanningen i en tid av andlig förvirring!!!
    Stå på dig!!

    Guds välsignelse

    Ann-Sofi Nordlund, Umeå

  • C

    OK: Erkänner mig överbevisad. Med 1917 års översättning! :) Har dock svårt att tro att vare sig Stefan eller Pekka anser sig tala/skriva med apostolisk auktoritet…

  • Face Time

    Den pågående debatten inför öppen ridå mellan Swärd och Mellergård är ett tydligt och intressant uttryck för hur åsikts- och informationsfrihet fungerar i praktiken.
    Demokrati är lätt att känna sympati och ta ställning för i teorin, men inte fullt så enkel att praktisera.
    Vi skall vara rädda om de kristna ledare, som vågar stå på barrikaderna och göra sin hörda i ett allt mer tilltagande mediabrus.
    Stefan Swärd är ett utmärkt, men också sällsynt exempel på en stark, tydlig, orädd ledare som kombinerar sitt ledarskap med öppenhet, ödmjukhet och självdistans.
    Vanligtvis bygger det starka ledarskapet, exempelvis inom trosrörelsen, på personfokusering,kontroll, makt och rädsla.
    Mellergård väljer att fokusera på rollproblematiken, med hänvisning till ett antal svepande formuleringar och hänvisningar till en intern opinion som förmodligen inte existerar.
    Att se ordföranden i samfundsstyrelsen mer som en administrerande debattledare är ett tydligt uttryck för Mellergårds avståndstagande mot Swärds sätt att utöva sitt ordförandeskap på.
    Det obehag han redovisar inför några överdrivna bloggkommentarer är också mer ett tecken på ovana att hantera personlig kritik än ett argument av betydelse i debatten.
    Man tar heller inte udden av dessa genom att strypa dem genom censur, utan genom att låta dem avslöja sig själva.
    Läsarna/bloggarna är fullt kompetenta att göra sina bedömningar utan pekpinnar.
    Det är inte utan orsak denna blogg är en av de största kristna bloggarna och Mellergård har genom sitt in(på)hopp gett den ytterligare värdefull draghjälp.

  • Stigan

    Tänk om alla kontroverser skullle ”tas upp i ljuset”? Bloggandet skulle då 100-faldigas. Jag anser att det bästa är som herrarna gjorde. Ni tog en fika en regnig dag under lugna former och närmade er varandra i tänke sätt. (satte mig så jag inte frestades att lyssna!) Det är under fikat de bästa lösningarna kan hittas. Var inte det ett av Jesu sätt att närma sig människor. Inte ropade han ut när någon inte ”skötte”sig. Nej, ett litet samtal räckte. Gud kommer att fortsätta välsigna er båda i era uppgifter.

  • Pingback: Fika med fienden | Norrlands inland()



Subscribe to Stefan Swärd