Gästblogg – Pekka Mellergård svarar mig

Pekka Mellergård har bett om att få komma med ett svar på mitt svar på hans bloggkommentar. Jag lägger in det som ett gästblogginlägg.

hälsningar

Stefan Swärd

Här följer Pekkas text:

Att Stefan släpper in mig som gästbloggare är väl ett bra tecken på att vi två delar ambitionen att föra ett samtal, inte ge varandra ”dolkstick i ryggen” eller liknande. Stefan och jag har bl.a. det gemensamt att vi har svårt för att sopa saker under mattan, att vi ogillar när samtal undertrycks, och beslut tas internt bakom stängda dörrar. Personligen skulle jag föredra ett något mindre offentligt forum, men tyvärr har EFK inte någon bra plattform för att föra den här typen av samtal. Inte ens på (alltför dåligt besökta) årsmöten finns den tid som skulle behövas.

 

Även med de begränsningar som finns, så känner jag mig betydligt mer bekväm med detta forum, än korta och polariserande reportage i Dagen eller andra tidningar. (Hur mycket enklare skulle inte livet vara om vi var duktigare på att förstå och kritiskt förhålla oss till medialogiken, inklusive urval från samtal, rubriksättningar och ingresser, bildval etc…).

 

Ett observandum: Jag skriver detta och det föregående endast i egenskap av privatpersonen Pekka Mellergård. Ingenting av detta är förankrat någon annanstans än mitt eget huvud (eller kanske det är hjärtat?!). Men det är min känsla av ansvar utifrån en relativt framträdande roll i EFK:s verksamhet som driver mig att ägna tid åt detta.

 

Så låt mig lite mer utförligt försöka förklara vad jag menar (Ledsen att det blir lite långt, men det är kanske enda chansen jag får):

 

1. Mitt blogginlägg på torsdag eftermiddag ville fokusera på frågan om relationen mellan privatpersonen Stefan Swärd och hans roll som EFK:s ordförande. Problemet uppstår när det han säger uppfattas som ”EFK:s linje”, i stort eller smått. Detta är inte unikt för Stefan. Under Lennart Hambres tid (EFK:s förre Missionsdirektor) uppstod exempelvis en diskussion i (och utanför) EFK:s styrelse om huruvuda en insändare till Dagens Nyheter om könsneutrala äktenskap som Hambre skrivit under verkligen var förankrad i församlingsrörelsen/samfundet (där undertecknad inte var engagerad!).

 

Eftersom Stefan är en väldigt aktiv debattör så aktualiseras dock frågan numera allt oftare, och med den här framgångsrika bloggen finns det fog att fråga sig om vi inte behöver bli överens om ett tydligare förhållningssätt. Jag är långt ifrån den förste som uppmärksammar detta (se t.ex. Håkan Arenius gästblogg här 090114). Jag har hört problemet behandlas på ett liknande sätt som i mitt inlägg bland EFK-pastorer, bland Frizon-profiler, studenter på Örebro Missionsskola,  cheferna för EFK:s olika skolor och i EFK:s s.k chefsforum. Och bland ”vanliga församlingsmedlemmar”.  Det finns alltså en signifikant grupp (signifikanta) engagerade EFKare som delar mitt bekymmer.

 

2. Men varför är då detta ett problem?! Ja, en aspekt har naturligtvis att göra med att EFK är en sammanslutning av fria församlingar, utan något officiellt ”biskopsämbete” eller dylikt. Om någon uppfattar sin egen roll som ”riktkarl” för samfundet, eller av andra uppfattas ha ett sådant mandat, så har vi utan att märka eller uttala det gemensamt, glidit över i en helt annan struktur och ordning. Det tycker jag är problematiskt, både ur teologisk och demokratisk synpunkt. Jag skulle tro att ganska många inom EFK tycker att det är OK att Missionsdirektorn i vissa lägen tar på sig denna roll, jag tror man kan tolka hans mandat så. Men jag uppfattar inte att styrelsens ordförande har ett sådant mandat, i sin roll som styrelseordförande.

 

3. Problemet förstärks om ”riktkarlens” uttalanden får effekten att delar av samfundets medlemmar främmandegörs och/eller exkluderas. Alltså uppfattar att det finns en EFK-linje, som ställer en inför två val: acceptera eller lämna.

 

Jag vill styrka under att en sådan inställning har inte Stefan gjort sig till tydlig företrädare för.

 

Men jag uppfattar att det finns lite för mycket av uppdelning i mer och mindre rätt-trogna, oftast uttryckt i den i mina ögon allt mer oanvändbara dualismen konservativ-liberal. Stefans blogg bidrar oftare till polarisering än till dialog och försök att på allvar förstå ”den andre”. (Obs! Det finns lysande undantag, kanske allra tydligast exemplifierat i mötet med Jonas Gardell).

 

4. Det finns också ett problem i hur utomstående människor uppfattar EFK och de församlingar som samarbetar med EFK. Och här förstärks problematiken ytterligare av att Stefan också är en av tillskyndarna av och även ordförande för Clapham-institutet. Där finns ett antal utmärkta och duktiga personer samlade, med hedervärda ambitioner.

 

Men för de flesta utomstående betraktare så ser Claphaminstitutet mer ut som en förlängning av KD:s mer konservativa arm, än som en bredare kristen tankesmedja. De flesta jag träffar har ingen aning om vad Claphaminstitutet är, men de flesta (utanför den engagerade kretsen) som känner till institutet uppfattar det som ett s.k. ”högerkristet” projekt. Jag hör till dem som inte tycker att detta begrepp är särskilt relevant i den svenska kontexten, och störs av den fördomsfullhet som ofta kommer till uttryck i användandet av termen.

 

Men inte desto mindre: EFK bör se till att skicka sådana signaler till omvärlden att vi inte kan misstas för en stödtrupp till en viss (parti-)politisk schattering. 

 

5. Försöker jag nu egentligen säga att jag tycker att Stefan är olämplig som ordförande i EFK?

 

Svaret är NEJ! Stefan åtnjuter stort förtroende, är omtyckt, och sköter det jag uppfattar ska ingå i ordförandeskapet på ett förtroendeingivande sätt. Han bidrar dessutom till att göra EFK:s styrelsemöten till mer muntra tillställningar än de annars skulle vara!

 

Men rollen, rollen…

 

6. I sitt utförliga svar på mitt ganska korta blogginlägg  så svarar Stefan på en del av mina invändningar (090822, särskilt punkterna 2-4), och konklusionen kan väl sägas vara: ”Jag (Stefan) har svårt att uppträda i olika roller; jag har sedan 2002 haft styrelsen förtroende att vara aktiv debattör men bör använda EFK-ordförande-titeln lite mer försiktigt; hur olika media presenterar mig kan jag dock sällan styra över; det är självklart att jag på olika sätt lyfter fram och försvarar EFK:s ideologi”.

 

Kanske då frågan kokar ner till följande:

a) Bör de ansvariga fundera ett varv till över hur man ska formulera en ordförandes mandat?

b) Vad är egentligen ”EFK:s ideologi”? Och är det isåfall den som Stefan i alla lägen försvarar? Det finns faktiskt alldeles utmärkta, teologiskt väl reflekterade självförståelsedokument som alltför sällan öppnas och samtalas om. Ska vi ta och ägna lite mer och ny tid åt att samlas kring dessa?!

 

7.  Och så något om det som min kommentar inte primärt handlade om, utan bara använde som exempel, nämligen Brian MacLaren och Ramadanfirandet. Låt oss försöka ta det kort: Diskussionen om hur långt ”kontextualisering” är lämplig i ambitionen att nå muslimska vänner med det sanna evangeliet har många decennier på nacken, och positionerna varierar mycket bland kristna med stor erfarenhet av arbete i den muslimska världen. Det gäller även inställningen till Ramadan.

 

Även bland EFK:s tidigare och nuvarande missionärer tycks det finnas en spännvidd.  Få eller ingen fastar hela Ramadan, men många/de flesta tycks ha erfarenhet av att fasta en eller några dagar, ofta i samband med att man inbjudits till att senare på kvällen bryta fastan tillsammans med muslimska vänner.

 

Gemensamt för de kloka tycks vara att man lägger ett missiologisk perspektiv på valet av förhållningssätt. Man är ofta beredd att sträcka sig lite längre ur den teologiska bekvämlighetzonen om det verkar kunna tjäna det goda syftet att göra Jesus tydligare.

 

Jag uppfattar att det är just detta Brian MacLaren vill göra, i ett USA där fördomar och fientlighet mot muslimer efter ”9/11” fortfarande är stark. Denna uppfattning grundar jag dock endast på den MacLarens egna bloggkommentar om detta, som också Stefan hänvisade till i sitt ställningstagande. Kanske Stefan vet mer än detta.

 

Men min poäng var alltså: Texten på MacLaren-bloggen uppfattar jag skulle kunna vara uttalad (sedan flera decennier tillbaka) av många evangelikala missionärer som valt en lite högre grad av kontextualisering – inklusive flera av EFK:s medarbetare.

 

Att utifrån detta försöka få även mig till att förespråka ”religionssynkretism” är för mig väldigt svårt att förstå.

 

8.  Jag blir milt sagt förvånad över de starka reaktioner som mitt inlägg väckt på olika bloggar. Faktiskt också lite skrämd och illa berörd. Utan att ha läst ordentligt, och utan att veta någonting om mig och mitt liv så ifrågasätts mina motiv å det grövsta, och alarmistiska uttalanden om EFK:s och Örebro Missionsskolas utveckling staplas på varandra. Jämfört med detta är Högskoleverkets kritik (som för övrigt gällde att vi hade en alldeles för tydlig kristen profil) en mild västanfläkt!

 

Man skriver saker som följande:

 ”vad Bibeln säger tycks honom helt främmande”;

-”vågar teologerna på hans skola uttrycka en annan mening”;

-”Pekka borde återgå till läkarjobbet där gör han förmodligen mer nytta”;

-”han har en helt sanslös hållning”;

-”varför skall han vara EFK:are om han tycker som han gör”;

– ”man funderar på om det är värt att studera teologi när man läser såna inlägg”;

-”det är pinsamt”;

-”vill Pekka inte försvara den kristna tron?”;

-”man kan med fog undra vad en sådan som Pekka Mellergård vill med sitt liv”;

-”är han över huvudtaget frälst”,

-”han borde läsa Bibeln oftare än bara vid första advent”;

-”om Stefan Swärd vinner debatten – vilket han förmodligen gör – så har han samtidigt fått bekräftat att det är ett gäng #%&?=&%  som han skall leda i fortsättningen”;

 -“visar att djävulen har större inflytande i dessa samfund än vad Gud har”;

-“varför är man rektor på en skola som vill vara no 1 i Sverige för bibeln om man inte vill läsa eller förstå bibeln?”;

-“det måste bero på avundsjuka”;

-”anledningen till att människor som Pekka Mellergård stannar kvar i ett samfund som EFK kan inte vara någon annan än att de har en position där”;

-“rektorn på Örebros teologiska högskola förstår inte ens vilken religion han borde utbilda”…

 

Och mer liknande. Jag förstår att även Stefan är bekymrad över att ha en sån fan-club. Kanske att det ändå borde vara en anledning att fundera över vilka sorts vänner hans blogg föder fram?! Och kanske vara lite tydligare i att uprrätthålla rågångar?

 

 

9.  Stefan undrar också över varför jag “hyllar” vissa saker (typ Gardell-lunchen, som jag tycker var ett bra initiativ) och är “djupt bekymrad” över annat (typ Brian MacLaren-kritiken; men där har Stefan missuppfattat min utgångspunkt, se ovan).

 

Det finns väl två svar på detta:

a) i vissa frågor delar jag fullt ut Stefans synpunkter (men nota bene, det betyder inte att alla EFK:are gör det, så grundproblemet kvarstår),

b) jag föredrar alltid ett öppet framför ett exkluderande förhållningssätt – framför allt är det viktigt för mig att “den andre” presenteras på ett schysst sätt.

 

10. Och så, för kännedom:

I sommar har all personal på Örebro Missionsskola läst Magnus Malms senaste bok “Ett hjärta större än världen”, en gåva från rektor Mellergård för att understryka att den fråga vi vill leva med är: “Hur följer vi Jesus i en tid som vår?”

 

Magnus Malm själv var med på våra inledande kollegiedagar i veckan som gick, för att hjälpa oss bedja och fundera över den frågan. 

 

Jag tror att intresset för den frågan också förenar mig och Stefan Swärd!


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • http://www.daveblogg.blogspot.com David Nyström

    Mycket intressant diskussion mellan Swärd och Mellergård, men när man läser kommentarerna som citeras ovan blir man lite mörkrädd. Själv tycker jag det huvudlösa kommenterandet ibland är ett större demokratiskt problem än att några väljer att moderera sina bloggar, och jag undrar om inte Swärd vore betjänt av det senare.

    Alla i Sverige har rätt att säga sin mening, och alla kan skaffa sin egen blogg, men det betyder inte nödvändigtvis att alla måste ha rätten att avbryta seriösa samtal med spottloskor. Om min treåring skriker otrevligheter i örat på mig medan jag samtalar med andra åker hon in på rummet, och jag anser inte att jag hotar yttrandefriheten för nästa generation pga av det.

    Det hårda tonläget från vissa håll kan faktiskt bidra mer till att tysta debatten än moderering, eftersom det kan göra att folk inte längre vågar säga sin mening. Det finns bloggar jag aldrig kommenterar på längre, pga att man där alltid blir påhoppad av ett tjog bålgetingar som anstränger sig för att missförstå all man skriver.

    Nej, den här typen av samtal är för viktiga för att störas av marodörer; våga stänga av kommentarerna ibland, eller se åtminstone till att moderera bort påhopp och oseriösa inlägg.

  • vince

    Pekka min vän: istället för att ge bort Malms nya bok till personalen borde du kanske ge bort biblar istället. Det verkar finnas ett större behov av det. Sen har jag ett litet råd till, gå ut och evangelisera lite ute på gatan där människor går förlorade utan evangeliet. Där tycker jag att du kan ta Stefan till föredöme, du kanske kan hänga på honom nån kväll. En fråga till dig Pekka, anser du att muslimer tillber en avgud?

  • Christer Roshamn

    Jag är glad över att tillhöra en församlingsrörelse där både Pecka och Stefan får utrymme! Nu ska jag gå lägga mig. I morgon ska jag predika i Motala Baptistförsamling över Luk 18:9-14 och rubriken är som bekant, ”Tro och liv”, eller som enligt förra evangelieboken, ”Äkta och falsk fromhet”. Jag vill avsluta med ”tullindrivarens” ord, ”Gud, var nådig mot mig syndare.”

    Allt gott!

    Christer Roshamn
    EFK pastor

  • Johan

    Jag tycker detta är en oerhört intressant diskussion och lyssnar noga. Jag har både Pekka Mellergård, Magnus Malm och Stefan Swärd som broderliga förebilder. Det är väldigt tråkigt med kommentarerna som inte bara gör Pekka illa berord, utan även mig. Internet har ibland blivit en mobbningsplats och det är beklagansvärd. Hur som helst så tror jag det är viktigt att pastorer, rektorer och andra teologer är här. Desiring God och deras arbete har sammanfattat varför de tycker det är viktigt att pastorer använder bloggen. Jag håller med och rekommenderar deras synpunkter http://www.desiringgod.org/Blog/1156_6_reasons_pastors_should_blog/

    Deras policy för kommentarer kanske också skulle bli denna bloggs? http://www.desiringgod.org/Blog/CommentPolicy/

    Allt gott!

    Johan

  • Johannes

    Vince, vilken onödig kommentar!
    Vad vet du om de anställdas liv på Örebro Missionskola? Eller hur och när de talar om Jesus för andra människor?

  • Mikael Lundgren

    Tack Stefan och Pekka för en rak och respektfull debatt. Det är fräsch luft att andas! (som medlem i Elimförsamlingen i Stockholm hoppas jag för övrigt att du Stefan inför ett nytt system för att kunna stänga av alltför puckade kommentatorer på din blogg och gärna att det blir obligatoriskt med för- efternamn och var vederbörande bor)

  • Sansa er!!

    Välgörande att läsa både Stefan och Pekka – även om Stefan i mitt tycke ibland blir lite ”pösmunkig” men så är det ju faktiskt hans blogg också! Där får man vara lite ”pösmunkig” allt som oftast!! – och den artiga och belevade tonen trots olika uppfattningar. Så ska en slipsten dras!! :-)

  • http://buggfix.blogspot.com Ludvig

    Vad jag förstår är det inställningen till rollspelande som spökar i bakgrunden. I vissa pingstförsamlingar anses det fortfarande vara syndigt med rollspel. Samtidigt så tycks det blivit tämligen populärt på Pekkas hemmaplan – svenskt skolväsende.

    Det är alltid spännande med debatter icketeologer emellan…

  • http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/ Mikael Karlendal

    Pekka, eftersom du citerar min blogg här och inte direkt på min blogg, så vill jag gärna kommentera just de citaten.

    Jag skriver: ”Vad Bibeln säger i denna fråga tycks honom helt främmande”. Du citerar detta ovan men utesluter orden ”i denna fråga”, vilket gör det ganska missvisande. Ty när du i dina tidigare kommentarer till Stefan skriver om kristet deltagande i Ramadanfirande, kan jag faktiskt inte hitta några djupare bibelresonemang. Därav det jag skrev, men inte som du citerade det. Med andra ord, som du citerar mig, låter det som mycket värre än det är i sin kontext. Jag talar i mitt inlägg alltså bara om att du inte tycks ha tagit hänsyn till vad Bibeln säger i den fråga det här gäller (kristet deltagande i främmande religionsutövning). Om du har det, så syntes det inte.

    ”Vågar teologerna på hans skola uttrycka sin mening?” Nja, det var inte heller exakt ordagrant citerat, men är det verkligen så illa att ställa den frågan, när rektorn på skolan försöker tysta samfundets ordförande? Det är nämligen så jag tolkar det du skrivit hittills. Framför allt dina tidigare kommentarer, men jag kan faktiskt inte se det annorlunda med detta ditt gästinlägg heller. M a o, om du försöker tysta EFK:s ordförande (som jag tolkar det, så vill du inte tolkas, men jag är säker på att många uppfattar det så), så kan man utan att vara speciellt knepig också undra över hur det står till på ÖTH. Det behöver du inte tolka som aggressivt från mig, det är mer en stilla reflektion och undran.

    ”Pekka borde återgå till läkarjobbet, där han förmodligen gör mer nytta” – om du tar det så oerhört hårt, så ber jag om ursäkt. Men det är återigen det jag uppfattar som att du försöker lägga hinder i vägen för den fria debatten, att du försöker lägga munkavle på EFK:s ordförande, Stefan Swärd, som får mig att reagera. Att offentligt försöka tysta någon, kan väl knappast vara så mycket bättre än att uttrycka en åsikt att någon borde byta jobb!

    Övriga citat kommer från andra bloggare, så det kommenterar jag inte. Men, sammanfattningsvis, så skriver jag: Pekka M verkar inte bry sig om vad Bibeln säger i denna fråga (jag kan ha helt fel här, men jag såg inga sådana resonemang), han vill tysta EFK:s ordförande, hur är det då med frispråkigheten på ÖTH?, han borde byta jobb – jag tycker inte det hör till uppgiften för en rektor på ett teologisk seminarium att vilja tysta en samfundsordförande, utan jag tycker det är ett stort övertramp. Jag förstår mycket väl att du inte är överens med mig om mina tolkningar, men jag hoppas du kan förstå att det är möjliga tolkningar och inte ett uttryck för illvilja från min sida. För övrigt, låter jag dig och Stefan fortsätta debatten er emellan.

  • Daniel Bjurhamn

    Pekka: Vi som känner dig vet att alla sylvassa kommentarer, som du citerar, saknar grund. Jag hoppas att du redan sover gott (lördag kväll) och inser att sådana saker vågar man säkert bara säga på webben, inte ansikte mot ansikte med personen ifråga. Dessutom är tillspetsade uttalanden, i många fall, mest ett sätt att samla poäng.

    1. Egentligen så har jag en rädsla för att skriva en kommentar på denna blogg. När jag sporadiskt läser den så får jag känslan av att det är ett avancerat språk som används, komplicerade teologiska uttryck och resonemang på en hög akademisk nivå. I den ”lejonkulan” ger man sig inte in utan vidare. Jag tror därför att Pekka har många läsare på gräsrotsnivå i landet som i sin stilla ensamhet är tacksamma för att någon vågade stå upp för sin åsikt även om den inte gick i takt med Stefans. Dessa människor tror jag aldrig skulle våga skriva en rad på denna blogg.

    2. Kan man skriva som privatperson när man innehar ett ämbete som gränsar till ämnet i fråga? Nej, tycker jag. Jag uppfattar att både Stefan och Pekka stundtals vill uttrycka sin åsikt som privatpersoner men jag anser att det är väldigt svårt.

    Om stadsministern berättar att han gillar kaffe bättre än saft så går det bra att göra som privatperson men om uttalandet gäller hur Försäkringskassans regler är utformade så kan han inte göra det som privat person även om han skulle hävda det. Stadsministern är stadsminister i det mesta han gör, så även Riksbankschefen, Volvos VD, EFKs ordförande, rektorn för Örebro missionsskola och många, många andra.

    Som rektor för Liljeholmens folkhögskola (EFK) så har jag tagit på mig ett ansvar att vara en del av skolans ansikte utåt med allt vad innebär. Jag anser inte att jag kan uttala mig i skolfrågor som privatperson inte heller i många andra frågor som på något sätt relaterar till skolan. Min tjänst medför att jag avsäger mig en del av min privata sfär och ständigt lever med rektorsrollen.

    Tack Stefan och Pekka för en öppen och sansad debatt. Tråkigt bara att det skall smyga sig in lågvattenmärken här och var i kommentarerna.

    /Daniel Bjurhamn, rektor, Liljeholmens folkhögskola

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Pekka:

    Mina starka reaktioner var för att Stefan stod här upp (som jag ser det utifrån Bibeln) med sunda åsikter kring kristna deltagande i Ramadan (inte fasta, inte bön, utan Ramadan- en religionsutövning som inte har med kristne tro att göra), och jag precis som många andra upplevde det som du gjorde ett påhopp på Stefan Swärd i syfte att få honom lite mer tyst…ja det är ju inte så att Bibel läsningen, respekt för Bibeln, respekt för frikyrkans rötter, eller att ett överlåtet liv i Kristus hör till vanligheterna inom kristenheten den dag i dag, därför anser jag personligt att man borde välkomna lite mer raka puckar, och inte försöka vara så extremt politisk korrekt hela tiden, man hittar ingen politisk korrekt person i bibeln- och då ser jag personligt inget behov av oss kristna att vara det.
    Kring mina åsikter kan man dock diskutera de bibliska förmaningarna att undvika anstöt och att ta hänsyn till den rådande praktiska situationen (t. ex. enligt Apg. 15:19-21 och 16:3), men det måste ses i ljus av att man ska inte kompromissa med Guds ord.

    Sen är jag 4 år i Kristus (Frälst Mars 05), så jag är knappast världens mest helgade person.
    Dock försöker jag ödmjuka alla kunniga som utgår från Bibeln och argumenterar utifrån Bibelresonemang, dock har jag inte så stor respekt för de (ledare) som inte gör det, eller motverkar detta (Bibeln/Jesus) (när det kommer till deras kristna tro).

    Om du tog illa vid dig, så ber jag om ursäkt för det.
    Det var mina personliga åsikter, så tycker inte det är rättvist att koppla ihop dem med vad Stefan Swärd står för, och ”on the record” så hör jag inte till Stefan Swärds fan-club, dock har min respekt för honom som samfundsledare ökat markant senaste tiden, då han har vågat analysera, granska och kritisera en personlighet som står högt i kurs inom en mindre eller större del av EFK, det är sivil courage, något svensk kristenhet är i stort behov av (i mina ögon).

  • http://www.brefvet.com Gunnel

    Tack Stefam Swärd och Pekka Mellergård

    Jag som ”missionare” i botten avskyr uppdelningen i kristna eller mindre kristna och har blivit mycket illa berörd av kritiken mot Saronförsamlingen i Göteborg.
    Visst, jag vaktar hellre dörren till min faders hus än sitter där bespottare sitter men det är Herren herden själv, som står i dörren och är rädd om sina får. Ingen kan ta någon av dem som är hans ur hans hand!

    Sen tycker nog jag också, att den som vill debattera skall göra det i sitt och rätt namn.

  • BW

    Då återstår bara för herr Swärd att lämna sin post som EFK-ordförande så att han kan fortsätta att blogga på som tidigare. Hans talanger kommer bättre till sin rätt som debattör och ideolog. Bibelns ledare utövade ett helt annat och auktoritativt ledarskap än vad dagens kristna ledare gör. Och inte räddes vare sig Jesus eller Paulus för att bli arga och att tala ur skägget.

    Just därför att EFK är så spretigt vad gäller teologiska uppfattningar måste väl också en ordförande få uttala sina åsikter som just privatperson när han inte medverkar i styrelserum och stämmor i EFK. Eftersom hans mandat som ordförande inte innefattar att vara chefsideolog för EFK har han samma rätt att uttala sig i teologiska frågor som alla andra.

    ”Asinus asinum fricat” – Den ena åsnan kliar den andre

  • Nils

    #1
    Märkligt att uttrycka sig med ”att bli mörkrädd” av kommentarer.
    De facto handlar det om jämställda predikostolar.
    Ibland förtyter det vissa att det framkommer att det finns ”läsare” fortfarande & att de har erhållit ljus över skriften.

    Jag vet inte på vilka gator David vandrar, men spottloskor (som han hänvisar att kommmentatorer ägnar sig åt) brukar alltsomofta finnas där man är skyldig att vandra .
    Däremot är man inte skyldig att trampa i dem.

    Men full heder åt de företrädare som påvisar en sådan trygghet med sin predikostol att man klarar av att befinna sig på samma nivå som andras predikostolar.
    Det om något borde Nyström studera – dvs. hur rörelsens vitalitet & styrka är avhängigt det allmänna läseriet.

    F.ö. har min Bibel inga varningar för högt eller hårt tonläge som Nyström avvisar.
    Att inte skriva på andras bloggar kanske däremot uppskattas av de som inte direkt anser sig vara meningsfränder.

    Och varför skulle diskussionen mellan Mellengård & Swärd endast vara intressant sinsemellan, när Mellergård offentligt betygsatt Swärds ”ämbete”.

    Nog för att en rektor borde klara av betygsättningar, men saknas måttstock och relevanta referensramar för betygsättandet blir det i bästa fall ett godtyckligt förfarande, och i sämsta fall försök till osunda stämplingar.

    Nej du Nyström – oavsett meningsskiljaktigheter, så har Swärds policy med sitt bloggande i alla stycken varit beundransvärd, & att kommentatorssträngarna i många fall dessutom ger honom feedback

    Eller kan man spåra avund hos er som tar spjärn (som framskymtar bland flera Metanoia, Kolportören, Mellergård m.fl… )

    – att ni inte når upp till önskvärda nivåer med ert eget bloggande eller er egen publika plattform i predikostolsnyttjande ?

  • Per Hallström

    Den debatt som just förts om Stefan Swärds olika roller är svår att begripa.

    Problemen med de olika rollerna har inte skapats av Stefan Swärd utan av andra EFK:are i ledningsposition som väljer att bara känna sig sårade i stället för att kasta sig in i debatten och därmed visa just på mångfalden av åsiktsbildning inom EFK. Med den utgångspunkten är också Pekka Mellergårds inlägg mot Stefan Swärd en mycket positiv händelse.

    Att Stefan Swärd skulle ha spridit något slags hotstämning på sin blogg och strypt debatten är rent nonsens. Jag känner inte till något sammanhang inom svensk frikyrklighet där det är så högt till tak som på Stefan Swärds blogg.

    Pekka Mellergård räknar upp en lång rad av fräcka tillmälen han drabbats av i samband med den nu aktuella debatten. Inget av detta kan försvaras. Men en poäng är att också hans meningsmotståndare, Stefan Swärd, ofta tvingas acceptera direkt kränkande påhopp. Kanske ser bloggvärldens spelregler ut just på det sättet.

    Om EFK i stället för Stefan Swärd vill ha en ordförande som inte uttrycker några personliga åsikter utan bara redovisar officiella ståndpunkter lär det finnas gott om kandidater. Kraftfulla och modiga ledare som vågar ta ”smällar” är däremot en bristvara.

  • Jonny

    Visserligen är debatten mellan Stefan och Pekka ganska snäll och broderlig, men den är ändå ett tecken på att något nu sker inom EFK. Förmodligen är det början på den splittring vi tidigare har sett inom Svenska Kyrkan, Missionsförbundet, Metodisterna, Baptisterna och andra samfund och kristna rörelser. Sakta men säkert sprider sig liberaliseringen även till samfund där man för några årtionden sedan trodde det var omöjligt. Profetiorna om att skiljelinjen framöver inte skulle gå mellan samfunden utan inom samfunden visade sig stämma. Oftast börjar det lite smygande under täckmantel av ny genomtänkt teologi, tolerans, kärlek och respekt. I själva verket leder till en uppluckring av tilltron till Guds rena och klara ord. Jag påstår inte att Stefan och Pekka står på den ena och andra sidan här. Jag ser inte Pekka som någon ytterlighet. Men ytterligheterna finns och ifrågasättandet av en som försvarar de oföränderliga bibliska sanningarna är ändå ett tecken i tiden. Risken är att Pekka går ytterligheternas ärende, utan att han kanske tänkt sig det.

  • Jonny

    Pekka menar att Stefan skall fundera på att upprätthålla rågångar gentemot vissa. Vilka avses? De med konservativ bibelsyn? De som är lite ohyfsade i debatten? Ja, det finns nog många som inte är tillräckligt fina för att få vara med i politiskt korrekta teologklubben. Läser man Bibeln så ser man ganska snabbt att Jesus hade betraktats som ganska så ohyfsad emellanåt enligt dagens mått mätt.

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Pekka. Det ligger mycket i det du säger. Jag reagerade dock på följande;

    ”Ja, en aspekt har naturligtvis att göra med att EFK är en sammanslutning av fria församlingar, utan något officiellt ”biskopsämbete” eller dylikt.”

    Som jag förstår är inte detta helt korrekt. I den senaste versionen av EFK:s styrdokument som klubbades igenom för några år sedan så finns en tydlig teologisk öppning för ett biskopsämbete. Man argumenterar teologiskt för att betrakta EFK som kyrka/samfund och inte ENBART som en sammanslutning av fria församlingar. Detta kallas i dokumentet för ”modifierad kongregationalism”. Ordet ”episkopos” används om missionsledare(n?) på samfundsnivå. I linje med detta har också Anders Blåberg flera gånger offentligt beskrivit sin roll som (jämförbar med?) ”chef och biskop” (någon en person vi båda känner träffande kallade för att ”krascha diskurser”). Att man beslutade sig för att ansöka om medlemskap i SKR, trots att åtminstone en församling tydligt och bestämde motsatte sig detta på kongressen, visar också på inriktningen.

    Vi var för tre-fyra år sedan flera som reagerade på den centraliserande tendensen i EFK och att denna nu också motiverades teologiskt och att den högsta ledningen började använda ordet ”biskop”, och skrev därför ett brev till missionsstyrelsen där vi reagerade på detta som i strid med tanken på ”fria församlingar” och kongregationalism. I det samtal som följde hänvisade jag bla till dom tidiga fribaptisternas avvikande uppfattningar (bla deras universalism), och undrade om det fanns utrymme för detta inom EFK. Svaret var tydligt tveksamt eller rentav nekande. Denna diskussion var en av orsakerna till att jag och ytterligare några lämnade EFK och den lokalförsamling vi då tillhörde för ett par år sedan, eftersom vi stod närmare den tidiga svenska baptismens syn på församlingens frihet.

    Jag kan därför inte se att EFK längre är en sammanslutning av fria församlingar. Att sedan förvirring råder om vem som egentligen innehar biskopsämbetet är i och för sig att beklaga. Om man ändå ska vara kyrka, bättre vara kyrka på riktigt med tydliga hierarkier än någon slags otydlig halvmesyr. Att lägga bort retoriken om fria församlingar vore mer ärligt och mer i linje med hur det faktiskt fungerar, och skulle hjälpa till att tydliggöra rollerna. Så tänker i alla fall jag.

  • Hannu Ruokola

    Jonas Lundström! Bra skrivet av dej. Äv en om jag INTE delar din tro, men EFK har mycket att vinna om det blir ordning och reda i detta samfund! Här ser man öppet problematiken i ett FRIkyrkosamfund, när man saknar tydliga riktlinjer. För mej betyder liberal i teologisk mening, att man accepterar FRITT olika tolkningar i läran och livet. Postmodernism är just liberal teologi i ordets rätta mening.

  • http://polaritet.blogspot.com John Nilsson

    Människor följer naturliga ledare. Om människor följer Stefan Swärd utan att han har mandat att leda, synliggör det en brist i den tänkta ledarstrukturen. Det är inte Stefans fel. Han kan, för att använda hans egna ord, inte göra våld på sig själv (det ingår inte i en kristens uppdrag att göra).

    Givetvis blir detta ett demokratiskt problem. Jag tror dock att ni skulle kunna lösa detta genom att fler ledande röster inom EFK skaffade sig bloggar och uttryckte sina åsikter. Det skulle nyansera hur EFK uppfattas av dem som inte är kapabla att se skillnad mellan Stefans förtroendeuppdrag och hans privata åsikter.

    Ett sätt ni INTE kan lösa detta på, är genom att sätta munkavle på Stefan. Stefan är inte problemet – problemet är att inte fler följer hans exempel och vädrar sina åsikter offentligt. Just detta problem har funnits inom frikyrkan så länge jag kan minnas, inte bara i EFK, utan även i övriga samfund jag har erfarenheter ifrån.

  • Pingback: Ord har makt - bloggande kan få oanade konsekvenser. - Bengts Blogg()

  • Pingback: Ramadan « « Mormonlady & FriendsMormonlady & Friends()

  • Pingback: Ramadan | Mormonlady & Friends()