Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag har lusläst McLarens bok ”Kristen på ett nytt sätt”, och mina invändningar och synpunkter är så pass omfattande så att jag är tvungen att dela in texten i flera blogginlägg. Första inlägget var en kritik mot uppdelningen i modernitet/postmodernitet – framförallt med tanke på McLarens långtgående slutsatser av detta. Andra inlägget var en polemik mot hans sätt att på ett generaliserande sätt kritisera den kristna kyrkan.

Min kritik mot McLaren handlar inte alls om kritik mot nytänkande hur vi uttrycker vår tro och är kyrka i vår tids samhälle. Och hur vi kreativt tar oss an uppdraget att förmedla budskapet om Jesus till vår tids människor. Min kritik mot McLaren handlar om hans sätt att tolka samhällsförändringarna, hans syn på kristna kyrkans tillstånd, och i detta tredje inlägg handlar det om kritik mot den teologiska omorientering han förespråkar.

Och jag har full förståelse för frustration, och behovet av att ompröva våra kristna liv – det behöver vi göra ofta. Men det handlar om att ompröva sig på rätt sätt, och röra sig i rätt riktning efter omprövningen. Här är jag inte övertygad om att McLaren leder oss åt rätt håll.

Hur blir man då kristen på ett nytt sätt? Hur ska man fungera som postmodern kyrka enligt McLaren?

1. En punkt som McLaren tar upp handlar om kritiken mot systematisk teologi. (s. 58,59). Där har jag svårt att förstå poängen. Vanliga kristna sysslar inte med systematisk teologi. Och att man använder Bibeln som ett uppslagsverk, jag måste nog ärligen säga att jag känner ingen kristen som läser Bibeln på det sättet. Och att försöka skaffa sig en systematisk förståelse av Bibelns helhetsbudskap i en vissa fråga är väl en bra hjälp för att för att få grepp om Bibelns innehåll. Frågan känns mest som en intern angelägenhet för fackteologer.

2. På sid 62 talas om olika versioner av kristendomen. Vilken är den enda tänkbara rätta versionen är den fråga som ställs. Här har jag svårt att hänga med i förenklingarna. Han talar om medeltida kristendom, och den moderna kristendom vi har haft i 500 år. Jag kan inte ställa upp på dessa svepande drag, det har varit många varianter av kristendom under senaste 500 åren, och många av dessa varianter skulle jag inte vilja befatta mig med. Trots all spretighet kan man ändå bli överens om kärnan i kristna tron, och vara överens om bedömningskriterierna om vad som är genuin kristen tro.

En undran är hur McLaren kan vara så tvärsäker när han sågar evangelikala kristendomen. Hans bedömningar måste väl också bygga på hans egna begränsade ”glasögon” och hans ytterst privata tolkningar när han läser Bibeln. Hur vet han att han har rätt, och att evangelikalerna har fel?

3. Kapitel 7 handlar om världsbild, och kristen världsbild. McLaren skriver att vi förringar andra synsätt utifrån vår moderna åskådning. Och återigen är min invändning – de senaste 500 årens kristenhet har varit extremt spretig, att relativisera sin egen ståndpunkt och kyrka, har väl gjorts ideligen under senaste 500 åren, det är väl en anledning till varför USA har 3000 samfund. Och varför vi har en frikyrkorörelse i Sverige med ett stort antal samfund. Dessa processer av ifrågasättande, reformationer, prövande inför skrifterna – har väl pågått ständigt. När pingströrelsen bröt fram för 100 år sedan var det en kritik och ifrågasättande av baptistsamfundet t.ex. När jag var 20 år gammal, 1975, trodde jag att man måste bo i storfamilj för att vara en riktig kristen, och jag förringade och såg ner på andra kristna som inte levde på det sättet. Vad är nytt? Vad är postmodernt? Den avgörande frågan är väl utifrån vilka kriterier vi kritiskt granskar och ifrågasätter?

4. En viktig distinktion i boken är skillnaden mellan evangelikala och liberala kristna. McLaren menar att sådana distinktioner inte kommer att betyda något framöver. Då har man rejält suddat ut skillnaden mellan att vara en liberal respektive evangelikal kristen. Enligt min mening är det stora skillnader, och McLarens lösning tycks vara att evangelikalerna ska bli mer liberala eller i varje fall röra sig i den riktningen. Det går inte att förenkla bort denna motsättning, det handlar i grunden om olika sätt att se på Bibeln, evangeliet och Jesus.

5. Sidan 81 förklarar McLaren de stora väckelserna i den tredje världen och den karismatiska kristendomen att det händer i miljöer där förmodernitetens människor håller på att tillägna sig moderniteten. Märkligt resonemang, de är alltså på en så låg utvecklingsnivå i tredje världen att de blir karismatiker och evangelikaler.

6. Bibelsyn och bibeltolkning är centrala frågor för McLaren när det gäller att förändras. En mycket märklig tolkning av evangelikal bibelsyn, att det bara är ett anständighetsfilter som gör att vi inte tolkar 3 Mosebok bokstavligt. Jag kan inte se annat än att man i pingstkarismatiska och evangelikala kretsar ständigt brottas med Bibelordet, och för att få en genuin förståelse av vad Bibeln vill säga, de förenklade karikatyrer McLaren använder mot evangelikala kristna och dess sätt att tolka Bibeln, ligger närmast på Humanisternas nivå. Att man i sin bibeltolkning både arbetar med bibeltexten, kristna traditionen, förnuftet och den andliga erfarenheten – det är väl i högsta grad naturligt. Inte minst inom den pingst-karismatiska traditionen av kristna kyrkan.

Och återigen jag störs av McLarens ständiga och raljerande kritik mot evangelikaler, t.ex. på s. 99 ”Moderniteten gör oss nämligen begränsade i fråga om mottaglighet för Bibeln. Det blir bara ett objektivt analyserande, ett evigt dissekerande, liksom rättstekniska undersökningar som för att bevisa nåt. Hela tiden att man liksom vill bemäktiga sig texten med våld. Man krymper den till nåt förklarligt utifrån ens egna förutfattade meningar. Då blir den en massa moralkakor eller allmänna principer eller slutsatser eller bevis eller vad vet jag”. Min fråga är kort och gott – vilka församlingar i Sverige behandlar Bibeln på det sättet? Eller vilka är det McLaren kritiserar?

7. Inställningen till andra religioner vill McLaren mjuka upp hos evangelikalerna. Bland evangelikaler har det ständigt pågått en diskussion om inställningen till andra religioner, och visst tycker jag att man utifrån Bibelns referensramar kan hävda att Gud möter människor där de befinner sig. I kapitel 8 tar McLaren upp denna fråga. Som vanligt är McLaren glidande och otydlig, men det finns formuleringar i kapitlet där han är inne på spåret att andra religioner har sina problem och kristendomen har sina. För en evangelikal kristen är det en grund i tron att Kristus är världens frälsare, han är vägen, sanningen och livet, och att det tydligt behöver sägas att andra religioner leder på fel väg.

Evangeliska Frikyrkan har som en av sina grundbultar att vi bekänner oss till en evangelikal kristen tro, vilket bl.a. innebär att vi tror att Bibeln är Guds ord och rättesnöret för lära och liv, vi tror på Jesus som världens ende frälsare och vi tror på mission, evangelisation och församlingsgrundande för att sprida budskapet om Jesus. Genom vår fokus på Lausannedeklarationen vill vi också visa att förkunnelsen av evangeliet också innefattar socialt ansvar och socialt engagemang. Bara några citat som visar McLarens tänk om oss evangelikaler: ”om hundra år kanske de evangelikala är som morgondagens Amish, fast i stället för att leva kvar i 1850-talets tyska kultur för de vidare 1950-talets amerikanska livsstil. De kommer att leva och frodas, eller åtminstone överleva, fast som i ett ghettosamhälle.”

Att bli museiföremål, det är tydligen McLarens vision för oss evangelikaler. Tack Brian, det var lyftande.

8. Naturligtvis tar Brian McLaren upp om de eviga straffen, kanske en av de stora stötestenarna med kristen tro. Och även här är han vag och resonerande, men hur som helst försöker han att relativisera den kristna helvetesförkunnelsen. Även en evangelikal kristen brottas med frågan om eviga straffen, och vrider och vänder på Bibeltexterna för att få det att gå ihop. Och trots att man lyfter fram alla Bibeltexter man kan som kan nyansera bilden, så talar Bibeln om eviga straff, att gå evigt förlorad, om den breda vägen som leder till fördärvet. Och så vitt jag vet har den kristna kyrkan predikat det i 2000 år, universalismen har varit ett begränsat sidospår i kristna kyrkans historia. Och hur kan 2010-talets kyrka vara trovärdig om man menar att vi har haft fel i 2000 år, men nu begriper bättre. Har kristna kyrkans förkunnelse om eviga straff varit fel i 2000 års tid, vem vill då tro på något kristna kyrkan säger i andra frågor?

9. Begreppet synd vill McLaren naturligtvis omtolka. Vi har en synduppfattning genom vårt moderna kristna arv som är direkt farlig. Vi lägger ned för mycket energi på att fördöma sexuella synder, jämfört med att försöka undvika den där domarattityden som fariseerna hade. Enda sortens synder vi inriktar oss på som moderna kristna är isolerade, personliga synder som ljuga, göra abort, vältra sig i porr, knarka, använda fräcka ord. Vi saknar en heltäckande Biblisk helhetsuppfattning. Man är farisee om man kritiserar aborter, homosexualitet och utomäktenskaplig sex. Det låter väldigt välbekant. Men man är inte farisée om man kritiserar miljöförstöring, miljösynder, krig, trafficking, förtryck av mänskliga rättigheter etc. Finns det någon biblisk grund för att dela in synder på det sättet? McLaren ger ingen teologisk förklaring. Att synder är personliga eller mer allmänna är ju en mycket glidande skala.

10. En punkt jag tycker är mycket tveksam handlar om McLarens relativisering av frälsningsbegreppet och människans personliga frälsning. Han raljerar över evangelikalernas evangelisation. Vi fattar inte evangeliets innebörd. (menar McLaren alltså att Billy Graham inte fattar evangeliets innebörd, han är väl en av de mest namnkunniga evangelikalerna) Vi skrämmer bara bort folk om vi försöker omvända dem menar McLaren. Och han menar att sysslandet med att bli frälst är själviskt.

En postmodern kristen enligt McLaren är en kristen som tonar ned frågan om helvetet och eviga straff, som tonar ned frågan om personlig synd, som inte betonar kristna trons betydelse för vår frälsning och ligger lågt med att kritisera andra religioner, som inte lyfter fram betoningen av individens frälsning och omvändelse, som relativiserar Bibelsynen och betonar att hur vi uppfattar Bibeln beror mycket på våra ”glasögon”. Tydliga och raka svar från McLarens sida, inget postmodernt relativiserande här inte – tydliga besked om att vara otydlig.

Men mitt problem, allt detta är ju gammal skåpmat, som har ältats om och om igen inom liberala kyrkor senaste 100 åren. När jag var verksam inom liberala SMU i Stockholm i mitten av sjuttiotalet, hade man redan då genomfört allt som ligger inom McLarens vision om kristen på ett nytt sätt. Och har inte allt detta varit mainstream inom Svenska kyrkan sedan i varje fall 60-talet. Och nu vill McLaren att pingstvänner, och EFK och andra evangelikaler ska gå samma väg.

Nu finns det ju en bred erfarenhet av liberala kyrkor i hela västvärlden. Med nästan inga undantag har man visat på 50 års tillbakagång med krympande medlemsantal, färre aktiva församlingsmedlemmar, växande medelålder, och krympande antal engagerade kristna. Det kan finnas enstaka församlingar som visar på en annan bild, men överlag är bilden denna. Det tycks vara så att folk vill inte ge sina liv för halvsanningar, eller trosövertygelser som relativiseras och nyanseras alltför mycket.

McLaren hävdar att det är evangelikalerna som kommer att bli museiföremål, men de liberala kyrkorna i västvärlden som mycket konsekvent följer alla McLarens principer, håller redan på att bli museiföremål.

I väckelserörelserna idag i Kina, i Sydamerika, i Afrika, och i växande kristna rörelser i västvärlden, där satsar man på den karismatiska och evangelikala kristendomen. Och där växer kyrkan.

Och jag har väl motsatt uppfattning än McLaren på nästan alla punkter. Jag tycker att vi i svensk frikyrka tonar ned synden, tonar ned allvaret med de eviga straffen, tonar ned betydelsen av Jesu unika frälsning, tonar ned betydelsen av individens omvändelse och frälsning, och för mycket relativiserar Bibeln istället för att barnsligt tro på vad Gud säger i sitt ord.

Vilken väg vill vi gå inom den svenska frikyrkan?

Det finns mycket mer att säga om denna bok, men detta var några enkla reflektioner.

 

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Detta var nog den mest läsvärda artikeln jag har läst av en svensk senaste året!
    Blir inte glad över själva faktum att du sågar en som står högt i kurs bland annat inom EFK ung, utan för att du står upp för en enkel och sund kristen tro!

    När jag tar mig tid att läsa böcker, eller gå igenom predikningar av sådana som McLaren så blir jag bedrövad. Det är som om det plötsligt är människan som sätter standaren, och behovet av Gud behövs inte längre (man kan åtminstone dra den slutsatsen, även om de talar mycket om behovet av Gud).
    Det som gör mig bedrövat, är att om man tittar på modern kyrkohistoria, om man så talar om John Gill, CO Rosenius, William Seymour, John Wesley, Charles Spurgeon, William Booth, TB Barratt, Lewi Pethrus, John Ongman, John Wimber, David Wilkerson, Paul Washer ja vilka man nu vill- så har dessa människor blivit mäktigt använda av Gud på ett sätt som visar på att det är helt uppenbart att detta har varit Guds värk och inte människans, de har inte kompromissat med Skriften, de har inte skalat bort allt som är anstötlig med evangeliet, utan varit klara och tydliga. Bara ta exempel John Wesley som predikade att målet är att bli syndfri, hur hårt är inte det?
    Men här, här önskar man ju ta död på allt som Gud har gjort genom historien, Bibeln, frälsningen, ja allt, som om det som Gud har gjort i historien är utan betydelse, och va är det då för poäng att förtrösta på Gud? Varför ska vi ha en missionsbefallning om det inte finns något evangelium att dela med sig?- Inte kan det vara så att evangelium kan vara ett glädjens budskap om det inte finns något man blir frälst ifrån?

    Folk brukar anse jag är sektrisk, men jag bryr mig inte om man är methodist, baptist, pingstvän, lutheran, calvinist, eller va man är. Så länge man ”arbetar med bibeltexten, kristna traditionen, förnuftet och den andliga erfarenheten” och låter Bibeln vara rättesnöret och det högsta auktoritet i det kristna livet (är ju trotts allt Guds Ord).
    Däremot blir jag ledsen, bedrövat och arg när man förstör det som blev återvunnit i reformationen (rättfärdiggörelsen genom tro- Luther/Calvin), eller när man försöker urvattna den kristna tron som Emerging Church folket här gör.

    Tusen tack Stefan Swärd för att du har tagit dig denna tid att göra denna utmärkta genomgång av denna bok!

    *glad*

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    PS: Kanske du kan börja på nästa Emerging Church författare Tony Jones? Hans bok ”The New Christians”, här följer ett citat från boken:
    ”If you are one who thinks that homosexual sex is sinful, can you please explain to me WHY a gay or lesbian person who is in a long-term, monogamous relationship would not be able to wholeheartedly follow Christ?
    My only stipulation is this: You may not quote one of the six verses in scripture that mentions homosexuality. Instead, you must use theological and/or philosophical arguments…”

    Boken finns på bokus: http://www.bokus.com/b/9780470455395.html?pt=search_result&search_term=tony%20jones
    Beskrivande texten:
    ”What the ‘Emergent Church Movement’ is all about – and why it matters to the future of Christianity? Following on the questions raised by Brian McLaren in ”A New Kind of Christian”, Tony Jones has written an engaging exploration of what this new kind of Christianity looks like. Writing ‘dispatches’ about the thinking and practices of adventurous Emergent Christians across the country, he offers an in-depth view of this new ‘third way’ of faith – its origins, its theology, and its views of truth, scripture and interpretation, and the Emergent movement’s hopeful and life-giving sense of community. With the depth of theological expertise and broad perspective he has gained as a pastor, writer, and leader of the movement, Jones initiates readers into the Emergent conversation and offers a new way forward for Christians in a post-Christian world. With journalistic narrative as well as authoritative reflection, he draws upon on-site research to provide fascinating examples and firsthand stories of who is doing what, where, and why it matters.”

    Kan ju bli en bra nästa granskning, nu som du redan har börjat på McLaren, :)

  • http:/larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Det är precis som Michaels G Helders skriver, att plötsligt är det precis som om människan sätter standarden. Gud har att rätta sig. Och detta är faktiskt något nytt, inte den gamla vanliga liberalteologin, som kändes igen på sin ljumhet. De falska profeterna idag är ”hängivna”. De är djupt religiösa, men vilken gud tror de på? Låt mig nu citera vad påven Paulus VI sa i ett tal under 1960-talet:

    ”Kyrkan anser det med rätta vara sin plikt att ständigt fördjupa och för varje generations krav avpassa framställningen av Guds outrannsakliga mysterier som i sig innesluter alla frälsningens frukter. Men samtidigt är det av STÖRSTA VIKT att tillse att, under bevarande av den nödvändiga plikten att pröva, INGA AV DEN KRISTNA TRONS SANNINGAR BRINGAS ATT VACKA. /- – -/ Det bör dessutom erinras om att tolkandets eller hermeneutikens uppgift är att förstå och urskilja vad som i en observerad sats är uttalat eller innebörden av en text MEN ALLS ICKE ATT FÖRSÖKA KONSTRUERA FRAM NÅGON NY SLAGS MENING UTIFRÅN NÅGRA GODTYCKLIGA ANTAGANDEN.”

    För några år sedan försökte jag följa den nygnostiska rörelsen genom att följa alla möjliga länkar. Deras tentakler finns överallt. Det verkar ha börjat i de europeiska protestantiska statskyrkornas dotterkyrkor i USA. Därifrån har man infiltrerat motsvarande kyrkor i Europa, samt evangelikala samfund i USA. Man har infiltrerat katolska munkkloster i USA, Katolska kyrkan i England och Frankrike, och försöker få fotfäste inom islam! Och här kommer ju hypotesen att kristna och muslimer egentligen tror på samma Gud väl till pass. Ekumeniska och interreligiösa projekt är av stort intresse, såsom genemsamma organisationer för protestanter och katoliker, ofta med anknytning till den akademiska världen. Eventuellt har man lyckats ta över USA:s mest ansedda katolska universitet: http://vardeljus.blogspot.com/2009/04/inkulturation-eller-apostasi.html

    Det handlar inte om ett nytt framställningssätt av den kristna tron för en ny tid, utan om ”en ny religion för en ny tid”. Och då ska allt som tillhör den gamla tiden bort: Från gammaldags katolsk, luthersk och evangelikal kristendom till traditionsenlig Koran-tolkning! Inte undra på att extrema islamister, som vill vrida historien tillbaka till medeltiden, vinner anhängare …

  • http://www.skapelsetro.se Tomas

    Tack för att du delat med dig av dina tankar om McLarens bok. Även om liberalteologions utbredning inte år något nytt för mig, har jag inte fattat att även EFK är ”smittat” på det sättet som du antyder. Det gäller uppenbarligen att engagera sig mera i de här frågorna om vi ska ha någon evangelikal kristendom kvar i det här landet i framtiden.

  • wildwest

    Ända sen jag gick i skolan på 70talet och skrev nån slags gräslig barnslig uppsats i ämnet, så har jag undrat över hur den där världsvida avfallna kyrkan under antikrist ska uppstå. På den tiden var det i pingstkretsar den katolska kyrkan som avsågs. Jag var aldrig riktigt med på det, även om jag inte kunde sätta fingret på varför. Under senare år börjar man dock förstå hur det här kan gå till.

    I finanskrisen talar t ex Kina om att dollarn inte duger som världsvaluta längre, det behövs nåt större, stabilare, en världsvaluta. Chipen att exakt kunna fastställa identiteten på en individ finns redan, om jag minns rätt är det tvång i Berlin att varje hund och katt får en sån inopererad. Nån klubb i London hade ett liknande arrangemang för sina vippigaste vip-besökare.

    Och nu börjar alla liberala kyrkor med sina högsta ledare söka sej emot mitten, inkluderar islam, välsignar det Gud inte kan välsigna. Vi har ju minst en svensk biskop som har sagt att han anser att islams Allah är samma gud som vår Gud. Rakt igenom alla sammanhang och samfund kommer man följa denna snällismens och förmenta toleransens kyrka. Klimatdebatten kan säkert också göra det legitimt med en stark världsledare som ska hjälpa oss ”överleva” genom lagar som gör ont för vanligt folk, dvs inkräktar på den personliga integriteten.

    Vet inte vad man kallar denna generella ism. Men tycker att den bok som Stefan förtjänstfullt dissekrerat är en bra handbok på denna väg. Naturligtvis fortfarande så ”kristen” att dom flesta inte reagerar. Det är alltså inte svårt att framöver se en regelrätt förföljelse av konservativa bibeltroende kristna. Samtidigt som det är den delen av kristenheten som växer – fast snart måste man börja dra gränslinjen mot allt det andra och fråga sej hur kristet det övriga är.

  • Vincent

    Tack Stefan!

    Tack för att du står upp för Bibeln. Jag är så glad för pastorer som du. Guds välsignelse över dig. Din röst är oerhört viktig.

    Jer 6:16
    Så säger Herren: ”Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar.”
    Men de svarade: ”Vi vill inte vandra på den.”

    Jag väljer hellre att vandra på de urgamla stigarna än den väg McLAren, Bell m fl förespråkar.

  • Pingback: Swärds fortsatta granskning av McClaren « Mikael Karlendal()

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Det är väldigt tråkigt att inte bli trodd på sina ord. och inte ens få dem bemötta med invändningar. Det handlar alltså INTE om den gamla liberalteologin, som känns igen på sin ljumhet, utan om något helt nytt som uppstått under 1900-talet: nygnosticismen.

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Vidare tycker jag att Stefan har en väldigt förtjänstfull analys och kritik mot begreppet ”postmodern”. Faktum är dock att vissa idé och religionshistoriker delar in tiden i epoker som de kallar medeltid, tidigmodern tid (1500- 1600-tal), senmodern tid, och att vi nu står på tröskeln till den ”postmoderna” tiden.

    I detta perspektiv tillhör reformationens kritik mot den medeltida världsbilden den tidigmoderna tiden, och liberalteologin utan tvivel den senmoderna tiden. Med detta som argument och påstgåendet att vi nu är på väg in i den ”postmoderna” tiden, lancerar de en ”ny reformtion för en ny tid”. Denna ”reformation” är dock ingen reformation, utan en helt ny religion, som infiltrerar allt större delar av kristendomen, och nu även försöker infiltrera islam, med löften om att alla krig mellan kristna och muslimer ska upphöra sedan de kristna och muslimska församlingrna har gått över till den nya synkretistiska religionen.

    Skrapar man på ytan visar det sig vara den antika gnosticismen, som blivit ”postmodern” i kombination med de orgiastiska dyrkan av alstringskraften som introducerades av psykoanalytikern CG Jung i början av 1900-talet. Denna rörelse har ett internatioenllt nätverk med tentakler i de flesta kristna samfunden. Liberalteologin har underlättat – men den nya religionen ÄR INTE någon liberalteologisk variant av kristendomen. Den är FÖRKLÄDD till det.

  • http:/larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Psykologen Richard Noll beskriver i sin bok ”Jung-kulten – en modern mysteriereligions födelse” hur psykoanalytikern CG Jung grundade en ny religion under 1910-talet och hur den expanderade i USA under 1920-talet, varefter den återkom till Europa efter andra världskriget. Jungs egna patienter blev ett slags prästerskap. Genom sina anspråk på att vara en psykiatrisk vetenskap har Jung-kulten kunnat växa ganska obemärkt inom den offentligt finansierade sjukvården, samt inom den kyrkliga själavården, genom lärare i psykologi som varit utbildade i Jungs lära. Jung hade i början av sin läkarkarriär samarbete med psykoanalytikern Sigmund Freud. Båda såg ”förträngd” sexualitet som orsak till psykiska sjukdomar – Jung kom alltmer att lägga skulden på kristendomen, som han menade var en ”pålagring” på den ursprungliga religionen, som var en dyrkan av den hetero- och homosexuella sexualdriften som en gud. Den lilla Jung-församlingen försöket under slutet av 1910-talet bota ”neuroserna” hos sig själva genom ren sodomi, då även droger kom till användning. Allt beskrivet i boken ”Jung-kulten”.

    På den tiden var den antika gnosticismen endast känd genom kyrkofadern Irenaeus kritik mot densamma, samt genom ett fåtal antika gnostiska skrifter som hade kommit till Europa under Napoleon-krigen. Jung var religionshistoriskt intresserad, och klart påverkad av både gnosticismen och de forntida indo-europeiska religionerna, och i synnerhet dyrkan av alstringskraften, sexualdriften, etc som en gud. ”Solfallosen”, d,v.s föreställningen om en penis på solen, varigenom allting skapas av Solguden, är central i Jung-kulten. Myten om ”solfallosen” har inspirerat till sexualiseringen av bibelordet ”Gud är kärlek”. Detta bibelord har kommit att tjäna som kristen täckmantel för upphöjandet av synden till kulthandling i kristna kyrkor. Det är samma motiv som man kan se på hällristningar från bronsåldern, där män med väldiga fallosar bär olika kultföremål.

  • Nils

    Tack Stefan !

    Från en som inte brytt sig om vad McLaren & Co. pysslat med…
    Jag har klarat mig utan honom & efter dessa analyser finns det ingen anledning att spilla tid på detta… – vilket beundrare av författaren ofta begär att man ska läsa hans böcker.

  • Dirk Gently

    Liberalteologin var modernistisk i och med att den var rationell och positivistisk. Sökandet efter ”den historiske Jesus” var ett projekt där man använde sig av inomvärdlsiga metoder för detta. Man undvek eller förnekade det övernaturliga eftersom det inte var inomvärdsligt. Miraklerna gavs naturliga förklarningar. Och på modligt tyskt manér brydde man sig inte så ofta om att undra över vad vetenskapen kan eller inte kan förklara.

    Det postmodrna förnekandet av rationaliteten skulle många klassiska liberalteologer inte hållit med om (måste jag nog våga påstå). Postmodernismen kännetecknas ju av sanningstvivel, objektiv kunskapstvevel och vissa kan erkänna en viss form av andlighet och allt detta är ju faktiskt en motsats (även om vissa postmodernister fortfarande undviker andlighetsaspekten eftersom det inte gynnar feminismen eller den sekulära judenheten och ligger otäckt nära Den Stora Satan d.v.s. W.A.S.P*) Man borde kanske istället tala om post-liberal teologi istf liberalteologi.

    Fast borde man hellre tala om W.H.S.P White HeteroSexual Protestant idag? Har geografiska avgränsingen Anglo-Saxon spelat ut sin roll? Tror det.

  • David

    Tack Stefan för att du tar upp detta!
    Jag har själv läst en del litteratur om Emerging Church och blir alltmer övertygad om att detta spår mer handlar om redan kristna som bearbetar sin egen identitetskris än en konstruktiv väg framåt för att se Guds rike bryta fram! Bara församlingen Hillsong i London har sett fler människor komma till tro än hela ”Alternative Worship” rörelsen i England, men Hillsong fokuserar på det uppdrag de fått och att lyda Guds ord istället för ändlösa akademiska debatter och att skriva massa böcker. Vi får inte låta oss luras av mängden litteratur, de flesta som är upptagna med att utbreda/proklamera Guds rike och bygga församling har inte tid att att skriva böcker som många postmoderna teologer! (Alla har inte samma kapacitet som du Stefan….)

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Älska Herren din Gud av hela

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av all din kraft och av hela ditt förstånd,säger Jesus.

    V v v v Thommy Bergenwall

  • Magnus

    Amen!!! Stefan… Instämmer fullt i detta:
    ”Och jag har väl motsatt uppfattning än McLaren på nästan alla punkter. Jag tycker att vi i svensk frikyrka tonar ned synden, tonar ned allvaret med de eviga straffen, tonar ned betydelsen av Jesu unika frälsning, tonar ned betydelsen av individens omvändelse och frälsning, och för mycket relativiserar Bibeln istället för att barnsligt tro på vad Gud säger i sitt ord”.

    Denna förkunnelse måste tillbaka. Den Helige Andes verk är ju att överbevisa om synd, dom och rättfärdighet…

    Magnus

  • Magnus

    David Wilkersons kritik av EC från 21 aug 2005 finns här:
    Någon av länkarna skall fungera

    http://media.tscnyc.org/wmedia/2050821S1.asx

    el.

    http://www.tscnyc.org/sermons.php

    Predikan heter ”Seeking The Face Of God” och Wilkerson börjar tala om EC
    vid 20:00 och framåt…

    mvh Magnus

  • Tea Gustavsson

    @ David

    ” …blir alltmer övertygad om att detta spår mer handlar om redan kristna som bearbetar sin egen identitetskris än en konstruktiv väg framåt för att se Guds rike bryta fram! …”

    Det där var verkligen huvudet på spiken! Å andra sidan måste de redan kristna kunna få bearbeta sin relation till församling och till Gud också. Slutresultatet kan mycket väl bli församlingar som växer men jag håller med om att det till största delen är navelskådningar av kristna som vuxit upp i församlingsmiljö. Det är också viktigt att vi är vaksamma och fördjupar oss i Bibeln mer så att vi vet vad som är sant och vad som inte är det.

  • David

    Håller med dig Tea att de också måste få bearbeta sin relation till församling och Gud, bara det inte blir det rådande paradigmet för hur framtidens kyrka ska se ut!
    Förhoppningsvis blir det en marginell företeelse till alla de nya människor som kommer till tro….:-)

  • johnny lithell

    Stort tack, Stefan, för dina synpunkter angående McLaren. Personligen har jag tyngts mycket av det inflytande Emerging Church med McLaren i spetsen haft i vår svenska kristenhet, jag har bland annat mött ett flertal mogna kristna som plötsligt känt sig vilsna och besvikna i fråga om den riktning deras församling tagit. Därför är det befriande att läsa din kritik mot denna företeelse.

    Jag hoppas innerligt att det väcks ett medvetande kring dessa frågor. Även om det kan tyckas röra sig på en abstrakt och teologisk nivå, får det ALLTID konsekvenser i församlingslivet.

  • Staffanw

    Sven Reichman säger i en predikan kring Johannesbreven, som bl a skriver ”Mina barn, låt ingen föra er vilse.” Där Johannes varnar för när det kommer en kristusgestalt som syndar, då är det dags att se upp. En varning alltså för alla falska messiasgestalter – antikrist. Den verklige antikrist kommer att utgå ifrån kristi kyrka, han kommer att utgå ifrån guds församling, och röra sig hemtamt med bibelorden. Sanningens ord kommer att förvrängas för att förmedla lögnens budskap. I budskapet har man bl a tappat att Sonen är den enda vägen till Fadern. Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Förnekar vi detta är risken stor att vi är försvarslösa och faller för den verklige antikrist, när han dyker upp. Dessa ord klingar lite oroande när jag läser Stefans initierade granskning av McLaren.

  • Göran Andersson

    Tack Stefan! Du har gjort oss en stor tjäst genom att sakligt påvisa allt det för kristen tro främmande som kommit in i tro och förkunnelse genom Brian MacLaren och andra! Guds välsignelse över dig, fortsätt att skriva rakt och tydligt, även om du säkert får mothugg!
    Göran

  • http://sentioergosum.wordpress.com Daniel

    Nu vet jag inte hur McLaren tänker men jag tror att det är logiskt att det sker dramatiska förändringar inom kultur, filosofi och religion. Vi kan alla inse att världen förändras. Tänk tillbaka några hundra år, vad enkel världen var när det gäller hur vi såg på sanning och ontologi. Sedan dess har världen fullkomligen exploderat vad gäller intryck, kunskap och kulturer. Att man i detta, nödvändigtvis, blir mer ödmjuk inför svåra ontologiska frågor är inte så konstigt.

    Religion handlar väldigt explicit om ontologi men det är vår kunskap om ontologin man tvivlar på i den nya postmoderna världen. Alla har ju olika uppfattningar, och detta kommer till uttryck inom t.ex kultur och religion. I det postmoderna tänkandet så tror man att sanningen finns, men att den inte är enkel att beskriva och ha kunskap om (detta urartar ibland till att sanningen är olika för olika människor vilket naturligtvis är absurt, men det är en nidbild att beskriva hela postmodernismen så).

    Det postmoderna märks inte i ekonomin och politiken eftersom man i dessa domäner är hyfsat överens om hur man ska tänka om världen, det uppstår inga ontologiska frågeställningar där den postmoderna förvirringen tar sig sitt uttryck.

    Själv så tycker jag det är en rimlig analys att religionen nu rör sig in i en alltmer postmodern värld (jag har dock inte läst McLaren så jag vet inte hur han menar).

    I den postmoderna världen känner sig människorna förvirrade, eftersom det tycks vara uppenbart att vi inte har någon gedigen kunskap. Så hur ska de kristna bemöta detta?

    Det finns ett antal tänkbara ontologiska påståenden och regler man kan härleda ur Bibeln och traditionen. Antalet påståenden och regler som kyrkan har använt sig av har sjunkit i stadig takt de senaste 100 åren. För mig tycks det som att de kristna sedan länge anpassar sig till det postmoderna. Den anpassning som har skett har förmodligen inte varit speciellt strategisk och förmodligen mindre lyckad.

    I min mening måste de kristna vara radikala, men den anpassning som har skett inom liberalteologin bygger på att man har blivit ljummen och att man inte har orkat med de påståenden som skär sig för mycket mot världen utanför. Man har helt enkelt anpassat sig för att man är lat och inte som ett medvetet strategiskt sätt att bemöta människorna.

    Kanske är också McLaren ännu en av dessa liberalteologer och då väntar förstås samma mindre lyckade framtid för honom men spontant så tror jag McLaren har rätt i sin analys i alla fall.

    Jag kollar McLarens wikipediasida:

    ”I believe people are saved not by objective truth, but by Jesus. Their faith isn’t in their knowledge, but in God.”

    Detta är postmodernism. I detta ligger ett erkännande om vår bristande kunskap och att vi inte vet. Jag vet inte om McLaren säger något kontroversiellt här, men att han säger detta är för mig mycket intressant, ganska stort faktiskt. Frälsningens grund är Jesus och McLaren väljer att avstå från ytterligare påståenden om frälsningens ”mekanik”.

    Själv är jag inte kristen men jag önskar de kristna allt gott, just därför stör jag mig ofta på att de kristna ibland är onödigt rigida i frågor som inte borde vara teologiskt centrala. Det finns många extremt komplexa ontologiska frågor om t.ex Guds natur, himmel, helvete, evighet, ondska, lidande, frälsning o.s.v. Så varför ser jag kristna gräva ner sig i dessa detaljer som om de hade svaret?

    Evangeliet sägs vara enkelt men ändå får jag känslan av att dussintals ontologiska påståenden är ”inbakat” i den evanglikala synen på evangeliet. Ska det vara så?

    Jag vet att ni i kyrkan inte gillar tanken på att förändras bara för att världen runtomkring förändras, men det är ju inte så att kyrkan är perfekt och inte behöver förändras. När världen exploderar på det sätt den gör gäller det ju att plocka fram kärnan i det kristna budskapet. Men frågan vad kärnan i det kristna budskapet är?

    Ett tips är att grunda församlingen på Jesus och det är vad Paulus säger att man ska göra. Sedan kan man bygga sin församling på olika vis, men det absolut viktigaste är att Jesus är grunden. (detta håller jag med om för att jag tycker Jesus är en hjälte).

    Så vem/vad är Jesus och vad innebär det att bygga sin församling på honom? Gör så och var radikala. Det hoppas jag på. Men kom inte med dussintals ontologiska påståenden om hur världen funkar. Är det så att ni ”vet” så ok då. Men ett tips är att ni är ödmjuka. Det blir man i den postmoderna världen, och det är bättre att bli det förr än senare.

  • http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168126 Metodistpastor Berndt Isaksson

    Vet inte om någon tidigare i debatten har länkat till en värdefull analys av McLarens teologi som pingstteologen Nils-Olov Nilsson har gjort på Aletheia. Här är länken till den:

    http://aletheia.se/2009/03/05/emerging-church-%E2%80%93-en-ny-vag-mot-rom/

  • http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

    Tack Daniel för din kommentar! Det du skriver och delar är typiskt för människor jag ofta möter och samtalar med. Ett tag trodde jag vi var ensamma i Borlänge!

  • http:/larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Stefan skrev: ”Bibelsyn och bibeltolkning är centrala frågor för McLaren när det gäller att förändras. En mycket märklig tolkning av evangelikal bibelsyn, att det bara är ett anständighetsfilter som gör att vi inte tolkar 3 Mosebok bokstavligt. Jag kan inte se annat än att man i pingstkarismatiska och evangelikala kretsar ständigt brottas med Bibelordet, och för att få en genuin förståelse av vad Bibeln vill säga, de förenklade karikatyrer McLaren använder mot evangelikala kristna och dess sätt att tolka Bibeln, ligger närmast på Humanisternas nivå.”

    Jämför Mclarens bibelsyn (och beskrivning av sina kritiker) med det här citatet: ”IKT vill hävda att den grundinställning som här kommer fram är förödande för både kyrka och teologi. I en värld som till alltför stor del präglas av svält, våld och förtryck ser vissa präster det som en central fråga att framställa Gud som en gud som fördömer kärlek. Detta betraktar IKT som både okristligt och omänskligt.

    I Bibelns världsbild ingår inte homosexualitet som något accepterat. Däremot accepteras t ex dödsstraff och slaveri utan att detta med ett ord problematiseras. Om man vill använda Bibliska argument i denna debatt bör man vara konsekent i sin läsning och t ex också mana till upprop för dessa samhällsinstitutioners återinförande.

    Den teologi som ligger bakom den så kallade prästdeklarationen är ett paradexempel på teologi som inte är medveten om sin egen kontextualitet (se länken Vad är kontextuell teologi?). Från detta håll hörs ofta sägas att Svenska kyrkan inte kan se skillnad på dagens trender och Guds ord. Utifrån ett kontextuellt teologiskt perspektiv är det klart att det är prästdeklarationens falang som inte kan se skillnad på Guds ord och den världsbild som rådde då Bibeln skrevs ned.

    För Bibeln i sig är inte Guds ord. Bibeln är en samling av människors berättelser om hur Guds ord tilltalat och berört dem under vitt skilda förhållanden. Därför finns Guds ord i Bibeln. Bibeln är kristendomens grundbok, utan vilken kristendomen inte skulle kunna tänkas, men Gud är inte begränsad av Bibeln.”

    http://www.iktsverige.org/ Klicka på länken ”IKT-uppropet”.

    Vilken är då skillnaden mellan McLaren och IKT? Såvitt jag kan förstå är det samma ande i evangelikal-frikyrklig respektive luthersk-svenskkyrklig förklädnad. Förre ärekbiskopen K-G Hammar är ordförande för IKT.

  • http://sentioergosum.wordpress.com Daniel

    Kontextuell teologi får mig att tänka på att också kvantfysiken är kontextuell. Resultatet av våra mätningar är kontextberoende och kan t.ex bero på vilken riktning vi mäter ifrån. Detta har varit en teori i 40 år men har nyligen fått experimentellt bevis.

    Så om vi mäter från en riktning får vi ett resultat och om vi mäter från en annan riktning får vi ett annat resultat. Resultatet beror på kontextet. Detta är hur verkligheten fungerar i den minsta skalan (frågan är vad det innebär).

    Att göra en parallell med teologin är förmodligen absurt, men åtminstone bildligt så finns det ju paralleller. Om vi läser bibeln från ett perspektiv så får vi ett resultat och vi får ett annat resultat om vi läser bibeln från ett annat perspektiv.

    I kvantfysiken så stämmer alla mätningar, från olika kontext, överens med verkligheten. Men resultaten är ändå olika och beror på de olika kontexten. Tänk vilka konflikter det skulle bli om två olika vetenskapsmän bara hade tillgång till varsitt kontext.

    I kvantfysiken kan vi se detta från ett fågelperspektiv, men i bibeltolkningen så är vi fisken som ser alltihopa från vårt smala kontext. Det är klart det blir konflikt mellan olika perspektiv.

    Varför är verkligheten sån här? Vi tycker så olika och vi har olika perspektiv, det finns ingen vi är överens med om allt. Tänk om det finns en mening i dessa konflikter? Hur skulle Jesus göra?

    Jag har surfat runt lite och blir ganska så bekymrad över de konflikter som uppstår kring detta. Om det finns en mening, vilket ju ni tror, då måste det finnas en mening även i dessa konflikter. Och i så fall tror jag inte meningen är att ”vinna” diskussionen. Eller vad tror ni?

    Tänk också på att vi män diskuterar flitigt på nätet. Vi finner lust i den här intellektuella brottningen och det är roligt. Men jag tror att man som kristen bör vara medveten om den mänskliga naturen. Våra luster och drifter kan användas på ett bra sätt men vi kan också ställa oss över dem.

  • Margret Sundin

    Hinner inte läsa här så mycket men om jag inte minns fel tyckte Stefan väldigt gott om Emergine Church tidigare här på bloggen. Jag gjorde då ett inlägg där jag med bestämdhet tog avstånd från det som jag upplevde när jag besökte en kyrka i USA, en Emergine Church, som samfällt har prisats av EFK. När jag nu läser detta gläder det mig förstås, eftersom jag också är en EFKpastor. Jesus gjorde inget annat än vad Fadern sa och det är vår kallelse som pastorer och herdar göra detsamma för att kunna leda och urskilja.
    I mina öron har du ändrat uppfattning Stefan och det gläder mig.
    Margret Sundin
    pastor i Citykyrkan i Örkelljunga

  • Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Hellre fira Ramadan än sabbat …()

  • Dan C

    Varför vill man vara postmodern kristen. Jag själv är nog mest antik… Jesus lär väl inte ändra sig för att världen gör det. Han är ju densamme igår, idag och i evighet. Tycker att man kan vara lite försiktig med att ta åt sig ”moderna” tankar från människor som säger att alla andra haft fel i nära 2000 år.

    Bäst av allt kändes det ändå att läsa sammanfattningskommentaren:
    ”Jag tycker att vi i svensk frikyrka tonar ned synden, tonar ned allvaret med de eviga straffen, tonar ned betydelsen av Jesu unika frälsning, tonar ned betydelsen av individens omvändelse och frälsning, och för mycket relativiserar Bibeln istället för att barnsligt tro på vad Gud säger i sitt ord.”

    Jag håller verkligen med dig.

  • Pingback: Dale Van Dyke analys av Rob Bells bok ”Elvis som hötorgskonst ” Del 1 « Michaels Blogg()



Subscribe to Stefan Swärd