Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag fortsätter nu min granskning av Brian McLarens bok, ”Kristen på ett nytt sätt”. I mitt förra inlägg ställde jag mig skeptisk till hans indelning av modernitet och postmodernitet.

McLaren gör också en ganska kraftig uppgörelse i boken med evangelikal kristendom. Jag tycker att det även här finns skäl att kritiskt granska hans teser.

1. Det nämns att en styrka med boken är att den är skriven i samtalsform. Det tycker jag också är ett bra pedagogiskt grepp. Men det är ju enbart en skenbart samtal. Pastor Dan ställer frågorna och Neo svarar, men Dan har ju ingen förmåga att ställa granskande och kritiska frågor till Neo, så det är ju Neos resonemang som hela tiden dominerar. Hade avsikten varit att presentera en verklig och genuin diskussion hade naturligtvis invändningarna förts fram mycket tydligare. Jag ifrågasätter i ett kort blogginlägg indelningen i modernitet-postmodernitet, och inget av den kritiken framkommer i boken, mina invändningar är ju självklara för en person med elementär kunskap i samhällskunskap. Så samtalsgreppet i boken blir enligt min mening vilseledande, det är bara ett pegagogiskt grepp för att förtydliga bokens budskap.

2. McLaren definierar hela kristenhetens utveckling inklusive Katolska kyrkan som en del av moderniteten. Vi är så präglade av det moderna att vi inte är medvetna om det. Hela kristendomen är präglat av moderniteten och det har förvrängt kristendomen. Och här reagerar jag på McLarens totalt dömande attityd mot den etablerade kyrkan som helhet, han sågar den i princip. Även om huvudkritiken är riktad mot evangelikal kristendom så menar han att även katolska kyrkan är helt formad av moderniteten, och kommer också att dö om man inte ändrar sig. Och även liberala kyrkor är formade av moderniteten. Det är inte små ord eller små anspråk som McLaren tar i sin mun. Han sprider en konsekvent negativ bild av den kristna kyrkan, och de allra grövsta fördomarna mot den, lyfter han fram, och gör till sin egen kritik. Och här menar jag att McLaren gör mer skada än nytta. Det finns alltid mängder av frustrerade kristna som är mycket kritiska mot alla former av etablerade kyrkor. De får vatten på alla sina kvarnar av McLaren. Och eftersom hans kritik är så sågande, och de lösningar har förespråkar, är så vaga och delvis motsägelsefulla, så ger boken inte mycket till vägledning, för den som längtar efter förnyelse och förändring.

Jag vill bara ge några citat från boken som visar på detta: ”den moderna kristendom som ni har lärt av era föräldrar och söndagsskollärare och till och med under den teologiska utbildningen, den är predestinerad att gå samma väg som medeltidens katedraler. Det är på väg att ta slut, alltsammans.” (s.75) På ett annat ställe i boken används ordet dinosaurier för att visa att den moderna kyrkan kommer att dö ut.

”De flesta i er generation lever i en helt annan värld. De har redan passerat gränsen till den postmoderna världen. Men inte ni, inte särskilt många i alla fall. Varför det? Jo, för att ni vill visa trohet mot den kristna uppfostran ni har fått, den som är insnärjd i moderniteten.” (s. 75)

”Om Neo har rätt, villkoras allt det vi menar med att vara kristen av att vi är moderna. All teologi är i grunden modern, eftersom den har utformats i den moderna världen.” (s. 55)

Så McLaren vet, kyrkan är modern, världen håller på att bli postmodern, och om kyrkan inte blir postmodern kommer den att dö ut. Det är ord och inga visor. Reagerar både på McLarens besser-wisser attityd, denne ”Neo” vet tydligen allt och självsäkert, och dömer över hela kyrkan i några penndrag. Och McLaren agerar själv på ett sätt som man menar att man inte ska göra, att döma andra.

Det McLarens bok fostrar fram är besserwissrar, som helt dömer ut andra kristna, och etablerade kyrkor. Det är ingen konstruktiv attityd.

 3. Vad som är det verkliga alternativet till den moderna kyrkan är höljt i dunkel i boken. ”Hur ska människor kunna släppa sina moderna föreställningar om den kristna tron, när inget bättre alternativ har dykt upp än?” (s. 205) ”vad postmodern filosofi än är ligger den i sin linda. Det är för tidigt att fastställa och förklara vad den innebär.” (s. 51)

Och på andra ställen i boken verkar det som att det postmoderna är självklart och har slagit igenom: ”Samtidigt behöver man bara gå några steg utanför det kyrkliga för att se det postmoderna inflytandet över kulturen” (s. 59) Jaha, nu låter allt solklart, men han ger inga bra belägg för tesen – det tog jag upp i förra blogginlägget.

4. Och vad är den moderna kyrkan som McLaren skriver så självsäkert och dömande om. Jag tycker att det är en kraftig överförenkling att klassa kyrkan som ”modern”, den variant som har varit från Luther och framåt. McLaren ser kyrkan som ett enhetligt fenomen som man kan göra en samlad analys av. Jag menar att det är omöjligt. Och så ger han slängar till höger och vänster, men de slängar han ger handlar i stor utsträckning om avarter i amerikansk kristendom, t.ex. amerikanska TV-predikanter – som i ett globalt perspektiv, är en ganska högljudd men ändock mycket marginellt uttryck för den kristna kyrkan.

Min invändning är följande, när kritik mot kristna kyrkan blir så generell och svepande, som i McLarens fall, blir den fullständigt ointressant. Det vore bättre om McLaren tog upp några enskilda frågor, där han kritiskt granskar kyrkan, och visar att vi handlar fel, och argumenterar för en bättre teologi och praxis. Då skulle man kunna ta honom på allvar. Eller om han kritiskt granskade någon begränsad del av kristna kyrkan, t.ex. amerikansk pingströrelse, amerikanska TV-predikanter, underjordiska kyrkan i Kina – eller något annat. Då skulle man kunna greppa kritiken. Men nu blir den så svepande att den blir meningslös. Att bara hävda att Katolska kyrkan är en del av moderniteten och att den kommer att dö om den inte omformas efter postmoderniteten, och sedan inte ens tydligt definiera vad modernitet och postmodernitet är, det är inte seriöst. 

Jag tycker också att man kommer helt fel i analysen om man samlar hela kristna kyrkan under ett enda begrepp, kallar det för präglad av moderniteten, och kritiserar den från denna utgångspunkt. Det blir en så bred analys så att den blir meningslös. Eller menar McLaren att brasilianska katoliker, kenyanska pingstvänner, husförsamlingskristna i Kina, ”Jesus Only”-pingstvänner i USA, amerikanska episkopaler, tamil-pingstvänner i Paris, polska katoliker, serbiska ortodoxa, svenska baptister, medlemmar i Elim i Stockholm, medlemmar i Norrmalmskyrkan i Stockholm, laestadianer i Haparanda, Livets ordare i Göteborg – ja listan kan göras hur lång som helst, man kan räkna in cirka 3000 samfund i USA, och man kan räkna in ett stort antal sekter i kristna kyrkans utkanter, som t.ex. Jehovas Vittnen och Mormonerna – och att allt detta kan analyseras och kritiskt granskas utifrån begreppsparet modernitet-postmodernitet. Menar han allvar?

Den kristna kyrkan har i den moderna tiden varit extremt spretig både teologiskt, och beteendemässigt, och ska man kritiskt granska den kristna kyrkan måste man tydligare definiera vad man kritiserar och granskar. Hade McLaren begränsat sig till och sagt att det han kritiskt granskar är några evangelikala samfund -hade frågeställningen varit rimlig, men han hade då behövt bygga under sina teser med viss empirisk forskning av dessa samfund, för att hans teser och analys skulle uppfattas som trovärdiga.

5. Vad kännetecknar då den moderna kyrkan och vad innebär övergången till postmoderniteten. Som vanligt gör författaren stora anspråk och gör mängder av självsäkra påståenden, och är ofta rörig och ologisk, men tycker mig kunna urskilja följande frågor som de viktiga; en förändrad och uppmjukad bibelsyn, en förändrad och uppmjukad inställning till andra religioner, en förändrad inställning till frälsningsbegreppet, en förändrad inställning till evangelisationen, en uppmjukning i synen på eviga straff, och sedan nämns i  boken om att medeltida kristendom kommer mer tillbaka, med liturgi m.m. Sedan finns det andra detaljer i boken, t.ex. hans tankar om kristen utbildning, -där tycker jag att han är helt rätt – livslångt lärande, närmare koppling teori och praktik, avprofessionalisera pastorsbegreppet m.m.

Jaha, efter dessa stora ord om förändringar, så är det vissa teologiska justeringar som behöver göras. Men vari består det nya? Alla de tankar som förs fram i boken har väl i många år varit allmängods i liberala eller liberalt präglade kyrkor. Under något år i mitten av sjuttiotalet jobbade jag inom SMU i Stockholm, en vid den tiden mycket liberalt präglad kristen organisation. Jag kan inte se någon tanke som McLaren tar upp om postmoderna kyrkan som inte var allmängods i SMU i Stockholm 1975. Jag tycker att McLarens tankar om den postmoderna kyrkan – det handlar egentligen om en enda sak, att evangelikala kyrkor ska bli mer liberala. Och liberala kyrkor har vi gott om i hela västvärlden. Den teologiska riktning som McLaren förespråkar har väl majoriteten av Svenska Kyrkan valt för länge sedan. Och präglar en del av de äldre samfunden i USA.

Här blir dock McLarens argumentation försåtlig. Han inte bara kritiserar evangelikal och teologiskt-konservativ kristendom, han menar att sådan kristendom kommer att dö ut om man inte anpassar sig till det postmoderna samhället. Och att anpassa sig till det postmoderna samhället handlar i praktiken om att liberalisera teologin. Så samhällsförändringen ska alltså styra över teologin – hur kan man argumentera för en sådan tes?

För att detta blogginlägg inte ska bli för långt, kommer jag i nästa inlägg kritiskt granska McLarens kritik mot evangelikal bibelsyn, evangelikalt frälsningsbegrepp, evangelikal syn på de eviga straffen, evangelikal syn på andra religioner, evangelikal moralsyn och evangelikal missions- och evangelisationssyn. Jag släpper den frågan nu.

6. McLarens inställning till evolutionen är också märklig. Han kraftigt kritisiserar evangelikalers kritik mot evolutionsläran. Men hela hans tes går ju ut på att att visa på nödvändigheten av att gå över från moderniteten till postmoderniteten. Och en del av moderniteten är ju en strikt vetenskapstro. Hur kan man hävda att utvecklingsläran inte är en del av moderniteten? Och varför ska man i just den frågan inte ifrågasätta moderniteten och vetenskapstron? Logiken här ligger en bit över min fattningsförmåga.

7. Innan jag i nästa blogginlägg närmare granskar McLarens förslag på teologiska förändringar, vill jag ge några sammanfattande reflektioner. Jag saknar i hans bok en fördjupad bibelorientering. Kan han påvisa att vi har fjärmat oss från Bibelns kristendom och urkyrkans kristendom, då skulle jag utan problem köpa argumenten. Nu granskas den moderna kyrkan bara utifrån en mycket vag definition av kraven från ett postmodernt samhälle. Det blir för tunt för att övertyga mig.

Och jag förstår inte heller McLarens evolutionistiska utvecklingstänkande när det gäller kyrkans historia. Och han är inte konsekvent på denna punkt. ”Eftersom postmodern betyder postprotestantisk, tror jag att andligheten och den andliga fostran till sin form mer kommer att likna fornkyrkan och den medeltida kyrkan än den moderna. Vi kommer nog snart att välkomna traditionen, liturgin, helgonen och helgondagarna igen.” Så nu välkomnar McLaren helt plötsligt att lyfta fram det medeltida, premoderna. Och vad är det för nytt med detta, de historiska kyrkorna har väl alltid praktiserat detta? Jag tycker att det är klart intressant att de moderna frikyrkorna fångar upp praxis, teologier och erfarenheter från fornkyrkan. Men vad har detta med modernitet/postmodernitet att göra?

Personligen tycker jag att det är fel att strikt dela in kyrkans historia i strikta faser som modern, postmodern, eller medeltida. Det är också ett mycket västerländskt och amerikanskt sätt att se på kyrkan. Vi behöver gräva ur hela den skatt som den kristna kyrkan historia är, men tappar vi den bibliska grunden har vi inga kriterier för att bedöma vad som är bra eller mindre bra i kyrkans historia. Var finns den underjordiska kinesiska kyrkan i McLarens tänkande. Den är ju strikt evangelikal teologiskt, kommer den också att dö ut snart – enligt McLarens teser – den är väl rimligtvis modern.

  • Benny Fhager

    Borde läsa om Mclarens bok det är ett par år sedan.
    Upplevde honom som en brobyggare mellan kristna med olika bibelsyn.
    Har träffat människor som kunnat med bokens hjälp komma tillbaka till en kristen gemenskap.
    Här tycks boken ha fungerat men visst det är inom en begränsad krets av människor här i Sverige besvikna på kyrkan.

  • Pingback: McClaren granskad « Mikael Karlendal()

  • Robert L

    Det är en stor sorg att EFK har ordförande som totalt gör bort sig i avsaknaden av epistemologisk bildning och som dessutom försöker kväva en hel generation, inklusive sitt eget ungdsomförbund, EFK-Ung.

    Viss ödmjukhet inför det man inte förstår vore kanske på sin plats. Ett vet jag: Du förstår inte vad du läser.

  • Robert L

    “Hur ska människor kunna släppa sina moderna föreställningar om den kristna tron, när inget bättre alternativ har dykt upp än?”

    Inom EFK utkristalliseras en handfull församlingar som i alla fall arbetar på detta nya:

    Johanneskyrkan, Linköping
    Matteuskyrkan, Majorna
    Korskyrkan, Borlänge
    Församlingen Livsglädje, Karlskrona
    Saronkyrkan, Göteborg

    Och så förstås EFK-Ung med Frizon-kontoret i spetsen … du kanska skulle ta en fika med Josefin Fållsten och Fredrik Wenell och höra vad de säger?

  • johnny

    Uppfriskande att läsa någon som på svenska vågar kritisera den upphöjde McLaren. Han har fått alldeles för stort utrymme i svensk kristenhet, med teologiskt sönderfall till följd (vilket i sin tur ger en vilsen och försvagad församling som alltmer strävar efter att efterlikna världen). Dessutom håller jag verkligen med i ditt påstående om att de som är kritiskt inställda till kyrkan får vatten på sin kvarn och uppmuntras till att fortsätta sin meningslösa, nedbrytande, bittra och svepande kritik.

    Personligen har jag fått ägna åtskilliga timmar i samtal med ”församlingsbrända” kristna för att försöka reparera något av den skada McLaren åsamkat. Och jag misstänker att detta kommer att fortsätta….

  • http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168126 Metodistpastor Berndt Isaksson

    Stefan Swärd skriver: ” Och att anpassa sig till det postmoderna samhället handlar i praktiken om att liberalisera teologin. Så samhällsförändringen ska alltså styra över teologin – hur kan man argumentera för en sådan tes?”
    slut citat

    Det är exakt vad vissa mycket inflytelserika arkitekter till den nya samfundsbygget ”Gemensam framtid” har som sin utgångspunkt. Andra uttryck man använder är ”en kulturellt relevant kyrka” ”en modern kyrka” vilket kan låta bra, men i praktiken handlar det om en kyrka anpassad till vad som är politiskt korrekt så att man ska kunna vara en kyrka som på inget sätt stöter sig med de värderingar som råder bland majoriteten för tillfället. Jag anser mig ha sett och hört så många bevis på att den kyrka som nu går under arbetsnamnet ”Gemensam framtid” blir en extremt liberalteologisk kyrka.

    Berndt Isaksson
    metodistpastor

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Tusen tack Stefan!
    Hade kristendom varit såsom McLaren & Co vill komma fram till, så hade jag inte tyckt att den kristna tron var trovärdig- då hade jag sökt mig någon annanstans. ”If you believe what you like in the gospel, and reject what you don’t like, it is not the gospel you believe, but yourself.” Augustine

    ”För att detta blogginlägg inte ska bli för långt, kommer jag i nästa inlägg kritiskt granska McLarens kritik mot evangelikal bibelsyn, evangelikalt frälsningsbegrepp, evangelikal syn på de eviga straffen, evangelikal syn på andra religioner, evangelikal moralsyn och evangelikal missions- och evangelisationssyn. Jag släpper den frågan nu.”- Jag ser verkligen fram emot detta! Om du vill ha lite perspektiv på hur andra har sätt på saken kan du ta en titt på detta dokumentet: http://members.tripod.com/carla_b/sitebuildercontent/sitebuilderfiles/ch6.doc

    Du är skarp!- Hur kommer det sig att du inte var lika skarp när det kom till Rob Bell, som mer eller mindre ledar till samma saker?

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    PS: http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/06/authorsgoogle-tim-keller.html – här är en som har kommit fram till helt andra slutsatser än McLaren & Co

  • BW

    I Stefans blogg 1/8 ”Mc Laren och postmoderniteten”, skriver Marcus Hällzon Pollack i kommentar nr.4 uppskattande om två av Mc Larens böcker utgivna på Marcus förlag (hans eget förlag får man fömoda). Han skriver:

    / ”Sedan Marcus Förlag gav ut Brian McLarens mycket uppskattade Kristen på nytt sätt, och dess fortsättning Historien vi är en del av, har böckerna fått ett stort genomslag. De framtidsfrågor och förändringar i sättet att förstå och leva kristen tro som McLaren i fiktionens form skisserar i dessa böcker har varit utgångspunkten för samtal och förnyelsearbeten i många sammanhang och församlingar, bland annat inom Evangeliska Frikyrkan. Det har startats Kristen på nytt sätt-grupper och boken är numera kurslitteratur inom praktisk teologi på Teologiska Högskolan.

    Till förlaget får vi alltjämt uppskattande e-post och samtal från läsare gällande dessa böcker. Det är ofta människor i marginalen, som övervägt att lämna sitt kristna sammanhang, sin tjänst i en församling eller sin kristna tro helt och hållet, men nu beslutat sig för att bli kvar. För dessa människor blir Kristen på nytt sätt-serien om pastor Dan och hans mentor Neo befriande läsning. ”Det är ju så här jag tror” är ofta reaktionen. Böckerna sätter ord på upplevelser och andliga erfarenheter de redan gjort: Läsarna får genom böckerna verktyg till att förstå sin ovilja inför ett system, en kultur byggd i Jesu namn, som har förhållandevis lite att göra med tron på den levande Kristus. Idag kan man inte skilja budskapet från mediet – som kristen blir du endast trovärdig om du lever budskapet. Det handlar alltså snarast om att få en rörelse bekräftad – att få hjälp att formulera förändringen man erfarit och erfar i sitt eget liv – än att böckerna bidrar till själva förändringen i sig.”/

    Efter att ha läst Stefans övertygande, argumenterande och kritiska recension av ”Kristen på ett nytt sätt” slås man av hur totalt diametralt olika folk uppfattar denna bok och dess budskap. Boken används i förnyelsearbetet inom bl.a. EFK får vi veta och som kurslitteratur inom praktisk teologi på Teologiska Högskolan (Örebro?). Om nu boken används vid ÖTH så blir Stefans kritik av denna bok åtminstone indirekt ytterligare kritik av hans egna medarbetare inom EFK. Senast var det tidningen NOD som fick sina fiskar varma. Ja, vad säger egentligen teol.doktorerna vid ÖTH om denna bok? Har inte vi rätt att få veta det. Dom arbeter ju som tjänare i Kristi kropp.

    Nu riskerar jag att stöta mig med alla som hittat guldkorn i Mc Larens böcker men jag ställer ändå frågan: Beror inte det stora intresset för Mc Laren på att vi redan befinner oss i en kraftig liberalteologiskt utförsbacke och att vi i bl.a. Mc Larens böcker söker få bekräftelse och encitament för att fortsätta på den inslagna vägen? När någon kommer med så stora anspråk som Mc Laren blir det ett budskap av profetisk karaktär och då är vi skyldiga att pröva om han är en förförare och en falsk profet. Det ska bli intressant att få ta del av Stefans fortsatta analys av Mc Larens förslag på teologiska förändringar.

    Det från kyrkan fristående upplysningsprojektet har pågått sedan 1700-talet och pågår fortfarande. Samtidigt har författare, konstnärer och kompositörer i sina verk speglat de sociala och ekonomiska förändringarna i det västerländska samhället. Modernisterna stödde det moderna samhällsprojektet och trodde på diktens befrielse av jaget, men modernismen förlorade i betydelse efter det andra världskriget och litteraturen blev mer vardagsnära och samhällstillvänd. Postmodernism är en ofta använd term för kulturklimatet i slutet av 1900-talet. Postmodernisterna misstror språkets förmåga att förmedla mening och menar att historien är slut. Modernism och postmodernism är begrepp som beskriver det kulturella skeendet under 1900-talet och det är i detta sammanhang som dessa begrepp hör hemma.

    Vi kan alltså se hur konsten speglar de samhälleliga förändringarna; modernismens reaktion mot det stelnade och hyckande kulturlivet vid sekelskiftet och som fick näring av bl.a. utvecklingen i sekelskiftets Wien inom filosofi, psykologi, bildkonst och arkitektur. Postmodernismen speglar den av världskrigen desillusionerade 1900-talsmänniskan som slutat tro på de stora sanningarna och idéerna och som istället hemfallit till narcissism och individualism, för att inte säga relativism.

    Att anpassa sig till det rådande kulturklimatet är ingen framkomlig väg för den kristna församlingen. Vi behöver med våra liv och gärningar och inte bara med ord ge det kristna budskapet en mening och ett innehåll vilket egentligen är samma koncept som alltid har gällt för en kristenhet som haft framgång. Detta är speciellt viktigt i mötet med den postmoderna människan.

    Om vi bara enbart analyserar verkligheten i termer av den historiska och kulturella utvecklingen så kan vi inte dra några relevanta slutsatser vad beträffar den kristna kyrkan av det skälet att vi tror på en närvarande Gud som är så mycket större än orden och språket och alla kausalitetssamband och intrikata historiska skeenden. Närvaron av en levande Gud som beskrivs som ordet som ger liv gör en väldig skillnad när vi vill hitta vägar att nå fram till den postmoderna/moderna medmänniskan.

    Men frågan är om vi tror på Guds löften och den Gud som sa att om vi tror så ska vi få se Guds härlighet. Jag tror att vi behöver återvända till undervisningen om grunderna, den flytande födan för att sedan gå vidare och äta den fasta födan och bli mogna Kristna och här har alla pastorer och kristna lärare en nyckelroll. Vågar vi utmana den ”heligförklarade” individualistiska livsstilen och återigen blir ledare som vågar leda och herdar som vågar ta striden mot villfarelser och Satans attacker mot fårahjorden? Jag känner mig själv väldigt liten och det är vi alla i oss själva men Guds löfte är att när vi är svaga i oss själva så är vi ändå starka genom tron på honom.

  • http://-- Rolf Ahlqvist

    Brian MC Laren har som du nog också ser det som, alltför ensidigt antingen-eller tänkande och generaliseringar när han dömer ut modernitetens kyrkliga läror, och bara för fram det postmoderna. Under postmoderniteten gäller ju en både-och paradoxsamverkan, där man ska förstå den Andre utifrån dennes subjektiva personlighet. Du är inte överens med honom om de olika bestämningarna av det moderna och postmoderna.

    Redan på 1980-talet hittade jag paradoxskillnader mellan modernitet och postmodernitet i en tidskrift. Samt har lagt till en del sådana själv härnedan, troligen dock ibland något ansvarslöst frihetligt*. Jacques Derrida anser att tillvaron kan utkristalliseras som ”ett spel mellan skillnader.” Här en del skillnader, som du kan värdera.

    —————–
    Alltså analysen, som moderniteten till en del karakteriseras av,
    kompletteras av— postmodernitetens syntes,
    manlig av——————- kvinnlig,
    förstånd av—-förnuft
    objektvetenskap av—kvant- och strängteorikunskap
    hierarki av — anarki (folkviljans mångfald av perspektiv*),
    riktning, djup av — yta,
    plan, nödvändighet av— fånga mening i flykten, frihet
    germansk av— latinsk, slavisk m.fl.
    Protestantism av —katolicism*
    proffsighet av—amatör* (Ge mig hellre en glad amatör än……)
    logik av— estetik, känsla*
    motsägelsefri logik av—- vinkelställd paradoxlogik, rumtid*
    fysik, materia, vetenskap av— kvantfysik, energi, andlighet*
    konstruktiv av— kreativ
    genital/fallisk av— polymorf, androgyn
    ursprung, orsak av— spår, skillnader
    exploaterad, förstörd miljö av— hållbar,värderad miljö*
    typ av— blandegenskaper
    biologi av— astrologi*(Guds tillåtelse därav, dock ej för egendomsfolket,
    5:e Moseb.-4:e st.-19:e vers)
    debatt, maktidentitets- (åsikts-, insikts)-hävdelse av —dialog,
    värdeöverenskommelser*
    rättvisa av— försoning, förlåtelse
    moralisk dödsdrift och omoralisk dödsdrift, av moralisk livsdrift*
    lag av— evangelium*
    våld, krig av— rättvis fred, frid*
    Gud, fader av— Gud, moder samt av jungfru Maria och Jesus.*
    —————————————–
    Ja, där finns en del begrepp som kanske kan ses som diskussions- eller dialogmaterial att ta upp i den här sajten.

    Själv är jag en äldre, gräsrotskristen som inte är aktiv i någon församling. Är endast med dopet ansluten till svenska kyrkan. Jag försöker mig på den enkla, fattiga, utsatta människans kristna opinionsbildning på egen hand, sedan decennier tillbaka. Och jag har inte läst Mc Laren, och kommer nog inte att läsa honom.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    BW:
    Själv tycker jag det är på tiden att kristna bokförlag börjar ta ansvar för va de säljer. Tycker inte det är moraliskt att förlagen tänker först och främst på att tjäna pengar. Det är löjligt att sådana förlag som Marcus förlag båda säljer bibel troget litteratur, som litteratur som sågar den kristna tron/Bibeln som Brian McLaren. Man för ju bestämma sig, antingen för man satsa på att vara ett sekulär företag, eller så för man satsa på att vara ett kristet, det är ju i mina ögon inte försvarbart att ha ett ben i båda lägren som kristen företagare.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    vänner,
    Jag är fortfarande på semester och jag och hustrun reser med bil idag från Skellefteå ner till Stockholm. Så jag hinner varken läsa eller kommentera idag.
    Min tanke är att skriva tre inlägg om McLarens bok.
    1. Det första inlägget var en kritik mot uppdelningen av modernitet-postmodernitet.
    2. Det andra inlägget var en kritik mot hans mycket fyrkantiga och generaliserande kritik mot kristna kyrkan i allmänhet.
    3. Det tredje inlägget blir en kritisk teologisk granskning av de teologiska förändringar han förespråkar, och som jag uppfattar blir något av kärnan i den postmoderna kyrkan. Det tredje inlägget är inte skrivet än.

    Jag är en debattör och kastar ut tankar och synpunkter, ni får gärna vederlägga mina teser och visa att jag har fel, då är jag beredd att ändra mig.
    hälsn

    Stefan Swärd

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    “Eftersom postmodern betyder postprotestantisk, tror jag att andligheten och den andliga fostran till sin form mer kommer att likna fornkyrkan och den medeltida kyrkan än den moderna. Vi kommer nog snart att välkomna traditionen, liturgin, helgonen och helgondagarna igen.” – Det är ju inte så konstigt att McLaren pekar på detta, EC är ju en viktig del av den nya ekumeniken (ur globalt perspektiv).
    Och har man ett sådant här: ”How do you know something is true? First you engage in spiritual practices like prayer, Bible reading, forgiveness and service. Then you see what happens; you remain open to experience. Finally, you report your experience to others in the field of spirituality for their discernment to see if they confirm your findings or not.” perspektiv på Guds Ord, teologi, sanning, osanning osv- så är det inte konstigt att Brian McLaren beskriver sig själv som katolsk, protestant, methodist, liberal, konservativ, poetisk, osv (hur kan man vara allt på en och samma gång?).

    ”It is appalling to see what McLaren and other leaders of the Emergent Church are really promoting. In A Generous Orthodoxy, McLaren writes that he ”is consistently over sympathetic to Roman Catholics.” Other leaders tell us we need to emulate Roman Catholicism to become more mystical in our reverence of God. Chuck Smith Jr., in his book, There is a Season (foreword by Brian McLaren), provides insight into this mystical experience. He writes: ”What would happen if we allowed people to ”feel” what we cannot explain, to know with the heart and not with the brain? We would open the door of faith to a wider audience than if we continued to insist on a rational belief in the facts as the only legitimate starting point of the Christian faith.” Unfortunately, the wider audience Smith will reach are people without discernment, who uphold ”truth” that is subjective and believe a gospel that is compromised. These are people who have no biblical roots and will constantly be blown away by every wind of doctrine. Some will be fatally duped into believing there are no eternal consequences if or when they convert to Roman Catholicism.” – Mike Gendron

    Det är livsfarligt för den religiöst autonoma människan (att tro på en subjektiv sanning) eftersom det kan spräcka den såpbubbla hon befinner sig inuti där hon fritt kan formulera sin gudsbild, sin etik och sina sanningar. Härinne kan hon fritt snickra och bygga små luftslott som inte hotar hennes självbild som en god människa, och här kan hon skapa sig egna levnadsregler som ger spelutrymme för allt som triggar den heliga euforin.
    Den religiöst autonoma människan vill inte ramla utanför sin trygga såpbubbla, ty utanför den finns en kall och hård värld som säger att hon är skyldig och ansvarig inför en helig Gud, hennes enda räddning blir att kapituela inför en korsfäst Gud som säger att allt är förlåtet. Det vore skandal för henne, ty ”finns syndernas förlåtelse, så måste det ju innebära att jag är en skyldig och ansvarig syndare.”

    Gud omvänder inte en människa utan medel, med sin blotta allmakt. Han gör det medelbart, yttre medel kommer till användning. Enligt skriften finns det två sådana omvändelsemedel. Petrus skriver: ”Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består” (1 Petr. 1: 23). Jakob hävdar samma sak: ”I kraft av sin vilja födde Han oss på nytt genom sanningens ord” (Jak. 1: 18). Guds ord pånyttföder alltså. När evangeliet om syndernas förlåtelse p.g.a. Jesu ställföreträdande försoningsdöd på korset mottas i tro uppstår ett nytt liv. Att då använda den form av Bibel kritik som McLaren & Co använder sig av, så bekämpar man inte endast den heliga Skrift, utan också den kristna tron, eller för att peka på en av Paulus varningar: “Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus”.

  • http://operationovresalen.blogspot.com David Å

    McLarens bok var viktig när den kom – men den är ändå främst riktad till den amerikanska evangelikala kristenheten tror jag… Harry Månsus sa ungefär samma grejer redan på 70-80 talet. McLarens styrka som jag ser det handlar om återupptäckandet av helhetssyn (dock saknar jag det karismatiska perspektivet). Personligen skulle jag hellre slå ett slag för John Wimbers böcker som ju kombinerar det sociala evangeliet med det karismatiska på ett unikt sätt.

  • http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Har som sagt inte läst denna bok så jag ska inte ge mig in i debatten (men jag frågar mig hur många av ovanstående debattörer som verkligen läst boken?)

    Det vore intressant att höra vad de som använt sig av boken i sina församlingar tycker. Men det är inte många som har reagerat.

  • http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

    Michaels: Din kritik av Marcus förslag är mycket orättvis och rentav elak. Jag har vid flera tillfällen samtalat med Marcus och han drivs verkligen av en längtan att se Guds rike breda ut sig. Jag kan lova dig att det inte är ekonomisk vinning som gör att man ger ut böcker av McLaren och Bell. Personligen är jag väldigt glad för Marcus förlag och den inriktning förlaget tagit de senaste åren. De är viktiga och de behövs.

    Monica: Vi i Borlänge är ju ett exempel på en församling som kört en ”Kristen på nytt sätt” grupp. Frukten av det är att vi nu har människor i vår gemenskap som annars troligtvis totalt kastat det här med församling bakom sig. Det är verkligen märkligt att en bok kan upplevas så olika. Ingenstans ser jag den massiva kritik mot den kristna kyrkan som Swärd ser. Det som finns är en tydlig markering mot ”status quo”. Bokens budskap är att vi måste tackla de utmaningar vi står inför och verkligen fråga oss hur det ser ut att med Guds hjälp gestalta evangeliet om riket i vår tid och vår kultur. Jag rekommenderar Stefan att läsa ”Jesus hemliga budskap” och ”En generös radikallitet”. Då får du en bättre bild av McLarens teologi.

    Håller för övrigt med David Å om att McLaren och Wimber har samma syn på Guds rike men med olika betoningar. Jag tycker de kompletterar varandra bra.

  • Thomas Arvidsson

    Stefan: Jag håller med Joachim E om att du skulle läsa ”Jesus hemliga budskap” och ”En generös radikalitet” också. A generous orthodoxy, som den heter på engelska, var den första boken jag läste av McLaren, och ger lite perspektiv till den något ”kyrktrötte” Dan i ”Kristen på nytt sätt”. ”En generös radikalitet” ger mycket hopp, och en hjälp att se Jesus i fler traditioner än den egna.
    Håller med Robert L att det här nog är en fråga som skulle upp till samtal i EFK i stort.

  • Nils

    Kastar fram en brandfackla… det surras ordflöden om teologi i dess olika teser, men
    bibliskt sätt är det tre grundstenar för den kristnes utveckling och fasthet i tron:

    Uppbyggelse, Förmaning & Tröst !

    Ibland betonas det ena mer än det andra…

    Om så gubben heter McLaren eller nått annat så kan man som brösimmare i de teologiska vattnen likt Swärd fösa det åt sidan för att komma framåt.
    Skulle det visa sig vara brännmanetstrådar, så tar man bara en vid lov kring ”eländet”.
    Problemet är tydligen att en del av oss ser inte tydligt när man råkar simma mot en brännis, därför är det av yttersta vikt att det finns sådana som Swärd som står på bryggan & ropar till när en brännis syns i faggorna.

    Undras hur många som läst McLaren är då också irrelevant…
    En kan gåt annvända tiden åt att simma mot målet med ledstjärnorna uppbyggelse, förmaning & tröst utan att tvingas hålla en brännmanet i handen för att yttra sig om problemet…

  • http://polaritet.blogspot.com John Nilsson

    Detta påstående har helt klart poänger: “Om Neo har rätt, villkoras allt det vi menar med att vara kristen av att vi är moderna. All teologi är i grunden modern, eftersom den har utformats i den moderna världen.” (s.55)

    Men det är aningen fräckt att använda ett postmodernt analysverktyg för att döma ut moderniteten såväl som de institutioner som är formade i ett modernt samhälle (de av institutionerna som har blivit formade där). Detta då författaren verkar framhålla postmoderniteten som det vi borde klara av att definiera (leva) vår kristendom i. Använder man ett postmodernt analysverktyg för att analysera något som är påstått modernt, kommer resultatet förstås att bli en sågning av det moderna, det ligger ju i själva definitionen av analysverktyget.

    Frågan för mig som uppstår är dock: hur kan man vara postmodern samtidigt som man definierar sin tro? Postmoderniteten är motståndare till alla objektiva definitioner. Detta problem brottades vi ofta med under min utbildning i genusvetenskap, där postmoderna feminister ville ifrågasätta alla begrepp samtidigt som de ville göra en fungerande politisk praktik av feminismen – en självemotsägelse.

  • http:/larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Jag har visserligen inte läst McLarens bok, men tycker mig känna igen en del av tankegodset. Vissa idéhistoriker ser reformationstiden under 1500-talet som en brytningstid mellan medeltid och ”tidigmodern tid”. Utifrån detta funderar John Shelby Spong om vi inte står inför en ny och ännu mer genomgripande reformation än den förra.
    Hypotesen om ett nytt megaparadigmsskifte, att den ”postmoderna” tiden nalkas, kan då användas som argument. Stanley Sjöberg har förtjänstfull uppmärksammat hur Stockholms stift och domkyrkoförsamling av Svenska kyrkan har infiltrerats.

    Detta närmast verifieras av domprosten. Se denna bloggpost och kommentarer: http://akebonnier.blogspot.com/2009/08/storst-av-dem-ar-karleken.html En ny ”kärleks”-raligion, som upphöjer sexualiteten till kulthandling i kyrkan. Många katoliker och frikyrkliga har skygglapparna på, och uppfattar detta som en fortsättning på vad som enligt deras mening är Svenska kyrkans gamla irrläror – och ser därför inte att även deras egna samfund hotas av samma ”postmoderna” ideologi. Sett till helheten framstår homoäktenskapsfrågan närmast som en avledningsdiskussion för att dölja den ”postmoderna reformationen”.

    Svenska kyrkans fullständigt okritiska deltagande i Pride-spektaklet stöds visserligen av Svk:s högsta ledning i form av en ärkebiskop med frikyrkobakgrund (knappast renlärig lutheran!), men initativet kommer dock från Stockholms stift och domkyrkoförsamling. Jag har föreslagit att den bekännelsetrogna kristenheten måste ha egna aktiviteter i anslutning till Pride-festen. När ”queer-teologer” påstår att Gud hade sex med Adam innan Eva skapades. Den, som förvirras av detta, måste ha en chans att höra kristenhetens svar. Jag har även skrivit att Jesus-manifestationen måste bli ännu större, en nationell angelägenhet, där kristna kommer från hela landet för att visa stockholmarna vad äkta Jesus-tro är.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Joachim Elsander: Det är klart att dessa böcker passar överens med våran samtid. Här är jag enig i Stefan Swärd’s formulering ”Att anpassa sig till det rådande kulturklimatet är ingen framkomlig väg för den kristna församlingen.”

  • Elin D

    Patetiska tyckare. Ni borde läsa boken ni pratar om. Ofattbart pinsamt.

  • Magnus

    David Wilkerson varnade för EC-rörelsen hösten 2005 i en predikan som borde finnas på Time Squares hemsida… Han var inte mild i sin kritik…

    Magnus

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Magnus: Du för gärna hitta länk och dela med dig. Kan ju hända jag har missuppfattat, men jag tror inte han kritiserar EC i nån predikan från 2005, däremot kanske i predikan ”The Great and Final Apostasy” (2006) som på många sätt och vis kan ses som en direkt kritik gentemot EC, men också andra som är fientliga gentemot klassisk kristen tro, och det rena evangeliet.

    Länge jag ljusnade på dessa predikningar, så kanske jag kommer ihåg fel. Men åter igen, du för gärna dela med dig.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Joachim Elsander:
    ”Christians do not know is that for 20 years, Zondervan has been owned by the gigantic New York house, Harper Collins….The same issue is at stake with other Zondervan authors like Rob Bell and Brian McLaren, both of whom seek to redefine Christianity away from its biblically orthodox foundation….They are as comfortable publishing the Dalai Lama as they are Billy Graham….Profit and revenue become the agenda. But do we worship God or mammon?” http://www.wnd.com/index.php?fa=PAGE.view&pageId=105830

    Och ser inte den kristna bok branschen precis likadan ut här i Sverige, som den gör i USA?- Förutom storleken på själva förlagen, så är ju principen de samma. Och här anser jag personligt att bok förlagen måste ta större ansvar för va de säljer.
    I mina ögon är det omoraliskt att sälja Gudfruktig litteratur samtidig som man säljer ogudaktig litteratur, jag tycker på alla sätt och vis de som säljer andlig litteratur har ett stort ansvar, och jag har svårt att se att många av dessa förlagen tar detta ansvaret den dag i dag.

  • http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

    Michael: Du kritiserar Marcus förlag och sen skriver du om ”ogudaktig litteratur”. Du kan kritisera McLaren och Bell på en rad punkter men du kan knappast med någon trovärdighet kalla deras böcker för ogudaktiga, kan du?

    Du varnar i ett tidigare inlägg för böcker som ”passar överens med våran samtid”. Skulle du kunna rekommendera några böcker som är helt skillda från ”vår samtid” eller någon annan samtid för den delen? Bibel 2000 försvinner förstås men även Folkbibeln och alla andra översättningar som har några som helst anspråk på att förstås. Förresten, inte bara översättningar av bibeln försvinner, hela bibeln rycker. Den är ju skriven av människor inspirerade av Gud i historien, i olika kulturer, i olika samtider om du så vill.

  • http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Jag undrar fortfarande om Michael Helders ännu har läst något av McLaren och Bell??

    Skälet till att jag inte ger mig in i denna diskussion är ju att jag inte har läst boken (men ska, har beställt den!) och därför inte anser mig ha rätt att yttra mig om den (hur mycket jag än tyckte om Generös Radikalitet).

    Håller med om Elin härovan, patetiskt tyckande om man inte har läst boken man talar om.

  • Fredrik

    Jag tycker Stefan Swärd borde ta en middag med McLaren. Då skulle vi säkert få se samma nyansering som i Gardell-fallet.

  • Brother Omar

    Suck.
    Vad var det Jesus sa: ”Ett hus som är i strid med sig själv kan inte bestå”. Typ. Det var väl i ett sammanhang om andeutdrivning med eller utan Belsebubs hjälp. Men jag tycker det ofta är relevant i andra sammanhang. T.ex. på den här bloggen. Hur kan ni hugga så hårt mot varandra som ni gör?! Jag fattar noll.

    Alltså: Mclaren tycks vara en väldigt hängiven kristen människa. Men flera här verkar tycka att han borde förpassas till helvetet. Eller åtminstone bannlysas.

    Ni har fel. Jäkligt fel. Men det är svårt när blinda ska leda blinda…

  • Patric Dalid

    Jag har läst alla tre böckerna som det har talats om här (Kristen på nytt sätt, Generös radikalitet och Jesus hemliga budskap) och jag rekommenderar dem varmt. För många år sen trodde jag att det sammanhang som jag växte upp i hade den slutgiltiga sanningen om vem Gud var och hur man skulle tolka biblen och att det inte fanns några andra sätt att se på det hela. Nu tänker jag att Gud är mycket större och att vi måste våga lyssna på hur andra ser på det hela. Jag tycker att McLaren lyckas vidga perspektiven på ett positivt sätt, framför allt i Generös radikalitet (tex i kapitlet ”De sju Jesusar jag känt”). Sen behöver man inte hålla med om allt han säger men jag känner i alla fall ett behov av att hela tiden försöka förstå hur andra ser på det hela och fundera på om det kanske är så att jag inte har hittat hela sanningen än… Sedan bottnar naturligtvis det hela i hur vi ser på Bibeln, hur bokstavligt vi ska tolka den och huruvida den säger allt om Gud… Den Gud jag tror på är i alla fall betydligt större än Bibeln. Ni som läser bloggen – läs böckerna själva och bilda er en egen uppfattning…

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Brother Omar:
    Till och med en en hund skäller när hundens herre är under attack, skulle man då inte som kristen skälla till när ens Herre är under attack?

    Bedöm inte folk efter deras gärningar, man är inte kristen för att man gör goda gärningar, utan en kristen gör goda gärningar, eller för att använda ett känt uttryck ”don’t judge a book by its cover”.
    Det är inte så att endast våran synder står under Jesu blod, nej även våran gärningar goda som onda står under Jesu blod, frälsningen beror inte på oss själva utan Guds gåva är det. läs första och andra Timoteus brev, så vill du se hur viktigt Paulus själv ansåg det var med en sund lära och teologi (för att ta ett exempel, läran är viktig för alla Guds män genom Bibeln).
    Rom 4:4-5 Den som håller sig till gärningar, honom blir lönen tillräknad inte på grund av nåd, utan på grund av förtjänst. Men den som inte håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.

    Kanske du som många andra menar att det är en rikedom för kristendomen att vi har en mångfald samfund. Kanske du tycker att vi kan vara oense om detaljer, bara huvudsaken är gemensam.

    Men då har man inte läst sin Bibel med omsorg. Paulus tillrättavisar korintierna för att de bildar partier kring människor:
    Men jag förmanar er, mina bröder, vid vår Herres, Jesu Kristi, namn, att alla vara eniga i ert tal och att inte låta söndringar finnas bland er, utan hålla fast tillhopa i samma sinnelag och samma tänkesätt.”

    Orsaken till att inte söndringar får finnas är naturligtvis att de skadar församlingen. Antingen är de köttsliga, och då bör kärleken skyla över ofullkomligheterna, eller också är det fråga om villfarelser som måste avvisas. I vartdera fallet vore det kärlekslöst att låta saken bero utan att reda upp dem.

    ”Alla Guds ord äro ett enda och ett enda är alla. De skulle veta, att en enda artikel är alla och att alla äro en enda. Om en enda åsidosättes, gå de alla småningom förlorade.”- Martin Luther

    På samma sätt som Johannes talade om flera antikrister, skall vi vara beredda på att djävulen förvänder evangeliet på fler än ett sätt. Då blir det lätt problematiskt i dagens post moderna samhälle, var det finns en invidualisme som visar på ”att alla har rätt till sin egen tro”, det blir snabbt galt att ställa sig upp och predika att Jesus är den enda i hela universum som har makt till att frälsa, det blir ofta i dagens samhälle sätt som något kärlekslöst och dömande.
    Det finns en orsak till att sådana som McLaren gör anspråk på att vara i linje med det gamla, det handlar ju om att bli en auktoritet för de själar som redan lyssnar till Guds Ord. Och deras ständiga arbete på att förminska eller försvaga Bibeln’s auktoritet är ju inget annat än högmod- som om en människa kunde stjäla den höga position som de heliga skrifterna har, detta kan ju jämföras med de gnostiska irrlärorna den tidiga kyrkan kämpade emot.
    Och samtidig som McLaren och dylika gör anspråk på att vara i linje med det gamla, vill de ju också passa på att komma med något nytt, en förbättring, eller en ännu bättre utläggning av den kristna tron. Bibelns undervisning däremot talar inte om olika saker, utan bibelns författare profeterade först om den frälsare som skulle komma ur det utvalda folket, och sedan förkunnade man den Frälsare som hade kommit. Allt pekar åt samma håll, allt pekar mot Korset.
    Här är det ju viktigt att förstå att när sådana som Bell sågar Bibeln’s auktoritet, att Bibelns böcker är inte författade av vilka som helst, utan av människor som har levt antingen i det gamla förbundet, eller har varit sända av Jesus själv, varit hans ögonvittnen eller levt i nära samarbete med de tolv apostlarna, och texterna troddes och brukades redan från början som Guds ord. De upplästes i församlingarna och utbyttes med andra församlingar, och spriddes vida omkring (Kol 4: 16; 1 Kor 1: 2). Ett exempel är att Paulus brev jämställs av Petrus med GT: s heliga skrifter (2 Petr 3: 16).
    Orsaken till att jag reagerar häftigt gentemot sådana som Bell och McLaren, är för att evangelium blir till lag genom deras undervisning. Ofta talar de om kärleken som en lösning på våra andliga problem, så att människor om de bara anstränger sig i kärleken, skall komma i en bättre gemenskap med Gud. Men Bibelns budskap är inte alls så. Den predikar inte att vi skall göra vissa saker för att närma oss Gud, utan den förkunnar att vi är stora syndare, och att Gud helt fritt och gratis har närmat sig oss och helt och fullt har återlöst oss en gång för alla. Kärleken utgår ur Gud. 1Joh 4:19 1Joh 4:10
    Och genom att ta bort Skriftens auktoritet så förvanskar sådana som McLaren en bibliskt granskning av deras teologi, då Skriften inte blir något viktigt del för deras lära och liv.
    Lögnarens jobb är att vilseföra, förgöra, föra oss till undergång och fall. Vi Kristna den osynliga kyrkan är Åklagarens största motståndare (Upp 12:12, Joh. 8:44). Då vi vandrar på vägen till sanningen och livet, Guds hemlighet har blivit uppenbarat för oss, och då vi vet sanningen står vi i vägen för lögnaren.
    Lögnaren älskar att förblinda oss (2Kor 4:4), och det är precis denna inflytelse och lögn mormon kyrkan, Islam, Jehovas Vitnar, och andra som har hamnat under falska evangelier är under.
    Därför reagerar och huggar jag hårt.

  • http:/larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Nej, jag tänker inte läsa boken. Har så mycket god kristen litteratur, som jag har oläst, och de vidgar vyerna tillräckligt. Traditionell kristendom är verkligen inte inskränkt, utan omfattar mer än någon människa hinner lära sig under sin livstid.

    Jag lyssnade också till video-länken, som Michaels G. Helders lagt ut i kommentar 29. Det låter ju riktigt kristet och bra, fram till den punkten då prästen talar om vad som är hennes jobb och vad som är Guds jobb! Det är en svår stötesten i vår tid, när så många i vår närhet inte tror på Jesus, att alla människor kanske inte får del av det eviga livet. Men vi måste ju hålla oss till vad Gud har lovat – och hoppas att han av nåd även tar med dem som inte trott på honom i jordelivet. Men vi kan inte ge order till Gud. Vi kristna är mycket väl medvetna om att det finns människor med annan tro, människor som tror att man måste tro som dem för att bli frälst. Och kanske rentav blir bedrövade av tanken (enligt deras tro) att vi kristna inte får följa med in i Paradiset.

    Om någon frågar, kan vi sakligt förklara vad kristendomen säger, vad islam säger, osv. Men vi kan inte ställa ut löften, som inte kommer från Gud utan från våra egna önskningar. Diskussionen fortsätter på Åke Bonniers blogg och på min blogg. Det är ett märkligt fenomen i vår tid att alla vill kalla sig kristna, samtidigt som de vill ersätta kristendomen med något annat.

    Brother Omar. Jag tänker inte uttala mig om huruvida Mclaren är ”en väldigt hängiven kristen människa”. Men räcker det att vara ”hängiven” för att vara kristen? Även personer med annan tro än kristendomen kan väl vara hängivna?

  • http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Michael, har du verkligen läst något av Bell och McLaren? Bell förnekar ju inte Bibelns auktoritet.
    Du sväljer allt Stefan Swärd skriver om McLaren, men han var positiv om Bell, ändå fortsätter du att säga att han förnekar Bibelns auktoritet.
    Jag tar det som ett bevis för att du endast har läst vad andra har skrivit.

    Jag fattar inte hur någon kan vara inne på denna blogg och diskutera en bok som man inte har läst.

  • http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Och Michael, och jag fattar inte varför du lägger ut youtubeklipp (i kommentar 29) med någon som inte alls är McLaren, som ”skräckexempel”.
    Om du ska lägga ut skräckexempel ska väl rimligtvis vara av McLaren själv.

    När du har läst böckerna du diskuterar ska jag börja lyssna på dig. Men just nu ska jag sluta lyssna, det är ju meningslöst.

    Först ska jag läsa boken ifråga och kommer nog att återkomma senare med en kommentar på mig blogg.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Monica:
    Ja jag har läst, dock inte läst generös radikalitet. Men du kan väl inte ärligt mena på att jag måste läsa alla böcker som kommer ut av EC träsket och ljusna på alla predikningar innan jag uttalar kritik, eller bemöter dem? Hur granskar man saker på högskolor?

    Här har du ett skräckexempel av Brian McLaren: http://www.youtube.com/watch?v=8SOUfsX2fbk , men jag postade inte ett sådant här exempel, då jag vet att en del av de som håller EC kärt- inte ser detta som skräckexempel utan som något bra och fint, därför postade jag istället från en som också ingår i EC rörelsen- men som har dragit slutsatserna av deras läror.

  • http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Michael, självklart inte, men har du läst Kristen på ett nytt sätt, den som Stefan Swärd nu recenserar? Det är inte helt klart för mig att du har det.

    Vet inte om biskopen i youtubeklippet tillhör ”EC-rörelsen”. Men ”EC-rörelsen” är mycket bred och egentligen kallas den EC-konversationen, det är inte en rörelse eller kyrka som vi tänker på (typ anglikanska kyrkan eller pingströrelsen). EC har ingen gemensam agenda eller credo,. Det finns saker inom EC som jag inte håller med om, låt oss vara klara med det.

    Klippet med McLaren är lite kort för att verkligen få grepp om vad de talar om (skulle vilja ha hela samtalet), men ja, tankarna är intressanta.
    Skräckexempel? Då vet jag inte riktigt vad du är ute efter.

    ”Atonement”-diskussionen är ganska omfattande och svårgreppbar (tycker jag personligen, jag är inte teolog och har helt enkelt svårt att hänga med i de teologiska svängarna.) Skulle vilja fördjupa mig i den noggrannare när jag har tid.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michaels G. Helders

    Monica:
    Jag jag har läst nämnda bok för en liten tid tillbaks, studerade inte den noggrann såsom Stefan Swärd, utan streckläste den.

    Klart du är teolog, även om du kanske inte är ”fack teolog”, alla som har någon form av lära om Gud som man bekänner sig till, har ju någon form av teologi och är ju då på sådan sätt och vis också även teolog- även om man är lekman.

    Tycker själv inte ”atonement” diskussionen är svårgreppbar, då Bibeln är ganska klar och tydlig på detta området.
    Dock håller jag med om att den är omfattande, och jag kan också hålla med om att den är svårgreppbar utifrån det perspektivet att det kan vara svårt att förstå konsekvensen av att allt blev fullbordat på korset, och vi på sådan sätt kan bli frälsta genom nåden allena. Själv är jag inte klar med om jag tror på den enkla eller dubbla predestinationen, när jag läser kyrkofädrerna så tycker jag mig se den dubbla predestinationen, men tycker den enkla passar bättre överens med Bibelns beskrivning om Guds kärlek.
    Om inte allt blev fullbordat på korset, och om Bibelns beskrivning av syndafallet endast är en poetisk beskrivning av hur de första människorna syndade, så har sådana som McLaren och Bell rätt i sin teologi.
    Själv tolkar jag syndafallet bokstavlig, och jag tror också allt blev fullbordat på Korset, därför tror jag inte på den religiositet som t.ex McLaren och Bell står för, av samma orsaker att jag vänder mig hårt emot katolska kyrkan, det är olika evangelier vi tror på.
    Tycker själv sådant här är bäst att fördjupa sig i genom att studera Bibeln med hjälp av Bibel kommentarer, och om du är duktig på engelska så ta gärna en titt på: http://www.ewordtoday.com/comments/ (mer reformert) eller svenska Gezelius: http://62.236.135.101/fmi/iwp/cgi?-db=Gezelius&-loadframes

  • David

    Det finns en tendens hos Brian McLaren och andra inom Emerging Church att bli exklusiva i sitt tänkande om hur kyrkan ska se ut. Neil Cole har skrivit ”Don’t bash the bride no matter how ugly she looks to you. If you start attacking the bride, sooner or later you’re going to have to take on the Groom, and I don’t think you want that!”. Jag tror det är extra viktigt för oss som söker nya uttryckssätt att vara ödmjuka till de delar av Kyrkan som Gud har använt och fortfarande använder.

    Jag gillar David Åhlens inlägg om att lyfta fram Wimbers teologi, men är osäker på att Joakim har tolkat David rätt när han säger att McLaren och Wimber har samma syn på Guds rike!?

  • http://www.kolportoren.com Joachim Elsander

    David: Jag tolkade inte David Å, jag bara konstaterade efter att ha läst mycket av både Wimber och McLaren att de båda betonar Guds rike. Förenklat skulle man kunna säga att Wimber betonar de övernaturliga perspektiven och McLaren de sociala. Ex Guds rike handlar om helande och befrielse men också om fred och rättvisa.

  • Magnus

    Michael, jag är säker att det var hösten 2005 jag hörde den.. Du får luskolla predikningarna från Juli till oktober med Wilkerson (har inte tid att göra detta)…

    Magnus

  • Magnus

    Ok, jag gjorde mig besväret och hittade Wilkersons predikan…

    David Wilkersons kritik av EC från 21 aug 2005 finns här:
    Någon av länkarna skall fungera

    http://media.tscnyc.org/wmedia/2050821S1.asx

    el.

    http://www.tscnyc.org/sermons.php

    Predikan heter “Seeking The Face Of God” och Wilkerson börjar tala om EC
    vid 20:00 och framåt…

    mvh Magnus

  • http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Okej, Michael, full respekt för ditt deltagande i diskussionen.

    Det återstår däremot många här ovan som inte har läst, om jag fattar det rätt.

    Ps Atonementdiskussionen är inte lätt tycker jag och jag tycker inte att Bibeln är jättetydlig. Jag vill gärna fördjupa mig i det så småningom, men ska inte ge mig in i diskussion nu och det vore ett alltför avvikande sidospår.

  • http:/larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Nej, jag har inte läst Mclaren. Man kan ju inte läsa allt, och när jag har så mycket god kristen litteratur oläst. Försöker hinna med ”Den stora berättelsen” av Dag Sandahl. Väntar på att bli lästa gör ”Med egna ögon” av Bo Giertz. Den handlar om människorna kring Jesus, ögonvittnena. Och av samma författare. Som handlar om två bröder i 1540-talets Sverige, vilka hamnat på olika sidor i dåtidens teologiska strid – alltjämt aktuell. Samt ”Stengrunden”, om livet i en svensk landsortsförsamling under drygt 200 år. Skulle jag sedan få tid över borde jag läsa något om svensk frikyrkorörelse. Det är ju ändå av studiet hur samma budskap förs fram under olika tider och i olika former, som vi har något att lära om hur budskapet ska presenteras för kommande generationer. Har man en gång bestämt sig för att bli kristen, vill man fördjupa sig i den kristna religionen, och inte ödsla tid på litteratur som ifrågasätter densamma. Någon måste förstås ta diskussionen och vägleda de osäkra. Men då måste de också våga säga vad som är bra respektive dålig litteratur. Ingen människa har obegränsat med tid. Nu har Stefan recenserat Mclaren, och Mclarens anhängare har inte lyckats komma med några väsentliga invändningar mot Stefans bedömning. Men jag kan inte undgå att se ord och uttryck i Mclarens resonemang, som påminner om den farsot som har drabbat Svenska kyrkan, som för sin andliga överlevnad behöver stöd av en frikyrkorörelse, som står fast vid de grundläggande kristna sanningarna.

  • Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Hellre fira Ramadan än sabbat …()

  • Peter

    Jag vet inte om McLarens teologi är totalt förkastlig som en del av er verkar anse. Men jag försöker se på frukten, bedöm någots värde genom dess frukt är ju ett bibliskt förhållningssätt. Ni kanske har sett annan frukt än jag, men jag har en vän som skulle förlorat sin tro helt om han ej läst denna bok.



Subscribe to Stefan Swärd