Min omskärelse

~ stefan

Noterar med undran och förvåning att notisen på Dagens hemsida om min upplevda fasansfulla omskärelse är den mest lästa artikeln på Dagens hemsida senaste veckan, länk här till artikeln. Jag har också gått in och kikat på omdömena om artikeln. 7 procent är glada, är det mina ärkefiender? Eller är de glada för att jag visar lite av judisk/muslimsk orientering? Lite medlidande får jag dock av 10 procent som trycker på knappen ”ledsen”. Tackar. 28 procent är arga, är de arga på svensk sjukvård, eller på att jag har genomfört medicinsk omskärelse? 36 procent är förvånade och 15 procent är upplysta. Upplysta av vad?


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Det var goda frågor… lol

  • http://adamdavidsson.blogspot.com adamD

    Tillhör de 10% som klickade på ledsen, för det är en väldigt ledsam historia du berättar. Funderat några dagar på om de verkligen är bra de där reaktionsalternativen. Det är alltid några som klickar på ”glad” under de hemskaste artiklar.

  • Roger Gustavsson

    Dagens ”känslo-omdömen” är onekligen ett trubbigt sätt att inbjuda till läsarmedverkan. Problemet är att omdömesfrågan är standardiserad. Den som svarar får själv bestämma vad frågan betydde (dvs vad i artikeln som väckte en känsla). Kan tolkas hur som helst. Kanske Dagen prövar ett mer postmodernt sätt att ställa frågor…

    På Newsmill är man konkretare. Efter en artikel om landshövdingen på Gotland får man frågan: ”Vad känner ni för Marianne Samuelsson?”. Frågeformulerandet kräver lite mer, och svaren blir en smula intressantare.

  • Roger Gustavsson

    Men om man ändå ska avge icke-meningsbärande omdömen om artiklar kan man väl åtminstone få lite större bredd på svarsalternativen. Exempelvis: Artikeln gör mig: Förvirrad, Euforisk, Förnärmad, Vindtyrig, Fläckfebrig, Glamorös, Däst eller Bindgalen.

  • Quo Vadis

    ????????!!!!!!!!!!! ;(

  • http://www.brefvet.com Gunnel

    Stefan Swärd
    Jag för min del blev ledsen över din Blogg om omskärelse och det står jag för. Det finns knappast någon bibelkunskap kvar i dagens läge ens bland kristna. ”Det finns ingen referensram till de bibliska berättelserna,” som författaren Kerstin Ekman visade på i en radiointervju för många år sen (i samtal med teologen Ola Sigurdsson ? ).

    En gång i tiden tog Jakobs söner saken i egna händer och hämnades på ett hednafolk å systerns vägnar, som förlorat sin oskuld genom våldtäckt. En av GT:s grymmaste berättelser.
    Herrens ”tecken” var, att han skulle hålla sitt löfte om en son genom Abrahams säd på ett biologiskt omöjligt sätt precis som jungfrufödelsen är senare. Kvar är fortfarande, att det som är fött av kött är kött (via Ismael på ett biologiskt möjligt sätt) och det som är fött av ande är ande (via Isak på ett biologiskt omöjligt sätt och genom Jesus Guds son).

    Det finns fortfarande bibliska begrepp som t.ex. äktenskap, brudgum och brud kvar.
    Ett bibliskt begrepp är omskärelse.
    ”Min är hämnden, säger Herren.”
    Men det går inte att debattera krigen i Israel heller. Det är mycket som inte går att debattera.

    Hälsningar
    Gunnel

  • Quo Vadis

    Stefan, har inte din uppgift som styrelseledamot(ordförande?) för tidningen Dagen gjort att du hamnat i en etisk intressekonflikt i och med att du ges så stort utrymme som skribent i tidningen Dagen?

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Quo Vadis,
    Jag slutade som styrelseledamot i Dagen för mer än ett år sedan.
    Jag skriver då och då debattartiklar i Dagen, och blir intervjuad vid enstaka tillfällen. Debattartiklarna tas nog in för att de tycker de är bra, inte för att jag är styrelseledamot. Blir jag intervjuad har det inte heller att göra med att jag har varit styrelseledamot utan en sådan bedömning görs helt på journalistiska grunder.

    hälsn
    Stefan Swärd

  • http://dagen.se/blogg/emanuel Emanuel Karlsten, redaktör Dagen.se

    Roger: Att fråga ”Vad känner ni för Marianne Samuelsson” kan jag tycka är en om möjligt än mer trubbig fråga, med svår relevans till artikeln. Jag är överlag nöjd med känslorna. Ännu mer när de skapar sådana här bloggposter! Sedan vill man nog alltid ha möjlighet att ha fler val. Men där måste vi begränsa oss, tror jag.