Jag har nu läst igenom Brian McLarens bok ”Kristen på nytt sätt”. McLaren är en inflytelserik kristen ledare i USA men har en stor påverkan även i Sverige, framförallt genom sitt författarskap. Boken är en rejäl uppgörelse med den moderna evangelikalismen. Mina bedömningar i denna bloggpost bygger endast på innehållet i denna bok.
Jag delar McLarens övertygelse om att vi kristna behöver ägna oss åt samtidsanalys. Jag delar också hans övertygelse om att kristna kyrkan ständigt behöver reformeras. Jag håller dock inte alls med honom om hans samtidsanalys. Och jag håller framförallt inte med honom om hans kritik mot evangelikal kristendom. Måste utveckla mina synpunkter i minst två blogginlägg, för att det inte ska bli för omfattande. Jag börjar med samtidsanalysen.
McLaren lever med en svart-vit och mycket förenklad världsbild och historieuppfattning som bygger på att världen sedan 1500-talet har levt i en modern tidsålder, kallad för moderniteten, och att vi nu går över i en ny fas som kallas för postmodernismen.
Jag har stora intellektuella problem med hur McLaren använder begreppen modernitet och postmodernitet. McLaren beskriver människor och kyrkor som om de är moderna eller postmoderna. Och tycks tydligen mena att det är självklart vad detta är för något. Samtidigt säger han att vi inte riktigt vet vad postmodernitet är, samtidigt som han självsäkert i boken gör bedömningar om människor som är moderna respektive postmoderna.
Han menar också att moderniteten kraftigt har påverkat den kristna kyrkan, moderniteten har blivit en del av vår tro och teologi. Nu håller världen på att förändras och bli postmodern och kyrkan fortsätter att vara modern. Den är McLarens enkla analys för varför många evangelikala kyrkor är i kris och tappar kontakten med omvärlden.
Och ett stort problem är att McLaren svänger sig med begreppen modernitet/postmodernitet utan att närmare jobba med definitionerna, närmare granska världens politiska, sociala och ekonomiska utveckling – och påvisa på vilket sätt världsutvecklingen kan beskrivas och förklaras med dessa begrepp. Och det fullständigt ologiska är att hans samhällsanalys är helt enligt modernitetens riktlinjer, enligt hans egna definitioner. Historien tycks enligt McLaren följa ödesbedömda cykler som enkelt kan förutses och tolkas. Enligt McLaren är det ett mycket modernt sätt att se på historien och samhället.
När man sticker ut hakan så kraftigt som McLaren gör, och hävdar att världen håller på att förändras dramatiskt, och att det får stora konsekvenser för kristna kyrkan, och inte kommer med en intellektuellt hållbar analys om dessa förändringar – så kan jag inte göra annat än placera boken i kristna ”kvacksalvarskrået” – där man självklart påstår saken om världen och samhället, men man saknar egentligen kunskaper för att kunna göra sådana bedömningar, och allt bygger endast på några enstaka böcker man har läst – förmodligen. Det är inte intellektuellt trovärdigt.
Boken bygger egentligen på ett mycket smalt amerikanskt medelklassperspektiv, och hans kyrkoanalys bygger på ett minst lika snävt amerikanskt medelklassperspektiv.
Som konsult arbetar jag med globala framtidsfrågor, med fokus på internationell politik, framförallt global energi- och klimatpolitik. Jag deltar ett antal gånger per år i olika internationella framtidskongresser av olika slag, och läser mängder av litteratur, rapporter och analyser av världens utveckling. Nyligen var jag på en stor internationell konferens i Bryssel som handlade om hur världen kommer att se ut år 2030.
Man bör vara medveten om att hela debatten om postmodernitet inte existerar i den internationella politiken, utan jag uppfattar det som en ganska smal akademisk debatt inom några smala ämnesområden, bl.a. teologi och filosofi.
Jag anser att världen idag är så komplex och de förändringar som inträffar är så komplexa så det kan inte alls fångas upp och förklaras med så simpla begrepp som modernitet eller postmodernitet.
Den ledande kraften i världen är den globala ekonomin, och det globala näringslivet. Och där sker de mesta av förändringarna som påverkar framtiden och människors vardag och verklighet. De stora förändringarna där är kommunismens sammanbrott, utvecklingen av en global ekonomi med globala strukturer, och den snabba ekonomiska utvecklingen i Asien. EU:s utveckling är också av mycket central betydelse. Den globala finansiella krisen är den stora frågan just nu. McLaren nämner inte ett ord om globala ekonomins utveckling, och hur man kan påvisa att förändringstendenserna kan fångas upp i ett begrepp som postmodernitet. Men världens ekonomi är mycket komplex och fungerar enligt mycket olika förutsättningar beroende på vilken del av världen vi talar. Begrepp som globalisering, frihandel och marknadsekonomi är nyckelord för att förstå ekonomin, men jag har aldrig hört talas om att man använder begreppet postmodernitet när man analyserar världens ekonomiska utveckling, finns det kompetenta ekonomer och samhällsvetare som har använt begreppet analytiskt, är jag intresserad av att höra om det, men jag har aldrig hört talas om det. Inom världsekonomin innebär dagens utveckling, ”more of the same”, de trender som har funnits i världen senaste 150 åren med teknisk utveckling, industrialisering, frihandel och marknadsekonomi utvecklas vidare, jag begriper inte vad man kan se för trendbrott i denna utveckling som kan beskrivas som postmodernitet.
Världens politiska utveckling är också komplex. Och där har jag heller aldrig hört talats om begreppet postmodernitet som förklaring på politiska förändringar i världen. Under de senaste 100 åren har den viktigaste trenden varit demokratiseringen, vilken har spridits kraftigt genom kommunismens sönderfall. Kommunismens sönderfall har varit en annan viktig händelse. På globala nivån är den avgörande faktorn att länder som Kina och Indien, och Asien överhuvud taget stärker sitt inflytande både ekonomiskt och politiskt. Trots demokratiseringen är de flesta av världens länder fortfarande totalitära diktaturer. Spänningen mellan världens fattiga och rika länder är en avgörande politisk faktor, liksom islamiseringen i stora delar av världen. Den ideologiska politiska trenden i USA/EU är också viktigt, men det visar ett stort mått av stabilitet, med små förskjutningar i vänster – höger, över tiden. Högerpopulistiska partier inom EU är den mest markanta politiska förändringen på EU-nivån.
Min fråga till McLaren är kort och gott; om världen håller på att förändras och övergår från moderniteten till postmoderniteten – hur visar sig detta i den globala ekonomin och den globala politiken, och vilka vetenskapliga underlag har han för påståendena. I hans bok ges ingen antydan till svar på detta.
Jag tror jag såg en mening i boken där McLaren kommenterar ekonomins utveckling, det stod något i stil med att företag är viktiga i det postmoderna samhället. En sådan kommentar är inte ens sandlådenivå. Menar McLaren att företag var oviktiga för 100 år sedan? Har inte politiken snarare stärkt sin roll senaste 10 åren på marknadens bekostnad?
Ett tredje avgörande område i världen handlar om globala och internationella organisationer, som FN, OECD, Världsbanken, globala NGOs, globala biståndspolitiken m.m. Hur menar McLaren att detta förändras i postmodern riktning? Jag har inte sett något annat än att dessa organisationer konsekvent fungerar enligt McLarens modernitets-kriterier med analys, hierarkier, strikt målfokuserad inriktning etc.
Ett fjärde område handlar om kulturen inklusive religionen. Och där tycker jag bilden också är mycket komplex och utvecklingen ser olika ut i olika delar av världen. Globaliseringen och tekniska utvecklingen är även här avgörande faktorer som påverkar utvecklingen. En påtaglig trend är islamiseringen och att minst 20 av världens länder har blivit strikt muslimska, det har inträffat senaste 40 åren, men jag tycker inte man kan använda begreppet postmodernitet för att förklara det. Islam är dessutom den i särklass mest växande religionen i Västeuropa. En annan trend är att historiska kyrkor som ortodoxa kyrkor och världsvida Katolska kyrkan stärker ställningen, det finns idag 1 miljard 131 miljoner katoliker i världen. En tredje trend är tillväxten inom pingströrelsen och karismatiska kyrkor. Hur förklarar man detta med begreppsparet modernitet/postmodernitet? Globaliseringen och den ökade rörligheten leder naturligtvis till ett mer konkurrerande och omfattande religionsutbud, men absoluta religiösa sanningar har väl varit attackerade under flera hundra år, är inte det ett typisk upplysningsfenomen, och därmed enligt McLarens kategorier en del av moderniteten. Kan man inte klassificera Strindberg som typiskt postmodern enligt McLarens definitioner, som levde under sent 1800-tal. Jag har även problem med begreppet post-kristet samhälle. Det utgår ifrån att vi tidigare hade ett kristet samhälle. Kan någon förklara för mig när Stockholm var kristet? Jag tycker att kulturen i Gustav III:s Stockholm på sent 1700-tal var mycket sekulariserad. Och Strindbergs enorma popularitet under sent 1800-tal, tidigt 1900-tal, kan väl knappast var uttryck för ett kristet samhälle.
McLaren ger en mycket summarisk översikt i boken på vad som kännetecknar moderniteten respektive postmoderniteten (det mesta är enkel skåpmat på högstadienivå), men han ger ingen bra defintion på vilka förändringar i världen som utgör övergången till postmoderniteten.
Ett femte samhällsområde av avgörande betydelse är vetenskapen. Och här tycker jag att de vetenskapliga huvudströmningarna inom teknik, naturvetenskap och ekonomi ganska väl håller sig inom gängse paradigm, jag har svårt att se att det existerar några postmoderna förändringar. Jag läser mycket forskning, forskningssammanfattningar, lyssnar ibland på forskare av världsklass, och jag kan inte se de förändringar som McLaren pekar på. Det är nog mest inom ganska marginella och udda vetenskapliga discipliner där man tar ut svängarna lite mer, men dessa verksamheter har mycket begränsad påverkan på globala samhällsutvecklingen.
Jag tror att McLarens förenklade och svart-vita analyser gör mer skada än nytta i kristen evangelisation. Det jag tycker kännetecknar dagens Stockholm t.ex. är mångfalden, en rad olika livsstilar och värderingar, som lever sida vid sida, och att det varierar mycket i olika delar av staden. Doktrinära muslimer, doktrinära ateister, knarkare, Stureplansfestprissar, bonusfixerade karriärmänniskor, sexmissbrukare, New Agare, skinnhuvuden, världsförbättrare, entreprenörer, pingstvänner från Etiopien, fotbollshuliganer – allt lever sida vid sida. McLaren delar in folk i två huvudgrupper moderna och post-moderna, så enkel är inte världen. En kraftig trend hos unga Stockholmare idag, är längtan efter vanligt Svensson-liv, med radhus, barn, man eller fru, etc. Är det postmodernt?
Det är en mycket kortfattad kritisk reflektion. Det allvarliga med McLarens bok handlar om kritiken mot evangelikalismen, men det återkommer jag till i ett annat blogginlägg.
�
Pingback: Kejsaren är ju naken! « Mikael Karlendal()
Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Hellre fira Ramadan än sabbat …()
Pingback: Brian Mclaren firar Ramadan! « Mikael Karlendal()
Pingback: Är Rom och Mecka redo att tillbe samma Gud? « Michaels Blogg()
Pingback: RP: Michael varför är du så onyanserad och oreflekterad? « Erevna – Blogg & Tankesmedja()