Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag har nu läst igenom Brian McLarens bok ”Kristen på nytt sätt”. McLaren är en inflytelserik kristen ledare i USA men har en stor påverkan även i Sverige, framförallt genom sitt författarskap. Boken är en rejäl uppgörelse med den moderna evangelikalismen. Mina bedömningar i denna bloggpost bygger endast på innehållet i denna bok.

Jag delar McLarens övertygelse om att vi kristna behöver ägna oss åt samtidsanalys. Jag delar också hans övertygelse om att kristna kyrkan ständigt behöver reformeras. Jag håller dock inte alls med honom om hans samtidsanalys. Och jag håller framförallt inte med honom om hans kritik mot evangelikal kristendom. Måste utveckla mina synpunkter i minst två blogginlägg, för att det inte ska bli för omfattande. Jag börjar med samtidsanalysen.

McLaren lever med en svart-vit och mycket förenklad världsbild och historieuppfattning som bygger på att världen sedan 1500-talet har levt i en modern tidsålder, kallad för moderniteten, och att vi nu går över i en ny fas som kallas för postmodernismen.

Jag har stora intellektuella problem med hur McLaren använder begreppen modernitet och postmodernitet. McLaren beskriver människor och kyrkor som om de är moderna eller postmoderna. Och tycks tydligen mena att det är självklart vad detta är för något. Samtidigt säger han att vi inte riktigt vet vad postmodernitet är, samtidigt som han självsäkert i boken gör bedömningar om människor som är moderna respektive postmoderna.

Han menar också att moderniteten kraftigt har påverkat den kristna kyrkan, moderniteten har blivit en del av vår tro och teologi. Nu håller världen på att förändras och bli postmodern och kyrkan fortsätter att vara modern. Den är McLarens enkla analys för varför många evangelikala kyrkor är i kris och tappar kontakten med omvärlden.

Och ett stort problem är att McLaren svänger sig med begreppen modernitet/postmodernitet utan att närmare jobba med definitionerna, närmare granska världens politiska, sociala och ekonomiska utveckling – och påvisa på vilket sätt världsutvecklingen kan beskrivas och förklaras med dessa begrepp. Och det fullständigt ologiska är att hans samhällsanalys är helt enligt modernitetens riktlinjer, enligt hans egna definitioner. Historien tycks enligt McLaren följa ödesbedömda cykler som enkelt kan förutses och tolkas. Enligt McLaren är det ett mycket modernt sätt att se på historien och samhället.

När man sticker ut hakan så kraftigt som McLaren gör, och hävdar att världen håller på att förändras dramatiskt, och att det får stora konsekvenser för kristna kyrkan, och inte kommer med en intellektuellt hållbar analys om dessa förändringar – så kan jag inte göra annat än placera boken i kristna ”kvacksalvarskrået” – där man självklart påstår saken om världen och samhället, men man saknar egentligen kunskaper för att kunna göra sådana bedömningar, och allt bygger endast på några enstaka böcker man har läst – förmodligen. Det är inte intellektuellt trovärdigt.

Boken bygger egentligen på ett mycket smalt amerikanskt medelklassperspektiv, och hans kyrkoanalys bygger på ett minst lika snävt amerikanskt medelklassperspektiv.

Som konsult arbetar jag med globala framtidsfrågor, med fokus på internationell politik, framförallt global energi- och klimatpolitik. Jag deltar ett antal gånger per år i olika internationella framtidskongresser av olika slag, och läser mängder av litteratur, rapporter och analyser av världens utveckling. Nyligen var jag på en stor internationell konferens i Bryssel som handlade om hur världen kommer att se ut år 2030.

Man bör vara medveten om att hela debatten om postmodernitet inte existerar i den internationella politiken, utan jag uppfattar det som en ganska smal akademisk debatt inom några smala ämnesområden, bl.a. teologi och filosofi.

Jag anser att världen idag är så komplex och de förändringar som inträffar är så komplexa så det kan inte alls fångas upp och förklaras med så simpla begrepp som modernitet eller postmodernitet.

Den ledande kraften i världen är den globala ekonomin, och det globala näringslivet. Och där sker de mesta av förändringarna som påverkar framtiden och människors vardag och verklighet. De stora förändringarna där är kommunismens sammanbrott, utvecklingen av en global ekonomi med globala strukturer, och den snabba ekonomiska utvecklingen i Asien. EU:s utveckling är också av mycket central betydelse. Den globala finansiella krisen är den stora frågan just nu. McLaren nämner inte ett ord om globala ekonomins utveckling, och hur man kan påvisa att förändringstendenserna kan fångas upp i ett begrepp som postmodernitet. Men världens ekonomi är mycket komplex och fungerar enligt mycket olika förutsättningar beroende på vilken del av världen vi talar. Begrepp som globalisering, frihandel och marknadsekonomi är nyckelord för att förstå ekonomin, men jag har aldrig hört talas om att man använder begreppet postmodernitet när man analyserar världens ekonomiska utveckling, finns det kompetenta ekonomer och samhällsvetare som har använt begreppet analytiskt, är jag intresserad av att höra om det, men jag har aldrig hört talas om det. Inom världsekonomin innebär dagens utveckling, ”more of the same”, de trender som har funnits i världen senaste 150 åren med teknisk utveckling, industrialisering, frihandel och marknadsekonomi utvecklas vidare, jag begriper inte vad man kan se för trendbrott i denna utveckling som kan beskrivas som postmodernitet.

Världens politiska utveckling är också komplex. Och där har jag heller aldrig hört talats om begreppet postmodernitet som förklaring på politiska förändringar i världen. Under de senaste 100 åren har den viktigaste trenden varit demokratiseringen, vilken har spridits kraftigt genom kommunismens sönderfall. Kommunismens sönderfall har varit en annan viktig händelse. På globala nivån är den avgörande faktorn att länder som Kina och Indien, och Asien överhuvud taget stärker sitt inflytande både ekonomiskt och politiskt. Trots demokratiseringen är de flesta av världens länder fortfarande totalitära diktaturer. Spänningen mellan världens fattiga och rika länder är en avgörande politisk faktor, liksom islamiseringen i stora delar av världen. Den ideologiska politiska trenden i USA/EU är också viktigt, men det visar ett stort mått av stabilitet, med små förskjutningar i vänster – höger, över tiden. Högerpopulistiska partier inom EU är den mest markanta politiska förändringen på EU-nivån.

Min fråga till McLaren är kort och gott; om världen håller på att förändras och övergår från moderniteten till postmoderniteten – hur visar sig detta i den globala ekonomin och den globala politiken, och vilka vetenskapliga underlag har han för påståendena. I hans bok ges ingen antydan till svar på detta.

Jag tror jag såg en mening i boken där McLaren kommenterar ekonomins utveckling, det stod något i stil med  att företag är viktiga i det postmoderna samhället. En sådan kommentar är inte ens sandlådenivå. Menar McLaren att företag var oviktiga för 100 år sedan? Har inte politiken snarare stärkt sin roll senaste 10 åren på marknadens bekostnad?

Ett tredje avgörande område i världen handlar om globala och internationella organisationer, som FN, OECD, Världsbanken, globala NGOs, globala biståndspolitiken m.m. Hur menar McLaren att detta förändras i postmodern riktning? Jag har inte sett något annat än att dessa organisationer konsekvent fungerar enligt McLarens modernitets-kriterier med analys, hierarkier, strikt målfokuserad inriktning etc.

Ett fjärde område handlar om kulturen inklusive religionen. Och där tycker jag bilden också är mycket komplex och utvecklingen ser olika ut i olika delar av världen. Globaliseringen och tekniska utvecklingen är även här avgörande faktorer som påverkar utvecklingen. En påtaglig trend är islamiseringen och att minst 20 av världens länder har blivit strikt muslimska, det har inträffat senaste 40 åren, men jag tycker inte man kan använda begreppet postmodernitet för att förklara det. Islam är dessutom den i särklass mest växande religionen i Västeuropa. En annan trend är att historiska kyrkor som ortodoxa kyrkor och världsvida Katolska kyrkan stärker ställningen, det finns idag 1 miljard 131 miljoner katoliker i världen. En tredje trend är tillväxten inom pingströrelsen och karismatiska kyrkor. Hur förklarar man detta med begreppsparet modernitet/postmodernitet? Globaliseringen och den ökade rörligheten leder naturligtvis till ett mer konkurrerande och omfattande religionsutbud, men absoluta religiösa sanningar har väl varit attackerade under flera hundra år, är inte det ett typisk upplysningsfenomen, och därmed enligt McLarens kategorier en del av moderniteten. Kan man inte klassificera Strindberg som typiskt postmodern enligt McLarens definitioner, som levde under sent 1800-tal. Jag har även problem med begreppet post-kristet samhälle. Det utgår ifrån att vi tidigare hade ett kristet samhälle. Kan någon förklara för mig när Stockholm var kristet? Jag tycker att kulturen i Gustav III:s Stockholm på sent 1700-tal var mycket sekulariserad. Och Strindbergs enorma popularitet under sent 1800-tal, tidigt 1900-tal, kan väl knappast var uttryck för ett kristet samhälle.

 McLaren ger en mycket summarisk översikt i boken på vad som kännetecknar moderniteten respektive postmoderniteten (det mesta är enkel skåpmat på högstadienivå), men han ger ingen bra defintion på vilka förändringar i världen som utgör övergången till postmoderniteten.

Ett femte samhällsområde av avgörande betydelse är vetenskapen. Och här tycker jag att de vetenskapliga huvudströmningarna inom teknik, naturvetenskap och ekonomi ganska väl håller sig inom gängse paradigm, jag har svårt att se att det existerar några postmoderna förändringar. Jag läser mycket forskning, forskningssammanfattningar, lyssnar ibland på forskare av världsklass, och jag kan inte se de förändringar som McLaren pekar på. Det är nog mest inom ganska marginella och udda vetenskapliga discipliner där man tar ut svängarna lite mer, men dessa verksamheter har mycket begränsad påverkan på globala samhällsutvecklingen.

Jag tror att McLarens förenklade och svart-vita analyser gör mer skada än nytta i kristen evangelisation. Det jag tycker kännetecknar dagens Stockholm t.ex. är mångfalden, en rad olika livsstilar och värderingar, som lever sida vid sida, och att det varierar mycket i olika delar av staden. Doktrinära muslimer, doktrinära ateister, knarkare, Stureplansfestprissar, bonusfixerade karriärmänniskor, sexmissbrukare, New Agare, skinnhuvuden, världsförbättrare, entreprenörer, pingstvänner från Etiopien, fotbollshuliganer – allt lever sida vid sida. McLaren delar in folk i två huvudgrupper moderna och post-moderna, så enkel är inte världen. En kraftig trend hos unga Stockholmare idag, är längtan efter vanligt Svensson-liv, med radhus, barn, man eller fru, etc. Är det postmodernt?

Det är en mycket kortfattad kritisk reflektion. Det allvarliga med McLarens bok handlar om kritiken mot evangelikalismen, men det återkommer jag till i ett annat blogginlägg.

  • Alexander

    ska du på Frizon eller?

    ursäkta att jag nu kommenterat det på ggr i rad, men om du kom dit vore det inte föga att ses.

  • BW

    Det var en intressant och bra analys Stefan. Spontant kommer följande tankar till mig, nämligen att i dag lever modernister och postmodernister sida vid sida; postmodernisterna huvudsakligen på den kulturella och hermeneutiska arenan och positivister och modernister främst på det vetenskapliga framåtskridandets arena.

    Man jag tror att det är en generell trend att människor i dag söker sig tillbaka till ett mer antitetisk (post-postmodernt) förhållningssätt, därför att dom inte orkar leva i det postmoderna gungflyet.

    Och så har historien alltid sett ut, nämligen en följd av rektioner och motreaktioner på det ”rådande” paradigmet. Utan den andliga dimensionen i Kristus är och förblir människan en otillfredsställd sökare som aldrig kan finna tillfredsställelse i vare sig en strikt vetenskaplig modernistisk världsbild eller i en postmodern världsbild. Men det är ju klart att en vetenskapsman har inget större val, han måste följa det modernistiska och positivistiska paradigmet även om han i hemlighet tillåter sig att i sitt privatliv hysa heretiska postmoderna sympatier.

    Sedan varierar ju tendenserna i olika länder och världsdelar som du skriver.

    Allt gott!

  • http://fruomerasevic.blogspot.com Karin

    Jag har inte läst hans bok men jag tycker det var intressant att läsa vad du skrivit. De enda gångerna jag har läst om modernism och postmodernism är först på gymnasiet när jag läste kulturhistoria och nutida konst. Det talas ju om att man kan se samhällets förändringar i kulturen och vice versa. Det går hand i hand och det håller jag med om. Men – modernismen ska ha tagit slut i konstens värld efter alla -ismers tid (de sista var futuralismen och dadaismen om jag inte minns fel.) Sen kom postmodernismen från 50-60 talet och framåt. Men det talas om att vi sen 90-talet redan har gått in i post-postmodernismen (nu talar jag i kulturens värld) då det som sker nu är att vi plockar friskt från mode/musik/konst och blandar olika saker.

    Sen – har jag läst om modernism och det i socialpsykologi, och hur den postmoderna människan är. (Sökande och även här blandar ihop saker från olika riktningar). jaja, jag vill bara säga att det verkar konstigt att han bygger sin bok på modernism och postmodernism då det som du skrev är väldigt olika i vilken omgivning man är och vilken klass man tillhör etc. Det är som du säger lite trångsynt… Tack för en bra blogg!

  • http://www.marcusforlag.se Marcus Hällzon Pollack

    Sedan Marcus Förlag gav ut Brian McLarens mycket uppskattade Kristen på nytt sätt, och dess fortsättning Historien vi är en del av, har böckerna fått ett stort genomslag. De framtidsfrågor och förändringar i sättet att förstå och leva kristen tro som McLaren i fiktionens form skisserar i dessa böcker har varit utgångspunkten för samtal och förnyelsearbeten i många sammanhang och församlingar, bland annat inom Evangeliska Frikyrkan. Det har startats Kristen på nytt sätt-grupper och boken är numera kurslitteratur inom praktisk teologi på Teologiska Högskolan.

    Till förlaget får vi alltjämt uppskattande e-post och samtal från läsare gällande dessa böcker. Det är ofta människor i marginalen, som övervägt att lämna sitt kristna sammanhang, sin tjänst i en församling eller sin kristna tro helt och hållet, men nu beslutat sig för att bli kvar. För dessa människor blir Kristen på nytt sätt-serien om pastor Dan och hans mentor Neo befriande läsning. ”Det är ju så här jag tror” är ofta reaktionen. Böckerna sätter ord på upplevelser och andliga erfarenheter de redan gjort: Läsarna får genom böckerna verktyg till att förstå sin ovilja inför ett system, en kultur byggd i Jesu namn, som har förhållandevis lite att göra med tron på den levande Kristus. Idag kan man inte skilja budskapet från mediet – som kristen blir du endast trovärdig om du lever budskapet. Det handlar alltså snarast om att få en rörelse bekräftad – att få hjälp att formulera förändringen man erfarit och erfar i sitt eget liv – än att böckerna bidrar till själva förändringen i sig.

  • Pingback: Kejsaren är ju naken! « Mikael Karlendal()

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Marcus:
    Kristna tron är inte populism- alltså en tävling om vem som är mest populär. Utan vi är kallade att gå samma väg som Jesus.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Alexander,
    Tyvärr ska jag inte till Frizon i år. Det händer mycket inom Evangeliska Frikyrkans ramar, och jag har som nästan ideellt verksam ordförande begränsade möjligheter att närvara på en rad EFK- eller EFK-ung arrangemang. Finns du inte för långt bort från Stockholm kan vi säkert ses där vid lämpligt tillfälle.

    hälsn
    Stefan Swärd

  • http://aletheia.se/ Haggaj

    Ja kära nån … Stefan Swärd visar verkligen att han inte behöver låna någon såg av Mikael Karlendal (se tidigare bloggpost). Han har ju en sågklinga som om han drev ett helt eget sågverk.

    Jag kan inte sätta mig in enskilda detaljer – min kunskap i detta ämne jämfört med Stefans är inte ens intressant – men jag gillar vad jag läser.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Stefan Swärd:

    Har man en synergistiskt uppfattning om tillvaron så är ju alla dessa analyser av intresse.
    Själv är jag av den uppfattning att det behövs en rejäl uppgörelse med lärorna kring rättfärdiggörelsen, och va det innebär att människan realt erhåller ett nytt väsende genom den nya födseln, samt en avgränsning mot en voluntaristisk förståelse av omvändelsen och tron.

    Beroende på vilken perspektiv man har, så hade det varit intressant att se dig göra en biblisk granskning av Brian McLaren och postmoderniteten, våran egna åsikter har inte så högt värde kontra Guds Ord.
    Så hoppas du även önskar som pastor- att ta dig tid att göra en biblisk analys av ovan nämnde bok.

  • BW

    Marcus Hällzom Pollack skrev: ”Böckerna sätter ord på upplevelser och andliga erfarenheter de redan gjort: Läsarna får genom böckerna verktyg till att förstå sin ovilja inför ett system, en kultur byggd i Jesu namn, som har förhållandevis lite att göra med tron på den levande Kristus.”

    Nog tycker jag att det vore intresant att få konkretiserat vad som avses med ”detta system och denna kultur byggd i Jesu namn” och som skapat sådan ovilja och som till råga på allt påstås ha förhållandevis lite att göra med tron på den levande Kristus. Jag menar att det är ju ganska lätt att med schablonmässiga formuleringar försvara nästan vad som helst. Men inte kan jag bedöma dessa böcker då jag inte läst någon av dom och inte heller känner mig ledd av Gud till att göra det.

  • http://www.kristenunderjord.wordpress.com elof

    ”om en ganska smal akademisk debatt inom några smala ämnesområden, bl.a. teologi och filosofi.”

    Jag vet att jag kanske märker ord nu, men är inte teologi och filosofi något att de bredaste ämnena vi har? Visst folk snackar mer om ekonomi och samhällspolitik, men utan teologi/filosofi skulle de värderingar som styr ekonomiska och politiska ståndpunkter och diskussioner inte finnas eller fungera. För oss som är kristna kan inte teologi förpassas till ett smalt område, utan måste ses som grunden för vårt sätt att se på världen. Utan en god teologi faller all vår samhällsanalys.

    Men du kanske menade att man inte tar hänsyn till dessa ämnesområden i stor politiken och på den nivån du rör dig. Säkert sant, men det betyder inte att dessa diskussioner är utan vikt bara för att det inte talas i maktens korridorer, låt dig inte luras och tro att maktens män talar om det är är viktigast.

    Sen så är väll denna boken inte tänkt att ge en uttömmande och djup diskussion om begreppen modern/postmodernitet, utan mer som en introduktion för folk som inte är särkilt insatta i diskussionen.

    Är man mer intresserad av modern/postmoderniteten och vill läsa nått av de som Mclaren själv läst och använt sig av är: Beyond Liberalism and Fundamentalism: How Modern and Postmodern Philosophy Set the Theological Agenda av Nancey Murphy en bra bok och dessutom kort men matig. Att diskutera modernitet/postmodernintet utifrån Mclaren är lite som att diskutera rymden utifrån Illustrerad vetenskap. Behöver inte va dåligt, men de vore dumt att säga att det är helt nyanserat, åt antingen det ena eller andra hållet, men det är ju inte heller dess uppgift.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders
  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Stefan:
    http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/08/john-macarthur-seeker-friendly-movement.html Se gärna John MacArthur perspektiv på det hela.

  • Benny Fhager

    Läste boken för ett par år sedan och är lite dåligt uppdaterad.
    Boken sannolikt skriven i en högkonjunktur långt från dagens ekonomiska kris.
    Din kritik modernism/postmodernism verkar bestickande.
    Jag tror att Mclaren kan ha spelat en viss roll i dialogen kristna med olika bibelsyn.
    Vet att i min omgivning har Mclaren varit idegivare för brobyggande mellan liberalt inriktade och konservativt inriktade kristna.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Elof,
    Jag gör bara en mycket krass bedömning att både filosofi och teologi har en mycket marginell påverkan i vår värld, den styrs helt av tekniska, ekonomiska och politiska drivkrafter. Skulle vilja påstå att alla ledande beslutsfattare i världen inom både politik, näringsliv och organisationer, mycket marginellt tillägnar sig teologiska och filosofiska funderingar. Och då är det endast en fritidshobby för dem. Så ser världen ut. Kan någon peka på forskning som visar att jag har fel, är jag naturligtvis beredd att ompröva ståndpunkten.
    Religionen påverkar dock i vissa länder en hel del, av det enkla skälet att man påverkar så många medborgare. Det gäller främst muslimska länder, men katolicismen är stark i vissa länder. Religionens påverkan på amerikans politik är mycket överdriven, mest en mediagrej.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Ja, det var ju en sågning.
    Har inte läst denna bok, men Generös Radikalitet har betytt oerhört mycket för mig.

    Det skulle var kul att höra reaktioner från folk som verkligen läst och använt sig av denna bok i sina församlingar.

  • http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

    Aj då! Ord och inga visor. Sicken sågning. Låt mig häva upp min röst till ett litet försvar. Det som jag gillar mest med boken är samtalet mellan Dan och Neo. Min erfarenhet är att många känner igen sig i de frågor som kommer upp och svaren som Dan och Neo skissar på. Upplägget är bokens styrka, man inbjuds att vara en del av ett samtal två vänner emellan. Sen kanske man inte håller med om allt. Men man tvingas att tänka till. Kanske är det bara vi i Borlänge som känner igen oss, vi är ju lite ”Off”, fjärran från maktens korridorer?

    När det gäller postmoder vs. modern är det naturligtvis möjligt att McLaren har fel även om jag inte sett honom sågas så här hårt tidigare. Jag har svårt att argumentera emot Stefan, jag rör mig inte i så märkvärdiga kretsar, det enda jag kan konstatera är att det är något i boken som många av oss känner igen oss i. Kalla det vad du vill. Jag tycker det är något märkligt Stefan gillar Bell men totalt dissar McLaren, jag upplever att de på liknande sätt brottas med samma frågor.

    Har just läst Seth Godins bok ”Tribes: We Need You to Lead Us” om hur betydelsen av sociala nätverk och berättelser exploderat i företagsvärlden, hur gamla hierarkier rivs osv. Med min ringa förståelse så tolkar jag den boken som ett exempel på hur ett postmodernt perspektiv växer i företagsvärlden med företag som Facebook, Twitter, Google, Apple etc. Men som sagt, jag kan ha fått allt om bakfoten. Begreppen är diffusa.

    Ska dock bli spännande att läsa fortsättningen på sågningen. Personligen så finns det en massa andra kristna böcker jag skulle vilja lägga i flistuggen före McLarens men vi är väl olika.

  • Patric Dalid

    Jag läste boken för några år sedan och den fick betyda väldigt mycket för mig. Jag kände igen mig och fick hjälp att se saker på nya sätt. Som Joachim säger så är själva upplägget i boken att presentera det hela som ett samtal mycket bra, sen måste man ju inte hålla med om allt. För mig känns det inte så väldigt viktigt om man kallar det för postmodernitet eller inte men att närma sig bibeln och trosfrågorna från nya perspektiv och att vara berädd att vidga eller ändra sin uppfattning känns viktigt. Ska bli intressant att läsa fortsättningen av ”sågningen”. För egen del tycker jag att både Rob Bell och McLaren känns väldigt angelägna, hoppas det blir inlägg om den mycket läsvärda boken Generös Radikalitet också.

  • Gustav B

    Stefan efterlyser ”kompetenta ekonomer och samhällsvetare som har använt begreppet [postmodernism] analytiskt”. Ett exempel skulle kunna vara Paul Krugman, 2008 års nobelpristagare i ekonomi, som använder begreppet (även om det inte är så tydligt definierat i det här exemplet):

    http://bit.ly/12GuGa

  • Stefan Swärd

    Gustav B,
    Jag uppfattar det som en helt annan sak. Krugman använder begreppet postmodernt som ett begrepp som beskriver ett tillstånd i ekonomin när bruttonationalprodukten ökar men arbetslösheten tilltar samtidigt. Jag uppfattar det som en renodlad ekonomisk term, och har ingenting att göra med McLarens diskussioner om modernitet-postmodernitet.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • Quo Vadis

    Husbygget

    Postmodern rotlöshet

    kräver sin tribut

    Blind leder blind

    i relativistiskt landskap

    Målningen flagnar,

    hussvampen äter huset

    Ring efter byggmästaren!

    Men, vem är han?

    Det var ju vi själva,

    som byggde huset!

  • wildwest

    Det finns även i den kristna världen en massa ”politisk korrekthet” inklusive böcker som alla läser och alla diskuterar och sen går det ett eller några år och ingen kommer ihåg nånting. Tyvärr har jag en ådra att sällan vara politiskt korrekt eller att orka läsa den typen av böcker så jag har inget att tillföra den här debatten.

    Jag säger dock som jag ofta sagt, nu specifikt med tanke på den mer evangelikala/karismatiska rörelsen i Sverige: nånting funkar inte idag. Nånting funkade för 30-40 år sen. Då var kyrkorna fyllda, mötena var engagerade och andligt inspirerade. Varför är det så? Vad görs för fel nu?

  • Nils

    Tack, Tack, Tack – Stefan !!!

    Ditt uttryck ”så kan jag inte göra annat än placera boken i kristna “kvacksalvarskrået”” är en milstolpe i kristen svensk bokrescension !

    Vi har ett djupgående problem i svensk frikyrklighet med sin historia, där pionjärerna delade frimodigt sin upplevda kallelse & det som de uppfattade som direkta Guds-tilltal.
    Senare generationer har försökt förvalta detta & ibland klä det i ny förpackning, men de saknar pionjärernas prövning av direkta Guds-tilltal & kallelse.
    Dessa ”nya” förpackningar kräver antingen en hejar-klack eller enfaldighet av att ”vara positiv” till det som utger sig för att innehålla något av Gud.

    Facit är krasst att dagens ungdomsgeneration inte erhåller reell sund andlig vägledning.

    De Elia-själar som har en Elisa hack i häl existerar ej !

    Elisa-själarna är vilseledda till att acceptera de som för stunden har en medial plattform
    (där jag nyss slås av att ”kristna” skribenter pekar med hela handen vad rockgruppen U2 betytt & betyder – trots att media beskriver helgens eftermäle i Gbg till något helt annat).

  • BW

    Wildwest, du uttrycker dig och välformulerat och jag håller med dig. Jag är övertygad om att den ”gammaldags” kristendomen, de ”gamla” sanningarna och vägarna är tillräckliga för vår tids problem och behov. Om diskussionen om anpassning till en postmodern tid innebär att vi tummar på grundläggande nytestamentlig evangelisk teologi så vill åtminstone inte jag vara med längre.

    Jesus var ett föredöme även för oss i vår tid. Han visade att vi måste leva så att våra ord får en mening. Detta är ju speciellt viktig i vår postmoderna tid när orden har förlorat sin mening.

    Bönen, en trovärdigt livsstil, beroendet av den helige andes ledning och hjälp och församlingsgemenskapen är oundgängliga element i en strategi för att möta världen här och nu.

  • Patric Dalid

    Nils du skrev att: Senare generationer har försökt förvalta detta & ibland klä det i ny förpackning, men de saknar pionjärernas prövning av direkta Guds-tilltal & kallelse.

    Menar du att de saknar ”pionjärernas prövning av direkta Guds-tilltal & kallelse” eftersom du inte tycker om det de säger? Utifrån det jag har läst och hört om ”väckelsetiden” så tror jag nog att det var lite si och så även på den tiden med prövningen. Människor behöver och letar efter Gud nu som då men jag tror inte att samma bildspråk, liknelser och tillvägagångssätt skulle fungera idag.

  • Nils

    Patric !

    Jag ska inte ge någon lång förklaringsmodell som fråntar Stefans utmärkta rescension.
    Men vi som befinner oss i samma ålderskategori som Stefan & är uppväxta med en frikyrko-rörelse, har i regel en hyffsat stor referensram över vad som satt kristna spår i samhället. Från 50-talet fram till dags dato existerar en del ”kristna fåror” av det som förändrat och berört svenskar generellt.
    Det som är dagsaktuellt påfallande är att trots att kristenheten uppvisar betydligt fler bibelskolor & möjligheter till mediala verktyg minskar den nya generationens engagemang i kristna församlingar katastrofalt.
    Det finns få som har de mångas röster som ”kristen” vägledare likt pionjärerna.
    Visst finns det röster som människor fragmentariskt tar till sig budskap ifrån, men knappast ledargestalter som har dominerande inflytande som plöjer kristna fåror som folk följer.
    På ett sätt är det naturligt i en global sekulär värld som tränger sig på var och en av oss…
    Det kanske trots allt besannas ”de blevo alla sömniga… (vilket inkluderar kristet ledarskap)”.

    För mig är det mest påfallande och beklagansvärda att ”den generation” som bäst behöver andlig vägledning är den mest försummade (ex.vis lördagsstängda kyrkor).
    Det är inte ”ungdoms-häng” jag efterlyser utan ”andliga” assistenter som likt David Wilkerson går till de andligt mest behövande (även Swärds fredagskyrka som utmärkt ex.)

    Dessa tankar kan man säkert utveckla ytterligare, men ett väckelserop jag saknar i de flesta kristna sammanhang är:
    ”så här illa är det, men låt oss nu hjälpas åt” – ett ärligt sätt att se den bottennivå vi befinner oss i som kristenhet i Sverige.
    – det är altför ofta sömnaktigheten stärks med berömmande av det lilla som inte ens är värt att berömma.

  • wildwest

    Nils (nr 26): Det var bra skrivet, det var en mer uttömmande beskrivning av det lilla jag skrev som baserade sej krasst på resultatutvecklingen. Kan det just vara avsaknaden av andliga assistenter, som Du skriver, som har orsakat att två generationer frikyrkokristna saknas resp har kyrkan enbart som ett ställe att träffa kompisar och ragga på? Jag är inte så gammal som det kan verka, men jag har hört talas om 50- och 60-talens bönenätter med kämpande unga människor. Är det ens möjligt att föreställa sej nånting sånt idag? Däremot blev ungdomscaféer med musikuppträdanden, mingel och numera även disco det nya ungdomsmötet i frikyrkosammanhang. Inget jag har nåt emot generellt, men man ska inte tro att man på det viset får nåt annat än spridda frågor om vad de e för plejs man, typ, e på. Knappast troligt att här omvänds ungdomar i stor syndanöd för att sedan bli principfasta och starka kristna och bilda den stomme som alla kyrkor måste ha för att överleva och vidareutvecklas.

    Vad vi har nu är i bästa fall nån slags vindflöjelkristendom eller en tro som är så löst grundad att minsta motstånd gör att man ger upp och sticker. Det fanns säkert även förr, men engagemangsgraden och utfyllnadsprocenten i kyrkbänkarna idag skvallrar om att numera prioriteras andra saker än kyrkan.

  • http://spatsiba.blogspot.com/ Josef

    Hej Stefan,

    Du säger dig ha ”svårt att se att det existerar några postmoderna förändringar”, samt att ”det är nog mest inom ganska marginella och udda vetenskapliga discipliner där man tar ut svängarna lite mer” som dessa återfinns. I beg to differ!
    … och kommenterar din post här:

    http://spatsiba.blogspot.com/2009/08/om-likheten-mellan-fransk-filosofi-och.html

    .. dessutom bjuder jag på ett litet boktips!

    Allt gott!

  • Benny Fhager

    Har läst kommentaren. Begreppet postmodern kan vi kanske klara oss utan. Men en vidare kunskapsteoretisk referensram låter mycket intressant. Inom psykiatrin har också funnits och finns ensidigt positivistiska strömningar.
    Det var egentligen det jag minns från Mclarens bok öppningen i samtalet,ärligheten att söka nya vägar. Jag har inte tillräckliga kunskaper i vetenskapsteori för att fullt ut recensera och värdera uttrycket postmodern.

  • http://spatsiba.blogspot.com/ Josef

    Stefan,

    Du frågade ju även: ”… om världen håller på att förändras och övergår från moderniteten till postmoderniteten – hur visar sig detta i den globala ekonomin och den globala politiken, …”

    Vad gäller ekonomiska sfären kan väl den nya disciplinen ”behavioural economics”, som uppstått som en svar på bristfälligheten i modernitetens ”rational choice”-modeller, ses som ett svar på din fråga. Mer om detta och om ekonomins kris som vetenskap kan du läsa i senaste nummret av The Economist (3 artiklar): ”Economists need to reach out from their specialised silos: macroeconomists must understand finance, and finance professors need to think harder about the context within which markets work.”
    http://www.economist.com/opinion/displayStory.cfm?story_id=14031376&source=hptextfeature

    Pax!

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Josef,
    Nja, jag behöver tyngre argument för att bli övertygad. Rational choice är ju en ganska smal strömning i gränstrakterna statsvetenskap/nationalekonomi. Att behavioural economics bygger på så fullständigt andra förutsättningar så att man kan tala om paradigmskifte inom ekonomiska vetenskapen har jag svårt att se. Jag skulle behöva några direkta citat från ekonomer av världsklass för att bli övertygad, ursäkta min tvivlande attityd, men då kan jag ju stämplas som helt inne i moderniteten.
    McLaren talar om paradigmskifte som fullständigt påverkar förutsättningarna för hela samhället inklusive kyrkan, det är något mycket dramatiskt han skissar på. Hur många Nobelpristagare håller med McLaren?
    Ska kika på ditt blogginlägg också, men vad jag kunde se skriver du bara om vetenskapsteori och trender inom akademia, jag skrev om hur verkligheten faktiskt fungerar utanför universiteten.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Peter

    Det är ett vanligt misstag att tro att teologi och filosofi har en marginell betydelse bara för att företagsledare och politiker inte tillägnar sig kunskaper inom dessa områden (förutsatt att detta påstående stämmer). Även om det gör det så är det dock filosofin och teologin som formar den världsbild där politikerna och företagsledarna är verksamma. Världsbilden må formas i akademiska kretsar, men fångas upp av politikerna och deras väljare; av företagsledarna och deras kunder.

    FIlosofin har format samhället i alla tider, vilket tydligt visas av historien. Att tro något annat är, enligt min mening, en smula naivt. Som någon en gång sagt: ”Om du vill ändra på hur en människa beter sig måste du ändra på hur hon tänker”.

    Ovanstående är inte ett försvar för McLarens bok, eftersom jag inte läst den.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Peter,
    På ett mer långsiktigt och övergripande plan kan teologi och filosofi ha en påverkan. Men min bedömning är att det är mycket få filosofer som har någon påverkan på samhällets beslutsfattare inom politik och näringsliv. Ett exempel på påverkare idag tycker jag är John Rawls och Robert Nozick. I svensk debatt är Torbjörn Tännsjö i modern tid, och Ingemar Hedenius lite längre tillbaka i tiden ett bra exempel.
    Min poäng är dock att jag tror att teologer och filosofer inte fullt inser hur marginaliserade de är. Det är på ett mycket perfifert sätt i så fall som man har någon direkt påverkan på beslutsfattare inom politik, näringsliv, och internationella organisationer.
    I dessa forum görs nästan aldrig någon referens till någon teolog eller filosof. Det är så verkligheten ser ut.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Stefan,
    Jag har varit på många hundra näringslivs- och andra typer av konferenser senaste 25 åren. Jag minns bara en gång då en filosof har medverkat, och det var Göran Hermerén. Och han blev nästan utskrattad, för av de 1500 närvarande direktörerna var det ingen som begrep vad han sa.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Sorry, jag menar Peter i senaste inlägget.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Peter

    ”Det är så verkligheten ser ut”. Vad sägs om ”Det är så jag uppfattar verkligheten” i stället, vilket skulle andas något mindre av den arrogans du gärna beskyller Brian McLaren för?

    Du återkommer regelbundet till samma enkla slutsatser. Eftersom filosofer inte brukar vara med på näringslivets konferenser så saknar filosofin betydelse, åtminstone för näringslivet. Dessutom tycks du uppleva det som att det är näringslivet som definierar världsbilden, att det är vid näringslivets konferenser som världen formas och världsbilden träder fram. Det är möjligen en vanlig uppfattning hos personer inom näringslivet, men en uppfattning jag inte instämmer i.

    Det finns en lång rad personer och och personkategorier som aldrig eller sällan sitter med på några av näringslivets konferenser men som likafullt har ett betydande inflytande på samtiden och dess världsbild. Jag skulle t ex tro att Påven, Bono och Madonna är mer eller mindre lika frånvarande på de här konferenserna som filosofer är?

    Jag står fast vid att det är naivt att tro att filosofi och teologi är marginaliserat bara för att det inte finns en direkt kontakt. Det är ett närapå primitivt tänkande: Ingen filosof var med på mötet. Ingen som var med på mötet har läst något om filosofi. Alltså utövade filosofi inget inflytande över mötet. Eller? De som var på mötet existerar inte i filosofisäkra bubblor. De läser tidningar. De pratar med människor. De ser på tv. Och så vidare.

    Du beskyller McLaren för att förenkla. Du kanske ska se efter vad för slags byggnad du befinner dig i innan du börjar kasta sten…

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Peter,
    Jag ägnar mig åt bloggande på marginalen av min fritid, så jag sitter inte och funderar i detalj på mina formuleringar, beklagar om det finns formuleringar som uppfattas som arroganta. Det är inte min avsikt, men uttryck för att jag inte går igenom mina texter tillräckligt noggrant innan jag skriver dem.
    Nu talar jag inte bara om näringslivet, jag talar om politiken, internationella organisationerna, och internationella politiken – den värld som jag deltar i och ägnar mig åt studier av.
    Jag menar nog att i denna värld har både teologi och filosofi en mycket marginell betydelse. Och du ser det på annat sätt.
    Det är en intressant tes att undersöka om teologi och filosofi påverkar internationella beslutsfattare, trots att de knappast i någon större utsträckning läser teologi och filosofi, och nästintill aldrig citerar sådana skrifter. Jag kan tänka mig att jag har fel att det finns en sådan påverkan, men skulle då behöva få en närmare förklaring av hur denna påverkan ser ut.
    hälsar
    STefan Swärd

  • David

    Mycket intressant kritik av Brian McLaren. Jag hörde honom för några år sedan i Stockholm och konstaterade då att inte inte sa mycket som skilde sig från det Harry Månsus (som satt med och lyssnade) sagt genom Brommadialogen i snart 20 år!

    Du skrev att postmodenitet är en ”ganska smal akademisk debatt inom några smala ämnesområden, bl.a. teologi och filosofi”, men när jag läste Filosofi på Örebro Universitet i slutet av 90-talet nämndes det endast som ett litet fenomen under 1950-70 talet. Jag tror att det idag lever kvar starkast hos teologer och inom kosten!

    Risken för oss som kristen församling i Sverige idag med att anamma postmodernitet som huvudsaklig beskrivning för vår samtidsanalys är att vi bygger vår teologi och praxis på en felaktig världsbild, och därmed förlorar vår relevans ännu mer.

  • Peter

    Det här torde bli mitt sista inlägg i diskussionen, åtminstone för en tid (har andra pressande åtaganden).

    Stefan: Skulle verkligen önska att tiden medgav att jag plockade fram några exempel åt dig, men det gör den inte. Dock: det finns en bok av Leonard Peikoff som heter ”Ominous Parallels”. Peikoff är objektivist, ateist och intellektuell tronarvinge till objektivismens grundare Ayn Rand. Det är en, i de allra flesta avseenden, förfärlig filosofi som jag inte på något sätt sympatiserar med. Men i sin bok lyckas ändå Peikoff i viss utsträckning påvisa hur filosofi påverkar alla områden i livet och att alla påverkas av filosofi oavsett om man själv aktivt tillägnar sig den eller inte. En av hans teser (som jag instämmer i) är att det är klokt att själv försöka tillägna sig filosofin, eftersom man påverkas av den vare sig man vill eller inte.

    Nu har jag läst McLarens bok. Som roman betraktad är den inte mycket att ha, men jag i mycket hög utsträckning instämma i de tankar som framförs i den. Jag har också en hel del kritik mot din kritik av den, vilket jag hoppas kunna återkomma med när tiden så medger. Dessvärre kan det dröja något.

  • Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Hellre fira Ramadan än sabbat …()

  • Pingback: Brian Mclaren firar Ramadan! « Mikael Karlendal()

  • Pingback: Är Rom och Mecka redo att tillbe samma Gud? « Michaels Blogg()

  • Pingback: RP: Michael varför är du så onyanserad och oreflekterad? « Erevna – Blogg & Tankesmedja()



Subscribe to Stefan Swärd