Här är en länk till en intressant bokrecension i DN som också har kopplingar till den positiva kraften i kristen etik och moral, ja ni förstår kanske vad jag menar när ni läst artikeln. Tråkigt bara att författaren menade sig ha tappat tron på Gud.

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/recension-john-rawls-a-brief-inquiry-into-the-meaning-of-sin-and-faith-1.916912

Helt rätt. Frikyrklighetens ideal har gynnat företagsamhet. Problemet är bara att Lars också har rätt. Med tiden smög sig näringslivets ideal in i frikyrkan så som Lars beskriver ovan. Mycket annat från folkrörelsesverige smög sig också in som inte hörde hemma där, men det är ju en annan historia.

Rekommenderar läsning av boken om Knut A Wallenberg och hans liv. Där får nog en o annan antikapitalistisk kristen upp ögonen för vad samhällsbyggande med kristen bakgrund innebär (Knut Wallenberg gick i pietisternas internat i Korntal utanför Stuttgart, ett idealsamhälle uppbyggt efter pietistiska ideal). Jag fick en verklig aha-upplevelse. På denna tid, sent 1800-tal/tidigt 1900-tal, var inställningen hos industrialister och företagare att bygga sitt land, var och en på det sätt man kunde. Wallenberg skapade en enorm industriell utveckling, byggde upp hela Saltsjöbaden, startade det som senare blev SEB, osv, osv. Visserligen var han rik, men han gjorde otroligt mycket för samhället som ingen klippare idag ens skulle drömma om.

Eller fundera över Microsofts grundare Bill Gates, hur många miljarder i välgörenhet har han inte inte gett av sina egna pengar. Jag hör inte till dom som anser att frikyrkan ska ha som målsättning att knappt överleva ekonomiskt. Det är också precis det som Stefan menar i sin artikel: företagande blomstrade med frikyrkliga representanter, det blev välstånd o utveckling som gagnade alla. Jag har själv i min släkt denna bakgrund.

En bok som är månadens bok i min bokklubb Clio beskriver de franska hugenotterna. Genom den starka kalvinistiska betoningen på att förvalta sitt pund blev de inflytelserika företagare och påverkade radikalt även svensk industrialism genom att många av de valloner som kom hit var kalvinister resp franska hugenotter.

Flumkristendom på det ekonomiska området, för mej bäst representerad genom Jesusrörelsens kollektiv på 70talet, överlever inte. Ansvar, flit, sparsamhet, dygd däremot lyfter ett helt samhälle.

Man ska ändå komma ihåg att de var dom kristna som drev hela kulturen i Mellanöstern även under islamskt styre. De var, likt Daniel, höga statstjänstemän, översättare av allt från grekiska filosofer till buddhistiska texter, där fanns stora universitet långt innan Ansgar ens hade dykt upp i Norden. Det var den kulturella eliten, sen må vara att handelsmännen var muslimer.

Intressant hur s.k evangelikala kristena oftast är synonyma med starkt vänsterhat. (Ej menat just till Stefan)

Är väl själv inte direkt vänster men finner oftare dess ideologi betydligt mer människovänlig än den cyniska högerns. Var i bibeln står det att en kristen ska hata ex. socialdemokratin?

Intressant är även att bloggförfattaren verkar ha stugor till höger o vänster, allt i från Stockholms skärgård till de norra delarna av landet.

Varför inte i radikalismens eller i Jesu namn sälja allt och ge till de fattiga?

Mvh MS

Håller med Stefan. Det är nog rätt klart att de kristna väckelserörelserna som växte fram under slutet av 1800 talet och början på 1900 talet, var med och skapade grunden till både företagsamheten och det välstånd vi har i Sverige idag. Bygder med stark frikyrklighet, exempelvis i Småland, uppvisade en ökad företagsamhet och minskad arbetslöshet när företag startades och samhället myllrade av liv och initiativ. Något som består än idag. Här växte också den berömda ”Gnosjöandan” fram.

Att be om Guds välsignelse i arbetslivet och om ”dagligt bröd” – vilket Herrens bön uppmanar oss att göra leder ofta till ett ansvarsfullt och gott förvaltarskap av de medel som ett företag eller en kommun förfogar över. Jag tror också att detta skapar en hederlighetstradition som medför både god etik och brinnande engagemang.

Läste nyligen en artikel om en man som sängliggande efter en skogsolycka gjorde sitt livs uppfinning – en hydraulisk traktorprocessor som i dag säljs över hela världen. Han och hans hustru säger:
”Framgångarna i vårt företag, beror ytterst inte på oss utan på Gud. Vi ser det som hans välsignelse”. Och de refererar bl a till Josua bok:” Här finns hela receptet för den som vill bygga ett företag, säger de och citerar bland annat: ”Då ska du lyckas i det du företar dig … och inget kan stå dig emot”.

Att det sedan finns en massa andra förutsättningar och faktorer som tillsammans skapar ett gott företagsklimat förtar ju Guds kraft i detta.

Sedan Micke, ska du nog vara försiktig med att utmåla grupper som hatiska. Hat är ett starkt ord, du får gärna exemplifiera vad du egentligen menar.

”Vilket skulle kunna bero på att dom vågade mer och det i sin tur har väl den logiska förklaringen att tron på Gud skapar en inre trygghet och så räknar man med hans välsignelse.”

Totalt fruktansvärt ologiskt!
De flesta av dagens och genom tiderna s.k framgångsrika har väl sällan varit ”evangelikaler”
Att det sedan gått bra för en del av dessa är bara att gratulera till.

Skulle tro att framgångsrika muslimer och hinduer resonerar i liknande banor, men utifrån deras tro.

Synd bara att Jesus gjorde mycket hårda utfall gentemot världslig framgång betecknades Mammon.

Mvh MS

En kd-riksdagsman kom ut till den lokala partiavdelningen och delade ut en belöning till den partimedlem, som betytt mest för att skapa jobb och resurser. Så han frågade om det fanns någon företagare bland medlemmarna. En person anmälde sig och fick belöningen. Han var brottmålsadvokat, som får sin inkomst från staten. Brott lönar sig. En annan gång kom partiets vice ordförande med den berömda prispallen, med människovärdet på andra plats. Företagandet på första plats och sjukvården på tredje plats. Då förstod jag att kd har slängt ut kristendomen och startat en ny religion, Mammons-dyrkan. Människovärdet kan inte mätas i hur stora resurser ett land kan satsa på sjukvården. Har människovärdet ökat för att svensk sjukvård har resurser till över 38.000 aborter varje år? Jesus kom inte till världen för att skapa jobb och resurser. Jag har pekat på alternativa förklaringar till skillnader i företagande mellan olika landsdelar, och ifrågasätter dessutom orsak och verkan. Frikyrklighet gynnar företagande – eller var det företagandet som gynnade frikyrkligheten? Frågeställningen rymmer inte bara den klassiska motsättningen arbete – kapital, utan också storföretag – småföretag. Efters sovjetsystemets fall finns det knappast någon realistisk människa som ifrågasätter marknadsekonomin. Även människor med orealistiska politiska idéer behöver frälsas. Frågan är i vilken religion. Ska de först omvändas till kapitalismen, lär vi få vänta på att de ska bli kristna. Och är islam den religion vi ska omvända oss till om muslimer startar fler företag än kristna?

Wild west no 5

I all rimlighets namn ska man, då man talar om Bill Gates stora frikostighet till välgörenhet, minnas 2 saker:
1.En stor del av det som i USA bekostas via välgörenhet sköts via vårt skattesystem i Sverige.
2. Gåvor till välgörenhet ger rätt till skatteavdrag i USA.

I övrigt tycker jag att inlägg no 9 var intressant…..

Lars, håller helt med om det du skriver:”Alla, oavsett politisk tillhörighet, måste känna sig “bekväma” i den kristna kyrkan, i Svenska kyrkan, och i varenda frikyrka. Det är en “ödesfråga” för Sveriges framtid som kristet land att både höger och vänster har samma kristna tro. ” Sverige skulle må väl av detta, och att kyrkorna blir en garant för sammanhang och framtidshopp, en röst i ett allt hårdare klimat som tydligt för de svaga och nödställdas talan. Men grundvalen för detta, trons grundval, får aldrig kompromissas bort, en tro med bibeln, evangelierna och Jesus i fokus. Måste erkänna att jag efter ha läst (S)-dokumentet Manifest för en kristen vänster, är pessimist i detta avseende. I de två första versionerna nämndes inte Jesus en enda gång. I det tredje, och kanske den slutliga versionen, hade man faktiskt, efter mångas påpekanden, också fått med Jesus på ett hörn. F.ö är det svårt att föra en bra och ärlig dialog i den snuttifiering som bloggandet innebär, det är alltför lätt att vi pratar förbi, och misstolkar varandra, när vi kanske egentligen ligger väldigt nära i syn.

Jag finner inte att kristendomen varken är socialistisk eller kapitalistisk. Den är en tredje väg. Det finns detaljer i socialismen jag som fd moderat kommunalpolitiker kan sympatisera med. Problemet är dess ursprung i klasskamp, revolution, omstörtande och med Marx ord ringande i öronen att religion är opium för folket. Tycker inte det låter särskilt kristet. På Jesu tid fanns det sannerligen många skäl att vara revolutionär mot den romerska ockupationsmakten. Ändå säger Jesus att vi ska betala det som kejsaren tillhör (en skatt som också användes till t ex grymma gladiatorspel och erövringskrig). Långt ifrån revolution.

Men samtidigt är rövarkapitalism, den totala egoismen, som materialiserat sej främst i det fd Sovjet (intressant koppling egentligen till det marxistiska experimentet dessförinnan – kanske båda ismer är samma andas barn?), sannerligen inget att framhäva som kristet ideal. Där medkänslan om sin nästa är noll och där det bara går ut på att jag ska få allt jag vill ha, på endera sättet, lagligt eller icke-lagligt.

Många av senare seklers kristna företagande har varit frikyrkliga kristna, där just fri företagsamhet och kopplingen till filantropin funnits. Knut A Wallenberg var uppväxt och uppfostrad i gammalpietistisk anda i tyska Korntal. Min farfarsfar var företagare och entreprenör i Stockholm men samtidigt starkt engagerad i Immanuelskyrkan och det tidiga Missionsförbundet. Han var omvittnat oerhört noga med sitt tiondegivande t ex, något som gick i arv till min farfar, nästan in absurdum. Understödde starkt missionen och evangelisationen. I sitt hyreshus i Stockholm City fanns alltid en eller två lägenheter tomma för missionärer på permission (hade varit intressant att veta vilka dessa var), och han ”envisades” med att renovera lägenheterna inför varje nytt besök, det skulle vara så fint som möjligt. Säg vilken kommersiell fastighetsägare idag skulle göra nåt sånt? Lägenheter som kan ge 7-8000 i månaden som bara står tomma? Det är den typen av engagemang, samtidigt med ett blomstrande företagande, som kännetecknar en troende kristen. Avarter finns överallt och Gud välsignar flit, så man kan som kristen inte bara luta sej bakåt (se Japan, få kristna, stor rikedom).

Nej, det politiska begreppsparet höger – vänster uppstod under franska revolutionen under slutet av 1700-talet. För att underlätta en omröstning om monarkin bestämdes att de som vill avsätta och avrätta kungen skulle sätta sig till vänster i salen, de som ville avsätta men inte avrätta kungen skulle sätta sig i mitten, och de som varken ville avsätta eller avrätta kungen skulle sätta sig till höger.

De flesta som satte sig till vänster skulle med nutida definitioner kallas borgerliga, eller möjligen borgerlig vänster. Kommunism som poliltiskt begrepp uppstod under 1800-talet, men ordet som sådant har gamla anor, och syftade före 1800-talet på bl.a. den egendomsgemenskap som fanns i en del urkristna församlingar.

Före demokratins genombrott, innan det fanns möjlighet att rösta bort en regering, var revolutioner inget som var förbehållet det som nu kallas extremvänstern. Både över- och medelklass kunde tillgripa väpnat uppror (revolution) för att främja sina intressen. Franska revolutionen tjänade främst medelklassens intressen – mot adelsprivilegierna, för en liberalisering av näringslivet. Karl Marx tog fasta på detta. Enligt honom var franska revolutionen ”den uppstigande kapitalistklassens revolution” – som inom en snar framtid skulle avlösas av den proletära revolutionen, d.v.s arbetarklassens revolution – för: först ett socialistiskt, och sedan ett klasslöst kommunistiskt samhälle.

Idéhistoriskt har begreppet vänster flyttat från från medelklassen och längre vänsterut. Vad som egentligen menas med begreppet vänster är ingalunda klart. Det är en politik, som historiskt sett, har ansetts gynna ”folket” eller folkflertalet, alternativt de fattiga delarna av folket. Men ibland hela folket med undantag för det absolut översta skiktet av överklassen.

Under 1960-talet kallades borgerliga radikaler (sexliberaler m.fl) i Sverige fortfarande ”vänstern”. Ett parti, som tidigare hetat Sveriges Kommunistiska Parti antog 1967 den nya partinamnet ”Vänsterpartiet Kommunisterna” – med följd att ”vänstern” upphörde att användas som benämning på borgerlig radikalism.

Begreppet vänster står också för åtgärder som historiskt sett har drivits av den politiska vänstern, för att de har ansetts gynna de fattigare delarna av folket, även om den historiska utvecklingen har visat att så icke har varit fallet. Slutligen har begreppet vänster ”kidnappats” av personer, som otvivelaktigt tillhör medelklassen, men tycker att det är fint att vara ”vänster”. Ett exempel är nedmonteringen av äktenskap och familj. På vilket sätt skulle det gynna folkflertalet eller de fattiga?

Ett annat exempel är hårdlanceringen av ”kristen vänster” som benämning på nygnosticism och nyhedendom. Under antiken var gnosticismen en lära som tilltalade den högutbildade medelklassen, men inte alls slavarna och det lägre skiktet av de fria arbetarna. Det kan nog finnas fog för påståendet att höger och vänster numera är modeord, som bytt plats med varandra.

Om någon kallar sig vänster, kan man aldrig vara säker på var han står politiskt, och än mindre religiöst. Att professor Tiina Rosenberg, som i dagens Aftonbladet angriper PRIDE-festen för att vara borgerlig och heteronormativ, skulle vara vänster i traditionell bemärkelse, är väl närmast skrattretande. Hon klagar på ”homomedelklassens sätt att konsumera sig till medborgarskap” (i heterosamhället). Marx, med sin vision om en proletär revolution, skulle vända sig i sin grav, om han fick höra.

”Men samtidigt är rövarkapitalism, den totala egoismen, som materialiserat sej främst i det fd Sovjet (intressant koppling egentligen till det marxistiska experimentet dessförinnan”

Den s.k rövarkapitalismen torde väl tydligast manifestera sig i länder som Kina eller Vietnam.
Så klart även i f.d Sovjet, men dock inte främst!!

Trots att jag är ”Usa-älskare” tycker jag att man heller inte får glömma dess rövarkapitalism!!

Mvh MS