För några veckor sedan gjordes Humanisternas utspel på DN debatt. Sedan var vi 10 kristna som gav ett svar några veckor senare. Och nu har Stefan Einhorn skrivit på DN debatt och lagt fram ett första utkast till agnostikernas manifest, de som inte vet, är sökande, tar avstånd från Humanisternas självsäkra och religionsfientliga ateism, samtidigt som man har svårt med de olika religionernas färdiga svar. Du hittar Einhorns artikel här. Det refereras i tidningen Dagen här.
Tydliga positioneringar i tre olika block. Men det intressanta är att religionsdebatten är på agendan. Samtidigt känns indelningen ateism – agnosticism – religiöst troende, som lite 1800-tal. Exakt samma positioneringar som gjordes för 150 år sedan.
Det finns ju också flera typer av agnosticism. Dels uttryck för att man är genuint sökande och osäker när det gäller religiösa sanningsanspråk. En annan typ av agnosticism är en skeptisk kunskapsteorietisk hållning där man menar principiellt att det går inte att hitta svar på frågorna om livets mening, Guds existens etc. Frågan är bara hur en radikal skeptiker kan bli så övertygad om sin agnosticism – hur hänger det ihop logiskt?
Och sedan är det ju så att i denna typ av debatt buntas alla religiösa kategorier in i samma block, det görs ingen distinktion om man är Tibetanbuddhist, ortodox pingstvän, anabaptist, sunnimuslim, Jonas Gardell-anhängare, mennonit eller asatroende – eller inte minst medlem i en av Evangeliska Frikyrkans församlingar.
I Bibelns debatter och i Jesu debatter var det inom den sistnämnda religiösa kategorin man tog debatterna. Paulus varnade skarpt för gnosticismen som hotade kristna kyrkan i Kolossebrevet bl.a., och det varnades skarpt för judaisering av kristendomen i t.ex. Hebreerbrevet och Galaterbrevet. Jesus tog dusterna med fariseerna och saduceerna. Och ingen av dessa grupper var ett dugg ateister eller agnostiker. Så debattagendan varierar över tiden.