Tack för alla inlägg om Gardellsamtalet. Jag tycker också att det är bra att bläddra tillbaka på min blogg till 30 mars och 2 april, då jag skrev mina kommentarer efter att ha läst Gardells bok. Det jag skriver där har jag inte haft anledning att modifiera. Däremot är jag mindre tvärsäker var jag har Gardell idag, efter två långa samtal och långa mailväxlingar med honom. Han verkar betydligt mer resonerbar och öppen för konventionell kristen tro än vad jag trodde för några månader sedan. Så framförallt tycker jag att vi ska be för Jonas.
Jag tror att i all kommunikation med människor om kristen tro måste vi först vinna deras förtroende för att de överhuvud taget ska lyssna på vad vi säger.
Jag är självklart beredd att ta en betydligt tuffare offentlig debatt med Gardell, men min och Söderhöjdskyrkans församlingslednings bedömning var att detta tonläge var det som var möjligt just nu och det vi ville göra just nu. Det är också viktigt för mig att behandla människor lika, oavsett om de är kändisar eller inte. Jag möter aldrig någon människa med inställningen att jag vill vinna över dem i en debatt. Jag vill att människor ska möta en positiv kristendom hos mig, och att jag som kristen älskar alla människor och har en positiv hållning till dem oavsett vad de tror och var de befinner sig någonstans. Evangeliet är de goda nyheterna till oss människor, för alla, och oavsett var vi befinner oss, och oavsett vad vi tror, oavsett hur vi lever, i evangeliet ingår också att tala om människans synd, och det är en förutsättning för nåden, förlåtelsen och frälsningen, och Jesu död på korset.
Nu fortsätter vi att gå ut i Tantolunden på fredagskvällarna, där vi möter en massa punkare, satanister, knarkare, alkoholberoende tonåringar, tonåringar som experimenterar med sexuella läggningen, och helt vanliga och ganska skötsamma tonåringar, allt mellan himmel och jord. Och där kommer det att bli många spännande samtal under sommaren, och dessa samtal påverkar mig också väldigt mycket, deras frågor och agenda blir också min agenda.
Och det enda tillfälle de möter en kristen kyrka, det är när de möter ett gäng entusiaster som är ute på fredagskvällarna som bjuder dem på pannkakor och kaffe. Det är vad ungdomarna på stan tror konstituerar kyrkan och kristna tron. Kristna är sådana som är ute på fredagskvällarna och bryr sig om tonåringarna på stan, det är vad de tror och vad de möter.
Griniga, gnälliga, oroade och konstant fördömande evangelikaler och bibeltroende, kommer inte att vinna svenskarnas förtroende för Jesustron.