Efter senaste veckornas ganska sorgliga debatter, där man undrar hur stor troheten är till Kristus och hans ord i svensk kristenhet, har denna dag varit riktigt upplyftande. Det finns mycket av tro, framåtanda, och den äkta barnsliga tron på Kristus och hans ord – bland Sveriges kristna, har jag blivit påmind om idag.
Idag bjöd jag en av de latinamerikanska pastorerna i Stockholm på lunch, Hernan Clavijo. Jag fungerar som mentor för honom och som grundare av församlingen tillsammans med Hernan och hans fru Roxana. De leder en församling som heter Iglesia Icthus som är en av EFK:s nya församlingar i Stockholm. Jag beundrar deras nit, vision och framåtanda. Nu har man startat upp nya hemgrupper i södra Stockholm, i Salem, och på Lidingö, en kille från församlingen som inte varit kristen så länge har flyttat upp till Sundsvall för studier, och har redan hunnit starta en böne- och bibelstudiegrupp i sitt hem.
Och ikväll var jag på New Vine-konferensen i Stockholm, och lyssnade på pastor Bill Johnson från California. Oerhört inspirerande. Han talade om att vi ska göra Jesu gärningar, och att vi kan få kraften att göra samma saker som Jesus, bota de sjuka, befria de fångna, han strök under betydelsen av mirakler för att det ska bli genombrott för Guds rike. Ett stärkande trosbudskap. Han betonade också betydelsen av mod.
Hans predikan kändes som oerhört utmanande. Jag tycker nog att jag ofta saknar mod, och är för diplomatisk och kompromissande, och lever för lite i den övernaturliga dimensionen i det kristna livet, även om jag är aktiv när det gäller profetia och att be för sjuka, inte minst i samband med gudstjänster när jag predikar.
Man behöver bli ständigt utmanad så att man inte slumrar in eller fastnar i otro. Jag blev rejält utmanad på New Vine-konferensen ikväll.
Och det är så kul när kyrkor i Sverige är överfulla. Jag kom något sent till den stora Immanuelskyrkan ikväll, och det fanns inte en enda plats kvar, och det satt massor av folk i vestibulen, en barmhärtig mötesvärd och tillika granne, broder Teglund, lyckades pressa in mig längst ut på en bänk, längst bak på läktaren. Det var en prestation.
Jag får bordlägga mitt inlägg och kommentar på frågan om församlingsmedlemskap tills i morgon. Håll ut kamrater, jag återkommer. Hade dock ett intressant samtal på väg hem efter mötet ikväll med David Johansson, studentpastor i Elim i Stockholm, om medlemskapsbegreppet.