Har försökt skumma igenom de 114 kommentarer som har kommit på mitt tisdagsinlägg med anledningen av Dagenintervjun i tisdagsnumret. Tack för all uppmuntran. Till och med från Norge. Några reflektioner vill jag ge på kritiken.
Jag skriver ibland spontant och ganska känslomässigt, och jag har en hyfsat vass penna. Jag beklagar att det då ibland blir ordval och formuleringar som vissa kan känna sårande. Det jag skrev om Svenska Kyrkan var vasst, men jag kan inte begripa annat än att det är sant. Sedan är det naturligtvis självklart att de som är verksamma i Svenska Kyrkan inte står för de värderingar jag nämner. Men min poäng var, att framhålla frikyrkans unika karaktär, det är inte en församling för alla och för vem som helst. Men Svenska Kyrkan är det. Men förlåt alla trogna Kristi tjänare i Svenska kyrkan som tyckte mina formuleringar var stötande. Och kommentaren var kopplad till Dagenrubriken som lyfte fram EFK-församlingen där inga homosexuella är välkomna.
Jag tycker inte heller att jag kopplade ihop homosexualiteten automatiskt med en promiskuös livsstil, det behöver naturligtvis inte hänga ihop, men beklagar otydlighet i formuleringen.
Och sedan har jag synpunkter på hur tidningen Dagen tog upp frågan. Intervjun med mig kopplades ihop med en annan intervju där de två intervjuerna speglades mot varandra. Och där den andra intervjun var huvudnyheten och huvudrubriken. Och där görs ett normativt journalistiskt ställningstagande. Alla ska få vara med, och ingen ska inte inneslutas. Det är budskapet med Malinintervjun. Medan mina kritiska reflektioner om att ta bort omvändelsekrav för församlingsmedlemskap i perspektivet av Malinintervjun presenterades som utestängande och intolerant.
Och EFK-församlingen presenteras som en sluten och förtryckande miljö där människor inte vågar tala öppet om sina liv. Det blir budskapet i artikeln. Jag är överhuvud taget tveksam till anonyma intervjuer, det ska bara användas i nödfall. Var det församlingens och pastorns fel att en medlem inte kan berätta om sitt liv? För att få svar på den frågan borde man intervjua fler personer än Malin. Varför hade Malin inte försökt att berätta om sitt liv?
Jag har inget emot att EFK-församlingar granskas kritiskt, men det bör då framgå utifrån vilka värderingar de granskas. Och jag är klart tveksam med greppet av en anonym kritiker mot en anonym församling, är det verkligen ett bra journalistiskt grepp? I vilka kontext använder man sådana journalistiska metoder? Är det inte bara jätteskumma verksamheter där det är nästan omöjligt att få fram öppen information, där man använder en sådan metod?
När jag läser lite olika inlägg på andra bloggar m.m. så konstaterar jag att hela denna diskussion blir svår därför att vi har så olika utgångspunkter och perspektiv. Dagenpresentationen är uttryck för en allmän humanistisk agenda som bygger på människors åsikter och behov av bekräftelse. Men för mig handlar inte kristna tron om åsikter och bekräftelsebehov. Det handlar om att följa Kristus, att inse kampen mot synden i mitt eget liv, och vår kärlek till Kristus visar sig i att vi håller hans ord. Och det handlar om Guds helighet. Synd är något allvarligt, oavsett om det är stora eller små synder. Gud ser med stort allvar på synden i våra liv. Jag undrar var finns Gudsfruktan i denna debatt? Var finns respekten för Guds ord i denna debatt? Var finns syndanöden och förkrosselsen över synden? Istället tycks det vara någon sorts kristendom som handlar om att jag ska få må bra, och få göra som jag vill.
I Romarbrevet kapitel 1:21-32 har vi en ganska lång syndakatalog, bland annat nämns om skvaller, förtal, svek, illvilja, trolöshet, kärlekslöshet, hjärtlöshet, ondska, girighet, elakhet, homosexualitet m.m.. Längre fram i samma brev läser vi om Jesu seger över synden. Vi läser också att syndens lön är döden. Min fråga är kort och gott, är någon eller några av de synder som tas upp i detta bibelavsnitt inte längre synder? I så fall vilka synder? Och vem bestämmer vad som inte är synder längre? Vilka av dessa synder kan man hävda att de är helt okey att göra och samtidigt vara kristen? Är vi syndfria – naturligtvis inte -Vi kämpar alla vår kamp mot synden. Men kan man då hävda att något av de synder som tas upp, är acceptabla kristna beteenden, som man stolt kan berätta om, och hävda sin rätt att få göra, att detta får jag göra och leva med som kristen? Är det okey att vara kristen och förtala? Är det okey att vara kristen och vara elak? Är det okey att vara kristen och vara girig? Vi skulle nog inte svara ja på frågan rakt av, men vi skulle nog reservera oss med att säga att vi känner av vår kamp mot ondskan inom oss. Ingen skulle nog säga att jag är kristen och elak, och är stolt över det, och kräver min rätt att få vara elak, och jag tänker inte ändra mig och bli mindre elak. Ordet elak kan bytas ut mot andra ord i denna lista.
Så tänker jag. Det är Gud som bestämmer. Han har talat till oss genom sitt ord. Vi behöver lära oss hans ord och visa respekt för hans ord.
Och pastorer och församlingsledningars uppdrag är att lära ut Guds ord, och lära församlingen att leva efter Guds ord, och själva vara goda föredömen.
Pingback: What have same sex relationships and kleptomania to do with each other? « Synergetics()
Pingback: John Van Dinther & Friends » Blog Archive » What have same sex relationships and kleptomania to do with each other?()