Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Utmärkt krönika av EFS missionsföreståndare Anders Sjöberg, i Dagen idag. Du hittar den här. Mer sånt.

Ett problem med alla våra internkristna debatter är att vi talar förbi varandra för vi har olika utgångspunkter och perspektiv. Och Anders Sjöberg benar ut grundfrågorna på ett bra sätt, det handlar om den objektiva uppenbarelsen i kontrast till den subjektiva uppenbarelsen. Och även etikdebatter har den perspektivet som en skiljelinje.

  • Jan

    Hej igen Stefan!

    Jag tycker att du börjar förlikas lite på ett bra sätt i att vi alla syndar och kommer att fortsätta synda(missa målet).
    Det är svårt att alltid vara i bön och att alltid tänka på sin nästas bästa i alla sammanhang.
    Ofta tycker jag kyrkan fungerar som bäst när man har sån nöd att man söker nåd.
    Då brukar det glada budskapet gå rätt in och det känns underbart att genom ex nattvarden få syndernas förlåtelse och känna sig renad och fri.
    Sen kan ju upplevelsen av vad som är synd kraftigt variera, varför tog jag inte det där samtalet, varför hejade jag inte, varför tog jag mig inte mer tid, varför ringer jag inte min mor ikväll, varför sitter jag här framför datorn nu osv.
    Någon typ av positiv påverkan tror även jag att närheten till Gud och församlingen ger i livet. Det är ju bättre att tänka efter före en tänka efter efter och att ha ett mål med sitt liv.
    Dock har många av oss blivit hårt förtryckta med pålagor och fått många förmaningar av pastorer som säkert vill väl men kanske inte har stämt av/grundat sitt budskap på så många kontrollstationer.
    Församlingarna är ju fulla av folk som gör sitt bästa, är så goa och snälla som man kan begära och försöker göra sitt bästa, då tycker jag man ibland skjuter skarpt på fel målgrupp.
    Jag skulle nog kunna gå med dig in i din kyrka men skulle isåfall vilja att det fanns ett ex treårigt pröva på medlemskap(ung som gröna kortet i Golf) eller att man bestämmer varje år om man vill förnya medlemskapet.
    Så det är möjligt att lätt byta eller avbryta om man inte vill/orkar eller känner sig lika radikal längre utan kanske mer hör hemma i SMK eller SVK.
    Ett krav är dock (om man får ställa krav även som medlemsaspirant) att möjligheten finns för ärligt sökande människor att få känna sig välkomna, vänligt bemötta, förstådda och sedda oavsett bakgrund och läggning.

  • Thomas Arvidsson

    Hej!
    Jag hade tänkt tipsa om denna alldeles lysande krönika, och så upptäckte jag att du redan hade promote:at den. Även om jag också kan reagera på sättet att arrangera din artikel här om dagen, så tycker jag att Dagen ändå lyckas hålla ett väldigt brett teologiskt och ideologiskt perspektiv – och jag tror att det är viktigt att bevara det.

    Ta en liten blogg-paus nu och njut av solen och värmen.

  • Ola

    En bra artikel av AS. Det går ju att anta många perspektiv på denna fråga men en grundläggande sådan är ju denna; Vad är egentligen universums centrum? Är det människan, dvs jag själv, eller Gud? Denna debatt är ju gammal och den förstnämnda ståndpunkten går ju att finna redan i Protagoras sats från antiken; ”Människan är alltings mått”. Att ställas mot Jesu ord; ”Ske inte min vilja utan din”. Någonstans kanske detta också har med ”ursynden” att göra, dvs oviljan och oförmågan att göra som Gud säger och böja sig under honom. Istället har vi ständigt en tendens att bryta oss loss och gå vår egen väg. Syns ju tydligt i den överindividualism som trängt långt in i både samhälle och frikyrka. Så även i både fromma och karismatiska kretsar där den förhindrar samarbete, motarbetar villighet till förändring och förbättring samt splittrar på djupet. /Ola Almquist

  • Patric Dalid

    Måste säga att jag känner mig lite skeptisk till uttrycket objektiv uppenbarelse. Hur mycket av det som kyrkan har hävdat och trott genom tiderna skulle vi idag klassa som objektiv uppenbarelse? Eller är det kanske så att vi först nu har kommit fram till vad som skall benämnas som objektiv uppenbarelse?

  • L.E.

    Ett blogg tips

    Anders Sjöberg nämner i sin Dagen artikel om finlandssvenske Henrik Perret ….
    Denne Perret har en alldeles egen blogg – Henriks kommentarer – som jag läst sedan
    några år tillbaka (hur jag hamnade där för första gången minns jag icke…)
    Välskrivet, initierat och med ett innehåll som alltid berör…….alldeles förträfflig
    Med andra ord en viktig, kanske inte unik men alldeles för ”sällsynt” blogg
    i det totala bloggbruset …………

    Ett swärd i Finland, kanske man kan säga – kolla själva !!

  • L.E.
  • http://aldoleonardaj.livejournal.com/ Erika

    You write very well.

  • Bo

    Den femte dimensionen

    Allt har sin utmätta tid,
    tid som rinner snabbt förbi

    Evigheten är också bestämd,
    men måttet är utan gräns

    Ohämmade av gravitation
    färdas änglar fortare än ljus

    Dom går in i evigheten,
    in i den femte dimensionen

    Där står klockorna stilla,
    tiden är ett jordiskt påfund

    Enligt Lorentztransformationen
    måste du vara masslös

    Utan ett ego som sväller ut
    och blir till din egen Gud

  • TB

    EFK i Gbg verkar inte vara ensamma i sin övertygelse och församlingssyn. Jag läser både mothugg och medhåll i olika kommentarer. Några av dem som håller med anser att den helige andes arbete med individen på sikt kanske kan medföra en förändring.
    Tar för givet att man då menar Honom – Den Helige Ande. Trots att Han är en och samme Ande uppenbarar Han sig på olika sätt och ger också olika gåvor. Däribland gåvan att skilja mellan andar. Detta tror vi på – eller hur?
    Ponera att en tjänare, medlem i församlingen eller tillrest, genom denna sin gåva namnger och avslöjar ett antal orena andar – t.ex. ”Otukt”. Hur gör då ledningen i denna församling? Man har slagits för ”rätten” att acceptera och välsignat bröderna eller systrarna. För prestigens skull väljer man antagligen att tysta denne tjänare, och är det en medlem kanske utesluta honom/henne? Tolerans kontra intolerans!
    Tro inte att jag raljerar, har inte ens påstått att jag själv skulle gå fri. Tror däremot att den det berör läser just detta, och kanske sätter lite av sitt morgonkaffe i halsen.
    Vi är inne på en mycket farlig linje när Humanismen blir vår gud – eller för att citera Honom: – ”Där profetians ande inte finns blir församlingen tygellös”.



Subscribe to Stefan Swärd