Svar på frågan om församlingstukt

Signaturen ”E” har ställt en fråga om hur församlingstukt fungerar idag. Ordet församlingstukt handlar om att man förr i frikyrkan uteslöt människor ur församlingen av många olika skäl, det handlade om att man inte uppförde sig som en god kristen. Eftersom allt detta med uteslutningar inträffade före min engagemangstid i frikyrkan, så har jag inga direkta erfarenheter av detta.

Min bedömning är dock att uteslutningar är ganska ovanligt i den moderna frikyrkan. När en vänsterpartipolitiker för några år sedan medverkade i en porrfilm blev han utesluten ur vänsterpartiet, jag vet inte hur många frikyrkor han skulle kunna bli utesluten ur för detta.

När jag talar om att höja ribban i frikyrkan, så tror jag att börja med en massa uteslutningar är helt fel väg att gå. Första steget är att höja nivån när det gäller undervisningen om vad det innebär att vara kristen och leva i en församling, både förpliktelser, ansvar och förmåner med detta. Och sedan behöver vi bygga församlingen så att det finns närhet och omsorg. Man behöver bli medveten om att vi är Kristi kropp, vi tillhör Kristus och vi tillhör varandra, och därför lever vi våra liv både inför Gud men också inför varandra, och har ansvar både inför Gud och för varandra. Livsstilsfrågor anser jag ska hanteras i gemenskapsprocessen i församlingen. Och jag tror att det är nödvändigt med ordentliga introduktionskurser in i församlingen, att man känner till visioner, värderingar och målsättningar. Det är självklarheter i alla sorts mänskliga sammanslutningar, och det gäller även församlingar.

Den slapphet och oengagemang som idag finns kring medlemskap, tror jag drar ner nivån på församlingen. Är den viktig, är den betydelsefull, då finns det också en överlåtelse och engagemang i att vara med.

När Bibeln talar om församlingstukt handlar det oftast om att korrigera och förmana den som har hamnat i en dekadent livsstil, men som inte vill lyssna på råd och förmaningar, Det tas upp bland annat i Paulus brev till Tessaloniki. Men där handlar det inte om uteslutning, utan jag skulle nog vilja kalla det för ”utvisning”- i hockeyspråk, och för att hjälpa den berörda personen. Det finns också exempel på uteslutningar i Nya Testamentet, men då handlade det om ganska grova övertramp, och där personen inte ville lyssna eller bättra sig, t.ex. i 1 Korintierbrevet.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Ola Almquist

    Stefan, jag har följt din blogg sedan 2008 och inspireras av din klarsynthet och frimodighet. Dessutom synkroniserar jag väl med den önskan och inriktning som du har när det gäller den kristna församlingens utveckling i Sverige. Arbetar sedan ett tag tillbaka med ett församlingsplanteringsprojekt under EFKs paraply och din röst ger i alla fall mig hopp om framtiden.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Ola. spännande, vilket projekt är det?

    hälsar

    Stefan Swärd

  • Ola Almquist

    Falun, upptagen som församling 2008. Husförsamlingsarbete som utgångspunkt.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Detta kan jag skriva under på!

  • http://www.karl.se karl

    Stefan kan du förklara för mig vad har dagen för agenda med sina artiklar? vill de att frikyrkan ska vara en allmän kyrka? jag känner mig ganska splittrad just nu.Om ni vill att vi i fri kyrkan ska ska vara en allmän kyrka då passar väl svenska kyrkan om alla kristan grupper e samma .då finns det redan en för mycket !!

  • E

    Hej Stefan

    Tack för ditt svar.

    Du skriver att du inte har egen erfarenhet av uteslutningar ur frikyrkan. Men det har jag (läs mitt inlägg nr 4 här igår). Det var fruktansvärt, och fick negativa verkningar långt utanför de direkt drabbade.

    Vad jag är mest intresserad av är hur det i praktiken fungerar idag, inte olika teorier om hur det skulle kunna fungera. Du talar om slapphet och oengagemang som idag finns kring medlemskap. Men så kan det väl inte vara överallt, eller?
    Tror att en sådan här dialog mår bra av om vi vågar vara personliga och prata om verkliga sammanhang, inte bara om teorier och visioner.

    Michael G. Helders besvarade min fråga om hans erfarenhet av församlingstukt idag med
    ….ingen offentlig syndabekännelse eller utestängning inom pingst-men kanske lite psykisk utfrysning istället.

    Kanske många kan känna igen sig i. Är det en bra modell?

    Stefan, du säger nej till massa uteslutningar, men du vill höja ribban. Genom undervisning i livsstilsfrågor och gemenskapsprocesser i församlingen. Jag tror att det är precis så Saron jobbar. Lyssna gärna på Hagerius predikan t ex 2007-10-07 med rubriken En annan värld är möjlig-pengar. Lätt att nå på nätet.

    Du och Saron kanske egentligen tänker ganska lika. Men Sarons sätt att ”höja ribban” är att välkomna människor till en öppen, respektfull dialog. Och dela tro. Om vi inte vågar prata med varandra, hur ska vi då kunna hjälpa varandra?

    Efterlyser fler konkreta exempel på hur församlingstukt idag fungerar. Både goda och dåliga exempel.

    Tack för ordet!

  • Nils

    Stefan:
    Vår generation har ett problem här som är större än vi anar. Den hänger samman med sekulariseringen & den även växande generationsklyftan.

    Helt rätt ansats har du dock – och det gläder mig verkligen att du sätter upp målet med höjd
    ribba !

    Reflektionen kan fås utifrån ett antal speglingar:
    * Dagens unga generation är generellt mycket lågt bevandrad i bibelns lärosatser – än mindre med memorerande vägledande bibelord (avspeglas även under din tidigare skrivelse ang. Saron med ett flertal kommentarer).
    * Dagens församlingsledare & även vuxengeneration saknar styrmedel för korrigering & tillrättavisning till de yngre – vuxengenerationens övertro på uppmuntran avspeglas även i församlingen. Det bibliska är att det även ska finnas förmaning & tröst. Församlingsledare & vuxna strör gärna lovord över slaffsiga uppträdanden från ungdomar om de visar sig med kyrkligt engagemang – men tillåter sig att ha förmanande ord till vuxna kollegor.
    Ungdomar svarar reflexmässigt med att ”passar det inte så går vi”

    Vi behöver väckelse är ett återkommande nostalgiskt vuxenbegrepp.
    De unga ser vilka som är kristna i sitt leverne på ett smittande sätt – det är väckelse när de observerar en sådan människa.
    Då finns möjlighet till lärjungaträning för korrigering av karaktärsegenskaper.

    Ödesfrågan för de evangeliska frikyrkorna är hur den kommande generationen Elisa uppfattar sin Elia för att frikyrkorna ska ha en framtid.

  • Andreas Tofters

    Stefan,

    Var på en ledarsamling med Anders Blåberg i helgen, där han på ett mycket inspirerande sätt uppmanade oss ledare att vara frimodiga vad gäller krav på församlingsmedlemskap och medlemmar. De stora massorna var alltid välkommen till Jesus där fanns inga gränser, men efterföljarna, lärjungarna ställdes inför enorma krav hela tiden av Jesus. Om någon tror på mig….lämna allt och följa mig etc.

    Jag blev mycket uppmuntrad av Anders undervisning och kände större frimodighet när jag på söndagen predikade om just lärjungaskap och varför medlem!

    Trots rädslan vi har för vad som hände under väckelsen med alla möjliga subtila uteslutningar, tror jag vi måste bli fria och komma vidare. Allt måste vara byggt på kärlek gentemot människor, då kan man ställa krav.

    MEN….av egen erfarenhet 20 år som pastor, det är absolut inte lätt. Det finns många gråzoner i hanteringen för att inte kränka människan.

    Andreas

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Amen.v v v v Thommy Bergenwall