Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag har redan fått massor av frågor med anledning av Dagens artikel idag med intervjun med Joakim Hagerius. Som en modern, ständigt kommunicerande, bloggande, konstant uppkopplad kristen ledare, ser jag mig tvungen att säga något om hur jag ser på saken. Försöker dock få kontakt med Joakim för att ställa några kompletterande frågor, så att jag inte missuppfattar några detaljer. Denna fråga är ju ingen nyhet för EFK-ledningen utan en dialog har pågått med Saron under flera år om denna sak, även om det först nu blir känt för allmänheten. Men räkna med någon kommentar här på bloggen från min sida senare idag, eller under lördagen.

  • http://www.danielalm.se Daniel Alm

    Bra, Stefan.

  • http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168126 Metodistpastor Berndt Isaksson

    Saronförsamlingen i Göteborg har nu ändrat sin inställning när det gäller synen på utlevd homosexualitet och huruvida det är förenligt med medlemskap i en kristen församling. Jag tror att den artikel DAGEN har idag om denna sak är en tragisk milstolpe i svensk frikyrkohistoria.

    Saronförsamlingen är en församling med stort förtroende bland evangelikala, och när de nu ändrar sin lära och inställning i denna fråga, så kommer det få stora konsekvenser i det att det på fler och fler håll inom frikyrkligheten kommer ske ett bejakande av den sodomitiska livsstilen. Detta är ytterst allvarligt, men dessvärre inte helt överraskande. Men att det skulle komma från Saronförsamlingen är dock för mig en tragisk överraskning.

    Må Gud förbarma sig över svensk kristenhet:

    http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168126

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Det är en stor brist på helgelse och överlåtelse bland svensk kristenhet (ju jag vet att alla arbetar hårt och gör sitt bästa- men jag talar om ”let Jesus take the wheel”), så jag ser positivt på att låta homosexuella bli en del av församlingen, man kan inte förvänta sig att dessa ska ha några som helst hopp om att bli upprättade i Kristus om församlingen ifråga inte själv lever i helgelse och är helgade i Kristus.
    En fara vid detta är självklart att man letar runt hela riket för att hitta någon som man kan göra värre än sig själv.
    Det hela handlar ju om att man har totalt tappat bort perspektivet på va församlingen är och va församlingen består av. Man är mer mån om att begränsa den stora kyrkflykten än att vara en församling med Jesus som huvud, det kan ingenting annat leda till en större kyrkflykt- även om en del församlingar kommer att växa genom att begränsa och förminska evangeliet- eftersom utan evangeliet så finns det ingen församling.

    Jag är inte så duktig på det själv.
    Men i denna tid borde egentligen landets ledande församlingar stoppa upp all form av verksamhet, och gå ned på knä- och söka Guds rike och åter bekänna Jesus som Herre (inte bara i munnen- utan i hjärtat också). Det finns i dag ingen annan väg än att ge upp sina egna försök på att bygga Guds rike och vända om till Herren genom bönens väg. Se på Brooklyn Tabernacle i New York- som gick denna väg, 7 till 15000 medlemmar på lite över 10 år- och människor blir upprättade i Kristus, homosexuella för upprättat sexualitet, missbrukare blir fria från sitt missbruk, och Herren är stor i kraft och gärning. När blev den kristna senast väckt i Sverige?
    Jag tror Herren vill stå fast vid sina löften om vi söker dem:
    Ps 20:
    2 HERREN må höra din bön på nödens dag,
    Jakobs Guds namn må beskydda dig.
    3 Han skall sända dig hjälp från helgedomen,
    från Sion skall han stödja dig.
    4 Han skall tänka på alla dina offer, med välbehag ta emot dina brännoffer. Sela.
    5 han skall ge dig vad ditt hjärta begär och fullborda dina planer.
    6 Då skall vi jubla över din frälsning
    och i vår Guds namn resa upp baneret.
    Herren må besvara alla dina böner.
    7 Nu vet jag att HERREN frälsar sin smorde.
    Han svarar honom från sin heliga himmel,
    genom väldiga gärningar ger hans högra hand frälsning.
    8 Andra förlitar sig på vagnar och hästar,
    men vi berömmer oss av Herrens, vår Guds, namn.
    9 De sjunker ner och faller, men vi reser oss upp och blir stående.
    10 HERRE, fräls oss! Konungen skall svara oss när vi ropar.

  • Tomas Ander

    Frågan är vad man lägger i beteckningen ”medlemskap”. Det är lätt att tala förbi varandra om inte det klargörs. I många församlingsrörelser räknas den som ”medlem” som går i Gudstjänsterna eller är en del av en cellgrupp, oberoende av om de är frälsta, sambo, homo eller delsbo.

    Vi har i Sverige församlingar som använder sig av olika ”cirklar” av medlemskap, där den yttersta cirkeln är de som kommer ibland, utan någon som helst uttalad överlåtelse till församlingen. I sådana församlingar finns det säker redan idag ”medlemmar” som lever i utlevd homosexualitet.

    Vilken betydelse lägger Saronförsamlingen i ordet ”medlemskap”?

  • http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168126 Metodistpastor Berndt Isaksson

    Det som är frågan är ju egentligen inte så mycket vad Saronförsamlingen lägger i begreppet ”medlemskap”, utan vad deras förkunnelse och inställning faktiskt är i frågan om utlevd homosexualitet. Oavsett medlemskapsbegreppet så är det ju ytterst angeläget att vi som evangelikala, bibeltroende, faktiskt håller fast vid att utlevd homosexualitet är en synd och inte förenligt med kristet liv och kristen tro.

    Mvh

    Berndt Isaksson

  • Tomas Ander

    Jag uppfattar Dagenartikeln så att det handlar om en förändring av medlemskapsbegreppet. Inte en förändring i synen på utlevd homosexualitet.

  • http://www.monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Jag har funderat en hel del på Paulus ord i 1 Kor 6.

    Vi vill inte tillåta homosexuella som lever ut sin sexualitet att vara medlemmar i vår kyrka, och grundar oss bland annat på detta bibelord.

    Men hur är det med de otukta, själviska, drinkarna och utsugarna?
    Ska vi stänga ute alkoholisterna också? Och de som har begått äktenskapsbrott?
    Vi västerlänningar platsar nog allihop som utsugare, globalt sett.

    Varför är vi inte konsekventa?

    Och ibland undrar jag hur många som platsar?

  • L-O

    Om jag minns rätt från artiklar i Dagen så var både Sten-Gunnar Hedin och Stanley Sjöberg inne på linjen att utlevande homosexuella borde få vara medlemmar i den kristna församlingen. När så prominenta kristna företrädare uttalar sig i dessa banor så blir jag orolig för hur detta ska sluta. Draksådden har såtts ut och nu börjar vi skörda frukten.

  • inid

    Monica,om du känner dig som utsugare får du be Herren om förlåtelse och be om nåd att få ett annat sinnelag. Jag tycker det är en stor nåd och glädje att få dela med sig. Om jag vet med mig att jag gör något som inte stämmer med Guds Ord ber jag om nåd och förbarmande att kunna leva efter Guds vilja. Gud ser till hjärtats längtan efter att få leva rent och Han hjälper oss då bara vi vill. Men egenviljan är stor och detta leder till synd. Må Gud förbarma sig!

  • http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

    Berndt Isaksson skriver om det han kallar ”den sodomitiska livsstilen” Men vad är det? ”Det vet väl alla att det handlar om homosexualitet” kanske någon tänker. Men vänta lite nu, there is more to the story than that, låt oss se vad profeten Hesekiel säger om det hela:

    ”Detta var din syster Sodoms synd: hon och hennes döttrar kunde leva storslaget, i överflöd och ostörd ro, men de hjälpte inte den som var svag och fattig.” Hes 16:49

    Någon mer än jag som känner sig träffad? Har inte vi i frikyrkan redan många gånger i vår bekvämlighet bejakat detta? Hur bekymrade är vi över det?

    Det finns mycket att säga om artikeln i Dagen men nu nöjer jag mig med att konstatera att jag delar Sarons syn på församlingen som en gemenskap där vi tillsammans med andra får arbeta på våra liv och vår frälsning, vare sig det gäller sexualiteten eller andra områden. Det är inte lätt, fällorna och riskerna är många, men vad är egentligen alternativet?

  • wildwest

    Det handlar mycket om inställningen till den som vill bli upptagen som medlem. Vill jag inse att jag begår synder, ångrar mej och går vidare, eller vill jag framhärda i att det jag gör och hur jag beter mej inte är en synd som jag inte behöver ens tänka tanken på att rätta till. Det är två diametralt olika synsätt. Och det gäller alla typer av synder, inte bara dom som syns, som t ex utlevd homosexualitet (hm, ja, den syns nog inte heller rent fysiskt, hoppas jag).

  • Ronny

    Monika vill du inte ha kvar nån i Kykan he he . Du verkar lite frusterad om detta ,men jag håller med dig i detta , varför är vi inte konsekventa ….

    Och hur vill Gud egentligen en Kristen ska leva .Och en församling vara med tanke på löftet du nämde tex. finns många sånna löften, i linje med detta i Nya testamenete. Så man kan undra hur det bör vara , och utan helgelse får ingen se Gud heb 12 .

    Så jag för min del följer Ordet ,varé sig Kyrkan ,eller allmänheten ,Gör det eller ej . För jag är angelägen över att få fortsätta leva med Gud och komma till Gud till Himmlen i frid med Gud .

    Och efter som Jesus är vår rättfärdighet igenom tro ,som en gåva av nåd från Gud . Som den som försonnat vår synder på Korset . Och står som min rättfärdighet inför Gud och min nästa och mig själv och hela andevärlden och livet och Guds Ord .

    Så känner jag ingen fruktan eller fördömmelse inför bristerna och prövningarna i varje fall. Utan Känner mig trygg med Gud igenom Guds nåd just därför i varje fall .Och skulle jag inte göra det så ber jag honom om det och får den nåden igen av Gud .Och gör jag eller nån nåt fel , eller får nått problem då är det tryggt att veta , att de och jag kan få nåd av Gud om de eller jag vill det.

    Och att de och jag är inte beroende av hur resten av männskligheten vill och velat och Gjort och gör och mennat . Eller tillvaron är och varit och blir . Eller hur den andre av oss gjort eller gör eller kommer att Göra. Och hur vi själva anset och brukat gjort . Och histiorien och samtiden och Kyrkohistiorien ….

    Utan bara av Guds Nåd i Kristus Jesus Vår Herre för att bli och förbli en troende frälst Kristen människa och ett Guds barn med evigt liv med Gud som Gud vill bara ödmjukt till Guds ära …Och det är tryggt att veta av Gud och i Gud det .Och be om att få nåd så av Gud med frid med Gud för gott …

    Och det är omöjligt att falla ur nåden om man vill förbli i den. och har man gjort det får man alltid komma tillbaka.Och då behövs det ingen prestige bara ödmjuk tro på Gud och Guds Ord och hans nåd och sanning och kärlek som aldrig för går.

    Endast och endast för Kristi kors och uppståndelse skull.Och det är bara en kärleksgåva fritt och för intet att dela med Gud och nästan med, fritt och för inte från Gud bara.Som ej går att förtjänna ,för vi har all syndat och är i avsaknad av Guds härlighet . Som vi får bar därför han älskar oss bara…

    Och inför det faktummet böjer sig allt som skulle kunna hindra oss att tro på Gud om vi vill tro på Gud .Och om att leva med Gud som Gud vill enligt Guds Ord. Tror jag .

    För är Gud för oss vem kan då var emot oss Herren är ju vår rättfärdighet .Och till det kan vi inget läga eller dra ifrån bara tro och lydda honom om enligt Guds Ord Bibeln…

    Och Jesus sa frukta icke för dem som väl kan döda kroppen ,men sen inte kan göra något mer .Utan för han som kan kasta både kropp och själ till Gehenna …

    Så vilket val vi ska göra är ju uppenbart då.Och ingenting säger skriften kan skilja oss från Guds kärlek i kristus Jesus vår Herre. Och nåd som vi särskilt behöver det om allt ,får vi alltid av Gud för synda skulden vår är betalt med Jesus Blod på Korset Och han är vår förlåtelse för våra synder och den som försonnat dem åt oss på korset med Gud .Och som Gud Just därför ställt fram för oss som sin rättfärdighet för var och en utav oss igenom tro på Gud av sin nåd emot oss för sin kärleks skull till vår nästa och oss därför och av ingen annan andledning.

    Och man måste lydda Gud mer än människor .Och det inkluderar ju oss själva och för andra angående en själ med . Så vad som än Händer följ Jesus Herren Gud Den Gode Herden enligt Guds Ord som han vill . Och var smart och ödmjuk och saktmodig .Och lyd i tro Gud och gör som Gud vill kosta vad det kosta vill igenom hans nåd .Och smart nog att undvika onödig konfrontation Och gör det Gud vill istället Igenom bönnen och Ordet kommer Gud att visa oss vilken väg som är bäst att gå alltid .Pröva i tro på Gud och tränna dig att välja rätt väg enligt Guds Ord och lev i Guds nåd sanning och barmhärtighet och behärska dig igenom tro på Gud och Guds Ord. Allt förmår jag igenom honom som ger mig kraft Så kommer du till sist veta vad Gud vill du ska göra allt lättare .Ovsett hur svår eller enkel den väg är du ska gå . Och rådgör med sunda människor och sunda Kristna om de viktiga frågorna Och följ alltid slutligen Gud och Guds Ord som Gud vill. Och kom ihåg att där synden överflödade, där överflödade nåden ännu mer . Och att Kärleken överskyller en myckenhet av synd .Och det är mitt råd till dig och alla och mig …. Guds frid och Gud välsigne dig och oss alla och livet som Gud helst vill enligt Guds Ord till Guds ära. Frid Ronny

  • Emil Gillsberg

    En av mina bekanta lever i ett partnerskap och har, som de säger, ”barn tillsammans”. Denne bekant och jag har fört många samtal om min tro. Om min vän nu skulle bli frälst skulle alltså vår församling ställas inför att välja någon av dessa möjligheter.

    1. Låter min vän bli medlem i församlingen utan ”krav” på att relationen skall avslutas.
    2. Ställer krav på att min vän skall bryta upp från relationen för att denne skall kunna bli medlem. Därmed utsätter vi de barn som vuxit upp i familjen för en utifrån påtvingad ”skilsmässa”.
    3. Låter min vän stå utanför församlingens gemenskap (om det nu verkligen är vår tro att denna har med matrikel att göra)

    Vad gör vi i en brusten värld? Kan 1 Kor 7:12-16 användas i dessa fall?

  • jan

    Äntligen vågar man lite på andens kraft i Saron.
    Känner att den kraft som lovsången, tillbedjan i det musikertäta och begåvade saron äntligen givit frukt.
    Tack Törn, Hellsten, Hagerius mfler för att ni vågar tro och går där andra viker undan eller exkluderar.!
    Guds Andens kraft finns tillgänglig för alla så låt alla som vill vända sig mot gud få bli medlemmar…
    mvh
    /jan

  • inid

    Den som älskar far och mor mer än Mig och den som älskar son och dotter mer än Mig är Mig inte värdig.Jesu egna ord. Vill detta par lyda Ordet kommer Gud att ta hand om dem och hjälpa på ett underbart sätt, som vi inte kan tänka ut, Han är ju undrens Gud,Halleluja!

  • Christer Roshamn

    Bra Stefan!
    Jag ska i väg på Alphahelg imorgon och ska undervisa om den helige Ande. Vi har glädjen att följa några andliga sökare som närmar sig Jesus Kristus…

    Må vi ha en församlingsgemenskap som är transformerande så att människor blir allt mer lika Jesus Kristus.

    Christer

  • Christian

    Även Filadelfia i Stockholm tillåter praktiserande HS att vara medlemmär. Saron är inte unik.

  • http://pendlatillnorrkoping.blogg.se roberth

    Måste säga att det är modigt gjort, och jag förstår deras tankar.

    Alla människor är syndare, alla gör vi saker – tala om för mig vart jesus rangordnar synder i mest allvarlig och minst allvarlig.ge mig tio minuter med varje person här inne,och framför allt med mr isaksson, så ska jag tala om vilka synder ni har.

    Ett öppnare medlemskapsbegrepp, innebär att fler människor får ta del i gemenskapen. Det är gud som är domaren, inte vi människor. Vi ska förkunna hans ord, inte döma. tänk på flisan och bjälken. Kalla dessa människor hangarounds eller vad ni vill, men exkludera inte en sökande människa från gemenskapen!
    Då missar vi jesu försonings och kärleksbudskap!

    All heder åt Saron!

  • L-O

    New Life i Stockholm verkar ha en sund bibliskt inställning i denna fråga. Lyssna på vad dom har att säga.

  • http://www.monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Rent spontant tycker jag att en utsugare är mycket värre att ha som medlem i kyrkan än två homosexuella som lever tillsammans och har barn, så som Emil Gillsberg härovan berättar om.

    Sten-Gunnar Hedin har som sagt varit inne på detta tidigare. I programmet Beckman, Olsson & Can 4 feb 2008 sade han ungefär så här:

    ”Om den homosexuelle inte klarar av att leva i celibat, var ska han finnas med sitt liv? Eller en som är gift och skiljer sig? Eller den som gifter om sig, som också Bibeln förbjuder?”

    Jag skrev om detta för drygt ett år sedan, och det blev en ganska intressant bloggdebatt, där också 1 Kor 6 diskuterades.
    Var ska den syndige finnas med sitt liv? : http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/2008/02/var-ska-den-syndige-finnas-med-sitt-liv.html
    för den som vill läsa det igen.

  • inid

    Roberth, du kan väl i alla fall visa Gud och Jesus så stor respekt att du stavar Namnen med stor bokstav.Det visar ödmjukhet!

  • http://www.efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Jag tycker att Tomas Ander pekade på en viktig sak – vilket medlemsbegrepp har man? Hänvisningarna till 1 Kor. 7 och 1 Kor 6 är också tänkvärda – till det skulle jag bara vilja lägga 1 Kor. 5. Håller man på ”kärlekens primat” är väl frågan om man kan vara så hård som Paulus ens mot den som ”lever med sin faders hustru” (styvmor förmodar jag – jfr Woody Allen och hans styvdotter). Vad gör man om två vuxna personer i största allmänhet älskar varandra – räcker det för att välsigna också en sexuell relation dem emellan och ta upp paret som medlemmar i församlingen? Vad säger man om sexuella uttryck för syskonkärlek? Det är väl mest rashygieniska argument som talar mot det – eller? Vi kommer nog att få tackla fler fall än de här fallen framöver; farmen-Qristina och hennes två pojkvänner o.s.v. o.s.v. (ungefär som missionärerna på missionsfälten: ska man kräva skilsmässa från de senare fruarna eller?) Och då är det viktigt att ha medlemsbegreppet genomtänkt sen tidigare och försöka vara något så när konsekvent.

    Monicas inlägg är tänkvärt. Men självklart är det skillnad på om en alkoholist kämpar emot eller försvarar sitt alkoholbruk. På samma sätt är inte homosexualiteten – eller kanske vanligare bisexualiteten – i sej det som i allmänhet brukar diskuteras (utan alla jämförelser i övrigt: en relation med en människa har ju så många fler positiva komponenter än en relation med en flaska ;o). Utan det är attityden och idealen. Det gäller likaväl shopaholics, miljödårar o.s.v.. Församlingen måste vara mycket tålmodig men också tydlig om mål och ideal. Ställer man inte upp på de grundläggande värderingarna blir det ju svårt i längden att vara medlem.

    Och, ärligt talat, hur tillmötesgående är egentligen Saron om de låter samkönade par vara medlemmar men vägrar låta dem ha ledande funktioner i församlingen på grund av att de skulle sakna församlingens förtroende? Vem blir egentligen gladare av det? Det är ungefär som vissa högkyrliga som idag säger sej acceptera kvinnliga präster, bara de inte blir kyrkoherdar eller biskopar. Ingen, ingen, ingen blir imponerad.

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Att vara homosexuell måste vara bland det svåraste man kan genom lida som människa och som man behöver all hjälp man kan få ,för att komma på rätt kurs med i livet.

    Då är det svårt att förstå hur kyrkan kan legalisera ett sådant leverne och hur man kan försvara ett sådant ställnings tagande,för mig är det kärlekslöst på alla sätt och vis.

    Den liberala synen på sex,samboförhållanden ,alkohol mm talar sitt tydliga språk om vad kyrkan valt för väg och den leder inte till liv ,befrielse eller lycka och inte heller till himmelen för den är alldeles för bred.

    wwwkastasten.se v v v v Thommy Bergenwall

  • http://pendlatillnorrkoping.blogg.se roberth

    inid, att dömma en person utifrån en kommentar, det visar dock inte på ödmjukhet, som du märker stavar jag alla namn med små bokstäver. oavsett vem det handlar om. det visar på likbehandling i så fall.

    andreas, alla blir lyckligare att visa att syndaren också är människa värd jesu kärlek. Jesus själv visade exempel på att han hellre hängde med syndare, än med skriftlärda och självpåtagna roller. jag kan tala om och vittna om personer som förändrats, efter de fått vara med i den kristna gemenskapen, hade vi sagt nej från början, så hade vi inte sett detta.

    Sen tycker jag andreas inlägg visar på bristen av kompetens i debatten, det är osakliga uttalanden om att fler är bisexuella än homosexulla osv. Vi använder oss gärna av mycket luftslott och gamla vedertagna sanningar i våran argumentation, som kanske var sanna på 70 talet, men idag faktiskt inte stämmer. Var finns emperin, var finns de kvalitativa undersökningarna, som borde underbygga våra resonemang?

  • http://www.monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Jämförelsen med omgifte ligger nog närmast till hands.
    De flesta kyrkor accepterar omgifte, trots att Jesus fördömer skilsmässa.
    Skulle en skild person leva efter Bibeln, skulle celibat vara enda alternativet, precis som före den homosexuella.
    Ändå är vi beredda att acceptera den ”synd” som omgifte innebär, och välkomnar paret i församlingen (möjligen inte alltid som församlingsledare, men ändå). Vi anser att Gud förlåter synden och att paret kan börja om från början. Vad är det som gör att detta accepteras, men inte två homosexuellas trogna äktenskapsliknande förhållande?

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Monica:
    Om man ska följa Bibeln strikt så är skillsmässa en offentlig synd (eftersom den berör hela församlingen)- en sådan synd man för i tiden fick göra s.k. ”offentlig syndabekännelse” för (var församlingen kan få demonstrera Guds nåd). Homosexualitet talar ju Bibeln om i två skilda meningar- den ena som naturlig drift (man är född så) och den andra när man gör det för njutningens skuld (som Bibeln verkligen fördömmer). Enda Bibeln lovar är att det finns upprättelse i Kristus ”sådana har en del av er varit….”.
    – Upprättelse i Kristus blir ju omöjligt om man sänker Guds lag ned på mänsklig nivå, det vill vara som att säga att vi inte behöver frälsning (vi behöver ju frälsning just därför vi aldrig kan klara av att leva upp till Guds helighet och rättfärdighet)- eller är utan behov av Kristi försoningsdöd på Golgata Kors.

    Mitt poäng är egentligen kort och gott, vi ska inte vara hycklete! Omgifte är synd, skillsmässa är synd, Gud gör inte skillnad på synd- det är det vi människor som gör. Men bara för att människan är hycklete och gör skillnad på synd- betyder det att vi på grund av våran egne brister har rätt att ändra på Guds lag?- Borde vi inte istället omvände oss ifrån sådana saker var vi har gjort Guds lag om till människobud istället (som exempel acceptera omgifte och skillsmässa)?

    En homosexuell ska självklart ha rätt att komma in i kyrkan och vara delaktig, kyrkan är plats för syndare inte för de självrättfärdiga. Men här är det inte tal om öppna vägen för homosexuella in i Guds himmel, här är det tal om att acceptera mänskliga svagheter och brister och stänga vägen för Guds rike för människor genom att börja välsigna sådant som Guds inte välsignelser (det är i bunden och botten tal om en form av välsignelse i Saron).
    Själv är jag säker på att den största orsaken till att frikyrkan i dag brottas med dessa frågor är för att mänskliga traditioner, filosofi och människobud är det som råder i våran församlingar i stället för evangelium som är Guds kraft till frälsning.

    Mer här: http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/04/hbtq-och-kristendom-favoritt-i-repris.html

  • Bo

    Monica, du skriver på din blogg, http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/2008/02/var-ska-den-syndige-finnas-med-sitt-liv.html: ”Personligen tycker jag att Hedin gav ord åt det som många kristna tycker; varför är det så extra syndigt med homosexuella handlingar och relationer, när vi faktiskt accepterar både skilsmässa och omgifte i så gott som alla kristna samfund?”
    Det här sättet att argumentera, att ställa olika synder mot varandra är ganska vanligt i kristna sammanhang. Det är inget annat än ett sätt att säga att man inte tar så allvarligt på frågan om det är synd eller inte. Vi måste tala om var sak för sig och se efter vad Guds ord säger om saken.

    Du skriver också: ”Green verkade inte kunna ta in att Hedin faktiskt sade att en homosexuell, som inte klarar av att leva i celibat, utan vill leva i en trogen relation, kan leva i kyrkan som en fullvärdig medlem, utan risk att bli ”utkastad”.”

    Att a priori förutsätta att en person inte kan klara att leva i celibat är ju inget annat än att säga att det är OK att kapitulera, att ge upp kampen mot synden, att förutsätta att det inte går att vinna seger. Om man har inställningen att man inte klarar av att leva i renhet så gör ju själva denna föreställning att man inte kan stå emot frestelsen och därmed inte klarar av att leva i renhet. För att kunna klara av att leva i seger över frestelsen måste man börja med att tro att man kan klara det genom Den Helige Andes bistånd och hjälp. Gud ser till hjärtats goda vilja och om man misslyckas kan man få förlåtelse och få börja om igen och ta nya tag. Det är snudd på förförelse och upprörande att en Sten-Gunnar Hedin uppmuntrar ett sådant tänkesätt. En dag när vi står inför Guds tron kanske vi får veta av Gud vilka segrar vi egentligen hade kunnat vinna om vi först om främst hade velat tro att det var möjligt att vinna seger.

    Detta resonemang är också relevant när det exempelvis gäller frågan om att lyda Guds ord om att leva i celibat efter en skilsmässa. Det handlar djupast sett om att älska Gud mer än sitt eget liv, att ta sitt kors på sig och efterfölja mästaren. Det är ingen lätt väg. Vägen till Guds rike är smal och porten är trång och det är få som finner den, enligt Jesus själv. Generellt upplever jag att det i dag är viktigare att ta hänsyn till den enskilda människans känslor än att ta hänsyn till vad Jesus och bibeln säger. Sedan vet jag att det ofta finns komplicerade omständigheter att ta hänsyn till från fall till fall när det gäller skilsmässor.

    Jag håller med L-O om New Lifes syn på frågan om huruvida utlevande homosexuella ska få vara fullvärdiga medlemmar, att formellt upptas i medlemsmatrikeln. Alla är välkomna till kyrkan som sökare och som ett uttryck för att ”vara på väg” som det så populärt heter, men steget till medlemskap måste ju innebära att man ställer upp på vissa kriterier. Om Paulus uppmanar oss att ta avstånd från de som lever i synd så kan ju inte vi börja med att välkomna de som lever i medveten synd som fullvärdiga medlemmar i församlingen. Om det nu står klart och tydligt i bibeln att vissa saker är synd så kan vi ju inte strunta i detta genom att hänvisa till att ”vi är på väg”. Det är snarare en fråga om vi är läskunniga.

    Man upplevs av många som en mörkerman från 1800-talet när man hävdar bibelns suveränitet över våra känslor och över vår svaghet men det är jag beredd att leva med.

  • jan

    Angående LO så tar de ju även in barn som medlemmar.
    Det öppnar ju för att man har medlemmar som kommer att leva ut sin sexualitet under sin frigörelseperiod utan att det påverkat kriterierna för medlemskap. .

    /Jan

  • http://pendlatillnorrkoping.blogg.se roberth

    Michael: Jag vill ha dina bibelhänvisningar där det står exakt det du säger, om offentliga synder osv. Ge mig dem. Det är mycket mänskligt konstruerade saker.

    Bo: Samma sak där, det handlar om 1800 talets tolkning av bibeltexten. Varför hade de tolkningsföreträde?

    Jag själv: Jag säger inte att man ska ha acceptans, men rollen som pastor innebär inte bara et tpåpekande om synd, utan ett ödmjunkt sådant. DEssutom anser jag att uppdraget att värna om de svagaste i samhället, att verka för utsatta människor och dess rättigheter är otroligt mycket viktigare. Vi ser vilka herren själv umgicks med, hur han skrek den som är utan synd kasta första stenen…

  • http://pendlatillnorrkoping.blogg.se roberth

    acceptans var fel ord, det ska man ha. Men man behöver inte acceptera allt, det är skillnad.

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Här är lite kommentarer på en del av bloggarna som vill legalisera homosexualiteten i kyrkan och använder sig av en retorik som inte är grundad på annat än ens egen uppfattning eller det som för dagen är politiskt korrekt och inte Guds ord.

    Visst det kan jag förstå att man har den inställningen om man inte tror att bibeln är Guds ord ,men då måste man ifråga sätta allt som står där eller är det upp till mig vilka sidor som skall ryckas ur.

    Det stora problemet är att man inte läser sin bibel och utan karta och kompass så går man vilse i denna märkliga tid.

    Att försvara synden är inget att rekommendera och tror att alla vet innerst inne hur det förhåller sig i ens eget liv vare säg man skåp super eller smyger med grannens fru eller ägnar sig åt andra bedrägliga utsvävningar.

    Själv kom jag till Jesus för drygt tjugo år sen och det är jag glad för, hade det varit i dag hade jag vänt i dörren och gått.

    För det kyrkan har att erbjuda är mångt och mycket det samma som jag ville komma bort i från alkohol, osunt sex liv,, bedrägeri ,kärlekslöshet mm listan kan göras lång på det som fick mig att ändra kurs i livet och finna livet.

    Tyvärr finns det en enorm feghet hos mång och därför väljer man hellre att kompromissa med sanningen vilket alltid leder till ett försvar för synden och till slut bort i från livet i Jesus.

    Rätta mig gärna, men jag har inte fel, för Jag har själv levt en stor del av livet i denna världen med allt vad den kunde erbjuda så jag har att jämföra med vilket många inom kyrkans väggar saknar.

    Vi ska visa respekt mot den som behöver vår hjälp och klappa dom inte på ryggen och försvara deras levnads sätt för det leder inte till omvändelse och nytt liv.

    Till sist så kan man bara konstatera att en del människors strävan för jämlikhet i denna värld och utav solidaritet skriver alla namn med liten bokstav,för mig innebär det att där finns ingenting att hämta för den som behöver ha någon att hålla sig i när stormen kommer.

    Väx upp och ta ett vuxen ansvar du som finns i kyrkan sätt gränser, för fri uppfostran har vi redan prövat i denna världen och det gick helt på tok.

    Hög standard i kyrkan visar syndaren respekt,tro mig jag har en viss erfarenhet.

    v v v v Thommy Bergenwall wwwkastasten.se

  • Micke

    Enda sättet att inte synda är att ta livet av sig.
    Förresten, det är ju också en synd.
    M

  • Tomas Ander

    Är det inte en stor skillnad på att välja att leva i synd, och att falla i synd?

    Att vi alla faller i synd är ju helt klart, och därför har vi blodets kraft som dagligen och stundligen renar från all synd. 1Joh1:7.

    Men att medvetet välja att leva i ett syndigt förhållande, ställer man sig då inte utanför möjligheten att dagligen och stundligen leva under blodets renande kraft?

  • Micke

    Tomas A!

    Är ej HS. Väljer på inga vis medvetet synden.
    Men konstaterar sedan länge att det mest barmhärtiga hade varit att människan aldrig fötts.

    Ännu mer med tanke på att ens en enda människa riskerar evig gråt och tandagnisslan.

    MS

  • http://www.monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Bo och Michael Helders, jag tolkar era svar som att även omgifta inte borde få vara medlemmar i kyrkan.
    Har jag rätt?

  • Bo

    Utifrån bibeln kan man inte generellt säga att omgifta inte borde få vara medlemmar i kyrkan. Paulus talar i 1 Kor kap.7, vers 10-16 om vad han anser är Herrens vilja beträffande frågan om skilsmässa och omgifte bland kristna. Man kan utläsa att kvinnan på den tiden hade en mer underordnad ställning till mannen. Mina kunskaper om den tidens kultur är svaga men en läsning av Matteus 5 och 1 Kor 7 antyder att mannen kunde skilja sig från sin hustru (någon form av praxis i den kulturen). Kvinnan kunde som det heter ”lämna sin man.” Hursomhelst ger Paulus i vers 10 en föreskrift som han säger är från Herren: att kvinnan inte får lämna sin man och att en man inte får skilja sig från sin hustru, men om så sker så ska dom förbli ogifta eller försona sig med varandra.

    I vers 12-16 behandlar han en annan situation, när den ena parten är troende och den andra icke-troende. Det är bara att läsa själv vad han skriver i vers 15-16. Enligt Jesus i Matt kap 5 är det ej OK att mannen skiljer sig från sin hustru på grund av andra orsaker än otukt. Där talar han in i den dåtida kulturen där mannen men inte kvinnan hade möjlighet att ta ut skilsmässa.

    Som icke-teolog verkar det för mig finnas riktlinjer för den kristna församlingen i dessa frågor, om man nu tror att Paulus var ett språkrör för Guds vilja.

    Sedan finns det ju situationen där par gifter sig och lovar varandra trohet inför Gud och en präst fastän dom inte själva tror på Gud. Det handlar om en tradition. Det finns också äktenskap som är präglade av missshandel och övergrepp och som knappast kan anses vara äktenskap inför Gud i den meningen som Gud har tänkt. Här kan som exempel nämnas barnäktenskap. Men naturligtvis har Gud andra förväntningar på dem som har lärt känna honom genom tron på Kristus än på dem som inte känner Gud som sin personlige frälsare, vilket framkommer ur 1 Kor 10-16.

    Och i de fall där det inte kan sägas vara fel med skilsmässa kan det ju inte heller vara fel att gifta om sig. Men jag tror att Herren Gud har en åsikt om detta. Antingen är det fel (synd) eller så är det OK. Vad som gäller avgörs av varje specifikt fall och jag tror att den Gud som kan tala och också vill tala till oss och kan hela det som är trasigt.

    Generellt tror jag att för Gud som är en trofast Gud är just svek och trolöshet en allvarlig synd och i motättning till Guds egen person och karaktär. Läs även Malaki kap. 2.

  • http://www.monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Bo, tack för ditt svar, men jag måste säga att jag tycker det är lite luddigt.
    Självklart kan man inte tala generellt om skilsmässor. Tex tycker jag att en kvinna som misshandlas (eller viceversa) ska ha rätt att lämna sin man och gifta om sig, för det är ju han som har brutit äktenskapet, inte hon (men inte alla kristna håller med mig här….)

    Men jag tror att alla som läser detta fattar vad jag är ute efter. Och låt oss generalisera lite:

    Äktenskapet spricker (ta det klassiska ”vi växte isär”) och en av parterna gifter om sig. Enligt vissa tolkningar av Bibeln är det är äktenskapsbrott (pågående och medveten synd, på samma sätt som en homosexuell relation är pågående och medveten synd).
    Om vi förutsätter att en homosexuell ska leva i celibat för att kunna vara medlem i församlingen, varför förutsätter vi då inte att en frånskild ska leva i celibat? Det skulle ju vara det enda rätta enligt Bibeln, alternativt återförenas med den man skilt sig ifrån.

    Sedan förstår jag inte varför du ifrågasätter varför jag ”sätter synder emot varandra”. Jag sätter inte synder emot varandra. Jag frågar varför vi accepterar en synd men inte den andra. Detta utan att egentligen ha tagit ställning för det ena eller det andra.
    Men jag undrar om vi inte närmar oss ”sila mygg och svälja kameler”.

    De jag tänker på när jag ställer frågor är homosexuella som vill leva i en trogen livslång relation. Inget annat.

  • Bo

    Monica, du skriver: ”De jag tänker på när jag ställer frågor är homosexuella som vill leva i en trogen livslång relation. Inget annat.”

    Detta är ännu ett exempel på en formulering som är populär och utbredd: att det gör någon skillnad om ett homosexuellt par lever i en trogen och livslång relation. VAR NÅGONSTAN I BIBELN HITTAR DU BELÄGG FÖR ATT GUD SER ANNORLUNDA PÅ (ACCEPTERAR) EN HOMOSEXUELL RELATION OM DEN ÄR LIVSLÅNG OCH TROGEN? Utifrån bibelns beskrivning av hur Gud ser på homosexualitet borde det vara rimligare att beteckna en sådan relation som ett uttryck för att det homosexuella paret framhärdar i sin synd. Att framhärda i att leva i synd kan leda till förhärdelse. Det är farligt!

    Du frågar varför ”vi” accepterar en synd men inte den andra: ”Om vi förutsätter att en homosexuell ska leva i celibat för att kunna vara medlem i församlingen, varför förutsätter vi då inte att en frånskild ska leva i celibat?”

    Vi ska göra det ena och inte underlåta det andra. Jag personligen tycker att vi ska lyssna på det som bibeln har att säga i dessa båda (separata) frågor. Du ställer en bra och viktig fråga som jag vill passa vidare till svensk kristenhet, framför allt till pastorer och lärare som har ett speciellt ansvar för fårahjorden. Får har ju en tendens att vila gå sina egna vägar som vi vet. Jag tycker att det är på tiden att vi återuppväcker vissa bibelversar som tycks ha fallit i glömska, t.ex. nämnda 1 Kor 7: 10.

    Tråkigt att du tycker att mitt svar var luddigt. Jag anade nog att du inte var specifikt ute efter en utläggning om vad bibeln säger om skilsmässa och omgifte, men jag känner ju inte dig och dina kunskaper i bibeln och tyckte nog att det var en bra utgångspunkt att försöka se på vad bibeln har att säga om saken.

  • http://www.monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Bo, jag reagerade nog främst på att du sade att jag satte synder emot varandra.

    Att jag säger homosexuell livslång relation är för att jag betonar det, eftersom så många fortfarande lever i vanföreställningen att de flesta homosexuella har ett vidlyftigt sexualliv med många partners. Man talar gärna om ”att leva ut sin lusta”.
    Som heterosexuella inte gör det.

    Ja, jag anser att det är en stor skillnad på en homosexuell som vill leva i en trogen livslång relation och en som inte vill det. Precis som med heterosexuella.

  • Bo

    OK, jag avsluter dialogen nu. Ha en bra dag och en välsignad fortsättning!

    Må Gud välsigna oss alla och bekräfta sitt ord och sin vilja med sin makt, kraft och kärlek.

    / Bosse

  • inid

    Monica, Jesus säger till Nikodemus att den, som inte blir född på nytt kan inte se Guds Rike.Öppna ditt hjärta för Jesus och låt Honom ta kommandot, så skall även du förstå Skrifterna,

  • http://www.monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Det är okej, Bosse! Tack det samma. Må Gud välsigna oss alla.

    Inid. Anonyma kommentarer där jag uppmanas att öppna mitt hjärta för Jesus har jag svårt att ta på allvar. Vem är du som anser dig veta hur min relation till Jesus ser ut?
    Allt jag har gjort är att ställa några svåra frågor.

  • http://patrick-themission.blogspot.com/ Patrick Oelund

    Vi måste skilja på medlemsskap och att öppna upp dörrarna till kyrkan för alla människor. Genom att ge människor medlemsskap godkänner vi faktiskt den synd som de lever i, men om vi inte ger dem medlemsskap utan låter dem komma och sitta med på mötena och ”supa” in sig Guds Ord ger vi dem en chans att låta Gud forma deras liv. Vi måste även älska dem som kommer, vare sig det är föredetta fängelsekunder, homosexuella, skilda, alkoholister, osv. Jesu kärlek driver oss.

    Hur ser ni på nattvarden? Paulus säger att den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi inte bli dömda (1Kor 11:27-31).

    Om det är så att den som lever i synd (för homosexualitet är synd) och vi ger honom rätt att deltaga i nattvarden så hjälper vi faktiskt honom att dricka och äta en dom över sig. Men om vi drar en skiljelinje mellan de som verkligen lever rättfärdigt och de som lever i öppen synd så kompromissar vi inte med Guds Ord och drar inte en dom över vår kyrka.

    Det är dags för oss att söka Guds ansikte, vända om från våra onda vägar så att Gud kan komma och skaffa bot till vårt land (2 Krön 7:14).

  • inid

    Tack Patrick och Gud välsigne dig!

  • kjell

    Joakim Hagerius skrev i Dagen att han vill visa respekt för varje människas utgångspunkt men då struntar han totalt i gamla trotjänare och samlat några jasägare runt sig.Dom som går emot har ingen talan passar det inte så gå.Vad är det för värde i att satsa på en tro och en lära som efter några år förkastas och man får uppleva du har trott fel i alla år.Satan har hittat vägar in i församlingarna men dom dörrarna skall vara stängda.Det var många som undrade hur det skulle gå när den unge Hagerius kom till Saron,nu ser ni!

  • Jan-Olof Wallenås

    Tack Stefan för de artiklar du skrivit (inkl. debattartikikeln med andra EFK-pastorer).
    Jag är själv medlem i Saronförsamlingen i Göteborg (har varit det sedan 1981).
    När jag läste intervjun med Joakim i Dagen blev jag djupt skakad. Visserligen visste jag om diskussionen om medlemsskapet i församlingen men kunde inte ana det skulle utmynna i denna medlemsskapssyn där omvändelsen s.a.s. ställdes åt sidan, vilket bl.a. innebär att de med homosexuell livsstil accepteras som medlemmar.
    De kommentarer du gav var klarläggande för det jag upplevde. Det känndes verkligen som ett stort stöd. Samtidigt ställde jag mig själv frågan. Hur kunde jag ha undgått att tidigare se detta i församlingen.

    Det känndes märkligt att via massmedia bli informerad om denna förändrade syn. Strax innan hade Joakim skickat ett brev till föramlingen där han berättade om att han intervjuats av tidningen Dagen. Varför kunde han inte beskriva den nya synen i församlingsbrevet innan han gick ut med den till massmedia? Jag har senare skickat brev till Joakim där jag uttryckt min oro för vart församlingen är på väg.

    I dag har jag i kyrkan samtalat med flera föramlingsmedlemmar om det Joakim uttryckt i Dagen. Jag har även talat med Joakim. Han ville peka på det faktum att vi alla är syndare måste innebära konsekvenser när det gäller medlemsskapet. Det måste s.a.s. vara samma villkor för medlemsskap antingen man varit det i många år eller just funnit tron. Om man hävdar att en medlem som lever i synd får stå kvar som medlem måste ju det innebära att även en person med t.ex. homosexuell läggning får vara medlem. Omvänt gäller då att om man inte tillåter medlemsskap för den homosexuelle borde inte heller församlingsmedlemmen som lever i synd få vara med. Han menade att om man börjar utesluta någon pga dennes synder, var skall man då dra gränsen? Om man skall dra en strikt gräns, kommer knappast någon församlingemedlem få vara kvar. Han menar att det enda rimliga alternativet är att inte utesluta någon, vilket i konsekvensens namn innebär att även t.ex. de med homosexuell livsstil måste tillåtas vara med.

    Jag höll med om att vi alla är syndare och att det borde vara något slags konsekvent medlemsskapsbegrepp. Dock menade jag att den slutsats han dragit inte är förenlig med det Nya testamentet lär ut. Där står talas om omvändelse som måste ske för att kunna följa Jesus. Paulus talar om att vår gamla syndiga natur måste dö (Rom. 6) för att vi skall ikläda oss den nya naturen. Det finns ju beroenden till den gamla naturen (specifika synder) som måste brytas. I t.ex. 1 Kor. kap. 5 och 6 finns exempel på detta som inte går att förena med ett kristet liv. Bland dessa finns ju även utlevd homosexualitet beskrivet. Det uttrycker ju något som inte är förenligt med Guds avsikt med människan. Gud vill ju i stället ttrycka sitt väsen genom relationen mellan man och kvinna (Guds avbild enl. 1 Mos.) En person som är behärskad av ett beroende enligt t.ex. 1 kor. 6 bör ju inte heller vara medlem i en församling. Paulus talar tydligt om tillrättavisning och att uteslutning faktiskt kan bli en konsekvens i vissa fall om personen väljer att inte ta emot tillrättavisning.

    Alltså går det faktiskt att vara konsekvent när det gäller medlemsskap utan att för den skull göra avkall på kraven på omvändelse från synd för den som vill bli medlem. Detta handlar ju inte om att skapa hinder för en människa att nå fram till tron. Tvärtom handlar det ju om att hjälpa en människa fram till verklig befrielse från syndens makt och att få nytt liv. Dopet till Kristus blir ju då en bekräftelse på omvändelsen. Min gamla människa är död och begraven. Jag uppstår till an ny skapelse i Kristus och får Andens nya liv.

    Sista ordet är inte sagt om Sarons ställningstagande i medlemsfrågan. Det finns många i församlingen som inte står bakom den uppfattning som uttryckts i Dagen. Att uppfattningen nu kommit fram i ljuset kan vi ändå se som en första början till en positiv förändring. Av de samtal jag hade idag kan jag se att det hos många finns en lyhördhet att ompröva de beslut som tagits så att församlingen verkligen finner Guds vilja i medlemskapsfrågan. Det är även bestämt ett möte där församlingen skall samtala mer om frågan. Vi är tacksamma om Ni ber att Den Helige Ande verkar i vår församling så att verklig klarsynthet skapas utgående från sanningen i Guds Ord.

    Tack Stefan för den tydlighet du uttryckt i medlemskapsfrågan (gäller även de andra EFK-pastorer som står bakom inläggen). Detta upplever jag som ett stort stöd.

    Eftersom jag tar upp ett personligt samtal med Joakim vill jag inte att du lägger in detta inlägg på din hemsida. Om du vill kommentera något jag skrivit eller ge mig något råd får du gärna göra det.

    Tack för ditt stöd

    Jan-Olof Wallenås

  • Fredric Hagerius

    Av en händelse fick jag se denna blogg och den fångade mitt intresse då jag är bror till Joakim.
    Jag har inte kommit igenom alla kommentarer och kommer heller aldrig att göra det. Jag kan inte riktigt sätta ord på vad jag tycker och tänker…men någonstans; att mer trångsynta och dömande, i en vad jag trodde var någorlunda upplyst del av vår jord, har jag svårt att säga att jag mött på min väg…



Subscribe to Stefan Swärd