Broderskapsrörelsens teologi

~ stefan

Har nu läst på broderskaparna Peter Weiderud och Pär-Axel Sahlbergs bloggar om Jonas Gardells bok. Som väntat ger de bara ros åt Gardell och hans Jesustolkning men Gardells kritiker får ris. Så att Jesus inte var syndfri, inte född av jungfru, inte Gud som blev människa, och hans död på korset var inte för våra synders skull, utan ett allmänt martyrium som med jämna mellanrum drabbar orättvist dömda hjältar, det är tydligen en helt okey teologi för en broderskapare.

Det hade ju varit bättre om man sagt att vi är inte konfessionella, och inte entydigt tagit ställning. Men det är en ganska tydlig signal att en katolik, en ortodox kristen, en rättrogen svenskkyrklig lutheran, för att inte tala om pingstvänner och en mer tradionellt orienterad missionsförbundare – de hör inte hemma i broderskapsrörelsen. Och här tycker jag att man blandar ihop religion och politik för mycket. Men vill man driva broderskapsrörelsen som en rörelse för en viss smal teologisk riktning, då får man väl göra det, men det är nödvändigt att man är tydlig med intentionerna.

Och Sahlberg är ju en av de ledande metodisterna, som dessutom är en av arkitekterna bakom det nya frikyrkosamfundet som håller på att växa fram. Den teologiska orienteringen känns då något oklar, när man läser på Sahlbergs blogg. Har man läst lite om klassisk metodism, och inte minst den radikala helgelseförkunnelsen, då undrar man hur en metodist av årgång 2009 helt kan tappa bort sitt arv. Det är mycket långt mellan John Wesley och Gardell.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • http://efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Ja, fast läser man Laura Petris Wesley-biografi så upptäcker man att John Wesley på äldre dagar verkar ha kunnat uppvisa en närmast otrolig likgiltighet för läran, bara det fanns något som han ansåg vara ”ett helgat liv.” Naturligtvis kan detta, som så ofta annars, vara en reaktion på död och kärlekslös ortodoxi. Luthers liknelse om den fulle bonden som drattar av på andra sidan hästen så fort man hjälpt honom upp på den ena har sin tillämpning på både kristenheten och världen i stort. Men jag har ändå ofta tänkt att både Wesleys och t.ex. Waldenströms ”liv framför lära”-filosofi – ja även Lewi Pethrus´ akta-er-för-bekännelser-filosofi – på något sätt parasiterade på Athanasius´ och Luthers och andras kamp för att bevara själva evangeliets, budskapets, lärans om man så vill, FAKTAINNEHÅLL. Och banade väg för dagens närmast totala läroupplösning.

    Det går an ganska länge att förkunna ekumenisk tolerans o.s.v. – så länge alla p.g.a. gemensam luthersk eller anglikansk bakgrund är någorlunda överens om vad bibeln faktiskt säger om vår frälsning. Men när även t.ex. John Shelby Spong i någon mening anser att ”Jesus är Herre” (Missionskyrkans enda medlemskriterium) och när Gardell drar Waldenströms tveksamma försoningsteologi till nivåer denne nog aldrig kunde drömma om, ja, då anser åtminstone jag att ”trosfrihet-in-absurdum-tanken” (obs inte på nationell samhällelig nivå utan inom ett kristet samfund!) har visat sej ohållbar och ger vatten på den lutherskt-ortodoxa eller romersk-katolska kvarnen.

    Visst – det andra diket är en konfessionalism som drar gränser överallt och till slut utesluter alla utom sej själv. Men är det verkligen det diket vi är närmast idag? Knappast.

    Jag anser att EFK har en viktig uppgift att i samtal med t.ex. Svenska kyrkan och Missionskyrkan markera att det faktiskt finns teologiska anständighetsgränser – som om de överskrids gör syskonsamfunden till något annat än evangeliskt kristna samfund. Står man upp för Gardells eller John Shelby Spongs teologi – eller ö.h.t. accepterar att den får förkunnas som ”likaberättigad” – så kan man, menar jag, inte längre betraktas som en vapenbroder i trons goda kamp. (Men naturligtvis ändå som en sympatisk medmänniska och andlig sökare).

  • JB

    Jag läste vad jag tror är de bloggar du nämner
    http://kristenvanster.wordpress.com/2009/04/13/tro-inte-pa-dem/
    och
    http://tanksjalvpa.blogspot.com/2009/04/den-dyre-jesus.html

    I det första fallet så skriver han ju inget om JGs bok. Han har ett långt referat, sedan ett referat från kristen vänster, sedan lite länkar om vad andra tycker.
    I det senare faller så det första han skriver att han ser detta som kultur, som jag fattar, inte teologi. Han tar ju upp två andra fall också, PO Enquist och Torgny Lindgren och deras kamp. Så detta ser han som människors kamp men sin Gudstro. Att han ger en känga mot oss på den evangelikala kanten är väl en sak.

    Man han uttrycker ju klart att teologiskt står han inte för bla ”inte Gud som blev människa” utan han skriver att ”men mest är det den av Gud sände som blev människa, och ändå Gud”.

    Jag ser nog som jag skrev att han ger ros åt denna berättelse om den kamp som JG för från sitt perspektiv som homosexuell och tillika ”utstött” i den frikyrkliga världen. Hur hanterar han sin tro.

    Sedan kan jag ha åsikter om Broderskaparna, likväl som jag kan ha åsikter om ett samfund som förknippas allt förmycket med ett parti angående gårdagens inlägg.

  • wildwest

    Jag får bara upprepa mitt ständiga inlägg på denna och andra bloggar om definitionen av en kristen! Det blir bara mer aktuellt ju fler inlägg jag läser. Vad är det man företräder när man, som Stefan skriver här, INTE tror på jungfrufödelse, Jesus som sann Gud och sann människa, död och uppståndelse? Det är ju faktiskt inte kristendom! Det är nånting helt annat. Nåt som hade sitt ursprung i kristendomen, t ex som mormonismen. Om avvisandet av kristendomens grundsanningar fortfarande innebär att man är kristen så kan man logiskt sett innesluta hela världens trosbekännelser och kalla en tibetanbuddhist eller en animist för kristen – även om dom säkert betackar sej för den definitionen. Frågan är sen om traditionellt kristna får kalla sej kristna av denna nya antikrist-rörelse?

    Faktum är att man börjar urskilja det som Bibelns profetior om ändens tid talar om: en synkretistisk världreligion, där Kristi verkliga efterföljare får det svårare och svårare.

    Återigen: varför ska jag kalla Broderskapsrörelseföreträdare, div svenskkyrkliga biskopar, Norrmalmskyrkans predikanter för kristna? Hur urvattnat får begreppet bli innan vi som tror enligt Bibeln reagerar och avsäger oss samarbetet med dessa? Att vi genom att vara snälla och myspysiga med dessa avfälliga skulle få dem att återgå till sann tro förefaller väl naivt. Ibland behövs ett tveeggat svärd snarare än ompysslande.

    Sen kan man ha alla möjliga synsätt, liturgier och tankebanor UNDER den grundläggande nivån som ett accepterande och försanthållande av trosbekännelsen utgör. Därför tycker inte jag det finns nån risk för konfessionalism som utesluter allt utom min egen åsikt. Men nån gräns måste finnas för att kalla sej för kristen. Och när får vi ett tydligt råmärke mellan den ena och den andra falangen?

  • http://efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Hej Wildwest! Alla tibetanbuddhister betackar sej nog inte för beteckningen ”kristen”. Dalai Lama har offentligt betecknat sej som kristen, som ”god kristen” t.o.m. – i samtal i Scandinavium med K-G Hammar, som vid samma tillfälle betecknade sej som ”liten buddhist”. (Ska man tro honom?).

    Wildwest, Stefan Swärd m.fl.: I morgon fredag inleder den person som moderaterna vill se som näste stockholmsbiskop (vad har M i kyrkan att göra?) en kyrkhelg i huvudkyrkan i sin församling, namngiven efter Oscar II:s fromma drottning Sofia, där charlatanbiskopen John Shelby Spong, http://www.johnshelbyspong.com, som förnekar i stort sett allt i den kristna tron som inte vilken icke-troende som helst kan instämma i, den danske a-teist-prästen Thorkild Grosböll, som t.o.m. den rätt liberala biskopen Liselotte Rebel försökte avsätta, vår egen Olle Carlsson, vars ”Kristendom för ateister” onekligen kommer i rätt märkligt ljus i detta sammanhang, samt, naturligtvis K-G Hammar – som inleder konferensen i morgon kväll med anförandet ”Vinden blåser vart den vill” – och stiftschefen Krook som predikar i söndagens högmässa. Blir det inga ekumeniska komplikationer av att Svenska kyrkan nu för fjärde gången sedan 2004 bjuder in denne Spong som förkunnare och teolog (inte till hård debatt mot t.ex. Stefan Gustavsson), då misströstar jag faktiskt även om de friare samfunden. Svenska kyrkan behöver befrias från politiker och icke-längre-kristna stiftschefer, och den behöver hjälp med detta av ALLA troende i vårt land. (Stanley Sjöbergs nödrop var befogat!). Äktenskapsfrågan är bara toppen på isberget. Religionsbyte pågår i Sveriges största samfund (kanske även i en del av de mindre?). Tack Stefan Swärd och Wildwest för era reaktioner, men tack även till dej JB för att du modifierar referaten – vi ska vara så rättvisa som möjligt även när vi är som mest kritiska.

  • Jonny

    Det är väl länge sedan Broderskaparna stod för en politik som utgick från Guds Ord. Nu är det väl så att många kristna ändå har röstat på S genom historien efftersom man såg partiet som en social rörelse för rättvisa och solidaritet. Man var kanske själv fabriksarbetare. Och i socialt hänseende kan det delvis stämma. Att sedan partiet i övrigt drev en i mycket kristendomsfientlig politik bortsåg man ifrån.

    Idag finns det väl inget parti som en kristen med känsligt samvete kan rösta på. Alla partier har ju punkter där de avviker kraftigt från kristna värderingar. Annars finns det förstås alltid något hos varje parti som anknyter till kristna grundvärderingar – idéer om frihet, social rättvisa, förvaltarskap när det gäller miljö etc. Men då får man ju liberal abortpolitik, homosexäktenskap, orättfärdig ekonomisk politik, okritisk kapitalism etc på köpet. Man röstar ju på hela paketet. Förr var det väl mer så att en kristen som betonade social rättvisa röstade på S, medan de som betonade etik och moral röstade KD eller M, och de som betonade frihet röstade FP.

  • wildwest

    Ett problem med att vara tydlig vad kristendomen står för är att uteslutningar knappast går att företa sej längre i Sveriges kyrkor o samfund, pga den historiska belastningen på området. Där ser man vad goda intentioner förr (även om metoden var felaktig) kan föra med sej i en historisk förlängning. Alla med ledaransvar i kyrkor jag har samtalat med får nåt paniskt i blicken när jag pratar om att personer som offentligt förnekar kristen tro inte kan få vara kvar som medlemmar. Om man på 40- och 50-talen uteslöt för allt och inget så har vi nu hamnat i andra diket – och det rejält.

    Är det nån här som kan verifiera ett löst rykte som jag hört om att Södermalmskyrkan kört en brevomgång med alla sina medlemmar där frågan ställdes om man ville tillhöra kyrkan eller inte och därefter minskade det officiella medlemsantalet från ca 1500 till 500? Jag vet inte om detta är sant. Och blir samtidigt väldigt oroad – för Södermalmskyrkan (som jag inte besökt ofta) har inte stått för nån liberalteologi precis. Om man skulle köra denna variant i andra kyrkor, vad skulle det få för effekt?

    Som jag upprepat förr: jag tycker det blir rent bedrägeri i dom fall man får statligt bidrag för t ex ungdomsverksamhet och denna till äventyrs grundas på medlemsantal i en kyrka eller ett samfund. Dom flesta besöker ju aldrig en gudstjänst!

    Andreas Holmberg: att Dalai Lama kallat sej för god kristen visste jag inte, däremot har jag hört fd ärkebiskopen bekänna sej som buddhist. Det finns ytterligare nån biskop (vågar inte namnge personen eftersom jag inte exakt kommer ihåg vem det var) som uttalat den muslimska trosbekännelsen och därmed, enligt muslimer, är muslim! Biskopen tycker för övrigt inte det är nån skillnad på islam o kristendomen, alla vägar bär till Gud…

    Vart ska allt detta sluta?

    Jonny: ja, vad ska man välja för parti nuförtiden? Jag var moderat kommunalpolitiker i många år innan jag bodde utomlands ett tag. Nu känner jag inte igen varken moderat politik eller KD’s politik längre. Kan man tänka sej Lewi Pethrus se på ”sitt” parti som ett som går med på abortturism? Sanslöst är ett för svagt uttryck…

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    De har ju knappt några besökare på sina bloggar, så jag tror det hade varit bättre att inte uppmärksamma dem- eftersom nu som dem har blivit uppmärksamma genom din blogg (som är en av landets mest populära kristna bloggar) kommer dem att få många fler besökare på sina bloggar, hade man varit tyst- hade de försatt haft lite besökare.

    Kring ”tradionellt orienterad missionsförbundare” och deras subjektiva försoningslära skiljer sig väl inte så mycket ifrån den försoningslära som råder inom Svenska Kyrkan den dag i dag.

    Dags vi kristna börjar stå upp för Guds Ord (inte det samma som att stå upp för kyrkan)!

  • http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/ Mikael Karlendal

    Sen tycker jag att vi kan vara överens om, att om man bara använder sitt sunda förnuft, så är broderskapsrörelsen och kristen tro två vitt skilda saker som har väldigt lite med varandra att göra.

  • wildwest

    Mikael: Ja, jag är överens med Dej om det, men jag tror inte broderskapsrörelsen är det. På sin egen sajt pratar dom om sej själva som ”kristna” socialdemokraterna som i ekumenisk anda vill ha högt i tak och erbjuda ett organisatoriskt hem åt kristna socialister. Man blir numera alltid orolig vid begreppet ”högt i tak” i kristna sammanhang.

    Själv har jag inget problem med att det finns kristna organisationer inom politiska partier, men då är vi tillbaka vid min käpphäst: vad betyder ”kristet”. Är det vad som helst eller är det enbart de som skriver under på trosbekännelsen? Då kanske det i sin tur finns nån diskrimineringsparagraf som gör att en sån underorganisation i ett politiskt parti inte ens får finnas…

  • Stefan Swärd

    JB, håller med om att jag tolkade broderskaparnas texter ganska vidlyftigt, men tyckte ändå att de tillräckligt tydligt signalerade sitt förhållningssätt. Min bedömning om broderskaparnas teologiska smalspårighet grundade sig inte bara på dessa texter. Och jag känner mer än en broderskapare som håller med mig.
    Kampen för social rättvisa kan jag helt och håller sympatisera med, men tycker att det blir fel om det förknippas med liberal teologisk profil.

    hälsn

    Stefan Swärd

  • Nils

    Är det inte dags att börja sopa kring egen dörr först ?

    http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168126

  • Jonny

    Trodde aldrig jag skulle behöva läsa något sådant som Nils länkar till. Nu handlade ju inte Stefans inlägg om detta, men hoppas han tar upp det. EFK måste väl ha någon form av biskop eller liknande som kan ta tag i detta, eller låter man det bara bero. Känner att jag drivs allt längre bort från de gamla frikyrkosamfunden.

  • wildwest

    Avs Dagen-artikeln: ja, det var ju en mindre chock att läsa det! Nu har man öppnat dörren och därmed kan den inte stängas. Ingen kan komma att påstå nåt annat. Det är jätteenkelt att rasera levnadsregler, medlemsskapskrav, det är nästintill omöjligt att återinföra det som man tagit bort.

    Tycker inte alls det är okay att skriva att man är glad över att medlemsskapskraven har luckrats upp genom åren så utomäktenskapligt födda och skilsmässor accepteras idag. Det är att göra det alldeles för enkelt. Kommer man utifrån ”världen” in i kyrkan och blir kristen så får förstås kyrkan acceptera detta. Sker detta dock mellan församlingsmedlemmar är det inte alls okay, inte på nåt vis! Sen måste nåd gå före rätt, självklart, men att bara rakt av glatt acceptera är fel väg att gå. Man måste inse att detta är fel, en synd, och att det finns upprättelse från synden, men att bara acceptera synden och tycka att det är bra att vi kommit längre än för några decennier sen, det är ett mycket märkligt synsätt för en väckelsekristen församling.

  • Eva

    Hör väl inte hit…
    Men vad anser du Stefan om att Saron i Göteborg nu öppnar för homosexuella att bli medlemmar?
    Är det bibliskt?

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Eva,
    Mitt svar och kort och gott nej.
    Jag har ju kommenterat frågan vid flera tillfällen utan att nämna Saron specifikt, bland annat i en artikel i tidningen Dagen för ett år sedan. Och också i en ledare i EFK:s tidning Direkt för några månader sedan.
    Och jag har också blivit intervjuad av Dagen, och jag tror att det kommer in på tisdag.
    hälsn

    Stefan Swärd

  • Eva

    Stefan!
    Tack för snabbt svar.
    Blir själv en aning förvirrad och undrar ibland var allt ska sluta?

    Mvh Eva

  • http://www.danielalm.se Daniel Alm

    Stefan,
    Bra att du kommenterar Sarons utveckling. Man funderar över om denna utveckling skett i dialog/informationsutbyte med er som missionsledning för EFK? En så stor församlings agerande måste ju rimligen påverka hela debatten inom EFK.

    Däremot tror jag att vi inom PR precis som EFK skulle må bra av förtydliganden kring medlemskap, tillhörighet och hur människor leds i en omvändelseprocess idag. Om detta har jag försökt blogga.

  • wildwest

    Daniel: Medlemsskapsbegreppet är en verkligt besvärlig fråga, jag håller med om det. Kanske man ska göra som en församling i Tyskland som jag känner sedan länge: en stiftelse står för driften, för övrigt finns inga medlemmar överhuvudtaget?

    I särskilt svensk pingströrelses närhistoria har man på ett brutalt sätt kunnat bli utesluten för praktiskt taget ingenting alls. Åtminstone inte sånt som är synd i en historisk bemärkelse, dvs att det skulle varit synd i alla tider. Därför är frågor om medlemsskap och frågor om när ett medlemsskap ensidigt bör säjas upp en otroligt het potatis i diskussionerna. En välmenande om än klumpig och ovislig omsorg om församlingens rykte på den tiden har skapat låsningar ända fram i vår tid.

    Men kan man vara med i en församling, alltså företräda den utåt, och bete sej precis hur som helst? Om man nu släpper in aktivt utövande homosexuella som medlemmar, som – eftersom dom är aktiva – troligtvis inte ser detta som ett fel, en synd, ska man nästa gång släppa in aktiva pedofiler, aktiva mördare, aktiva våldsmän? Synd som synd om man inte ska gradera! Det är ju ofta motkommentaren man får att vi är alla syndare, ingen är syndfri och ingen kan då utesluta en annan. Synder är alla likställda, lika illa, men konsekvenserna kan bli olika. Paulus talar om uteslutningar och han var inte Kristus, dvs syndfri, ändå anser han att detta måste ske i vissa fall. Av nån anledning så tas ändå det vi kallar för moralfrågor upp i Bibeln som allvarligare synder än andra. Tycker det finns väldigt lite anledning att då bli ändå mera generös. Den generösa tidsåldern har knappast inneburit stora väckelser, den mer rigida innebar detta. Man kan fundera på det…

  • http://www.danielalm.se Daniel Alm

    Wildwest,
    Jag tror att en församling måste ha både tydlighet och generositet. Nej, vem som helst kan inte företräda en församling, man kan ej heller rättfärdiga den ena synden genom att hänvisa till andra synder. Istället handlar det om att bli Kristuslik…

    Vi har och har haft problem på dessa områden, ibland för kategoriska, ibland för utslätade. Jesus är föredömet också här, full av nåd och sanning…

    Som jag skrev på min blogg handlar våra församlingar inte bara om att acceptera de människor vi är utan också att se Guds plan för vad han tänkt oss att bli. Omvändelse och tro är två sidor av samma mynt. Där omvändelsen sker växer tron…

  • wildwest

    Daniel: vi tycker nog ganska lika, så jag vill inte alls motsäja Dej. Församlingstukten förr var förödande, det brände alla broar och det förstörde för många människor. Därför får pastorer idag ett paniskt uttryck i ansiktet när medlemsskapsregler förs på tal.

    Vi är alla lärjungar som, förhoppningsvis, har en uppåtgående trendlinje av helgelse. Ända fram når vi aldrig i denna värld. Jag tror den personliga skiljelinjen går mellan att inse att det man gör är synd och att hävda att det jag gör inte är synd. Därutöver har varje förening rätt att ha vissa gemensamma familjeregler och dom får jag som vill biträda acceptera eller förkasta. Att man i vissa familjer ska vara hemma till middagen kl 6 är ingen absolut sanning, däremot så har denna regel införts för trevnad och allmänt hänsynstagande.

    Kanske grundar sej all denna problematik på ett väldigt grunt frälsningsbegrepp numera. Det känns ibland som det är en ganska odefinierad start där i stort sett varenda synd som jag begick i min ”gamla människa” får fortsätta. Den som verkligen tar sin frälsning och arbetet på den på allvar är också en människa som är värd stor respekt – och medlemskap. Men så är det verkligen inte med alla…

  • http://www.danielalm.se Daniel Alm

    Wildwest,
    Exakt, jag tror vi tycker ganska lika.

  • http://tanksjalvpa.blogspot.com/ PA Sahlberg

    Stefan
    Känner dig inte, men har läst en del om dig. Förvånad över hur du läser och sedan väljer att tolka. Du är välkommen att följa min blogg. Just nu gör jag en predikoförberedelse publikt, jag skriver om att segla och en hel del annat http://tanksjalvpa.blogspot.com/. Det vore bra om du inte lastar allt detta på Broderskap.
    När det gäller Jonas Gardells bok ber jag dig läsa igen. Kommentatorer ovan har ju lyckats med den läsningen mycket bättre än vad du fick till.
    Önskar dig lycka till med det du tycker är viktigt.
    mvh
    PA

  • http://annaardin.blogspot.com Anna, metodist och broderskapare

    Bloggen kristen vänster tar upp en vacker text i Gardells bok om att Jesus verkligen var människa med allt vad det innebär och det finns för mycket tvärsäkerhet i världen. För många som tror att just de vet exakt vad gud tycker i politiska sakfrågor.

    I den passage som citeras (som du tolkar in väldigt mycket i) skriver Gardell att Jesus svalt tillsammans med de hungrande, att han frös tillsammans med de nakna, grät med dem som sörjde och åt tillsammans med de utstötta och att han lärde oss att förlåta varandra. Den mannen besegrade döden och nederlaget och lidandet och förnedringen och hela skiten, och genom hans seger är vi alla befriade.

    Det är konfessionellt, visst, men jag som broderskapare är politisk och jag tror på Jesus, that’s it, jag hävdar inte att det finns en sanning, och ännu mindre att jag har den. Men bilden av Jesus som människa, i ordets hela och fullständiga bemärkelse är inte främmande för mig. Hur hädiskt man än kan tycka att det är.

  • http://annaardin.blogspot.com Anna

    Förresten tycker jag att det är tramsigt att så många ägnar så vansinnigt mycket tid åt att jaga andra människor på grund av deras kärleksliv, och försöker reda ut om det är ”bibliskt” eller inte. Varför är det så viktigt? Till er vill jag säga: ägna er åt bjälken i era egna ögon istället!

  • http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168126 Metodistpastor Berndt Isaksson

    Ett varmt Tack till Stefan Swärd.

    Jag har också läst en del på PA Sahlbergs blogg, och förvånats (ja, egentligen inte ) över hur berömmande och översvallande han är över Gardells bok. Trots att Gardell förnekar det absolut mest grundläggande som finns i vår kristna tro och bekännelse – ja dessa saker som du räknar upp: ”att Jesus inte var syndfri, inte född av jungfru, inte Gud som blev människa, och hans död på korset var inte för våra synders skull,” slut citat. Och vad finns då kvar av vår tro? Absolut ingenting !!!

    Och jag delar din oro över att PA m.fl. som kan uttrycka sig berömmande om Gardells ”teologi” och bibelsyn nu har tunga poster när man nu har för avsikt att skrota de tre väl etablerade samfunden MK SMK BS för att bygga en ny kyrka som ska vara ”kulturellt relevant” som det så fint heter. Jag anar med bävan konturerna av den kyrkan.

    Mvh

    Berndt Isaksson
    Metodistpastor