Min morfar dog 1947. Han föddes 1872 i Södermanland och hans föräldrar hörde till första generationen baptister i Sverige. Morfar blev döpt i Stockholms första baptistförsamling, Betel, kring år 1890. Baptistförsamlingarna i Stockholm då, levde i väckelse och många blev döpta varje år och anslöt sig till församlingarna. Sedan kom morfar med i en annan baptistförsamling som hette Tabernaklet, den låg i vasastaden och upplevde också väckelse, och nådde över 1000 medlemmar efter en del år. Betel hade som mest över 2000 medlemmar. Morfar var också med en period i en annan baptistförsamling som hette Saron. Jag har läst årsberättelserna från dessa församlingar under dessas storhetstid, och blivit djupt berörd. Under senare delen av sitt liv hamnade morfar med min mormor, och deras två döttrar, min mor och min moster, i det som sedan kom att kallas City Pingstförsamling, eller Fenix.
De tre baptistförsamlingar min morfar var verksam i, fusionerades 1961 och blev Norrmalmskyrkan.
Jag håller nu på att läsa Jonas Gardells bok om Jesus. Gardell är en briljant och mångbegåvad artist, han kan dessutom skriva bra. Och det märks att han är mycket intresserad av Jesus. Samtidigt krockar hans Jesus-syn fullständigt med den Jesus som jag tror på. Gardell har uppenbarligen helt köpt den liberala teologin och klipper och klistrar i evangelieberättelserna som många teologer gör. Och jag som tror att Bibeln är Guds uppenbarade ord, Gud har uppenbarat sanningen för oss, och vi kan förstå den, och vi kan förstå Bibeln genom att studera den som helhet, och också hämta vägledning från hur man under kyrkans historia har förstått och tolkat Bibeln. Gardell klipper och klistrar och slutsatsen är att vi egentligen inte vet så mycket om Jesus, och i ett äkta postmodernt manér kan vi välja och vraka, vilken Jesusbild vi vill tro på. Jag återkommer om Gardells bok. Men en slutsats är att den Jesus han förkunnar, är inte den Jesus som Katolska kyrkan förkunnar, eller som den lutherska kyrkan av tradition förkunnar, eller som vi i frikyrkorna har predikat.
För någon vecka sedan höll Jonas Gardell föredrag i Norrmalmskyrkan. Under applåder. Som djupt uppskattad gäst. Och som inte blev emotsagd, eller fick några kritiska frågor om sin Jesusbild. Och där boken nu ska användas i studiegrupper i församlingen, för att lära sig mer om Jesus.
Jag undrar vad min morfar skulle tycka om detta. Skulle medlemmarna i Tabernaklet och Betel applådera Gardell? Eller har Jesus förändrats sedan 1890?
Eller kan man tro vad som helst och tolka Jesus hur som helst och kalla sig baptistförsamling nu för tiden?
Det vore en annan sak om Norrmalmskyrkan bjöd in Gardell till debatt eller till utfrågning – det skulle jag inte ha synpunkter på, det skulle även jag kunna göra själv. Men att vara föredragshållaren som utmejslar Jesusstudierna i församlingen.
Det jag kan konstatera är att det var mycket mer folk i Betel och Tabernaklet på morfars tid, än vad det är idag. Den liberala teologins Jesus tycks inte locka några stora anhängarskaror.
Gardells Jesus är inte min Jesus. Och jag är totalt övertygad om att min morfars församlingar håller med – då.
Eftersom mitt namn nämns som kandidat att bli pastor i en av Stockholms gamla baptistförsamlingar, Elim (som nu också är en EFK-församling), är frågan inte helt ointressant för mig. Norrmalmskyrkan är inte vilken församling som helst, det kallades en gång i tiden för Stockholms första baptistförsamling. Och var den ledande baptistförsamlingen. Kan man idag kalla sig för baptistförsamling och släppa tolkningen om Jesus helt fri, är inte han hela kristna trons fundament och grund.
Och jag undrar också, är det ingen som bryr sig, är det ingen som reflekterar över vart moderna frikyrkan är på väg. Jag har inte hört ett knyst om detta. Eller tycker alla som kallar sig för baptistförsamlingar att det är okey att Gardells Jesusbild får predikas rakt av?
�
Pingback: Tro - en skatt « Markus Wallgren()