Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag vill återigen tacka för allt stöd, förbön och engagemang med anledning av att jag för några veckor sedan drabbades av en så kallad TIA-attack, den lindrigaste graden av stroke. Har varit på nytt läkarbesök denna vecka för uppföljning, och jag kommer nu att skickas till stroke-enheten på Danderyds sjukhus för närmare utredning om vad som orsakade denna attack, och hur ytterligare attacker ska kunna förebyggas. Jag jobbar dock normalt nu, utan sjukskrivning, men drar ner på tempot (försöker).

Men när man under någon timma upplever att hjärnan inte fungerar normalt, som jag gjorde i detta fall, jag tappade tidsorienteringen och delvis rumsorienteringen, det gör en mycket ödmjuk inför livets gåva och storhet, och inte minst skörhet. Vi tar för givet att hjärnan får det syre den behöver varje sekund, men klickar det minsta lilla under några få sekunder kan det få mycket ödesdigra konsekvenser. Livet är ett gigantiskt mirakel, för mig är det orimligt att inte tro på en skapare.

Friskvård är ett annat viktigt inslag för mig. Jag har ju tränat flera pass i veckan tidigare, jag kommer nu också att lägga till fem rejäla motionspromenader varje vecka.

  • wildwest

    Undran från en som aldrig tränat tillräckligt: kan man inte träna för mycket, så man kör slut på sej? Tycker Stefan redan innan hade ett helt okay träningsprogram (i mina öron, som inte gör nånting iaf).

  • Jonny

    Instämmer med föregående. Kan det inte bli för mycket träning? Men man får väl utgå ifrån att Stefan diskuterat detta noga med en doktor. För egen del försöker jag gå igenom vad som orsakar mest negativ stress i tillvaron och som man kan undvara.

  • Tomas Ander

    För mig räcker det inte med fem ggr / v. Jag måste ut 14 ggr / v, eftersom ”byrackarn” behöver vallas minst 2 ggr om dan – alla dagar! :)

    Det sas här om kvällen på TV att hunden är människans bästa vän – med tanke på friskvård.

    Ta väl hand om Dig broder!

  • Bo

    Fortsätt att träna Stefan! Själv styrketränar jag en gång i veckan och simmar åtminstone en gång i veckan. Sedan gäller det ju att tänka på vad man äter också.

    Stefan, jag hoppas att det ibland är OK att ta upp någon teologisk fråga som inte direkt är kopplad till din ”dagskommentar”. På den här sajten finns ju tillgång till så mycket teologiskt expertis.

    Jag antar att svaret är ja och ställer därför en fråga med anledning av att jag läser en intressant bok; ”Västerlandets Historia” av Edward R Tannenbaum. Där kan man läsa att det var påven Innocentius lll (det fjärde laterankonsiliet,1215) som fastställde dogmen om transsubstantiationen, dvs att Kristi kropp verkligen finns i den oblat som äts av den person som mottar nattvarden. Är det någon läsare som vet vilken syn KK hade på nattvarden innan denna dogm förkunnades?

  • wildwest

    Bo: Mycket intressant fråga, skulle vilja ha svaret på samma fråga.

  • http://www.kumlapastorn.blogspot.com Kumlapastorn

    Har just gått på ledig helg, och duckar därför för transsubstantiationen tills vidare. Skulle bara vilja önska dig allt gott, Stefan. Ta väl hand om dig, och Guds rika välsignelse. Jag håller med dig: livet är skört, och en gåva att vårda.

    Fredrik Lignell

  • susanne

    Allt gott till dig! i mitt fall var det en varningenssignal, humble ty self before our lord, ödmjuka sig, stanna upp refelektera och ändra inriktitning på livet, o börja lägga undan jag mina och mitt och dansa efter guds noter istället!

  • Ylva

    Som med alla dogmer i kyrkohistorien handlar det om en process där man inte fastlägger en ny tro utan bekräftar något som alltid varit kyrkans tro. Detta kan ske i flera steg innan dogmen får sin slutgiltiga utformning. Konciliet i Trent bekräftade alltså bara vad redan de tidiga kyrkofäderna formulerat, att genom konsekrationen förvandlas brödet och vinet till Kristi verkliga kropp och blod utan att de yttre formerna (accidenterna) förlorar sin smak, lukt etc. Se vidare Katolska Kyrkans Katekes (§ 1373-1377) för hur man idag formulerar denna tro på transsubstantiationen.

  • Lennart Lindqvist

    Käre broder. Jag vet inte om du kommer ihåg mig. Jag är den Lennart som Anders
    Robertsson träffade uppe hos er i kollektivet i Aspnäshuset.Vi sågs ju även i Aspnäskyrkan
    då och då, innan ni flyttade till Brandbergen. Jag drabbades också av en lättare stroke/tia
    i sept 2006. Jag låg då inne på Mälarsjukhuset i Eskilstuna där jag bor sedan 18 år, i en
    vecka. Jag blev förlamad i vänster arm,kände av lite i vänster ben samt lite i vänster ansikts-
    halva. Jag fick gå på träning på neurorehab så nu har det gått tillbaka, förutom lite stelhet i
    vänster tumme. Men Herren är god han låter oss inte prövas över vår förmåga och han har
    alltid en utväg. Jag brukar läsa dina artiklar i Vid. Jag är med i Elimkyrkan här i E-Tuna.
    Läste just det du skrev om Jonas Gardell (hans bror är med i min församling).
    Mvh din broder i Herren. Hälsa Anders och dom som vet vem jag är.



Subscribe to Stefan Swärd