Jag vill återigen tacka för allt stöd, förbön och engagemang med anledning av att jag för några veckor sedan drabbades av en så kallad TIA-attack, den lindrigaste graden av stroke. Har varit på nytt läkarbesök denna vecka för uppföljning, och jag kommer nu att skickas till stroke-enheten på Danderyds sjukhus för närmare utredning om vad som orsakade denna attack, och hur ytterligare attacker ska kunna förebyggas. Jag jobbar dock normalt nu, utan sjukskrivning, men drar ner på tempot (försöker).
Men när man under någon timma upplever att hjärnan inte fungerar normalt, som jag gjorde i detta fall, jag tappade tidsorienteringen och delvis rumsorienteringen, det gör en mycket ödmjuk inför livets gåva och storhet, och inte minst skörhet. Vi tar för givet att hjärnan får det syre den behöver varje sekund, men klickar det minsta lilla under några få sekunder kan det få mycket ödesdigra konsekvenser. Livet är ett gigantiskt mirakel, för mig är det orimligt att inte tro på en skapare.
Friskvård är ett annat viktigt inslag för mig. Jag har ju tränat flera pass i veckan tidigare, jag kommer nu också att lägga till fem rejäla motionspromenader varje vecka.