Senaste månaden har jag ägnat en del energi åt att analysera den svenska energipolitiken, inom ramen för min konsultverksamhet. Regeringen har ju lagt fram energi- och klimatpropositioner, och kommit fram till en energiöverenskommelse. Oppositionspartierna har också försökt samla ihop sig kring en gemensam linje.
Detta innebär en storsatsning på att bygga ut vindkraften i Sverige. Och det kan bli möjligt att bygga nya kärnkraftverk i framtiden. Och vattenkraften ska inte byggas ut, annat än marginellt där den redan finns. Och skogens resurser använder vi rikligt, bl.a. i form av biobränslen. Sverige använder ju knappt fossila bränslen för att producera el- och värme, det är framförallt naturgas i syd- och västsverige, och lite kol finns kvar.
Kan man ha en kristen syn på energifrågorna? Och hur ska man då resonera? Energianvändningen som förstör naturen borde vara etiskt tveksamt ur kristen synvinkel, det handlar ju om Guds skapelse, och även miljöfarligt avfall. Och hur ska man se på naturingreppen med vattenkraften? Och hur påverkas naturen och Guds skapelse av att vi bygger tusentals vindkraftverk i värdefulla naturområden? Och i den snabba ekonomiska tillväxt som pågår i vissa fattiga länder, som t.ex. Kina och Indien, medför lyftet från fattigdomen att man bygger massor av nya kolkraftverk som förstör miljön.
Vad tycker Gud om kärnkraft? Vad tycker Gud om vattenkraft? Och kan han ha någon synpunkt på vindkraftsexpansionen. Som evangelikal kristen söker jag mig hela tiden till Bibeln för vägledning i ett ställningstaganden. Men det är inte så lätt i detta fall. Man byggde varken kärnkraftverk, vindkraftverk eller vattenkraft på Jesu tid.
Vad tycker bloggläsaren?