Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag sitter just nu på McDonalds i Haninge och väntar på att hämta min fru hos hennes kompis, men de ska alltid prata så länge, så jag får nog vänta ett tag till.

Jag förbereder min predikan i Elimkyrkan i morgon. Den ska handla om Josua kapitel 1:1-9. Jag håller helt på att explodera. Ett otroligt visionärt kapitel, som handlar om Gudsrikets utbredande och möjligheterna mitt i alla omöjligheter, och om trofast och uthållig tjänst för Gud. Josua var ju med redan många år innan bland de tolv spejarna som var inne i löfteslandet. Han hade inte gett upp, eller resignerat, eller tappat tron, utan var nu redo för den stora utmaningen.

Och Gud lovade att vara med. Och jag tror att Gud mobiliserar i Stockholm och i Sverige idag, en ny generation, som både består av dem som varit med ett tag, och helt nya personer. Och som står inför nya utmaningar att föra evangeliet om Jesus vidare till så många som möjligt, och visa Guds kärlek på ett praktiskt plan.

Stockholm har tidigare upplevt andliga besökelsetider, inte minst under de senaste 100 åren. Nu är det dags igen. Jag hör fångelsången från vårfåglarna, det är vår, jag ser vårsolen, jag ser vårtecknen, vintern är över.

  • Christian

    Låter spännande! Hebr Jehoshua betyder ju HERREN Frälsaren, typ, och översätts i Septuaginta med Iesos, d v s samma namn som Jesus. Josua är alltså en förebild på Honom som för oss in i det förlovade landet.

  • Bo

    Halleluja!

  • Christer Roshamn

    Jag skulle gärna varit i Elim och hört dig predika, men jag går till min kyrka och lyssnar till Rolf Nordström imorgon. Jag tror han predikar riktigt bra imorgon.

    Christer

  • Jonny Nilsson

    Givetvis ska församlingen be och arbeta för att fler människor får lära känna Jesus och ta emot frälsningens gåva och leva i lärjungaskap. Samtidigt har man hört det där väckelsepratet i så många årtionden nu att förtroendet för dem som säger det är borta. Detta vågar man knappast säga eftersom man då genast blir påhoppad och påstås ta bort modet på folk, sakna tro, vara motståndare till väckelse etc etc. Guds Ord talar ju dessutom om ett avfall i den sista tiden, vilket ju tveklöst är det vi ser inför våra ögon idag. Den ena kristna grenen efter den andra avfaller från Guds Ord. Man kan förstås inte utesluta att det hinns med fler väckelser innan den absolut sista tiden är här. Men jag känner ärligt talat ingen andlig vårtid. Jag kan se människors behov och andliga trasighet. Men jag kan inte se att människor vill överge sin egoism och börja gå den smala korsvägen. Det är lite av en andlig myt att så många i Sverige vill bli kristna om de bara visste vad det innebär. Det har under flera hundra år funnits möjligheter och kunskaper i detta land. I varje by och stad finns kyrkor och kristna människor som faktiskt både förkunnar, ber och lever ut det kristna livet, så skyll inte på att de är dåliga arbetare. Ändå söker sig inte särskilt många människor till Jesu närhet i Sverige. Vem vill i dessa egodagar ge upp sitt ego och vandra en obekväm, låt vara välsignad, väg?

  • http://www.singingdogblogg.se Håkan Nilsson

    Jonny Nilsson:
    ”Det är lite av en andlig myt att så många i Sverige vill bli kristna” Det stämmer inte, men folk vill inte bli religiösa och problemet är att det är så få kristna som går utanför kyrkan och berättar om JESUS. Det är vidöppet för budskapet om Jesus i Sverige i dag, särskilt bland ungdommar. Guds Ande är många gånger mer verksam på gator och torg än vad Han tillåts vara i många kyrkor. Ett efektivt sätt att förnya kristenheten är med nya kristna och det är vad som pågår just nu. Det är underbart att se ungdommar som tar emot Jesus, hur de omedelbart berättar om sin erfarenhet för andra.

  • Jonny Nilsson

    Håkan: Ja, nog borde kyrkan i högre grad gå utanför kyrkväggarna, men om man är sökt av Gud och har synanöd så söker man upp kyrkans folk om de nu har missat att gå ut. I min värld är de flesta ungdomar inte intresserade av att ta emot frälsningen. Det kan förstås i någon mån bero på kyrkans metoder och inställning, Men också i en genuin ovilja. När man är ung vill man sällan ge upp sitt jag, utan tvärt mom satsa på egot. Men jag är glad att du lever i en annan verklighet.

  • Andreas Tofters

    Tänk att 12 unga pojkar, lämnade allt och följde sin mästare Jesus. Dessa 12 unga män vände upp och ned på hela världen, inte för att de var så vältaliga och begåvade, visste hur man skulle föra sig eller marknadsföra sig. Storleken på deras framgång var mätt i storleken på deras lärjungaskap och efterföljelse. Där har vi problemet idag i Sverige. Vem vill lämna allt för att följa Jesus idag? Den som inte tar sitt kors på sig och följer mig sa Jesus kan inte bli mina lärjungar.

    Om Jesus verkligen finge få tag i oss på djupet, vad kan då hända……spännande???

    Säger som William Booth, sänd din eld Gud!

  • Tea Gustavsson

    Jonny Nilsson,

    tvärtom visar ju statistiken att de allra flesta blir frälsta i rätt unga år. Att tro att det beror enbart på folks egon att de inte blir frälsta tycker jag är ganska hemskt. En stor del av sanningen är att många svenskar idag aldrig har fått talas om Jesus på ett sätt som de begriper. Visst söker Gud upp människor ändå men nog är det många, många kristna idag (däribland jag) som sviker sitt uppdrag och inte gör Jesus tillräckligt tydlig för mina medmänniskor så att de har en chans att se bortom det de tror att kristen tro handlar om.

    Har vi kärlek till våra medmänniskor? Tillräcklig kärlek för att ge upp våra egna bekväma liv, våra egna egon? Vad är vi beredda att offra?

    PS: Stefan, tack för idag! Du vet var jag finns om du vill veta vad jag menade med min fråga. DS

  • Jonny Nilsson

    Lättast i ungdomen…och ändå så få som tar emot Jesus då. Som jag ser det kan man inte skylla på församlingen, för den har alltid varit bristfällig, även i väckelsetider. Många gånger har Gud fått säga…”Hur många gånger har jag inte velat samla er…men ni har inte velat”. Jesus själv som väl var en mästare även på evangelisation fick erfara att folk inte ville veta av honom. Varför skulle det vara annorlunda för oss bristfälliga. När evangeliet spreds över världen så var det med all sannolikhet en liten del av befolkningen som tog emot det med glädje. Kortvariga perioder togs det kanske emot av en större andel av befolkningen. Nej, Jesus väcker ofta anstöt. Men givetvis skall vi be och arbeta för människors frälsning. Det finns alltid en liten skara som vill ta emot Herrens Ord i sina hjärtan.

  • Tea Gustavsson

    Bristfällig är en sak, likgiltig en helt annan sak! Många av oss kristna idag är mer eller mindre likgiltiga för om våra medmänniskor lär känna Gud eller inte. Att inte tro att vår brist på tjänande har ett samband med hur många människor i vårt samhälle som blir kristna tycker jag är att luta sig tillbaka och rulla tummarna.

    Sedan har du helt rätt i att det inte spelar så stor roll hur mycket vi gör om inte Gud kallar människor. Dock tror jag att Gud gör det precis hela tiden men du och jag är inte där och hjälper dem. Gud var villig att bli människa, så intensivt var han intresserad av att nå fram till människor men vi kan inte ens ändra vårt sångval för den sakens skull?

    Den kristna kyrkan i Sverige har definitivt en roll i att samhället är så religionsfientligt som det är, tyvärr! Tänk på alla 50-60 åringar idag som många är uppväxta i kristna hem som de upplevt som kärlekslösa och skrämmande och som därefter tagit avstånd från tron och framför allt från kyrkan. Är det de som inte är tillräckligt överlåtna eller är det vi?

  • Jonny Nilsson

    Min realism är inte detsamma som likgiltighet. Jag har gråtit många nätter för människor som inte vill ta emot evangeliet. Men man kan inte gå och anklaga sig själv hela tiden. Då blir man handlingsförlamad. Rannsakan är förstås bra. Men väckelsen står inte och faller med mig. Om jag sviker, vilket jag hoppas att jag inte gör, så reser Gud upp någon annan mer ödmjuk tjänare.

  • Bo

    Intressanta och utmanande frågor. Är vi kristna för bekväma av oss eller blir vi uppgivna när vi ser dom stora behoven? Jag tror att det finns ett samband mellan hur vi behandlar varandra och bryr oss om varandra inom våra egna led och det engagemang vi visar mot dem som står utanför församlingen. Låt oss börja med att visa varandra kärlek och omsorg så kanske denna kärlek liksom rinner över och spills ut i vårt samhälle. Vi är ju trots allt alla människor. För alla gäller ju att antingen har man sitt namn skrivet i Livets bok eller inte. Läs Uppenbarelseboken! En del kommer att få sina namn utsuddade ur livets bok, andra får sina namn inskrivna i denna bok.

    Det är i alla fall ett sundhetstecken om man brottas med sin egen otillräcklighet och sina tillkortakommanden och ber Gud om nåd att sträcka sig ut över sina naturliga begränsingar.

  • http://operationovresalen.wordpress.com David Å

    När Gud sände en våg (floridavälsignelsen) förra året så tog vi inte emot den -till skillnad fr Norge som tog emot och idag upplever en andlig förnyelse och utgjutelse i olika kristna sammanhang. vi behöver ögon som ser och öron som hör… Gud kommer inte alltid på det sätt vi tänkt oss.

  • Bo

    David Å:

    Pingstväckelsen fördes till Sverige från Amerika (Azusa Street) genom några få personer som blivit ”tända” av denna väckelse. Eftersom denna väckelse var från Gud fanns en kraft som gjorde att pingstelden kunde få fäste också i Sverige. Tillräckligt många från Sverige har väl ändå varit på besök i Lakeland i Florida och sedan återkommit till Sverige för att denna väckelse skulle ha kunnat få spridning här på samma sätt som det skedde med pingstväckelsen? Men denna floridaväckelse var kanske av mer lokal karaktär?

  • http://operationovresalen.wordpress.com David Å

    Bo

    Som jag ser det har problemet denna gång varit att ledare inom kyrkan förhindrat eldens spridning… skeendet analyserades ist till döds. Iom Azusa street el Torontovälsignelsen fanns det ledare fr olika samfund som ”fångade elden” och härbärgerade en väckelsekultur i kyrkorna. Den våg som kom förra året har fortsatt som en rörelse i Sverige – men denna gång som en en undergroundrörelse. Och floridaväckelsen var ngt mer än bara en lokal företeelse – många länder blev berörda av skeendet och fortsätter vara det (ex Norge)

  • Bo

    Vi får hoppas att du har fel. Det är ju väldigt allvarligt att säga nej till det som Gud vill ge oss. Kanske var församlingarna mer fria förut att fatta egna beslut än dom i praktiken är i dag, trots allt tal om ”fria församlingar i samverkan”. Det krävs mod att gå emot strömmen.

  • Jonny Nilsson

    Undrar om Florida tog emot väckelsen i Fjölreda 1914? Så trots omoralen i ledarskapet så envisas ni med att påstå att väckelsen var sund i Florida. Helig vrede när folk drar Jesus i smutsen på det sättet.

  • http://operationovresalen.wordpress.com David Å

    Jonny

    Det finns inget perfekt ledarskap…
    Kolla in Bentelys upprättelseprocess – här med Bill johnsson som talar om Guds nåd; http://www.youtube.com/watch?v=PNHHClfilAY

    /d

  • Jonny Nilsson

    Ja, inte dömer jag. Frestelserna och felstegsmöjligheterna är oändliga. Men just ledarskapet kan man förvänta sig mer av eftersom de ska vara mogna i tron och ha kommit längre i helgelse, då de ska vara föredömen för sin hjord. Men tack för länken. Nu lämnar jag detta samtal och låter gärna någon annan få sista ordet i den del där jag har varit med.



Subscribe to Stefan Swärd