Kommentar debatten om kungafamiljen, tron och grundlagen

~ stefan

Jag noterar att jag får både ros och ris i bloggkommentarerna för mitt inlägg om kungafamiljen, tron och grundlagen, skrivet tillsammans med Christer Sturmark.

Jag håller med om att detta är ingen stor eller viktig fråga, men jag tycker precis så som jag skriver i artikeln, även om det denna gång råkar vara politiskt korrekt. Sedan råkar jag vara republikan sedan tretton års ålder.

Jag tror att kristen tro och pånyttfödelse upplever man genom hjärtats tro, omvändelsen och att ta emot Andens nya liv, och det kan inte grundlagar reglera, och det kan inte påtvingas någon, inte ens kronprinsessan.

Det finns bara en kung för mig, och det är Jesus.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Olof

    Sjukt bra sagt!

  • http://daveblogg.blogspot.com/ David Nyström

    ”Det finns bara en kung för mig, och det är Jesus.”

    Jag tycker du ska dra ut konsekvenserna ur det resonemanget och bli anarkist. Om jag kan avfärda monarkin med argumentet att ”det bara finns en kung, Jesus” så kan jag ju diskvalificera all världslig auktoritet genom bara erkänna en enda överhet, nämligen Gud.

    / en obotlig rojalist

  • http://www.stnkavtvivel.blogspot.com Leif Ekstedt

    Jean Baptiste ombads och övertalades att komma till Sverige för att bli Konung av Sverige. Avtalet var väl inte sämre än de nuvarande bonusavtalen vid förlust.
    Kort sagt Sverige godkände kontraktet att hans ätt i kommande tid skulle ha allting fritt
    så länge Bernadotte innehade konungamakten.
    Konungamakten är väl den bästa PR som vårt land har. Brölloppet Viktoria/Daniel blir en ”kassako”. Intäkterna kräve kanske en extra investering men so what.

    För övrigt är det vanligt att friskyrkans män och kvinnor är republikaner?
    Ända sedan Herodes tid kanske ?

  • http://www.kristenunderjord.wordpress.com elof

    Jag håller med David, fast tvärtom.. kristna borde ha en mer anarkistisk syn på världens makthavare.

    /en obotlig kristarkist

  • http://www.blog2follow.blogspot.com Samuel Holm

    Stefan, du är den enda svenska kristna republikan jag känner till som offentligt deklarerar sin övertygelse. Det tycker jag är modigt. Det som oftast kommer fram i kristna media är att monarkin är i princip grundlagd av Gud själv (kanske en liten överdrift). Din frimodighet skapar en positiv frihetskänsla att pröva den företeelsen på ett nytt sätt.

    En annan intressant fråga, med tanke på att ärva ett ämbete, är det som är vanligt i USA (och som börjar få inflytande här i Sverige) att söner/döttrar ”ärver” pastorsämbetet i en lokal församling. Har du någon synpunkt på det?

  • Ludvig Hoffman

    Det är enligt min mening fullständigt omöjligt att vara anarkist och samtidigt påstå sig följa vad nya testamentet lär. Lästips: Första Petri brev.

  • Olof

    Anarkism är en missförstådd ideologi. Den ligger mycket nära bibliska kritiska föreställningar om världsligt styre (Samuelsböckerna, Psaltaren, Efesierbrevet, Uppenbarelseboken). Den misstror centralmakt och betonar människors delaktighet i makten, det handlar inte om kaos. Alltså är den maktsynen lik kongregationalismen. Finns mycket skrivet om detta, googla lite!

  • http://bjornhorst.wordpress.com/ Björn Horst

    Detta är ju egentligen en ”symbolfråga”. Ur tradition, sed och gammal vana, vill man att kungahuset skall stå för kristna värderingar. Men sen är det ju faktiskt upp till kungahusets medlemmar att ”tro” på vad de vill. Prins Charles t.ex. i England är ju buddist, men gör sina plikter i den kristna traditonen i alla fall. Om det är bra eller dåligt är en annan fråga.

    Kungahuset är ju från början en sådan konstlat produkt, så att när det försöker att bli ”folkligt” förlorar sin tyngd och auktoritet. Men det är klart att det skulle kunna få en enorm plattform om det offentligt stod för en levande kristendom – då skulle det bli liv i luckan i Svedala.

  • Samuel

    horst: i Sverige kom lagen till för att bevara kungahuset Lutherskt eftersom dom hade en fallenhet att bli reformerta. Det fanns helt enkelt politiska intressen i vilken kyrkotradition kungaparet bekände sig till. nu känns det hela mest som en ickefråga. Den lutherska kyrkan ställer hu då inga krav på trohet längre.

  • Ludvig Hoffman

    Samuel:
    Visserligen var den blivande kung som surmulet skrev under lagen reformert, men syftet med lagen var att stoppa den katolska brorsonen Sigismund att ta över.

  • http://bjornhorst.wordpress.com/ Björn Horst

    Samuel:
    Hur skulle den lutherska kyrkan kunna göra det: Ställa krav?
    I praktiken har vi inget kungahus, det är en PR-institution. Alltså måste det vara upp till kungafamiljen att kunna välja själv. Vi har ju inte längre någon statsreligion utan religionsfrihet, och den friheten måste väl då också gälla kungahuset.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    David Nyström,
    Du kanske något övertolkar det jag skriver. För de första kristna var det en radikal bekännelse att säga att Jesus var Herre, det var inte Kejsaren som var Herre. Sedan tror jag naturligtvis på Rom. 13, m.m. som lyfter fram överheten, staten som instiftat av Gud, för att skapa ordning och reda. Jag tror inte alls på anarki. Men eftersom svenska kungahuset bara har representativa funktioner och inte utöver statlig makt, kan jag inte räkna in dem i det som Rom. 13 definierar som överhet.
    hälsn

    Stefan Swärd

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Samuel Holm,
    Jag tror inte på att ärva ämbeten. Varken när det gäller kungar eller pastorer. Däremot kan det visa sig att barn till en framstående kristen ledare har liknande gåvor, kallelse och utrustning som föräldern, och då bör det bejakas. Men Matthew Barnett t.ex. är pastor för en spännande och stor församling på grund av sin personliga andliga utrustning, inte på grund av att hans far heter Tommy Barnett.
    hälsn

    Stefan Swärd

  • http://daveblogg.blogspot.com/ David Nyström

    Stefan; jodå, jag övertolkade dig med flit :-).

    Det jag ville klämma åt var din smått provokativa fras ”Det finns bara en kung för mig, och det är Jesus”; som om rojalister inte skulle kunna vara fullt överlåtna åt Jesus. Alla vi som inte är anarkister erkänner ju olika former av världslig auktoritet, och om vi kallar personer som representerar denna auktoritet för kungar, kejsare, presidenter eller statsministrar borde ju vara irrelevant. Jesu rike är inte av denna världen och att bekänna honom som Herre och Kung innebär därför inte att man måste anta en subversiv attityd gentemot den världsliga makten. Men det verkar vi ju vara överens om…

  • Olof

    Stefan, kan du inte utveckla varför du inte är anarkist? Och då menar jag inte att du ska ta avstånd från ”strågubben anarkism”, det vill säga kaos, oordning sv, utan de anarkistiska ideologier som har utvecklats från slutet av 1800-talet, förknippad med namn som exempelvis Dorothy Day, Leo Tolstoj och Jacques Ellul. Anarkism som politisk ideologi är väl i många stycken förenlig med baptistiska övertygelser? Kan inte du som statsvetare berätta lite hur du ser på de kristna anarkistiska tankarna? För du kan väl inte mena allvar med att bara avfärda anarkismen som antitesen till ”ordning och reda” som du verkar antyda ovan? Kan du inte interagera med de seriösa kristna anarkisterna och i ljuset av deras tankar förklara varför du vill avfärda anarkismen? Det vore intressant!

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Olof,
    Stora frågor. Anarkismen brukar ju omfattas som en mycket extrem hållning, både i den politiska debatten och bland statsvetare. Det närmaste man kan komma i modern tid är väl den extrema marnadsliberalismen som vill minimera statsmakten. Det fanns vänsteranarkism på sent sextio- och tidigt sjuttiotal, men fick inget större genomslag inom vänstern.
    Kritiska hållningen mot övermakten tycker jag mest har kommit fram inom EU-kritiska rörelsen, med en hel del kopplingar inom svensk kristenhet.
    Men jag håller med om att makt ofta korrumperar, och makt behöver många gånger minimeras.
    hälsar
    STefan Swärd

  • Olof

    Stefan: Jag antar att du helt enkelt inte känner till de kristna anarkistiska rörelserna? ”Extrem” är ju en speciell värdeladdad term. Tycker du inte att Jesus var lite extrem när han propsade på att hans efterföljare skulle följa korsets väg ända in i döden, opponerade sig mot den världsliga och religiösa makten och så vidare. Kristna som tar NT på allvar måste väl nästan per definition bli extrem mätt med det sekulariserade samhällets mått? Ursäkta, men det låter inte som om du har tänkt djupare över de här frågorna, kanske inte tänkt alls här?

    Här har du några sajter att kolla in:

    http://www.hccentral.com/eller12/

    http://www.jesusmanifesto.com/

    http://catholicanarchy.org/

    http://www.geocities.com/vonchloride/anarchist-jesus.pdf

  • wildwest

    Det är ingen frälsningsfråga huruvida man som kristen ska vara rojalist eller republikan. Som bekant finns dom flesta bibeltroende kristna i ett land med en stark president. Jag är, som säkert framgått, rojalist. Det är jag av kontinuitetsskäl, att jag tror det är en trygghet för befolkningen att ha samma statsskick tusen år tillbaka i tiden och en specifik person som är statschef över lång tid. Att ha en ständigt växlande president är, lite tillspetsat, att ha samma trygghet som att få en ny far vart fjärde år (nåt som förvisso barn får uppleva ganska ofta nuförtiden). Jag tror det definitivt är en fördel i en värld som tappat sina kungahus att ha en kung att visa fram vid statsbesök och andra tillfällen. Har ännu inte sett eller hittat en oberoende utredning om vad en president skulle kosta jämfört med dagens kungahus. Då ska man ta med sej alla delar, t ex den del som handlar om bevarandet av våra kungliga slott, något som inte plötsligt blir gratis för man inför en president i landet. Dessutom, för dom som vill, är det väl bara att rösta fram republiken! Jag röstar inte på såna partier.

    Ska man vara lite rolig så finns kungadömen och kejsardömen omnämnda i Bibeln, men inga parlamentariska demokratier. Churchill sa som bekant att demokratin är en dålig statsform, men den bästa vi kommit på. Republikaner är ändå totalt i underläge i Sverige, mätningarna om kungen ska få finnas kvar hamnar nånstans kring 70-80%. Så jag tycker fortfarande det finns viktigare frågor för kristna att engagera sej i än detta – åtminstone offentligt. Att man får tycka och tänka om detta, som det görs här, är helt okay.

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Det är vädigt inne bland kristna ledare att sriva artiklar ihop med Cjrister Strumark. Det är som att frottera sig med Antikrist. Var det nädvändigt?

    Ingen har påtvingat kronprinsessan någon religiös tro. Ingen tvingar henne att bli regerande drottning. Det är ett ämbete som inte är öppet för vem som helst. Antingen får man öppna tjänsten som statschef, så att den kan sökas av vem som helst. Folket får då i ett presidentval ta ställning till om de vill ha t.ex. en muslim eller Jehovas vittne som statschef. Det är inte fel att ställa krav eller villor för rätten att vara tronarvinge i en monarki.

    Den här typen av populistiska utspel tillsammans med ateister är inte i första hand ett hugg mot monarkin, inte i första hand ett hugg mot Svenska kyrkan, utan angrepp på rätten för föräldrar att uppfostra sina barn i sin egen religiösa övertygelse. Men så sekteristiskt ha rju frikyrkorörelsen agerat under snart 100 år. Man har försökt köra ut Svenska kyrkan ur samhällslivet, med följd att man själva har blivit utkörd av ateisterna.

    När Ingemar Hedenius under 195-talet utdelade sina rallarsvingar mot Svenska kyrkan, så var ju marken väl förberedd av frikyrkliga politiker, trots att frikyrkorna i alla väsentliga delar har samma tro som frikyrkorna. Och det var denna tro som stämplades som humbug och vidskepelse.

    Nu höjs Hedenius-lärjungen Sturmark till skyarna av katoliker och frikyrkliga som en försvarare av religionsfriheten.