Nu är jag hemma igen, och jag och min familj tackar för alla förböner och engagemang. Som kristen känner man att man ingår i en stor familj, kanske inte minst när livet är lite krisartat. Det var också skönt för mig igår att trots att jag kom direkt från sjukhuset och var minst sagt groggy, ändå tog mig till den församling där jag är medlem, Söderhöjdskyrkan i Stockholm, och kunde få förbön både personligt och från hela församlingen. Jag är ganska mör idag efter det som har hänt, men ska ha samtal med min distriktsläkare senare idag för att avgöra nivån för mina engagemang denna vecka.
Huvudrådet jag får från allt och alla är att arbeta mindre, och engagera mig mindre. Nu hör det till saken att jag inte upplever mig som någon stressad person, eller att jag gör mycket. Men naturligtvis måste jag göra en översyn av prioriteringar och åtaganden.
För mig som kristen är det så viktigt att be om förbön när man blir sjuk eller handlar i andra krisartade situationer som man inte råder över. Vi läser i Jakobs brev kapitel 5: ”Är någon bland er sjuk, skall kan kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom”.
Det var ju en ganska dyster vecka och jag kommenterade här på bloggen pastorsfamiljen Gnistes svåra brännskador och nerbrunna hem och Bill Stenbergs bortgång. Jag kunde dock inte ana att jag själv skulle hamna på listan över dystra rubriker förra veckan. Och veckan avslutades med Dagen-rubriken om pastorn i USA som blev skjuten i predikstolen. Man får tacka Gud att man lever, och det tycks vara en utsatt bransch att vara kristen ledare.
Men vad som än händer, så handlar kristet liv om att bevara en grunförtröstan på att Gud råder över allt, det får vara hur stormigt som helst. Det är en andlig kamp här i världen, och vi kristna känner av förgängligheten och livets sårbarhet som alla andra, men Kristus har all makt i himlen och på jorden. Det löftet ger oss hopp och förtröstan, även de mest stormiga och besvärliga dagarna.