Artikel i Aftonbladet om aborter

Häromdagen hade jag en artikel införd på Aftonbladets debattsida om aborter, specifikt om aborter av flickor. Artikeln hamnade dock inte på Aftonbladets nätbilaga utan endast i papperstidningen så jag kan inte göra någon länk till artikeln.

Men här har ni texten:

I Sverige utförs det 37.000 aborter per år. Vi har haft fri abort sedan 1974 och fram till den 18:e graviditetsveckan får kvinnan bestämma själv om hon vill behålla barnet eller inte. Den senaste veckan har frågan om aborter på grund av kön hamnat på agendan. Prof. em. Lars Hamberger hävdar att 100 aborter utförs i Sverige varje år på grund av kön. Senaste veckan har det avslöjats att norskor åker hit för att utföra aborter på den grunden. Och nästan alltid handlar det om aborter av flickor. En anledning till ”abortexporten” är att Norge har fri abort till den 12:e graviditetsveckan, i jämförelse med Sveriges 18:e vecka.

Barnets kön kan bestämmas genom moderkaksprov (vecka 8-10), fostervattenprov (vecka 13-17) eller med en enkel ultraljudsundersökning (vecka 16-18). Kvinnan har rätt att begära information om fostrets kön.

Flickaborter brukar i den internationella debatten klassas som våld mot kvinnor och räknas in i alla de brutaliteter i världen som skördat många miljoner kvinnors liv under många år. Det är en del av det patriarkala förtrycket.

Ulf Hedberg, ordförande för Svensk förening för obstetrik och gynekologi sade i en intervju häromdagen: ”samtliga gynekologiska föreningar i världen fördömer det här. Det förekommer i Indien och i Kina. Det handlar om flickfoster och har lett till stora demografiska konsekvenser”.

Bloggsfären har engagerat sig i debatten och det man kan konstatera är att de flesta bloggare är emot aborter på grund av kön.

En företrädare för en handikapporganisation har senaste dagarna ställt frågor om varför sjukvården dagligen tar prover för att se om ett barn har funktionsnedsättning eller Downs Syndrom, för att sedan erbjuda abort. Han ställde frågan varför det skulle vara mindre fel. Ett samhälle som protesterar emot selektiva aborter när det gäller kön, men inte när det gäller funktionshinder, är ett samhälle som i sin grundsyn nedvärderar personer med funktionsnedsättningar. Eller?

Debatten visar igen på den moraliska laddning som finns i abortfrågan. I detta fall krockar den abortliberala synen med det moraliskt tvivelaktiga i att abortera på grund av kön, men det finns också tveksamheter varför friska barn ska värderas högre än sjuka barn.

Och hela systemet med att skilja på önskade barn och oönskade barn, är det inte detta som är hela systemets bräckliga etiska grund. De oönskade aborteras medan de önskade får leva vidare. Ett system som trots all vår upplysning lever kvar under livet, människor sorteras och värderas olika, och vi tar det för givet.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Pingback: Abort på grund av kön, handikapp, för att man är oönskad... - Bengts Blogg()

  • Per Hallström

    Det är bara att gratulera Stefan Swärd till att ha fått denna artikel publicerad i Aftonbladet. Det betyder stor spridning av ett budskap som är ytterst angeläget men inte politiskt korrekt.

  • http://hotmail.com Ellie

    Alldeles riktigt! Och jag ställer frågan om varför det i detta land inte finns nästan
    någon, inte ens kristna, som offentligt vågar ställa sig upp och säga att man tycker
    att lagen om fri abort är en förkastlig lag?
    Det har varit debattprogram i teve och så vidare, och många vågar nu säga att ”fel kön” som grund till abort är ett moraliskt oacceptabelt skäl. Men de som dristat sig till att tycka så skyndar sig att tillägga att de naturligtvis inte är emot kvinnans rätt till fri abort. Ungefär som att man vill försäkra alla att man inte bär på en mycket skamlig och smittsam sjukdom.
    De som propagerar för den, i mitt och många andras tycke, ondskefulla politk som ålägger kvinnor den fruktansvärda ”frihet” det innebär att besluta över liv och död för sina egna ofödda barn och som leder till massförstörelse av människoliv i proportionen av en medelstor stad i Sverige – varje år! – är mycket aggressiva och vassa när de självsäkert fördömande går till attack mot dem som värnar livet.
    Deras argument är INTE bättre än pro-lifeanhängarnas, tvärtom, men den aggressivitet de utstrålar och den fräckhet och lögnaktighet med vilken de tillvitar meningsmotståndare diverse dåliga egenskaper, tycks alldeles paralysera dessa, likt en kobra som hypnotiserar en fågel så att den tror sig vara försvarslös och inte lyfter vingarna.

    Det säger sig sjävt att i ett land som Sverige måste det finnas många människor som har andra åsikter än t ex Gudrun Schyman i abortfrågan, och jag tror faktiskt att en stor del, kanske en majoritet, av svenska folket tycker att abort i grunden är fel. I tysthet för man ”får” ju inte tycka annorlunda än de som gapar högst i abortdebatten.

    Kristna och andra som värnar ofödda barns rätt till liv, piskas till tystnad. Dvs man LÅTER sig piskas till tystnad. Detta är för mig den stora gåtan och hindret för en sund debatt som kan leda till utvecklandet av en god familjepoitik.

    Vem vågar utmana de arga abortivrarna med att vara rak och tydlig tillbaka?
    Vem vågar komma med de självklara argumenten som också vanliga svenskar förstår, som t ex att det är en moraliskt ovärdig grund att döma ofödda människor till döden (beröva dem rätten till liv om det nu låter bättre…) för att de är oönskade, oavsett vilket kön de har.
    Vilket samhälle vi skulle få om man gjorde så. ”Är svårt mobbade lille Pelle i klass tre verkligen önskad av sina klasskamrater och av fröken? Eller är det bättre för allas väl och ve om Pelle avyttras?”

    Vi behöver modiga män och kvinnor som pressar tillbaka och inte låter sig kuvas när de ilskna abortförsvararna går till anfall. Vi behöver fråga dem MED VILKEN RÄTT de anser att en ofödd individ inte är skyddsvärd innan vecka 18 i Sverige. Och MED VILKEN RÄTT de försvarar en politik som grundlurar kvinnor att tro att abort är en bagatell man snabbt kommer över, så att många frivilligt låter avliva sina barn och sedan ofta drabbas av ett långt psykiskt lidande – som dessutom av ifrågasätts av RFSU-profeterna och deras meningsfränder.

  • Tea Gustavsson

    Man kan ju tycka att vilken anledning till abort som helst vore OK eftersom grundsynen i abortlagstiftningen är att det endast är foster som inte kan överleva utanför kvinnans kropp och som inte heller lider på något sätt av aborten. Vad spelar det då för roll för fostret varför föräldrarna väljer abort? Själv orkar jag inte uppröras av könsselektiva aborter det minsta (det torde ju vara ett hyfsat litet antal aborter som sker på de grunderna) eftersom det i grunden inte skiljer sig från andra aborter.

    Jag tycker att Sverige skulle göra klokt i att sänka abortgränsen till 12 veckor för att minimera lidandet för både kvinna och barn. Jag kan se behovet av en lagstadgad aborträtt i någon form även om det finns många dilemman och brist på konsekvens i lagstiftningen. Jag tror ändå att det är det bästa alternativet i en värld där man ofta måste välja mellan pest och kolera.

  • Anonym

    Frid!
    Bra artikel tycker jag, den lyfter ju även fram varför sjuka ska aborteras och avslutar med att det är ju tokigt att ta abort bara för att man inte planerat att få barn just då!
    Men det är ett svårt ämne, som de flesta…

    Jag blev som ung heroinist gravid tillsammans med en våldsam psykopat (i ordets rätta bemärkelse). Hade aldrig en tanke på att ta abort utan la ner drog efter drog under graviditeten, så jag och barnet var helt drogfria vid födelsen. I sjätte och åttonde månaden hade barnets far dock planer på att ganska brutalt abortera barnet, vilket jag lyckades stoppa. När barnet föddes hade vi ingen bostad pga faderns rykte. Det var en kamp att överleva och skydda barnet. Tar alldeles för lång tid att gå in på här, men det var ingen dans på rosor, varken för mig eller för barnet. – Borde jag tagit abort?
    Under ett försök att komma bort från barnets far, när barnet var ungefär 1,5 år, lät jag en man ha sex med mig för att jag skulle slippa vara ensam. Jag blev gravid… Mannen ville inte se mig, barnets far letade efter oss och om han hittade mig gravid skulle han antingen döda mig, eller sparka sönder min mage, eller, ta vårt gemensamma barn när jag hade ytterligare ett litet barn att vaka över. Jag älskade mitt 1,5 årig barn mer än något annat, innan jag blev gravid första gången brydde jag mig inte om jag dog. Nu kämpade jag för livet. Jag tog abort. – Borde jag behållit barnet?

    Jag vet inte om jag vågar gå in och se om någon dömer mig, varken för det ena eller det andra. Men Ellie, vad ska jag göra? Varför lägger du ansvaret på någon annan? Kan du inte själv ställa dig upp offentligt och tala för de ofödda? Vad är din anledning att inte göra det?

    Jag tycker Livlinan, dit gravida kan få ringa för att få stöd och hjälp låter jättebra, ett fint initiativ! Det finns dessutom något som heter mödravårdshem, och när jag hörde det tänkte jag, o vad jag velat komma dit! Tänk om man hade fått äta sig mätt, slippa stryk och kunna få sova i lugn och ro någon gång.

    Tiden har gått, Jesus tog hand om oss, mitt barn har klarat skola mm och vi har det bra. Men barnets far hittade oss den gången, jag vet inte hur något hade sett ut om jag inte hade tagit abort… Men jag har ångrat mig, gråtit och till sist, när det var moget, så helade Herren mig och jag ska få träffa min aborterade dotter en dag – och jag ska säga förlåt…

  • Lars-Gunnar Forsberg

    När samhällets kriterium blir ”önskad” eller ”oönskad” då har vi helt dragit undan den enda hållbara etiska grunden för mänskligt liv. Vi har då lämnat ”människovärdesprincipen” bakom oss och ersatt den med ett nytt kriterium.

    Varje person har sitt egenvärde just för att hon är människa. Hon får inte sitt värde för att hon är önskad och mister inte det ifall hon är oönskad. Människovärdet är konstant, okränkbart och oantastligt, helt frikopplat ifrån omgivningens krav och förväntningar.

    När vi börjar tala i termer av ”önskad” eller ”oönskad” och när vi försvarar ett sådant synsätt, har vi i praktiken tagit avstånd ifrån en positiv och okränkbar människosyn. Då öppnas möjligheten för ”mänsklig selektion”, ett smutsigt hantverk som tyvärr helt åsidosätter allt vad människovärde heter.

  • http://hotmail.com Ellie

    Bra sagt, Lars-Gunnar, förhoppningsvis kommer debatten dithän, alltså till grundproblemet.
    Angående din berättelse, Anonym, så är jag glad över att du ändå verkat klara dig så pass helskinnad som du ändå gjort efter det du gått igenom. Jag önskar att du fått mera hjälp i den allra svåraste situationen som du beskrev. Som jag ser det är det fel att lägga skulden för abortpolitiken på enskilda kvinnor, jag upplever att kvinnor ofta luras till eller tvingas till abort. Många tror inte att de kan klara sig och det väntade barnet, och jag önskar att vi får ett samhälle som värderar kvinnor och barn högre och ger bättre stöd till familjer, även ensamföräldrar, under småbarnsåren.

    Du tycker att jag ”lägger över ansvaret på andra” och menar att jag själv ska ställa mig upp offentligt och försvara de ofödda barnet. Jag bidrar i det lilla även genom att skriva här, och jag tycker nog att man har rätt att lägga fram åsikter och förslag utan att avkrävas att man ska ”stå upp offentligt” (menar du vara med i teve, radio etc?) och vara i rampljuset. Annars blir det ju bara några få i vårt land som får yttra sig och det är ju inte så demokratiskt.
    Vad jag försöker säga är att vi som står för en annan människosyn än t ex RFSUs representanter och många vänsterfeminister (jag uppfattar dem mest drivande men de är ju inte ensamma) måste inse att vi har lika goda och bättre argument som dem att komma med. Och att vi ska sluta att skämmas för våra åsikter.
    Det måste vara något fel på åsiktsklimatet när knappt någon vågar ifrågasätta den nuvarande abortlagstiftningen. Än så länge blir man ju trots allt inte skjuten för att man hävdar en annan mening än att det är okej att ofödda barn väljs bort för att de är oönskade.

    Och angående ”den fria aborträtten” så andas uttrycket frihet, något positivt. Men som i Anonyms berättelse så upplever många kvinnor det inte som frihet att göra abort, flera jag känner upplevde sig tvingade till det. Förr i världen skämdes kvinnor över att föda barn utanför äktenskapet för att de brutit mot sexuella tabun. Idag finns snart inga sexuella tabun att bryta emot, däremot tycks det vara alltmer tabu att inte vara strukturerad och planera sin framtid på ett rationellt sätt. Längtan efter att behålla ett oplanerat barn tror jag många kvinnor upplever just som irrationell, när inte de sociala och ekonomiska förutsättningarna är så goda och strategiskt uträknade som de kunnat vara – om man planerat väl. Detta tror jag är den nya tidens skam, som får kvinnor att göra livs(döds)avgörande val som många sedan ångrar djupt. Man ville inte förstöra sin framtid och bli samhället till last. Samma skäl som forna tider hade när de tog livet av sina ofödda barn i lönndom.

  • http://hotmail.com Ellie

    Rättelse till mitt tidigare inlägg, i sista meningen ska ordet ”kvinnor” inflikas,
    alltså kvinnor i forna tider hade (har ej meningen framför mig nu)…

  • Roberth

    Bra tanke där! jag har själv funderat just i de banorna, aborter är inget lätt ämne!

  • Tomas Ander

    FRUKTANSVÄRT bra Stefan!

  • JB

    Ellie, den stora skillnaden mellan den sekulära världen och denna kristna värld är hur vi definierar liv. Det handlar om man anser att ett befruktat ägg är ett antal celler utan människovärde eller om detta är ett heligt liv. Jag kan se att detta inte är helt naturligt att anta den kristna synen om man inte delar bibelns syn. Med utvecklingen av fostret ökar folks känsla av att det är ett mänskligt liv som har ett eget värde.

  • Anton Fagerstedt

    Väldigt bra skrivet Stefan!
    Det är spännande vilken märklig debattt det kan bli när två politiskt korrekta intressen krockar med varandra. Problemet verkar inte vara att man tar bort ”människan”, utan att man tar bort ”flickan”. Intressant att man kan definiera ett aborterat foster som ”flicka” men inte som ”människa”.

  • wildwest

    Jag berörs av Anonyms berättelse och den abort hon såg sig tvingad att göra. Det finns säkert fler såna fall och där känns det svårt att som antiabortförespråkare att ha ett högt tonläge.

    Men jag vägrar att tro att den svåra historia som Anonym genomgått gäller för samtliga 37,000 aborter per år i Sverige. Jag tror ändå att mycket svåra avväganden som man måste ha respekt för är i minoritet. Jag hör genom arbetskollegor och andra för ofta om väldigt tanklösa aborter, t ex nyligen när en tjej skulle på skidsemester till Trysil och det inte alls passade att vara gravid när man bara kan åka skidor en gång per år. Att hon kanske sen, som många, hamnar i svåra psykiska problem (som jag som skattebetalare ska stå för) det vet jag inte, det tänker hon nog inte själv på heller. Det är dessa fall, till att börja med, som man måste vända sej emot i debatten. Alla undantag av typen Anonyms historia, våldtäktsgraviditeter, obotliga sjukdomar, missbildningar, moderns liv är i fara, etc, etc, jag tror inte att det ens är 10% av det totala antalet. Antagligen finns heller ingen statistik att få eftersom skäl för abort inte behöver anges.

  • JB

    wildwest, jag tror också att många aborter är onödiga, och vägen till färre aborter tror jag går genom information, opinionsarbete, och hjälp och stöd. Tyvärr så tycker jag inte att den abortinformation som kommer från kyrkligt håll är så bra. Oftast så skuldbelägger den. Det är uppkomsten av oönskade graviditeter vi ska sikta in oss på. Man får försöka rikta in sig på att få folk att leva ett mindre sexuellt utsvävande liv och/eller informera om vikten av att skydda sig när de har sex. Vilken metod som är mest givande vet jag inte. Sedan måste vi även hjälpa de som har hamnat i situationen att de är oönskat gravida. De ska veta att det finns en väg att behålla barnet och få stöd.

  • http://www.reclaim.nu/wordpress Mattias Berggren

    Abort är den yttersta konsekvensen av vårt konsumtionssamhälle, när man är van att kunna välja allt, alltid så vill man även välja när och vilken typ av barn man vill ha.

  • http://hotmail.com Ellie

    Jag håller med dig, Mattias, om att konsumtionstänkandet styr våra handlingar och vårt tänkande så till den grad att det präglar även gravditet och föräldraskap. Där tycker jag att abortförespråkarna har funnit gehör för paroller i stil med ”Barn? Kanske, men bara om och när det passar mig!”
    En del kvinnor tar abort som en förtvivlad nödlösning i en situation där de är vilsna och inte ser hur de skulle kunna klara av att få barn då. Men abortstatistiken visar en annan verklighet också, när t ex samma kvinna kommer in och gör sin tionde abort. Det låter kanske extremt, men jag vet att det är många kvinnor som gör flera aborter efter varann. Samvetet blir väl allt mer avtrubbat. Det är nog inte så roligt för personalen som tvingas arbeta med abort heller, även de som är för abort som nödlösning reagerar ju när det används istället för preventivmedel.

    Jag tycker att det är viktigt att vi vågar ta tag i och diskutera abortfrågan, utifrån alla möjliga vinklingar, att problematisera abort som ett samhällsfenomen. För ett halvsekel ansågs abort som något moraliskt förkastligt, idag är det moralisk panik bland samhällsdebattörerna om någon visar sig ha invändningar mot aborträtten. När uppfattningar om människolivets värde och okränkbarhet förändras så snabbt, är det grund till en samhällsanalys utifrån sociala, religiösa, och ekonomiska perspektiv och med en granskning av politiken som ligger bakom. Allt handlar ju om makt, makt över människors sinnen så att man kan styra människor även i djupa moralfrågor.

    I Sverige har man ”demoniserat” de som velat försvara ofödda barns rätt, buntat ihop dem med amerikanska kristna högerextremister. Jag tror att även många icke-kristna har reservationer mot hur abortlagen tillämpas, men de tigs ihjäl.
    Angående hur man ser på abort inom frikyrkan så har jag inte upplevt att det förekommer någon fördömande miljö, snarare tigs frågan ihjäl. Om det beror på omtanke om eventuellt berörda kvinnor i församlingarna eller på ren feghet, att man inte vågar stå för det kristna budskapet när det är politiskt o-korrekt är ju en fråga för sig.
    Bibeln är ju tydlig, ”Det ni gör mot en dessa mina minsta, det gör ni också mot mig” säger Jesus som jag tror gråter över vår nations hårda hjärtan.

  • Olof Lundgren

    I denna selektion av foster, så är de familjer som har mongoloida (Downs syndrom) de som är förlorare.

    Hur känns det för dessa föräldrar, att få påminnelse om att deras barn är mongoloida och därmed klassade som andra och tredje klassens individer?
    Guds dom lär, tids nog, verkställas över svensk sjukvård.

    Mvh/OL

  • http://hotmail.com Ellie

    Håller med dig, Olof, om att det är en skrämmande människosyn som breder ut sig.
    En människosyn så diametralt motsatt den kristna, som ju säger att vi är älskade för dem vi är, Guds älskade barn. Medan den moderna sekulära synen värderar efter prestation och de egenskaper som för tillfället är attraktiva. Och de varierar.

    Men de egentliga förlorarna är, förutom de ofödda barn som aldrig fick se världens ljus och leva sina liv, alla mammor som får leva med den förfärliga vetskapen att de inte kan få sina barn tillbaka, och som bär på enorma skuldbördor. Många tycks vara ganska okänsliga och vandrar till synes oberörda genom livet, medan andra plågas dag och natt efter sina aborter. Politikerna låtsas inte om detta lidande, man skuldbelägger kvinnor ytterligare genom att antyda att de är svaga individer som led av psykisk instabilitet (RFSU har framfört det ungefär så) redan innan aborten/aborterna. Här tycker man ju att kyrkan har en enorm uppgift, att berätta om att den Jesus som bryr sig om och förlåter, samt även kunna erbjuda själavård. Samhällsresurserna räcker ju inte till och aborterna bara ökar, så behoven är gränslösa. Men hittills har jag bara stött på någon enstaka församling som vågar beröra problemområdet abort.

  • http://www.stnkavtvivel.blogspot.com Leif Ekstedt

    Den Katolska Kyrkan tycks vara garanten för att inga aborter skall ske överhuvudtaget.
    Läste om den nioåriga flickan som väntade tvillingar (Brazilien).
    Hon hade våldtagits av sin styvfar.
    Hade hon (barnet) fått föda är det troligt att hon avlidit.
    Det går inte att vifta bort problemet. Den Katolske Biskopeb menade att det var fel att
    tillåta abort. Vad tycker Ni själva. Det finns väl olika grader av helvetet – men nog är Biskopen genom sin tro säker på att undvika stället. Rent formellt inför sina trosfränder. Men han får det nog hett ändå!
    Jag är ingen vän av aborter men i undantagsfall ställs ju frågan på sin spets.
    Däremot aborter för att styra könstillhörighet är förkastligt och bör naturligtvis vara
    förbjudna.

  • Anonym

    Frid Ellie!
    Angående din kommentar i nr 7: Jag anser också ”att man har rätt att lägga fram åsikter och förslag utan att avkrävas att man ska “stå upp offentligt””, men jag bara ”svarar” på din fråga i kommentar 3 där du: ”ställer frågan om varför det i detta land inte finns nästan någon, inte ens kristna, som offentligt vågar ställa sig upp och säga att man tycker att lagen om fri abort är en förkastlig lag?” och ”Vem vågar utmana de arga abortivrarna med att vara rak och tydlig tillbaka? Vem vågar komma med de självklara argumenten…”
    Jag menar inget illa mot dig, men ibland kanske inte de du önskar ska stå upp har de självklara argument du själv säger dig ha. Då kanske du är den modiga kvinna som ska stå upp!
    Var du sen ska stå upp vet inte jag, du nämnde själv ”offentligt”, ”debattprogram i tv”, och ”Vem vågar utmana de arga abortivrarna…”

    Jag gillar inte abort, men jag kan inte döma, jag är inte bättre själv och jag är inte så modig som du. Så därför ställde jag en motfråga, kanske för att jag uppfattade din kommentar lite aggressiv, speciellt med tanke på att blogg skrivaren gjort precis det du anser att ingen gör, nämligen offentligt gått emot abort. Men i högsta grad ställde jag dig frågan för att uppmuntra dig att göra det du vill andra ska göra. När vi önskar att andra ska göra något blir det ofta bara en önskan. Vi kan inte få dem att göra det. Men vi kan själva börja agera. Att du skrivit här är en fin början, men din önskan verkar egentligen vara att nå längre! Så kom igen – du har säkert många förebedjare, jag ber för att abortlagen ska ändras varje dag, och att aborterna ska minska.
    So – Go for it, girl – Lycka till!

  • http://hotmail.com Ellie

    Hej Anonym
    Tack för uppmuntran! Jag tror inte jag är feg men som många andra kanske inte så insatt i frågans politiska dimensioner. Skrev en insändarartikel till tidningen här, tyckte den var bra men den fick aldrig komma in. När jag frågade var svaret att ämnet är så tabu, ändå hade jag inte vare sig använt hårda ord eller anklagat någon. Men det är svårt att ha åsikter offentligt när vissa åsikter tystas och man inte får komma fram.

    Vad jag vet om aborter; t ex att en klasskompis i arton- nittonårsåldern satt och rökte hasch och ofta ofta kom hon in på aborten hon gjort några år tidigare, skrev dikter om barnet och var bitter över att föräldrarna tvingat henne. Att min bästis aldrig hörde av sig när jag fick mitt första barn, jag blev väldigt sårad och kände mig bortglömd. Senare kom det fram att hon inte orkat höra om ”nån gullig baby”, eftersom hon själv tagit abort. Killen som var pappa var strulig och hon var rädd för att inte klara av att vara ensamstående mamma. Nu har tiden runnit iväg och det har inte blivit något barn för hennes del efter den där aborten. Jättekänsligt när man är bästisar sen barndomen och hon sörjer sitt enda barn som hon tog abort, påminns ju hela tiden när hon träffar mig som har flera barn.
    Eller en annan väninna som är äldre än jag, mamma till en vuxen son som nu flyttat långt bort. Hon avgudar denne son, och sörjer att hon inte fick fler barn. Idag kan hon inte längre få barn. Hon berättade om hur hon, innan den här sonen föddes, hade sällskap med en man som svek henne när hon berättade att hon var gravid. Hon bodde i Värmland med honom men liftade gråtande hem och tog abort, och det är jättekänsligt. Jag tror att hon fick en psykisk svacka som hon aldrig hämtat sig från, hon är fortfarande bitter på män som bara tänker på sex och sen smiter när det är allvar.
    Listan kan göras hur lång som helst. Aborterna är en mörk skugga även kvinnor emellan, man är rädd för att såra den som drabbats, ibland när man pratar och vill koppla loss så är det som att gå på ett minfält. Du vet aldrig vem som går omkring med en stor hemlig sorg, en bubbla som hotar att brista om man snuddar vid ämnet.
    Vad man vet är att massor av kvinnor mår skitdåligt, rent ut sagt, efter sina aborter och många känner sig lurade, tvingade till att göra något deras innersta sade var fel.
    (Säger man samvete eller hjärta stämplas man som religiös fundamentalist, idag är det ju trendigt att tala om ”magkänsla” och det blir väl som en dubbel ironi att säga att kvinnors magkänsla sa dem att abort var fel)
    Eftersom jag vet att så många lider av abortsystemet tycker jag att det känns som ett hån att tala om kvinnans ”frihet”. Man borde ge alternativ istället så att det anses mer okej att vara ensam mamma och att samhället hjälper till mer ekonomiskt och praktiskt.
    Tror att med ett trygghetssystem där varje kvinna känner att hon kan klara av att få barn och få hjälp att ta hand om det (i svåra fall få hjälp att adoptera bort det eller få fosterfamilj), få bostad och ekonomisk support, då skulle många många många många behålla sina barn.

  • http://hotmail.com Ellie

    Ang. Stefan Swärds artikel höll jag med: ”Alldeles riktigt!” Stefan poängterar ju att medan de flesta i debatten är emot att foster aborteras pga kön, så är ju sanningen den att vi sorterar bort ofödda foster för att de är oönskade. Det är som Stefan skriver ”hela systemets bräckliga etiska grund”. Jättebra skrivet, och det är väl det man önskar att flera som är med i TVprogram etc. skulle våga säga.
    Tack för din uppmuntran, Anonyma syster, och jättebra att du ber för att aborterna ska minska!!! Vi kristna behöver be för alla men särskilt för varann, för det är starka krafter man utmanar om man vågar gå emot abort. Apropå det så behöver Stefan Swärd också fortsatta förböner med tanke på att hur nära han var att bli skadad till sin hälsa.
    Jag tror vi behöver älska vårt fosterland mera och be för landet, även för de kristna som vågar som ställa sig upp för rättfärdighet, som tex Stefan gjort.

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Det är väl lika illa att barn aborteras p.g.a föräldrarnas ekonomi och ytterst p.g.a regeringens politik.

    Tror någon på fullt allvar att skandinavisksa kvinnor, som aborterar p.g.a kön väljer bort fler flickfoster än pojkfoster?

  • http://hotmail.com Ellie

    Svar till Lars: Nej. Inte kvinnor med skandinavisk bakgrund, däremot invandrarkvinnor som bosatt sig i Skandinavien.
    Så ”norskor” i rubriker om flickabort-turism är i själva verket kvinnor med invandrarbakgrund (Pakistan har nämnts i sammanhanget, tredje stora invandrargruppen i Norge) som nu bor i Norge. Dessa kvinnor kan känna press att föda pojkar som har ett annat värde i deras kultur, socialt och ekonomiskt. Man är lite rädd för att säga det för man kan bli stämplad som främlingsfientlig islamofob.

    Angående aborter pga föräldrarnas ekonomi, så undrar jag om inte Stefan Swärd kommer med det perspektivet i den kommande debattartiklen om abort. Jag är förvånad att det inte talats mer om detta, som ju är ett perspektiv och en vinkling som kan ge de vänsterradikala lite huvudbry hur de ska kunna vifta bort. Alltså att det blivit en klassfråga vilka som kan ha barn – ett underbart slagkraftigt argument i mina ögon för att börja granska det sociokulturella och ekonomiska system som hyllar idén om ”fri abort”.

  • Olof Lundgren

    Vad tycker Gud om abort? Står det något i Bibeln om dem som skulle ha fått födas?
    Svar: Ja!
    Läs Psaltarens 78e psalm, vers 6 ”…för barn, som en gång skulle födas”.
    .