Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag fortsätter min lilla genomgång och granskning av det som kallas för emerging church. Jag inser att det är ett paraplybegrepp, och allt möjligt räknas in under den rubriken. Så det är näst intill omöjligt att göra generaliserande omdömen.

En av de mest tongivande emerging church-ledarna är Rob Bell. Jag skrev en kort rescension av hans bok ”Sex och Gud” här på bloggen. Och jag tyckte den var mycket läsvärd.

Jag har nu gått igenom Bells bok med den svenska titeln ”Elvis som hötorgskonst – att måla om den kristna tron”.

Observera att mina omdömen om Rob Bell bara gäller dessa två böcker, jag har inte tagit ställning till något annat. Jag vet inget mer om honom än det som står i dessa två böcker.

Och läser man Bells böcker som helhet har jag väldigt svårt att hitta något som är helt tokigt i dem. Och jag tycker inte att jag kan hitta något i böckerna som krockar med mina övertygelser som evangelikal kristen. Bell uppmanar läsären av denna bok att läsa kritiskt och prövande. Och jag har gjort det. Han skriver resonerande, han ställer frågor, han funderar medan han skriver, han formulerar gärna klassiska Bibelberättelser ur nya infallsvinklar, men för mig känns det fräscht och kreativt. Självklart kan man med Bell som de flesta andra Bibelutläggare, genom att lyfta fram enskilda citat skapa en skev bild av vad han säger och står för. Men det gäller ju att läsa hela boken. Genom att bara utgå från enskilda Bibelcitat kan vi ju skapa en helt förvanskat bild av vad Bibeln står för, likadant är det när vi läser kristen litteratur.

De som tycker att Bell trampar snett bör t.ex. fundera över följande formulering: ”Jag bekänner mig till den historiska kristna tron, som inkluderar både jungfrufödseln, treenigheten, Bibelns inspiration och mycket mer. Jag är en del av den tron och tänker föra den vidare till nästa generation. Jag tror att Gud har skapat allt, att Jesus är Herre och att Gud har planer på att ställa allt till rätta till slut”.

Bell betonar våra tolkningar, man kan också kalla det för glasögon, när vi läser Bibeln. Jag tycker att han har en klar poäng när han betonar vårt ansvar för att tolka och tillämpa Bibeln. Självklart kan man så mycket betona det perspektivet, att Bibelns innehåll endast blir subjektivt och vad vi personligen gör det till, men jag tycker att det är att misstolka Bell om man hävdar att han drar sådana slutsatser.

Och visst har Bell rätt när han skriver att ”skriften allena” blir en för smal doktrin, vi tror ju att Anden ledde de kyrkomöten som fastställde vad som skulle ingå i Bibeln, och då var det ju något utanför den skrivna Bibeltexten som avgjorde vad som var Guds ord.

Och jag gillar Bells syn på reformationen, den är ständigt pågående, varje ny generation måste måla en ny bild av den kristna tron, inte för att Gud förändras, men för att tiderna förändras.

Och återigen, jag gillar Bells sätt att skriva, det är kreativt, fräscht, och han har en fantastisk förmåga att lägga ut och hitta nya infallsvinklar i Bibeltexterna. Inte minst öppnar han upp Gamla Testamentets berättelser på ett nytt sätt.

  • Margret Sundin

    ”Jag har absolut ingen lust att bli en förvaltande pastor” skriver du i ditt inlägg ”om hemlisen som nu inte längre är en hemlis” – underbart i så fall. Kommer det framgent inom EFK att synas församlingsföreståndare som är herdar, inte lejda utan kallade – underbart i så fall! Herdar som är kallade och inte tjänstemän har jag efterlyst läännge- de finns – men de har det inte lätt – traditionen hur det ska vara är djup och tar sig sorgliga uttryck om den inte respekteras!
    Var välsignad
    Margret Sundin
    efk-pastor Citykyrkan i Örkelljunga

  • Christer Roshamn

    Jah har kommit en bra bit in boken ”Elvis som hötorgskonst” och stöter inte heller på några konstigheter, tvärtom så är det det riktigt bra och ”bibliskt” (skratt)
    Just nu håller jag på med ”identitet”, om vilka vi är i Kristus. Det är sunt evangelikalt tycker jag i alla fall. Bell har har också en förmåga att skriva och måla på ett nytt sätt som är attraktivt. Det han skriver om Jesu utväljande av lärjungar är så bra.

    Christer

  • Patric Dalid

    Jag tyckte väldigt mycket om ”Elvis som hötorgskonst” när jag läste den för något år sen, måste nog läsa om den. Han använder väldigt bra bilder när han beskriver vad tron handlar om, lite på samma sätt som C S Lewis i ”Kan man vara kristen”. Jag tycker också det är skönt att läsa det han skriver om den ständigt pågående tolkningen av bibeltexten. Det är något vi borde fundera mycket mera kring, det är alltför ofta man stöter på uttalande om att man ”inte skall tolka utan läsa som det står”.

    /Patric

  • http://www.monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Jag skriver under på Stefans inlägg. Sammanfattar min uppfattning om Bells bok.

    Bell är en av de mest felciterade kristna ledarna i modern kristenhet.

    Jag är också fascinerad av Bells språk (har bara läst på engelska). Målande, enkelt och samtidigt poetiskt på något sätt. Men kanske är Bell ändå bäst som talare. Där finns ju att ösa ur på Internet.

  • Bo

    Vad är det egentligen i den aktuella diskursen som är nytt jämfört med tidigare?

    Stefan skrev: ”Självklart kan man med Bell som de flesta andra Bibelutläggare, genom att lyfta fram enskilda citat skapa en skev bild av vad han säger och står för. Men det gäller ju att läsa hela boken. Genom att bara utgå från enskilda Bibelcitat kan vi ju skapa en helt förvanskat bild av vad Bibeln står för, likadant är det när vi läser kristen litteratur.”

    Det är sant. Det här är en väldigt vanlig företeelse, att lägga in för mycket i en mening, att tolka ur sitt sammanhang. Om jag minns rätt var det någon här på bloggen som gjorde en stor affär av att någon annan sagt att ” varje människa har en gnista av Gud i sig”. Uttalandet togs som intäkt för new age mm. Hur många sekter har inte använt bibeln för att bekräfta sina egna förutfattade meningar i stället för att i ödmjukhet låta sig ledas och korrigeras av DHA och bibelordet?

    Stefan skrev: ”Bell betonar våra tolkningar, man kan också kalla det för glasögon, när vi läser Bibeln. Jag tycker att han har en klar poäng när han betonar vårt ansvar för att tolka och tillämpa Bibeln. Självklart kan man så mycket betona det perspektivet, att Bibelns innehåll endast blir subjektivt och vad vi personligen gör det till, men jag tycker att det är att misstolka Bell om man hävdar att han drar sådana slutsatser.”

    Det här är inte heller något nytt. Bibeln är som en spegel där varje unik individ kan spegla sig. DHA levandegör skriften för varje individ i den position i livet där hon befinner sig. Allteftersom den kristne mognar kan hon se nya perspektiv och nya sanningar i Guds ord och i denna mening handlar förståelsen av bibeln om personliga, individuella tolkningar, eller en anpassning till individen. Därutöver behöver vi låta oss korrigeras av DHA eftersom vi alla kan göra feltolkningar. Men om vi som ett kollektiv ska börja och göra nytolkningar av bibeln blir det genast lite knepigare. Tänk på bibelns varningsord om att lägga till eller ta bort något ur skriften.

    Stefan skrev: ”Och visst har Bell rätt när han skriver att “skriften allena” blir en för smal doktrin, vi tror ju att Anden ledde de kyrkomöten som fastställde vad som skulle ingå i Bibeln, och då var det ju något utanför den skrivna Bibeltexten som avgjorde vad som var Guds ord.”

    ”Skriften allena” kan aldrig bli en för smal doktrin om man förstår uttrycket rätt. Däremot blir det en onödig provokation att påstå att: ””skriften allena” blir en för smal doktrin.”

    Gud gav oss skriften bl.a. för vi ska ha något att referera och hänvisa till. Att hävda ”skriften allena” är att fråga sig om något överensstämmer med bibeln, om det är ”bibliskt” som vi brukade säga förr i tiden. I denna mening (betydelse) blir ju då inte heller kyrkomötena som fastställde kanon något som ligger utanför den den skrivna bibeltexten. Varför det? Jo, därför att vi i Apostlagärningarna kan läsa om hur DHA tillsammans med församlingen kom fram till avgörande principiella beslut om lära och liv (”DHA och vi har beslutat”).

  • Tobias

    Hej!
    Vad kul att du uppskattar Bells bidrag till kristenheten och att du för fram EC till ljuset i Sverige.
    Dock måste man konstatera att Bells församling, Mars Hill, inte är så EC. Bell är tveksam till den etiketten. Mars Hill är ganska annorlunda i både liturgi och organisation från EC i övrigt (MH har ganska klassiska gudstjänster med få kreativa inslag och väldigt mycket undervisning medans EC i övrigt betonar samtalspredikan, gemenskapsgudstjänster och både nyskapande och högkyrklig liturgi). Egentligen är det personer som Tony Jones, Doug Pagitt, Dan Kimball, Phyllis Tickle och självklart McLaren man ska kolla upp om man vill bekanta sig med EC-essensen. Bell är nog snarare inspirerad av det positiva i EC-skeendet än en förgrundsfigur i det.
    Han är nog som sagt den mest felciterade inom kristenheten idag. Och jag tror faktiskt att vi i Sverige skulle må gott av att ”måla om” lite. Gud klarar (önskar?) det!

  • http://efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Håller med Bo om att det är provocerande att kalla ”sola scriptura”-principen för onödigt smal. Den finns ju även i Skriften själv i den apostoliska formuleringen ”icke utöver vad skrivet är.” Dessutom gjorde kyrkomötena inget annat än konstaterade vilka skrifter som redan ansågs som apostoliska/kanoniska – bara några stycken var inte redan erkända precis överallt, bl.a. Hebréerbrevet vars författare ju inte anges i brevet självt, men även dessa hade redan brett stöd och låg ljusår framom möjliga medtävlare (vem förespråkade t.ex. då Tomasevangeliet eller Judasevangeliet som i dag har så många fans?). Dessutom talar de kanoniska skrifternas självvittnesbörd och inneboende auktoritet starkt till våra hjärtan än idag – man kan i frågasätta deras autenticitet hur mycket man vill, och Judasbrevet ingår onekligen till stor del i Andra Petrusbrevet, men är de inte äkta är de oerhört skickliga förfalskningar och med Andra Petrusbrevets ord ”slugt uttänkta fabler.” Romerska kyrkans försök att alltifrån Trident-konciliet med åberopande av Andens ledning men mot det judiska förbundsfolkets och Vulgata-översättaren Hieronymus´ syn på GT:s kanon sätta Judit och Tobit m.fl. i paritet med Samuelsböckerna och profeterna har dock inte varit till fördel för bibelns trovärdighet och proportionerna GT-NT.

  • http://www.pictor.se Simon Wämmerfors

    Hej

    Jag kan instämma i mycket av vad Bell skriver, särskilt när det gäller många moderna protestanters syn på skriften och traditionen. På många håll upplever jag att det finns en rätt grundmurad naivitet och historielöshet kring uppfattningarna om skrift och tradition som tillsammans med vår tids individualism ofta manifesterar sig genom ett avståndstagande mot all kyrklig tradition och idéer om ingenting annat än skriften behövs överhuvudtaget. Ett sådant tänkande leder förr eller senare till individens autonomi, där det egna omdömet blir högsta auktoritativa norm.

    Däremot har de magistrala reformatorernas sola scriptura inte mycket gemensamt med detta tänkande och det känns olyckligt att sammanblandningen är så total mellan begreppen. SS är ett av otaliga inlägg i debatten i kyrkan kring relationen mellan skrift och tradition. Traditionen avvisas definitivt inte. Tvärtom är den en av grundbultarna för SS då man menade att detta var den syn som den tidiga kristna kyrkan hade och att man just därför borde återgå till den.

    Här finns mer att läsa om sola scriptura och dess moderna avarter för den som är intresserad: http://www.modernreformation.org/default.php?page=articledisplay&var1=ArtRead&var2=19&var3=main

  • Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Att flyga som örnen …()

  • Patric Dalid

    I inlägg 5 skriver Bo: ”Men om vi som ett kollektiv ska börja och göra nytolkningar av bibeln blir det genast lite knepigare.”

    Är det inte det som har hänt hela tiden i kristendomens historia? Luther är väl ett strålande exempel. Det känns lite konstigt att tänka sig att vi just nu har kommit fram till det slutgiltiga rätta sättet att tolka bibeln och att vi inte behöver fundera mer på det. Vi befinner oss i olika tolkningstraditioner som säkert kan bidra med olika sidor av sanningen.

  • Bo

    Patric, i och för sig kan man väl säga att Luther gjorde en nytolkning av skriften. Men jag tycker nog att det är bättre att säga att han återförde stora delar av kristenheten till den sunda läran: frälsning genom tron osv. Så Luthers ”nytolkning” om vi nu vill använda det uttrycket var ju bara av godo.

  • Patric Dalid

    Bo, jag håller med dig om att Luthers ”nytolkning” på många sätt var av godo, men det skulle ju kunna vara så att det behövs fler Luthrar som på samma sätt ser på bibeln med nya ögon och återför oss till den ”sunda läran”…

  • Roland Andersson

    Har läst Bells bok Sexgud. En av de tråkigare i ämnet. Mångordig och osystematisk. Verkade vara predikningar i bokform. Det var ett tag sedan och jag minns inte om jag reagerade negativt ur ideologisk/teologisk synpunkt.

    När det gäller diskussionen om postmodernism o EC tycker jag det är angeläget att betona sambandet med ev tillväxt. Karaktäriseras EC och de kyrkor som betonar ett postmodernt synsätt av tillväxt?

  • Bo

    Patric, ja vi behöver väckelsepredikanter och profeter som är bärare av Guds kraft. Jag tror att vi har spännande tider att se fram emot.

  • Samuel

    Helt klart respekt till dig från mig för detta inlägg… Visst behöver EFK-församlingar överlag en stor dos av dylikt som du här tar upp?? Kan stundals bli alldeles för snävt i EFK, tycker jag. /en EFK-medlem

  • Roger Gustavsson

    Om Rob Bell och yoga.

    OK Stefan. Du har varit tydlig med att det bara är två böcker du läst. Jag tycker också att det är viktigt att inte förklara hela konversationen “emergent church” utifrån en enskild förkunnare. Ofta ropar vi måhända “villolärare” för ofta eller för tidigt. Men det är ju viktigt att också känna till det som är kontroversiellt hos Rob Bell. (Hur intressant vore det t ex att bara prata om det hos Richard Williamsson som vi håller med om?).

    Rob Bell sprider ett häpnadsväckande budskap om andningens centrala andliga betydelse. Jag tänker på den DVD som heter Breathe. Man blir förvånad över att detta kommer från samme förkunnare som så många lovordar. Hans budskap, trots bibelcitat, passar nämligen bättre i en nyandlig lärares mun än i en bibelutläggares. En överdrift? Kolla in själv:

    http://video.google.com/videoplay?docid=4657662595934098105

    På hemsidan “Essential tools for emergent church” finner vi hur Bell utvecklar detta ett steg vidare. Här leder han församlingen i yogainspirerad andningsövning. Han betonar att det viktiga inte är kroppsställningen utan att vi andas rätt (ska väl vara en tröst för oss kyrkbänksnötare som har problem med lotusställningen!). Nedan är två citat av flera:

    “And the Yoga Masters say this is how it is when you follow Jesus and surrender to God. Is it’s your breath being consistent. It’s your connection with God regardless of the pose you find yourself in. That’s integrating the divine into the daily.”

    Det här är ju helt uppåt väggarna. Kända Yogalärare betonar ju att kristna som utövar yogaövningar kommer att förlora sina kristna övertygelser. Och vidare från Bell:

    “[In Yoga] it’s not how flexible you are, it’s not whether you can do the poses, it’s not how much you can bend yourself, it’s can you keep your breath [breathes in and out] consistent [breathes out] through whatever you are doing.”

    Lyssna gärna själv hur Bell ersätter bön med andningsteknik. Men andas för all del inte med. Det här är så vitt jag kan bedöma inget kristet budskap överhuvud taget:
    http://blogs.echurchnetwork.net/Newsletter/permalink/00003.asp

    Mitt intresse för att läsa Bells böcker har kallnat betydligt efter att jag tagit del av denna DVD och förkunnelse. Därmed inte sagt att det hos andra nytänkare finns gott att hämta.

    Tack för en intressant blogg, jag läser den med stort intresse!

  • Roger Gustavsson

    Den senaste länken funkade visst inte. Prova denna istället!

    http://blogs.echurchnetwork.net/Assets/UserBlog/314/052905.mp3

  • Bo

    Roger, djävulen har ju alltid blandat lögn med sannig. I bland undrar man om det finns en dold agenda inom vissa delar av EC.

  • S

    Där kom den, den frikyrkliga rädslan för psykologi… Var inte så skraja för några andningstekniker, ok?! Sån där respons gör mig irriterad. Ta det ej personligt dock. Frid. /S

  • Roger Gustavsson

    Bo: Om det finns en dold agenda inom EC så är den dold också för mig. Jag har läst för lite. Tänker att man får titta på en förkunnare i taget. Införlivandet av främmande andliga tekniker dyker nog upp lite varstans i kristenheten och det är sant som du säger att djävulen alltid blandat lögn med sanning.

    S: ”den frikyrkliga rädslan för psykologi… ” Tråkigt om du blir irriterad, men om du kollar in det här lite noggrannare så upptäcker du uppseendeväckande teologiska utsagor i Bells budskap, både på videon och predikan jag hänvisade till. Inte bara andningsteknik.

    När en inflytelserik förkunnare inte skiljer mellan livsande, människans ande och den helige Ande dvs Guds personlighet så är det faktiskt bekymmersamt. Om allt som andas är/har Guds ande är det ju inte heller någon skillnad mellan människor och djur. Bell säger faktiskt att andningsmetodiken integrerar det gudomliga med det vardagliga och styrker dessutom detta påstående genom att hänvisa till yogamästare.

  • S

    R. G:
    Jag såg hela videon o ser inga problem med det han sa, tycker den istället var bra. För övrigt, vem och vad kommer undan en Gud (även om vissa – såklart – är närmare Gud än andra) som finns överallt, en Gud som är allestädes närvarande…?

    Kanske skulle du fördjupa din tolkning av Bell ifall du undersökte kyrkofäderna närmare, inte minst deras förståelse och utläggning av bibeltexterna. /S

  • Roger Gustavsson

    Hej igen S!
    Bell sade i videon mer än att Gud, i biblisk bemärkelse, är allestädes närvarande. Hade du verkligen inget problem med att han sade:
    ”Den gudomliga andningen flödar genom dig, och den flödar genom personen bredvid dig och genom personen närmast denne…”
    ”Du är på helig mark. Det finns en helighet hos folket runtomkring oss.”

    Framförandet av dessa sentenser i en tunnelbana visar att han inte bara talar om pånyttfödda människor, utan om alla, även explicit formulerat: ”This divine breath is in every human beeing, ever”. Det låter alltså som en sammanblandning av människans livsande och Guds ande.

    Som jag förstår NT slocknade människans andliga Gudsliv i och med syndafallet (det törs man väl säga på en evangelikal hemsida). Kvar finns ett längtande tomrum som gör henne till en evig andlig sökare. Efter pånyttfödelsen däremot vittnar, som bekant, vår ande med Guds Ande att vi är Guds barn.

    Så vilken av kyrkofäderna stöder Bell i denna fråga? Irenaeus säger exempelvis: ”Genom åkallan av Jesu Kristi namn, han som blev korsfäst under Pontius Pilatus, avlägsnas Satan från människorna.” (Bevis för den apostoliska förkunnelsen).

    Jag ser det alltså också som bekymmersamt att Bell hävdar att andningen är en central bit av kristen tro som framhållits under ”tusentals år”. Är också detta något jag ska finna hos kyrkofäderna? Jag tror knappast det. Möjligen hos de Rhenländska mystikerna, men då menar jag att man är ute på farlig mark. Kanske hos ökenfäderna som ju experimenterade med radband och annat? Eller bland 1300-talets nyplatonskt inspirerade hesykaster. Berätta gärna om du vet.

    Bell hänvisar inte till några kyrkofäder när han i sin fördjupning menar att andningsmetodiken integrerar det gudomliga med det vardagliga. Han hänvisar uttryckligen till yogamästare. Att han säger ”tusentals år” och inte ”tvåtusen år” låter för mig därför närmast som en freudiansk felsägning… en hänvisning till dessa namnlösa yogamästare.

  • S

    Hej igen R.G.!

    Känns som fel forum för att fördjupa frågan i sak. Försöker mig på ett från min sida sista inlägg, förhoppningsvis koncist… Jag tror inte mina påståenden om kyrkofäderna på ngt sätt är felaktiga, säg hos Irenaeus (ditt citat går att komplettera med andra, oxå korrekta, I-citat), Clemens, Kappadokierna, etc. De flesta fäder, vad jag förstått, betonade Guds närvaro i allt mer än vad (tex) frikyrkan gör idag… Kanske vore det bra om ngn riktig patristiker (säg med en doktorsgrad i ämnet) la ut bilden lite mer, men utifrån den begränsade patristik jag har läst så anser jag att det verkar vara så.

    Några i sammanhanget intressanta bibelord fr NT, i ex.: Ef 4:6; Apg 10:29, 17:25,28; Jak 3:9. Å andra sidan känner du antagligen väl till dessa ord och flera andra därtill, men har en annan tolkning av dem… Så vår förståelse av dessa skiljer sig väl helt enkelt.

    Ang. Bells predikan tror jag inte att han lägger den betydelse (typ söker skapa en stor dogm o lära om andningen… el så) vid detta, som du verkar tolka in. Utan mer att det utgör ett stilistiskt, och i enklare (icke-heretisk) mån innehållsligt, grepp för att illustrera vissa ämnen i Bibeln.

    Tack för debatten!
    Hej svejs /S

  • S

    Ps. För övrigt tror jag att den kristne har Gud och den heliga Ande på ett särskilt sätt, naturligtvis! Men likväl är det Guds allestädes närvaro som uppehåller alla människors existens, Gud ‘själv ger alla liv och anda och allt’. Så :), tack för debatten! /S

  • Roger Gustavsson

    Tack själv. Alltid trevligt med lite tänkvärda mothugg att grunna på!
    Mvh Roger



Subscribe to Stefan Swärd