Tack för alla engagerade kommentarer på artikeln i Dagen idag om emerging church. Intressant läsning. Bara några korta kommentarer på några av kommentarerna. Jag tar det i punktform, för att det inte ska bli för rörigt.
1. Det är nytt för mig att läsa litteratur om emerging church och postmodernitet. Artikeln i Dagen idag byggde ju främst på artiklar i Christianity Today skrivna av personer som har specialgranskat detta fenomen och som var positiva i sin grundinställning. De kritiska reflektioner jag för fram är förankrat i vad dessa skriver. Har läst en bok av Dan Kimball, 1,5 av MacLaren och nu en bok av Rob Bell som jag rescenserade här på bloggen i mycket positiva ordalag. Pratade med någon häromdagen som känner Erwin MacManus, som hade sagt något i stil med allt detta med emerging church är passé. Jag kommer dock att läsa vidare bl.a. Bell och MacLaren så jag kommer att skriva vidare om detta på bloggen.
2. Det är i min roll som statsvetare och samhällsvetare jag är skeptisk till begreppen postmodernitet och modernitet. Det känns mer som teologiska inneord än något som uttrycker verkliga samhällsförändringar. Och i mitt engagemang bland tonåringar på stan har jag mycket svårt att identifiera den typen av paradigmförändringar. Har aldrig fört något samtal med någon tonåring om postmodernitet eller något som skulle kunna kopplas till begreppets innehåll. Har nog fått ett visst grepp om olika tonårskulturer idag i Stockholm, men ska jag vara riktigt ärlig tycker jag nog att min egen generation var mer postmodern på 60- och 70-talet än dagens tonåringar, utifrån de vanliga definitionerna av begreppen.
3. Jag tycker att emerging church är ett problematiskt begrepp. Det jag själv håller på med i Stockholm med Ungdomskyrkan Konnekt – är det emerging church? Det handlar ju om att hitta helt nya vägar att vara kyrka, och att nå ungdomar där de befinner sig. Och att först visa kärlek och omsorg, och presentera evangeliet genom dialog (jag har svårt att begripa att det skulle vara något nytt med detta). Om detta är emerging church är jag rimligtvis en del av emerging church. Om detta inte är emerging church vad är det då? Rob Bell som har byggt upp en jättestor megakyrka, och en jättestor organisation, på vad sätt skiljer det sig från andra megakyrkor? Är det verkligen emerging church om det handlar om att vara kyrka på ett nytt sätt? Jag säger inte detta för att det skulle vara något fel med det Bell gör, jag säger det bara för att problematisera begreppet.
4. Jonas L i inlägg två ifrågasätter begreppen liberal-konservativ. Samtidigt är ju kristna kyrkan mycket heterogen, och vi behöver ha någon form av kategorier för att kunna diskutera olika kristna strömningar. Vad är det för skillnad på Ulf Ekman och KG Hammar, vilka kategorier ska man använda för att definiera skillnaderna? Samtidigt har Jonas en poäng när han säger att det inte är så enkelt att del in i fack, men universalismen är väl nästan helt förkastad så vitt jag vet både i amerikansk och brittisk evangelikalism, och inte minst i tredje världen.
5. Kalle Spetz skriver om att det handlar om att leva äkta, kärleksfullt, nära människor, att låta sig själv beröras … o.s.v. Ja visst, men har inte kristna kyrkor alltid eftersträvat detta. Människor vill uppleva och processa etc., javisst, men det har väl varit hela idén med SMU sedan 1930-talet. Jag begriper fortfarande inte att det sättet att tänka evangelisation, vad har det med modernitet och postmodernitet att göra. Joachim E är ju inne på samma resonemang. Att tro att man förr bara förmedlade kunskap i evangelisationen, frikopplat från relationer och kärlek, jag tycker att kristna historien visar att bra församlingar i alla tider har ägnat sig åt lyssnande, dialog, visa kärlek, relationer etc.. För att uttrycka sig lite tillspetsat, vad är det de begriper som har läst MacLaren som inte alla andra begriper, eller som inte den vanliga bibelläsaren begriper. Granskar man te.x. Billy Grahams kampanjer från 1950-60 talet, ett typiskt modernistiskt fenomen enligt dessa klichéer, alltsammans byggde ju på den personliga relationen. Det var inga opersonliga massmöten som bara förmedlade kunskap.
6. Håller helt och hållet med Fredrik H om att det handlar om nya sätt att vara kyrka på, där är jag helt och hållet med. Olof skriver, allt handlar om hur vi i kyrkan kommunicerar evangeliet, javisst, håller helt och hållet med. Delar också Mattias markeringar att det som leder till synkretism, navelskåderi, mycket snack och lite verkstad – det blir det inte så mycket av, visst, det tror jag också. Men jag tycker alltså att man kan göra allt detta utan att blanda in begreppet postmodernitet.
7. Eric Dahlqvist tar upp om att den modernistiska kyrkan bygger på absolut sanning och absoluta anspråk. HÅller med Bo om att det har kyrkan alltid gjort. Roade mig idag att läsa Augsburgska trosbekännelsen från 1500-talet, jag diskuterade nämligen dess innehåll i en konversation idag med Christer Sturmark, och denna trosbekännelse är extremt absolut i sin inriktning, moderna evangelikaler är nyanserade mjukisar i jämförelse med detta.
Några korta kommentarer, nu behöver jag gå och lägga mig. Tack och godnatt.
�
Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Holistiska strömningar bland väckelsekristna ledare()