Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag noterar att min artikel igår i Dagen om postmodernitet och emerging church har väckt ganska omfattande respons, en hel del bloggar har kommenterat artikeln, och jag noterar att artikeln seglar upp bland de mest lästa i Dagen senaste veckan, så ämnet berör tydligen många personer. Det var en spännande respons.

Man bör också notera att mitt tonfall i artikeln är positivt prövande, jag är inte färdig än med dessa frågor, och jag är inte klar över alla ställningstaganden. Det jag dock är helt klar över är att vi behöver pröva oss fram, framförallt i samarbete med Gud, för att hitta nya vägar för att uttrycka både församlingsliv och evangelisation i Sverige idag. Det är den centrala frågan för mig, inte akademiska debatter om postmodernitet.

Ikväll ska jag vara med på bönenatt i Citykyrkan för ungdomsvärlden i Stockholm. Det är fascinerande att komma inför Gud, länge, tillsammans med andra Gudstörstande personer.

Kommer också att släppa en nyhet här på bloggen under helgen, som berör mitt eget liv, och det gäller en sak som kommer att få stora konsekvenser framöver, inte minst för mig själv. Men jag återkommer om detta.

  • Olof

    Det verkar viktigt det här, att det inte ska vara ”akademiska debatter om postmodernitet”. Vad det nu är för någonting? Vad ska det vara då, väckelseappeller, förenklingar, statements om vad som är liberalt-konservativt, och hur ”verkligheten” ser ut? Varför kan det inte få vara intellektuell substans också, är frikyrkan fortfarande fast i den där platonska uppdelningen av hjärta-intellekt där ”hjärtat” är det viktigaste? Synd att man ska låsa ute så mycket samtidigt som man håller fast vid så mycket dammiga grejer. Men det är väl ett val det också…

  • http://fredrik.hulth.se/ Fredrik Hulth

    Ska bli spännande att se vad det är för nyhet du lurar på.

    Olof, om du läser lite noggrannare så ser du att det viktiga är att pröva sig fram för att hitta nya vägar att vara församling och evangelisera, där finns det egentligen inte något egentligt behov av debatter. Visst kan man sitta och debattera olika viktiga grejer, men det leder inte någonvart…

  • Olof

    Fredrik: Sak försöka läsa lite ”noggrannare” då. Även om jag faktiskt inte har några större problem med min läsförståelse. Jag tror jag förstår vad Stefan menar, och jag håller inte med. Och jag tror visst att debatter leder någon vart, det är bara odemokratiska och anti-intellektuella människor som intre tror det. Och den del svärmare inom frikyrkan också förstås. Och där verkar du ha placerat dig själv.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Fredrik:

    Det här handlar om mer än nya vägar- det här handlar om din, min och andra människors frälsning.

  • Olof

    Michael: Förstår du om några av oss här tycker att du verkar lite…överspänd? Fast det kan säkert bidra till att befästa din känsla av sanningssägare….

  • http://www.religionsfilosofen.blogspot.com Johannes

    Jag håller helt med Olof i hans första kommentar. Det var ungefär så jag tänkte med. Stefan verkar med en kraftig iver gång på gång poängtera skillnaden mellan riktiga kristna och oss inom akademin? På Stefan verkar det som att han tror att kristna står utanför både modernism och postmodernism, som i ett vakuum där vi är immuna från intellektuella klimat, en tämligen mycket modern uppfattning …

    Enligt Swärds definition är jag en av dessa fåtal teologer som leker. ”Tyvärr” kan jag inte påstå att jag delar Swärds beskrivning om ett modernt universitet. Inom vetenskapsfilosofin är realism/anti realism debatten i fokus och den logiska posivitismen har fallit. Den analytiska filosofin är på väg ut i förmån för en post-analytisk filosofi som finns i två olika former (Usa) och den mer Europeiska (franska) skolan. Inom sociologin har man övergett många av det moderna betoningarna man hade. För första gången på allvar beskrivs religion i positiva ordalag, samma sak inom psykologin, där man i introduktion böcker på universitets nivå erkänner att ämnet tidigare använt för att attackera religion, men nu i postmodern tid betraktar det på ett annorlunda vis. Jag skulle kunna fortsätta mina generaliseringar ämne för ämne och vad som hänt. Descartes formulerar den klassiska fundamentismen som präglar i princip varenda disciplin under modernismen. Swärd påstår sedan att det saknar betydelse att denna epistemologi har fallit, därför att hans kompisar inte pratar om det på konferenser?

    Vidare verkar vissa tro att postmodernism är relativism, men inte heller detta stämmer! Vissa postmoderna ÄR relativister, men långt ifrån alla. Skillnaden är i jämförelse mot modernism, att man hävdar sanningsanspråk utifrån en kontext och tradition, där man inte betraktar sin rationalitet som neutral (sekulär). Människor lever inte i ett vakuum.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Olof:
    Känslor kommer och går, men Guds Ord består.

  • Olof

    Johannes: Bara att instämma. Stefan tror att kostymgubbarna med ekonomisk och politisk makt definierar kulturen. Men det gör de faktiskt inte. Det finns mång andra arenor som är viktiga att ta hänsyn till när man vill förstå samhället. Och jag tycker att det är helt häpnadsväckande att 1: Stefan är totalt okunnig om de riktigt stora paradigmskiftena inom akademin och 2. att han tycker att akademin är helt oviktig för kulturens omvandling, och 3. att det akademiska tänkandet inte är viktigt, det blir lätt lite ”för akademiskt” för stefan emellanåt…..

  • L.E.

    Det där med ”emerging church” måste nog vara en metodfråga? Det vill säga att försöka vara relevant med den kristna tron för det omkring liggande samhället. En ”emerging församling” i lilla Bottnaryd, Åsele eller Tollarp med en stillastående pastor i talarstolen med en handmikrofon skiljer sig från naturligtvis från ”kyrkan” vid Odenplan där predikanten har headset och klickar fram texten med hjälp av power point bilder. Men alltihop kan väl ändå vara en ”framväxande kyrka”. Vad är det annars för kriterier…..?
    Har som en gammal femtiotalist varit med och sett all möjliga varianter av försök till att bygga relevanta ”kyrkomodeller” för sin tid – husförsamling, cellkyrka osv. Med en titt i backspegeln blir det naturligtvis en fundering kring hur det gick/hur det har gått medden saken.
    Modernitets begreppet (i denna diskussion) har inte riktigt blivit klarlagt ……(är det litteratur, samhälle, kyrka som det talas om). Modernitets diskussioner i kyrkotappning har kommit och gått med jämna mellanrum. Läser f.n. lite om modernitet (liberal) v/s konservativ i 20-30-talets Amerika och problematiken kring detta……….då handlar det om ”läran”. Men ingen skall behöva tumma på och göra ”evangeliet” modernt, det finns inte två kristendomsvarianter utan det blir snarare två religionstyper – detta kan man utläsa av min (bok)läsning.

  • Rodica Dobondi

    Stefan,
    Oavsett vilken väg man provar leder den till korset om det är den riktiga vägen .
    Vi kan packa budskapet attraktiv och relevant men vad händer sedan när jag måste ta min kors, jag måste spika köttet på korset, jag måste lida och lyda , jag måste dö med Honom, jag måste förlåta 7x7x7 om och om igen , jag måste gå ett antal mil med någon och jag har ingen lust osv osv. Tror du att vi är redo. Den här vägen gick Jesus. Jag tror inte att Gud har en B plan för oss som dessutom skall passa in i vår tid.
    bless

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    David Wilkerson säger sig inte vara en profet- men ibland är han klockrän: http://www.youtube.com/watch?v=LR0XRZIasho

  • Tea Gustavsson

    I morse slog mig en tanke gällande dig Stefan och nu när jag läste ditt blogginlägg undrar jag inte om det stämmer? Ska bli spännande att se om jag har rätt.(och vad jag tycker om det..)

  • Tea Gustavsson

    Hmm, korrekt svenska lyckas jag tydligen inte heller producera. Jag undrar såklart och jag undrar om min tanke inte stämmer, ingenting annat.

  • Stefan Swärd

    Johannes, jag tycker att du övertolkar det jag säger. Jag har aldrig gjort en distinktion mellan riktiga kristna och de som är i akademin, jag vet inte vad du har fått det ifrån. Tycker att det är mycket värdefullt att det finns kristna som satsar på akademisk karriär. Du bör komma ihåg att jag är ordförande för Claphaminstitutet och där kryllar det av kristna doktorer och professorer.
    När det gäller bedömningen av vetenskapsteorins och akademins utveckling, är nog skillnaden att vi tittar på den från lite olika utgångspunkter. Jag lämnade universitetet 1984, men som internationellt verksam konsult inom näringslivet med specialisering på energipolitik, miljöpolitik och klimatpolitik läser jag internationell forskning ständigt. Och deltar ständigt i konferenser där aktuell forskning diskuteras. Det jag sysslar med är dock helt och hållet den tillämpade forskningen och den rör sig på en lite mer jordnära nivå än t.ex. vetenskapsteorin och universitetens interna humaniora.
    hälsn

    Stefan Swärd



Subscribe to Stefan Swärd