Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Den här veckan kommer jag att gå vidare med granskningen av ”emerging church” och debatten om modernitet, postmodernitet. Har inte läst klart Rob Bells bok än, men hoppas på att hinna med det idag, och skriva en rescension senare idag. Kommer också förmodligen med en artikel i tidningen Dagen denna vecka om ”emerging church”.

Ett begrepp jag tror betydligt bättre förklarar förändringarna i världen än postmodernitet/modernitet är begreppet globalisering. Det är något som faktiskt händer, och som påverkar politiken, ekonomin, kyrkan och ungdomskulturen bl.a.. Ett uttryck för globaliseringen är att vi har fått ett mer pluralistiskt och mångkulturellt samhälle. Allt som händer runt om i världen blir tillgängligt. Tekniken bidrar kraftfullt till globaliseringen. Både IT-tekniken, internetutvecklingen, men även transporterna. Människor flyttar kors och tvärs runt om i världen, både av karriärskäl, nyfikenhet och av flyktingskäl.

Globaliseringen verkar i två riktningar, den både skapar pluralismen, att många synsätt, värderingar och religioner lever sida vid sida. Ingen religion får ett tolkningsföreträde, eller får monopol på verklighetstolkning. Pluralismen kan leda till relativisering och cynism, men behöver inte göra det. En annan riktning är att det skapas globala mainstreamvärderingar- och kultur, i stil med MTV-generationen. Där vissa trender får ett globalt genomslag. Ett exempel på sådana trender i västvärlden är feminismen och gay rights-movement. Trenderna kan slå igenom snabbt genom globala medier.

Globaliseringen är ett mycket mer fruktbart tolkningsbegrepp för då kan man också förstå politiken och ekonomiska utvecklingen. Många av politiken och ekonomins utmaningar är globala, t.ex. senaste tidens globala finansiella kris.

Och här tycker jag att kristna kyrkan ännu mer borde anpassa sig till globaliseringen. Vi lever för mycket i nationella tradiotionella verkligheter som känns ganska förlegat. Den församlingen Kristus grundade var global. Och uppdraget till lärjungarna var att gå ut i hela världen.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Hej Stefan,

    Självklart är det globalisering som råder, den postmoderna/modernitet är ju bara pussel-bitar så att detta ska gå smidigare till.
    Rob Bell har ju verkligen ett ”global view”, men kan du se ett ”Christ view”?
    Se gärna denna genomgången (bäst efter 90min): http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/02/is-rob-bell-christian-fighting-for.html

    Kring att anpassa sig globaliseringen:
    ”Ty Gud har ingett dem viljan att utföra hans avsikt och att med en och samma avsikt ge sitt rike åt odjuret, tills Guds ord är förverkligade./ Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. / Låt inte lura er på något vis. Ty först måste avfallet ske och laglöshetens människa uppenbaras”

  • http://mattiasneve.wordpress.com mattias

    Jo, Stefan, håller med om att globaliseringen är en mycket viktig faktor i de kulturella förändringar som sker i Sverige. Som du skriver så har detta lett till att vi snabbt, enkelt och vare sig vi vill det eller ej kommer i kontakt med andra sätt att tro, tänka och leva. Smörgåsbordet som vi kan plocka av har aldrig varit så överflödande.

    Men jag är tveksam till uttalanden om att en sak är bätte än den andra att förklara den värld vi lever i idag – globalisering är en del, en förändrad epistemologi är en annan, kristendomserans död en tredje, urbaniseringen en fjärde, den tekniska utveckligen… osv. Tror att du ser min poäng. Det intressanta är att alla dessa faktorer påverkar varandra. Vad kom först – kyckligen eller ägget?

    Eroderingen av det moderna projektets strävan efter universiella sanningar och tron på objektivitet började innan Sverige blev globaliserat – globaliseringen har dock fungerat som en stark katalysator, enligt min mening, då misstänksamheten mot att jag som människa kan veta något som objektivt sant inte längre bara är en filosofisk fråga för akademin. Idag är det en fråga för vardagen: Vad är det som säger att min tro är bättre än min grannes, som är muslim och som är en mycket god och kärleksfull människa?

    Ser fram emot din artikel i Dagen!

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders
  • Olof

    Stefan: Fattar inte riktigt den här grejen med att du vill ha ett annat begrepp på de kulturella förändingarna än postmodernism. För det är väl inte ömsesidigt uteslutande storheter vi pratar om här. Visst, det postmoderna tänkandet – mer ett ”ethos” kanske – är bara riktigt starkt inom vissa delar av akademin, men det finns väl ändå något träffande i flera av dessa analyser? Eller menar du att Foucault, Derrida, Deleuze, Loytard, Rorty mfl. inte på något sätt representerar ett skifte i tänkande, förhållningssätt och ethos i förhållande till äldre tankeparadigm? Och det är ju inte bara så att dessa författare och tänkare för fram nya idéer, själva deras närvaro, att de börjar tänka och resonera på det här sättet är väl ett uttryck för någonting viktigt i samtiden, att nya tankemönster bryter fram? Eller gör du likadant med andra perioder i historien, går totalt förbi de viktiga tänkarna/filosoferna och postulerar andra utvecklingslinjerna som viktiga? Jag fattar bara inte varför du gör de här uttalandena, dina idéer om globaliseringen står sig väl i alla fall, kanske till och med bättre utan den här polemiken mot postmodernismens betydelse? Är det för att du känner att politiska – läs formellt politiska i betydelsen parlament, myndigheter – utvecklingslinjer är ”verkligare” än de kulturanalytiska?

    Kanske problemet är att du utgår ifrån lite texter du har läst av en viss amerikansk pastor – rob Bell – istället för de tänkare som mer definierar det här paradigmet? Och om du är ute efter de kristna tänkare som för en dialog med det postmoderna så ska du nog söka dig bort från de här mer populärt inriktade böckerna, inte för att de är dåliga men för att de inte förmår teckna linjerna i den utveckling vi här pratar om. Du kan väl förklara lite vad det här handlar om?

  • Bo

    Det är viktigt att kyrkan förstår vad postmodernismen (PM) innebär därför att PM är en mer eller mindre medvetet uttalad ”trosbekännelse”, som skulle kunna formuleras med orden ”allt är relativt”. Det är viktigt därför att det får konsekvenser för hur vi ska gestalta evangeliet i ord och handling. Vi blir medvetet eller omedvetet hjärntvättade av PM:s budskap via populärkulturen och de akademiska salongerna, alltifrån barnprogram i TV till hela det kulturella spektrat.

    Egentligen är PM en logisk konsekvens av människans avståndstagande från Gud och en idelisk förutsättning för att evangeliet ska få framgång. Människan törstar efter mening och sammanhang i tillvaron och evangeliet blir som ett motgift, ett pennicillin i denna sjukdomshärd. Men om vi ska ha framgång så får inte evangeliet bara bli ord utan vi måste leva som vi lär och visa att evangeliet är ett trovärdigt svar på mänsklighetens behov, både intellektuellt och praktiskt. Vi behöver presentera hela berättelsen (om skapelsen, syndafallet och Jesu död och uppståndelse). Detta är i alla fall min ringa mening om saken.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Olof,
    hinner inte utveckla tankegångarna just nu, men jag ser nog den internationella politiken och internationella näringslivet, inklusive internationella organisationerna som t.ex. EU och FN, som de stora globala drivkrafterna och förändringsfaktorerna. I det perspektivet är både filosofin och teologin mycket marginella företeelser.
    hälsn

    Stefan Swärd

  • http://mattiasneve.wordpress.com mattias

    Bo, det du skriver om PM känns väldigt reduktionistiskt, minst sagt. PM är ett sätt att förhålla sig till vetande och kunskap, som också kan få konsekvenser för ens tro – men det är knappast en ”trosbekännelse”.

    Det finns också olika ”grader” av PM…
    Att inse att vi alla ser på verkligheten från våra speficika utgångpunkter behöver inte innebära att ”allt är relativt”, men det kan ge oss en ödmjukhet inför den andres åsikt och tro. Detta innebär inte att jag inte är mindre övertygad om min tro, men det kan befira mig från en arrogant attityd.

    Sen kan man även vara en sk ”Radical perspectivist”, dvs hävda att det inte finns någon verklighet förutom den jag skapar i min tanke. Men det är väldigt få som faktiskt resonerar på detta sätt, det blir ganska så svårt att leva med det perspektivet i längden. De etiska konsekvenserna är minst sagt problematiska.

    Det du skriver om människans törst efter mening och sammanhang. Och att leva ut hela evangeliet, det säger jag ett stort amen till.

  • Jonny Nilsson

    Kyrkan är och har alltid varit global, men givetvis har den tagit sig olika uttryck i olika kulturer och hos olika folk med olika temperament. De nationella kyrkorna är väl ett reformatoriskt arv. Samtidigt kanske människan med sin syndiga natur inte ska sträva efter för stora gemenskaper på global nivå. Nationen är ett format som har visat sig passa ganska bra rent organisatoriskt.

  • Bo

    Mattias, du citerade mig inte korrekt. Du borde skrivit ” ”trosbekännelse” ”, alltså med dubbla citationstecken. Det fanns en anledning till att jag använde citationstecken. Jag tror nog att jag vet vad PM står för vid det här laget, inte minst efter diskussionen på den här bloggen. PM kan, som du säger, beskrivas som ”ett sätt att förhålla sig till vetande och kunskap” men det får också konsekvenser vad gäller moral, etik, estetik m.m. En medveten postmodern människa anser att det är meningslöst att föra ett samtal om sanning och moral, hon är väldigt konsekvent utifrån sin icke-kristna, icke-rationella position och söker ofta finna mening med livet i irrationella upplevelser, t.ex genom bruket av narkotika. Jag tycker att det här synsättet lyser igenom i mycket av populärkulturen där inte längre någonting anses vara heligt, där man trampar på människovärdet och häcklar och gycklar inte minst med religionen. Ta t.ex. ”The Simpsons” där programmakarna driver och häcklar med det mesta och drar ner människovärde, moral och religion i smutsen och där åskådaren omedvetetet indoktrineras av budskapet.

  • Christian

    Det var ett fasligt tjat om denna bok….

  • Jonathan M

    Stefan, att titta på EU, näringsliv och internationell politik är väl så fruktbart för att förstå sin samtid. Men vi kan ju inte förstå dessa utan ”större” berättelser eller utsagor (det är då filosofin och teologin kommer in, antar jag). Jag håller med Olof och är lite osäker på varför du värjer dig mot begreppet postmodernitet. Det är ju inte nödvändigtvis en benämning på ett helt nytt samhälle som menas med termen, utan ett annat sätt att se på företeelser i samhället.

    Bo, när du säger att du tror dig förstå vad postmodernitet betyder och tillägger ”inte minst efter diskussionen på den här bloggen” så blir jag fundersam. Jag är inte säker på att den här den här diskussionen varit så förtydligande i det avseendet, om du inte ser något som jag är helt blind för. Jag tycker du reducera allt som är dåligt och ondskefullt i samhället till ”postmoderna företeelser” av ”postmoderna människor”. Det kan man ju göra, men jag tror inte det hjälper så mycket. Det hjälper knappast en heroinist att vi förklara hans beteende som ”postmodernt”, det är ett lite väl trubbigt instrument. Att vi blir påverkade av medier och medmänniskor är självklart, men att lägga skulden på en ond ande som heter postmodernitet tror jag inte är så verkningsfullt; tror snarare att det gör att vi inte ser hur vi rent konkret kan hjälpa våra medmänniskor. I fallet med heroinisten så behöver han ju snarare Anonyma Narkomaner än frälsning från postmoderniteten. Förstår du vad jag menar?

  • Bo

    Jag menar att PM spelar en roll, inte att den förklarar allt. Någon ond ande har jag inte talat om.

    Allt gott!

    Bo

  • Jonathan M

    Ja, och jag undrar om det spelar den roll som du får det att framstå som.

    ”En medveten postmodern människa anser att det är meningslöst att föra ett samtal om sanning och moral, hon är väldigt konsekvent utifrån sin icke-kristna, icke-rationella position och söker ofta finna mening med livet i irrationella upplevelser, t.ex genom bruket av narkotika.”

    Här etablerar du en koppling mellan en ”medvetet postmodern människa” och att vara icke-kristen, irrationell, och narkotika. Jag tror inte det finns en sådan koppling; om det finns människor som beskriver sig själva och agerar på sättet som du beskriver så tror jag inte att den springande punkten är hennes bekännelse till en postmodern ideologi.

    Jag vet att du inte använde ordet ond ande, det var jag som använde den termen för att illustrera hur din förståelse av termen låter i mina öron.

  • Bo

    Jag respekterar din tolkning fast jag tycker att den är grov och förenklad. Jag kunde referera till litteratur men jag avstår från detta. För övrigt tycker jag att det blir ett lite väl grovt instrument att formulera sig skriftligt, att hitta de rätta orden och valörerna. Det vore lättare att föra ett samtal muntligen mellan fyra ögon.

  • http://www.newlife.nu john van dinther

    Jag funderar varför så otroligt många som talar om emerging church och post-moderna samhälle inte ser att det som verkligen håller på att ”emerga” är etniska, mångkulturella och internationella sammanhang inom vårt land (och världen över). Frågorna som ställs inom frikyrka Sverige reflekterar oftast medelklass Svensson miljö (eller frikyrka miljöer) och har liten anknytning till verkligheten av alla våra ny-svenskar och det mångkulturella samhället vi lever i.
    Det bli så mycket snack, filosofi och ”teologi” att vi glömmer att vi är kallade att beröra människor i deras behov med ett budskap och liv av hopp!
    Keep it Simple!
    John

  • Jonathan M

    Visst, samtal mellan fyra ögon (eller fler) är alltid att föredraga! Om du har något av intresse som man kan läsa är jag absolut intresserad, langa över några titlar du vill. Eller maila (hur man nu vill ordna det om man inte vill skriva sin mail i ett inlägg?)

  • http://www.stnkavtvivel.blogspot.com Leif Ekstedt

    Katolska Kyrkan hade ett ryck redan i början av förra seklet då av modernister försökte att närma sig den då moderna historiska ,filosofiska och psykologiska vetenskapen( evolutionstanken) de ville ha större frihet och rubba de dogmatiska tankar som då var aktuella. De försökte ändra men var trogna sin kyrka framgår av noteringar. Katolska kyrkan satte stopp för detta genom att Pius X påbjöd den s.k. antimodernisteden. Alla biktföreståndare,kanoniker,seminarieföreståndare och professorer fick årligen avlägga eden. Därmed var modernismen saligen avsomnad inom den Katolska Kyrkan.
    Vår moderna PM försöker kläda av religionens innebörd ytterligare.
    Man kanske kan jämföra skeendet med försöket av modernisterna inom Katolska Kyrkan med den som pågår i vårt samhälle. Risken är att den blir ytterligare avklädd om Postmodernismen breder ut sig. Vi kanske rent av blir naturister.
    För tjugo år sedan hade vi Postmodernismens intåg i designvärlden – rensning och förenkling – blev det sämre? Bevara det som är väsentligt och se till att kristendomen inte somnar på sin Post.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Själv säger jag som Paul Washer ”to hell with the brilliant intellect!”

    Frågan är inte om vi ska vara söker vänlig eller ej, eftersom det är Kristus själv som söker människan- och han är vänlig!
    Frågan handlar egentligen helt enkelt om ”tror vi Bibeln är användbar den dag i dag?”, ”Tror vi Bibeln’s vittnesbörd om sig själv som tidlös?”

    Som kyrkan ser ut i dag med EC, Willow Creek, Trosrörelsen etc- så är svaret på dessa frågor : Nej, det tror vi inte.”- Varför annars måste vi använda oss av det som står emot Guds rike för att föra människor in i Guds hus (Kol 2:23)?

    Rom 12:2
    ”Och anpassa er inte efter den här världen (Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra (Ef 2:3), utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.”

    Säger inte att jag lever som dessa ord, men jag sträcker mig emot det som ligger framför mig!

  • Bo

    Det är sant som John van der Dinther skriver: ”Det bli så mycket snack, filosofi och “teologi” att vi glömmer att vi är kallade att beröra människor i deras behov med ett budskap och liv av hopp!
    Keep it Simple!”

    Samtidigt är det som predikaren säger, att allt har sin tid. Det ena måste inte utesluta inte det andra och det finns trots allt många människor för vilka dom här frågorna är mycket viktiga. En del är födda till filosofer och det är väl bra om kyrkan har en beredskap att kunna möta deras frågor också.

    Jonathan M: Vad gäller litteratur så tycker jag att Francis Schaeffers bok ”Den Gud som finns till” står sig bra även om vissa tycker att han är föråldrad och passé. (Den kan man nog hitta i second hand butiker och i antikvariat.) Å andra sidan har jag varken tid eller intresse av att fördjupa mig i den litteratur av Bell m.fl. som refereras och diskuteras på denna blogg. Den diskussionen tenderar att bli lite väl esoterisk.
    Själv läser jag gärna böcker som tar upp den allmänna idéhistoriska utvecklingen. En bra bok med några år på nacken är ”Från Aten till Los Angeles, idéhistoriska miljöer”. Nu har jag ”fyllt min tidskvot” när det gäller diskussionen om modernism/postmodernism. Vad beträffar värdet av mitt bidrag till debatten är en annan fråga men jag säger som skriften att ”jag tror och därför talar jag”.

  • Olof

    John: är det en illegitim diskussion vi för här, tycker du? Eller varför denna uppmaning från dig? Finns det en motsättning mellan att vilja beröra människors liv, ”keep it simple” och vilja samtala om kulturanalys på en blogg? Vill du begränsa antalet diskussionsämnen till några få som du anser viktigast?



Subscribe to Stefan Swärd