Fredagkväll på stan med Konnekt. I frontlinjen, möte med massor av ungdomar. Vi stekte pannkakor, gav bort bullar, bjöd på kaffe och choklad, främst åt tonåringar som var ute en sen och kylig kväll. Inget dramatiskt hände ikväll, varken det ena eller det andra, men så viktigt att vi kristna och kyrkan kliver ut på stan, finns där folk är, är synliga. Och bara välsignar folk. Fantastiskt gäng som engagerar sig i Konnekt fredag efter fredag och vid andra tillfällen.
En av alla som dök upp vid Slussen där vi stod, var en baptistpastor. Han tyckte att Evangeliska Frikyrkan borde bjudas in till tresamfundskonstellationen som växer fram.
Som samfundsordförande grubblar man ständigt över samfundens roll. Det kristna livet är för mig framförallt en lokal kristen gemenskap. Det är där vi får den direkta kontakten med människor. Och det är på den lokala nivån som det mesta händer och det är där som människor känner tillhörighet. Och jag märker att den unga generationen av kristna är mer eller mindre totalt ointresserade av samfund och samfundsetiketter. Jag tror att mer eller mindre varenda människa som är med i en EFK-församling i Stockholm, är med på grund av att man tycker att det är en bra församling, inte på grund av att det står en EFK-skylt utanför kyrkan. Samtidigt skulle vi inte klara en massa kristna verksamheter som fyller ett påtagligt behov, om inte lokala församlingar organiserade sig i mer övergripande strukturer. För att driva utbildning, teologisk utbildning, organisera mission, ordna konferenser, stötta församlingar och församlingsplanteringar m.m.
Samtidigt har de samfund som finns startats upp av apostlar och profeter. De har startats som andliga rörelser som har fyllt människors behov när det gäller deras andliga längtan. Människor som har haft gåvor och utrustning att sätta igång mer övergripande initiativ, starta bibelskolor, organisera konferenser, initiera nya inititiativ i mission, grunda församlingar. Hos Evangeliska Frikyrkans moderrörelser var bland annat John Ongman en sådan gestalt. I Pingströrelsen var det Lewi Pethrus. I modern tid är det framförallt Ulf Ekman i svensk kristenhet som har visat på de kvalitéerna. Vineyard är helt byggt efter ett sådant koncept.
För etablerade samfund handlar det om att förnya den apostoliska och profetiska dimensionen. Att återigen vara rörelser som fyller behoven hos människors andliga längtan. Annars blir vi bara byråkratiska maskinerier som blir ointressanta för de flesta.
Och sedan måste vi fundera över strukturen hos överbyggnaden. Är vi äkta kongregationalister där allt är förankrat i den lokala församlingen, överbyggnaden, d.v.s. samfundet är endast ett komplement. Eller är vi tydligt kyrka även på den övergripande nivån, en episkopal struktur. I fornkyrkan växte ju biskopsämbetet fram som ett sätt att hålla ihop kyrkan. Det är frågor jag brottas med.
Flera av våra samfund med rötter i de klassiska svenska väckelserörelserna, vi är något mellanting, vi är modifierade kongregationalister, lokala församlingarna är motorn, men överbyggnaden är strikt förankrat i svensk föreningsstruktur enligt sent 1800-talet. Och här tror jag att vi behöver reflektera, antingen vidareutveckla kongregationalismen och mer låta församlingar driva även övergripande verksamheter, eller också mer utveckla de episkopala strukturerna, bli mer av kyrka på den övergripande nivån. Och där vi erkänner gåvor och tjänster på ett mer tydligt sätt som är verksamma på en övergripande nivån. Dagens strikta föreningsstruktur – är det en halvmesyr? Hur ska vi vidare organisera EFK Ung t.ex.?
Ett koncept jag tror på är resursförsamlingar. Då förenar man kongregationalismen med insikt om behovet att det behövs övergripande initiativ. Församlingar som blir resurscentra, och som kan ta mer övergripande inititativ när det gäller konferenser, utbildning, församlingsgrundande, integrationsarbete och social verksamhet.
OBS! Dessa är lösa funderingar, jag tänker lite högt. Och jag är väl medveten om att det är ganska få kristna i Sverige som bryr sig om dessa frågor.
Men för att summera, det viktiga är att vara en andlig rörelse, en rörelse som fyller människors och församlingars andliga behov. Om det fungerar är det inte så noga med vad saker och ting kallas, eller om man har den ena eller andra strukturen.