Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Fredagkväll på stan med Konnekt. I frontlinjen, möte med massor av ungdomar. Vi stekte pannkakor, gav bort bullar, bjöd på kaffe och choklad, främst åt tonåringar som var ute en sen och kylig kväll. Inget dramatiskt hände ikväll, varken det ena eller det andra, men så viktigt att vi kristna och kyrkan kliver ut på stan, finns där folk är, är synliga. Och bara välsignar folk. Fantastiskt gäng som engagerar sig i Konnekt fredag efter fredag och vid andra tillfällen.

En av alla som dök upp vid Slussen där vi stod, var en baptistpastor. Han tyckte att Evangeliska Frikyrkan borde bjudas in till tresamfundskonstellationen som växer fram.

Som samfundsordförande grubblar man ständigt över samfundens roll. Det kristna livet är för mig framförallt en lokal kristen gemenskap. Det är där vi får den direkta kontakten med människor. Och det är på den lokala nivån som det mesta händer och det är där som människor känner tillhörighet. Och jag märker att den unga generationen av kristna är mer eller mindre totalt ointresserade av samfund och samfundsetiketter. Jag tror att mer eller mindre varenda människa som är med i en EFK-församling i Stockholm, är med på grund av att man tycker att det är en bra församling, inte på grund av att det står en EFK-skylt utanför kyrkan. Samtidigt skulle vi inte klara en massa kristna verksamheter som fyller ett påtagligt behov, om inte lokala församlingar organiserade sig i mer övergripande strukturer. För att driva utbildning, teologisk utbildning, organisera mission, ordna konferenser, stötta församlingar och församlingsplanteringar m.m.

Samtidigt har de samfund som finns startats upp av apostlar och profeter. De har startats som andliga rörelser som har fyllt människors behov när det gäller deras andliga längtan. Människor som har haft gåvor och utrustning att sätta igång mer övergripande initiativ, starta bibelskolor, organisera konferenser, initiera nya inititiativ i mission, grunda församlingar. Hos Evangeliska Frikyrkans moderrörelser var bland annat John Ongman en sådan gestalt. I Pingströrelsen var det Lewi Pethrus. I modern tid är det framförallt Ulf Ekman i svensk kristenhet som har visat på de kvalitéerna. Vineyard är helt byggt efter ett sådant koncept.

För etablerade samfund handlar det om att förnya den apostoliska och profetiska dimensionen. Att återigen vara rörelser som fyller behoven hos människors andliga längtan. Annars blir vi bara byråkratiska maskinerier som blir ointressanta för de flesta.

Och sedan måste vi fundera över strukturen hos överbyggnaden. Är vi äkta kongregationalister där allt är förankrat i den lokala församlingen, överbyggnaden, d.v.s. samfundet är endast ett komplement. Eller är vi tydligt kyrka även på den övergripande nivån, en episkopal struktur. I fornkyrkan växte ju biskopsämbetet fram som ett sätt att hålla ihop kyrkan. Det är  frågor jag brottas med.

Flera av våra samfund med rötter i de klassiska svenska väckelserörelserna, vi är något mellanting, vi är modifierade kongregationalister, lokala församlingarna är motorn, men överbyggnaden är strikt förankrat i svensk föreningsstruktur enligt sent 1800-talet. Och här tror jag att vi behöver reflektera, antingen vidareutveckla kongregationalismen och mer låta församlingar driva även övergripande verksamheter, eller också mer utveckla de episkopala strukturerna, bli mer av kyrka på den övergripande nivån. Och där vi erkänner gåvor och tjänster på ett mer tydligt sätt som är verksamma på en övergripande nivån. Dagens strikta föreningsstruktur – är det en halvmesyr? Hur ska vi vidare organisera EFK Ung t.ex.?

Ett koncept jag tror på är resursförsamlingar. Då förenar man kongregationalismen med insikt om behovet att det behövs övergripande initiativ. Församlingar som blir resurscentra, och som kan ta mer övergripande inititativ när det gäller konferenser, utbildning, församlingsgrundande, integrationsarbete och social verksamhet.

OBS! Dessa är lösa funderingar, jag tänker lite högt. Och jag är väl medveten om att det är ganska få kristna i Sverige som bryr sig om dessa frågor.

Men för att summera, det viktiga är att vara en andlig rörelse, en rörelse som fyller människors och församlingars andliga behov. Om det fungerar är det inte så noga med vad saker och ting kallas, eller om man har den ena eller andra strukturen.

  • http://narvaroattacker.blogspot.com excelsis

    Jag tror att du gör helt rätt att tänka funktionalitet snarare än bibelverser och dogmer. Det är lätt att göra trons verklighet som något helt frikopplat från den verklighet vi befinner oss i.

  • Owe

    Tack Stefan för dina funderingar…Så bra att du skriver ner detta…. profetiskt!

    Stefan skriver:”För etablerade samfund handlar det om att förnya den apostoliska och profetiska dimensionen. Att återigen vara rörelser som fyller behoven hos människors andliga längtan. Annars blir vi bara byråkratiska maskinerier som blir ointressanta för de flesta.
    Så rätt i tiden, så viktigt…Jag tror att Gud är beredd att göra en ”rockad”, alltså ett totalt platsbyte, av det som är och det som kommer…för att en skörd av barn,ungdomar,fäder,mödrar ska kunna bli till.

    Ett av det mest hotfulla attityder idag mot församlingen, är dess byråkrati och föreningsmentalitet.Den levande Gudens församling, får icke bli stapeldiagram eller kurvor på ett diagram, och inte minst bara en socialinstution…soppa, tvål. Själavården, det tredje ordet,som William Both byggde hela Frälsningsarmèn på är borta helt i så många församlingar idag.

    Stefan skriver:
    Ett koncept jag tror på är resursförsamlingar. Då förenar man kongregationalismen med insikt om behovet att det behövs övergripande initiativ. Församlingar som blir resurscentra, och som kan ta mer övergripande inititativ när det gäller konferenser, utbildning, församlingsgrundande, integrationsarbete och social verksamhet.

    Resursförsamlingar! Vilket underbart ord…specialiserade på olika behov i alla dess form, där ”soppa,tvål och själavård” har blivit till ett.
    Sverige behöver dessa nådenscenter..Är det månntro begynnelsen av Brudeförsamlingen, du Stefan profetiskt skriver om?
    Ja jag tror det.

  • S-E Sköld

    Stefan, kolla pingströrelsens framväxt och konsolidering -parad med fortsatt tillväxt, under Lewi Pethrus tid. Där fanns REGIONALA ANDENS MÄN, respekterade och lyssnade till p.g.a. deras andliga utrustning, kvalitéer.

    Några namn bland dem: Carl Gyllroth i Norrbotten, Fridolph Danielsson i Västerbotten, August Brissler i Jämtland, Erik Nissa i Dalarna, Georg Gustavsson i Småland bl.a. m.fl. inom region efter region: de var ett i tro och lära och döpta i samma Ande. De var sammanhållna med kärlekens brödraband, och inte genom en organisation. Inom den kretsen fattades besluten, regionalt och på riksplanet; under Lewi Pethrus ledning: anförarstav. Deras tro och praktik var: ”Den helige Ande och vi har beslutat”, och verket hade en dokumenterad framgång. Detta var – tror jag – en starkare sammanhållen ”ledningsgrupp”, än vad någon kan förstå i dag.

    Och frukten vittnar själv hur trädet pingstväckelsen en gång var.

    Det brukar ju sägas, att den första generationen församlar, den andra förvaltar och den tredje förskingrar. Den generation Pingst har nu, har ärvt efter förskingrargenerationen.

    Förhoppningsvis kan de bygga upp ”Guds hus” igen; men då måste de återvända till samma ritningar som ledde pionjärgenerationen; Guds ritningar, förmedlade genom Jesu apostlar och profeter. Och de ritningarna finns ju kvar än i dag, bland oss som lever nu.

  • Andreas Tofters

    Tack för det du skriver Stefan, det är viktigt och sant. Ett ord som funnits i mina tankar de senaste veckorna är Jesus ord: ”Där två eller tre är församlade i mitt namn…”. Att vara församlade, komma tillsammans. Församlingen är viktig, att komma samman är viktigt, att nå ut som församling är viktigt, att övervinna mörkret gör vi i och genom församlingen. Församlingen är verkligen hoppet för detta land! Därför är det så viktigt att den privatisering av kristendomen som nu sker vänds till att bli offentlig, man är aktivt med i en församling, det är också att vara salt och ljus. Jag möter så många ”trötta Kristna” som av olika anledningar låter kristendomen bara bli en filosofi och ideologi medan det är tänkt att vara själva livet, där vi stöts och blöts, segrar, misslyckas. Där alla är välkomna rik som fattig, svart som vit etc. Där två eller tre är församlade, där är jag mitt ibland dem…Jag tror på församlingens revansch i Sverige 2009, för att det skall ske måste vi fostra fram de nya unga apostlarna och profeterna, hjälpa dem med karaktär och karisma, så de kan bli effektiva plogbillar istället för dynamit som skadar. Där behövs andliga fäder och mödrar. Så de som är äldre i tron behövs nu mer än nånsin, deras tid är inte förbi. Unga pastorer är inte hela lösningen, utan fäderna måste finnas kvar. Paulus Timoteus relationer är avgörande. Nåväl, tankar inspirerade ur dina tankar och ord Stefan. Fortsätt framåt!

  • Christer Roshamn

    Intressanta funderingar du har Stefan, spinn gärna vidare! Vi måste vara församlingar och kristna som verkligen möter människors verkliga behov. Vi borde predika (och forma församlingar) ännu mer utifrån Jesu tjänst, kallelse och verksamhet. Johannes 20:21 är väl en bra utgångspunkt? Jag läser en bok som inte lämnar en oberörd. Jim Wallis senaste bok ”Agenda för en hoppfull värld” som finns på Libris förlag (jag gör gärna reklam för dem)

    Allt gott!

    Christer

  • Katta

    Frid!
    Det är intressant och spännande att höra om er och alla andra starka, framgångsrika tros människor som klarar av att vara engagerade i en församling! Verkligen uppmuntrande och det ger framtidstro för vårt land!
    Men undermeningar och Andreas Tofters raka ord om att det är viktigt att vara med i en församling annars tillhör man ”trötta kristna” som låter kristendomen bli filosofi och ideologi, måste jag få kommentera.
    Jag klarar inte av att vara med i en församling. Erkänner att jag är sjuk och trött, men vill inte pga detta förpassas till ett fack som lever av en filosofi/ideologi och inte av gemenskap med Herren. Han bryr sig om mig med! Faktum är att Han älskar mig lika mycket som er och andra som klarar av församlingslivet! Så jag får visst ha gemenskap med Honom och Han vill träffa mig med!!!
    Så var snäll att inte förakta och generalisera, jag har verkligen försökt klara att vara med i en församling, underordnat mig till vansinne och bett om förlåtelse långt utöver vad jag borde, men för vissa av oss så går det helt enkelt inte. För ett tag sedan i någon diskussion nämndes det lite att man måste hålla sig inom ramarna i frikyrkan, inte säga vad man tycker mm. Men inte finns det kurser för att lära en vad man får säga eller inte får säga!

    Jag är inte bitter, men lite arg och irriterad. Det är kanske inte så lätt att tillfredställa ”infödda kristna” som vet hur allt ska vara, men inte vågar lära ut det. För vad ska de säga… Vem ska vi tillbe, Jesus eller ledningen, styrelsen, pastorn?

  • http://tillenstad.bloggproffs.se Per Andersson

    Katta!
    Guds församling är ingen förening där det krävs lydnad och underkastelse till döds. Det är en gemenskap av förlåtna själar som fått del av NÅDEN. Efter att i snart 22 år fått tillhöra Jesus (kom till tro 1987) så kan jag med ärlighet säga att underkastelse är inte Jesu modell. Han kom ner till oss i tjänarskepnad, vilken skillnad mot vissa småpåvar som leker chefer. En del av oss ”frikyrkokarismatiker” har en del att lära från ”brödrarörelsen” (Plymouthbröderna, Open eller Exclusive) runt om vår värld. Församlingarna leds av flera personer, inte bara av EN person. DEn urkristna församlingen har mycket att lära oss nutidsmänniskor som tror att vi sitter inne med hela sanningen… gör vi det?? Jag tror inte det.

  • http://agnesund.se Mattias Agnesund

    Stefan, jag funderar lite på detta med att församlingen ska möta människors andliga behov, vilket du trycker ganska mycket på. Det är klart att folk väljer en församling där de trivs, men det är väl inte församlingens syfte att erbjuda medlemmarna så mycket bekräftelse som möjligt? Jag går i alla fall inte till kyrkan för behovstillfredsställelse, snarare hoppas jag bli störd och utmanad till en gemenskap som kostar något. Jag tror nog inte att du skulle säga emot mig här egentligen, men att fokusera på tänkta och verkliga behov hos presumtiva medlemmar låter inte som den bästa vägen till radikal efterföljelse.

  • S-E Sköld

    Lewi Pethrus och hans samtida satt inte och väntade på ”stekta sparvar”, som skulle komma flygande till honom framburna av väckelsens vindar: Han byggde idogt (som Noa, Moses, Salomo och Paulus) på Guds verk, Guds församling, Guds andliga tempelbygge på jorden: så att han hade någonting att ta mot väckelsen i, att härbärgera den i och att FÖRMEDLA den genom.

    Den som skall bygga ett hus, behöver ritningar, byggnadsmaterial och byggare. Ritningar till Guds hus/församlingen finns i Guds Ord: det var där Lewi Pethrus och hans medarbetare hämtade fram dem, byggnadsmaterialet finns framför talarstolen; bland dem som i regel sitter tysta och lyssnar på predikanten: i det konungsliga, allmänna prästadömet!

    Och byggare finns i alla dem som Herren vår Gud kallar och UTRUSTAR för det byggnadsverket: för det är djupast sett Anden som är byggmästaren, men Han har – och MÅSTE ha – verktyg i Sin hand, att utföra det genom: Det står skrivet: ”Gud har i församlingen satt, först och främst några till.. och deras uppgift är, ”att göra de heliga skicklig till att utföra sitt tjänaruppdrag, att bygga upp Kristi kropp..” Anden kommer inte – lika litet som t.ex. snickaren – till arbetet utan sina verktyg.

    Och skall någon ut i strid då behöver denne soldater/människor och vapen. Skall någon ut i en andlig strid, och den striden kommer vi som tror på Bibelns JESUS ALDRIG ifrån här på jorden, då behöver en sådan soldater/människor och andliga vapen/utrustningar. I annat fall kan vederbörande glömma striden, och skicka ut fredsmäklare i stället, som skriver på fredsfördrag; vilket vi gör idag, allt vad vi hinner: med villoläror och med ”världen”.

    Men sanningen är, att våra vapen är långt mäktigare än vår fiendes, men det hjälper ju föga om vi inte låter oss utrustas med dem.

    Och några ”stekta väckelsesparvar”, som kommer flygande till oss, kan jag inte se, varken i vår tid eller i Biblisk. Och det senare är viktigast, för sanningens Ord, Guds Ord, ljuger inte.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Mattias Agnesund,
    Håller i princip med dig. Jag är ju ingen förespråkare av någon lättviktig, icke-utmanande och underhållande kristendom, men när jag skriver andliga behov mötta, så ser jag det nog mer utifrån hur Gud ser på det. När Sackeos mötte Jesus, blev det ju total omvändelse, och hans materialistiska och korrupta liv blev totalt avslöjat. Sackeos andliga behov blev mötta, men inte på det egocentriska sättet.
    hälsningar

    Stefan Swärd

  • S-E Sköld

    Alla samfundsorganisationer har börjat som en väckelserörelse och slutat i en organisation, med valda funktionärer; efter världes sätt.

    Mönstret/förebilden är fackföreningar och politiska organisationer och liknande, som fått ersätta den bibliska mönsterbilden av Guds församling. När Anden hindrats från att verka, och det mänskliga – köttet – fått övertaget och väckelsekraften därför avtagit, måste detta andliga vakum ersättas med någonting, och då blir det organisationer; men Andens eld går inte att ersätta med någonting annat.

    Från att ha varit profetisk – ledd av Gud – blir församlingen pragmatisk – ledd av människotankar – och erbjuder människorna kristna program av olika slag, i stället för liv och kraft. Det handlar mer om, att läsa matsedeln i stället för att bära fram maten, eller läsa kokboken i stället för att laga till rätterna; de ”märgstarka rätterna”.

    Lewi Pethrus skriver i en av sina böcker:

    ”Då man understundom frågar efter orsaken till att stora, mäktiga andliga rörelser efter ganska kort tid gått ur sin ursprungliga strömfåra, att de så småningom avstannat och ofta lämnar efter sig en religiös organisation, där det mänskliga på nästan alla punkter skymmer bort det gudomliga,

    har man sällan räknat med predikantfrågan till den grad, som man bort göra. Ansvaret för avfallet ned genom tiderna bör bäras av Ordets förkunnare i långt större utsträckning, än dessa i allmänhet är villiga att medge.

    Om Gud själv får hand om vittnena, som skall förkunna hans ord, så kommer han att tala genom dem, så att Andens verk kan leva och fortsätta. De är då burna av det inspirerande medvetandet, att de icke är någon skolas eller något samfunds sändebud – ja, ej ens församlingens tjänare – utan de är Guds tjänare i församlingen.

    De tar icke sina direktiv från människor utan är djupt medvetna om att de är direkt kallade och sända av Gud, på samma sätt och lika verkligt som en Elia, en Jeremia och en Paulus m.fl.

    De vet också, att de talar å Guds vägnar, och anser sig därför ej ha någon rätt att bestämma över vad de skall predika, utan frambär det som genom den helige Ande och Bibelordet blivit levande för deras hjärtan – utan att fråga efter om deras budskap väcker fiendskap eller beundran, eller om det blir orsak till framgång eller förföljelse.

    De är Guds sändebud i församlingen och i världen. Det är han, som utkorat dem på ett så övernaturligt sätt. De är också på honom allena, som de förtröstar. De är församlingens änglar – stjärnorna, som han själv håller i sin högra hand (Upp. 1:20).

    I denna ställning berörs de varken av smicker eller förtal, av folkgunst eller folkhat. Medvetandet om att Guds välbehag vilar över dem skänker dem mer glädje än allt mänskligt erkännande, som tillfaller vår tids kompromissande religiösa föredragshållare.

    Guds sändebuds motto är icke att behaga alla. De frågar inte efter hur de skall predika för att få de flesta åhörarna. De frågar efter hur de skall predika för att vinna så många som möjligt helt för Gud, och deras motto är att behaga Gud.

    Lyckliga människor!

    Sådana predikanter har ofta fått kämpa hårt på det upprörda folkhavet, men de har alltid under sådana förhållanden haft Jesus med i båten. Och ingen behöver gå under, då han har stormens och vindarnas Herre med i sin farkost.

    Förföljelsens lidanden kunde inte hindra Paulus att bli kristenhetens största evangeliiförkunnare. Såsom sådan lever han kvar i människovärlden intill denna dag.

    Hela den mäktiga påvekyrkan kamp mot Martin Luther kunde inte slå ned detta Guds sändebud, ty det var för en gudomlig sanning han trädde fram.

    Då den enkla bonden Hans Nielsen Hauge blev använd av Gud till den stora norska folkväckelsen i slutet av 1700 och början av 1800-talet, reste sig mot honom både de kyrkliga och världsliga myndigheterna för att krossa detta nådens sändebud, men de förmådde det icke.

    De kunde sätta den gudasände frälsningsbudbäraren i mer än tioårigt fängelse, de kunde efter sista rättegången med honom ådöma honom en bötessumma på ettusen riksdaler, de kunde konfiskera hans böcker, de kunde bryta ned den starka mannens kroppskrafter och mänskligt sett lägga honom i en för tidig grav, men de kunde inte slå ihjäl honom såsom Norges ojämförligt störste väckelsepredikant.

    Varifrån har sådana mäktiga Guds sändebud fått sin styrka? Jo, medvetandet om att Gud sänt dem och att de framträtt inför människorna å Guds vägnar har satt dem i stånd att uträtta vad som helst. De räknade med Gud i sin kallelse och i sina uppgifter, och resultatet blev också därefter. Gud hade kallat dem, och han verkade även genom dem, och därför blev också resultatet av deras verksamhet gudomlig.

    Det är gudasända vittnen Guds församling behöver i alla tider. Och framförallt i en så sen och mörk tid som vår, då så oerhörda krafter är i rörelse för att göra kristendomen till ett tomt människoverk”

    Så långt Lewi Pethrus, som ju varken saknade kunskap eller erfarenhet.

  • Bo

    Lewi Pethrus var en synnerligen klok människa.

  • http://alertsweden.blogg.se/ alert

    så det där med ”lokal församling” – ja men se upp för DAWN-ministry!
    …… som vill skapa ekumenik, (alla religioner tillsammans) genom cellgrupper och genom huskyrkor! Dessa såkallade ”husgrupper, cellgrupper” är inte Guds sanna församlingar eller kyrkor utan denna ministry har en strategi och ett motiv som inte är lett av DHA . På nätet kan du se att de håller på att organisera sig och försöka ”inta Skandinavien”. I Skåne och (även i Danmark) är de på god väg.

    SE min artikel: http://alertsweden.blogg.se/?tmp=25135641

  • http://deborah7.blogg.se Deborah

    Stefan!

    Ingen har bidragit till en sådan andlig röra och splittring som Ulf Ekman…Hans undervisning om demoner ‘i varje buske’ har skadat många människor…

    Hans predikan om framgång, där man har gjort Herren till en springpojke som skänker allt man ber om bara man ‘bekänner’ tillräckligt krampaktigt, högljutt och länge har orsakat stor förvirring.

    Hans högmod att inte ta till sig korrigering från kärleksfulla syskon och hans sätt att undvika all prövning, har lett till en vilseledande verksamhet med sikte på Rom.

    Jag tycker inte att du borde placera honom så högt, så att man uppfattar det som ‘människodyrkan’ och att du är lojal mot en människa mer än mot Herren – för hur kan du blunda för Ekmans nonchalans och ovilja, nästan förakt för andra Ordets tjänares upprepade försök, att stoppa hans framfart på andens område???

    Ulf Ekman är inte en herde efter Herrens hjärta, måste jag med sorg konstatera, som vårdar sig om fåren direkt…
    ………..

  • Inge

    Fråga till Alert?
    Jag har aldrig hört talas om DAWN ministries förut, så jag har svårt att uttala mig om detta, men vad är det konkret som du sett i deras undervisning som är fel?
    Vad är det som gör att du så säkert kan veta att detta inte är lett av DHA?

    Läste deras trosbekännelse nedan, berätta vilka du hittat i denna text?

    http://www.dawnministries.org/about-dawn/what-we-believe

    mvh. Inge

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Deborah,
    Från min sida är det bara ett krasst konstaterande, vi som arbetar med ett ansvar i de etablerade samfunden ägnar oss i stor utsträckning åt att förvalta det som tidigare generationer har byggt upp, även om vi i EFK eftersträvar nytänkande och nya initiativ, så är vår bas det som har skapats i tidigare generationer. Ekman har byggt upp en omfattande missionsverksamhet, startat omfattande utbildningsverksamhet och bidragit till församlingsgrundande i många länder. Jag har svårt att se någon nu levande svensk som har gjort något liknande, har någon andra förslag på namn och vad som har gjorts, så är jag beredd att lyssna på detta.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • S-E Sköld

    Frågan är
    inte

    vad vi byggt
    och gjort:

    frågan är vad
    som brinner

    inför evigheten.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Hej Stefan,

    Först tycker jag du ger Ulf Ekman lite för mycket cred, han hade inte varit viktig för svensk kristenhet om det inte hade varit för de människor i olika positioner han står nära.

    Sen tänk på va som drev människor som John Ongman, Lewi Pethrus, CO Rosenius m.fl – det var Guds eld! Det var inte mänsklig strävan att hålla liv i något som var dött, eller mänsklig strävan att hålla kvar något som har varit, nej det var kort och gott Guds eld (vilket är grunden för nästan alla väckelse rörelser).
    Tycker vi ska ta till vara på de tankar kring den lokala församlingen du tar upp här, och sen tycker jag vi ska ta till vara på David Wilkerson’s profetiska uppmaning till Sverige, dig och mig- omvända oss helt enkelt!

    Tycker själv vi först och främst måste omvända oss ifrån otron att Guds Ord är utan kraft, sen omvända oss ifrån apatien, och söka oss till Gud som verkligen är en hjälp i nöden väl beprövad!

    Gud välsigna dig och din tjänst!

  • S-E Sköld

    När Gud skall tala till ett land och folk, talar Han genom sina språkrör profeterna. Det är på dessas stolar lärarna nu satt sig, och sett till att hålla profeterna borta från Guds hus: det finns nämligen ingen plats för dem där; de är för obekväma.

    Och Guds Ord lovar, att ett folk utan profeter skall bli tygellöst: d.v.s. som en båt utan köl och roder; som driver än hit och än dit, i följsamhet för de senaste vindarna: f.n. blåser det mot Påvens hamn i Rom -och hans mycket stora famn.

    Tack f.ö. Michael G. Helders för Din profetton, mitt i den dimma som nu råder! Fortsätt att blåsa i den basunen, låt den aldrig tystna.

    Mvh

    S-E

  • Håkan Gniste

    Hej Stefan!
    Tack för att du delar med dig av din brottningskamp. Kommer med ett leende ihåg samtalen i vår ungdom, det som salig insomnad Kjell Sjöberg bl a initerade.

    Du tar upp något av det mer viktiga , kanske tillochmed penseldrag för en ny bild av församlingen/Guds rike i Sverige(som baseras riktigt långt bak i tiden). Skulle gissa att det finns en del tankar och praktiska försök lite här och där.

    Att dela teologiskt/praktiskt här vore av värde. Inte minst fysiska samtal!

  • http://deborah7.blogg.se Deborah

    Stefan!

    Tack för ditt svar!

    Vad jag försöker säga, det är, att DU representerar en herde som inte bara lyssnar till fåren utan även svarar på deras inlägg. Oerhört viktigt! Men…..

    Vad som är problemet med Ulf Ekmans bygge, det är, att grunden från början hade sina rötter i ‘New thought’ och blandades med Ordet.
    ¤ Se Kenyon, och Hagins plagiat av Kenyons skrifter återgivna i den utmärkta boken ”A Different Gospel” av D.R. McConnell.

    Och nu börjar grunden svaja och luta som Piza-tornet mot…Rom…?!? Inte undra på.

    Och enligt Ordet så skall allting svaja – oberoende vem det är! – om man inte håller sig endast till Ordet. I en lokal församling bygger allting på Kroppen-principen, där Herren Jesus som Huvud talar till alla sina lemmar, utrustar dessa med Andens gåvor till att bygga up Kroppen i ett samspel, kärleksfull gemenskap – Herren talar inte bara till en ‘guru’=ledare på toppen.

    Evangeliet och Jesu budskap har lidit enormt pga. att ‘topp-ledare’ inte PRATAR MED sina syskon utan hela tiden TALAR DE TILL folket…En envägskommunikation, som enligt Skriften måste sluta med nederlag, eftersom ingen ensam kan föra Kroppen framåt eller ‘bossa över’ den – utan Jesus-Huvudet instruerar/använder alla sina lärjungar (= lemmar) till att samarbeta i harmoni, i frid till att förbereda Brude-församlingen för sin ankomst.

    Den onde är slug och det är för hans skull som Jesus varnar alla sina lärjungar, att hålla sig till Ordet i kärlek och inte avvika från det, pröva allt och vaka så att vi inte blir bedragna!
    Det spelar ingen roll vilka meriter någon har – Paulus led hugg och slag för Ordets skull – han arbetade som tältmakare, medan lyx-predikanterna idag skyltar med en uppblåst ‘framgång’ utan respekt för lidandet…och föraktar sina egna syskon i Herren som varnar dem i all kärlek med vånda när de ser, att det börjar spåra ur.

    ”Högmod kommer före fall” – vi har inte problem med den onde i första hand utan vi har problem med ‘köttet’ som vill sola sig i glansen. Därför måste man pröva alla profetior och slå larm när det blir fel. För att inte skada fåren och Jesu verk…

    Vad Ulf Ekman har åstadkommit, det är ett ‘blandat kompott’ av Ordets predikan och gnostiskt tänkande som ledde till total förvirring och SÅRADE FÅR utmed vägkanterna. Vi kan inte blunda! Men – intet nytt under solen…

    JEREMIA 23:1ff ”Ve över de herdar som fördärva och förskingra fåren i min hjord! säger HERREN.
    Därför säger HERREN, Israels Gud, så om de herdar som föra mitt folk i bet: Det är I som haven förskingrat mina får och drivit bort dem och underlåtit att söka deras bästa. Men se, nu skall jag hemsöka eder för edert onda väsendes skull, säger HERREN.
    Och jag skall själv församla kvarlevan av mina får ur alla de länder till vilka jag har drivit dem bort, och skall föra dem tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma och föröka sig. Och jag skall låta herdar uppstå åt dem, vilka skola föra dem i bet; och de skola icke mer behöva frukta eller förskräckas och skola icke mer drabbas av hemsökelse, säger HERREN.
    Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall låta en rättfärdig telning uppstå åt David. Han skall regera såsom konung och hava framgång, och han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. I hans dagar skall Juda varda frälst och Israel bo i trygghet; och detta skall vara det namn han skall få: HERREN vår rättfärdighet.”
    ………..
    ¤ Obs! Glöm ej att läsa om Kenyon och Hagins plagiat av Kenyons skrifter återgivna i den utmärkta boken ”A Different Gospel” av D.R. McConnell. ¤

    Alltså: det är endast Herren Jesus som är KUNG! Så fort det är en människa som tar Hans plats – då går det utför – för alla… Och det skall det också göra.

    För det är bara Herren som ALL ÄRA SKALL HA! Och inget ‘kött’…
    ………..

  • S-E Sköld

    Den Guds Ords tjänare som själv kompromissar med Ordet, kan aldrig bli Ordet redskap, på det sätt som Gud tänkt; som han/hon är ämnad till.

    Den som t.ex. inte avslöjar – i enlighet med Guds Ord – den villoförkunnelse som pågår runt om i vårt land, utan i stället skriver fredsfördrag med villoförkunnarna, av bekvämlighetsskäl eller andra, har några motståndsfickor kvar i sitt eget liv som först måste rensas ut, för att fullheten som en evangeli förkunnare skall kunna träda fram. Många – för att inte säga de flesta – gör aldrig den utrensningen och blir därför heller aldrig det Ordets redskap som Gud har tänkt.

    Och det lider landet och kristenheten under; då kristenheten p.g.a. av detta inte blir huvud utan svans, inte vägvisare, utan vindflöjel: och den positionen intas redan ”hemma” i de egna leden. Guds Ord: ”När lydnaden kommit till fullt välde bland er, då är vi redo att näpsa all olydnad”.

    Det är som att i en fientligt sinnad stad lämna kvar några motståndsfickor där fiendens soldater fortfarande har kvar sina befästningar – som man av olika skäl väljer att inte rensa ut – och staden därför aldrig blir HELT INTAGEN, som ju var Överbefälhavarens mening; som vill ha total kontroll över den, bl.a. för att slippa krypskyttar.

    Detta ointagna förhållande, dessa ointagna kvarter, blir en motsvarande försvagning i en Ordets förkunnares fortsatta tjänst: vars hjärta den här bilden handlar om. Gud får aldrig inta det helt och fullt, p.g.a. av kompromisser mot Guds Ord: vad Gud har sagt. Man fruktar Människor mer än Gud, så heter motståndsfickornas befälhavare och styrkor!

    1 Sam.15:22-23 ”Menar du att Herren
    har samma behag till brännoffer och
    slaktoffer, som därtill att man hör
    Hrerrens röst?

    Nej, lydnad är bättre än offer och
    hörsamhet ättre än det feta av
    vädurar.

    Ty gensträvighet är trolldomssynd,
    och motspänstighet är avguderi
    och husgudsdyrkan”

  • S-E Sköld

    Mönsterbilden till Guds församling finns i Guds Ord, Gud har inte lämnat Sitt folk okunnigt om, hur Hans församling SKALL byggas; på vilket sätt och med vilket material, som i Bibeln kallas ”guld, silver och ädelstenar” i motsats till människoverkets ”trä, hö och halm”.

    Man behöver därför inte försöka hämta fram den bilden/ritningen ur sin egna -eller någon annan Människas hjärna. Den finns m.a.o. redan; det är bara att följa den, som återstår för oss Människor.

    Ser vi på Skapelsen runt omkring oss, så ser vi en Gud som har god ordning i Sitt fögderi; skulle Han då inte ha gett Sin församling, Jesu ställföreträdande kropp på jorden och det viktigaste Han har, ritningar till hur den kroppen, det Guds andliga tempelbygge, skall uppföras?!

    Självklart, att Han har det! Det handlar om att leta fram dem,
    i Guds Ord, och följa dem:

    Apg.2:42 ”Och dessa höll fast
    vid apostlarnas undervisning..”

    Den undervisningen finns kvar bland oss än i dag; det är bara att följa den. Det behövs därför ingen ny, i synnerhet som den gamla är från Gud och har visat, med all önskvärd tydlighet att den fungerar.

  • http://tomas-dagen.blogspot.com Tomas Olsson

    Något jag tror på är att vi ska förändra vår syn på förvaltning. Vad innebär att förvalta ”arvet” från tidigare generationer? Handlar det om att bevara det som är? Det kanske handlar mer om att liknande saker som de gjorde? Som att starta nya församlingar… Visst fanns det evangelister som arbetade lokalt och startade nya församlingar? Varför inte pånytt frigöra resurser till sådant arbete? Varför inte utmana församlingarna att avsätta 1 % av sin budget på stöd till plantering av nya församlingar? När vi börjar plantera fler nya församlingar än som läggs ner kommer det på nytt bli en rörelse och då tror jag dina funderingar om samfundens organisation och struktur kommer att komma i nytt ljus. Nu handlar det inte bara om att förvalta, utan att gå vidare…

  • S-E Sköld

    Tomas Olsson, det är inte mer pengar som behövs för att uppföra Guds verk; d.v.s. att uppbygga Kristi kropp, utan församlingsbyggare; typ Paulus, som kan läsa ritningarna och är beskälade av att lyda dem, till priset av sittt eget liv när så krävs. Med pengar kommer i regel tjänstemän fram, i stället för Jesu livegna tjänare: vetekorn som faller i jorden och dör.

  • http://tomas-dagen.blogspot.com Tomas Olsson

    S-E Sköld, visst har du i grunden rätt, men för att församlingarna skall förstå att detta är viktigt så behöver de satsa lite också…

  • http://vanligaradikaler.wordpress.com Gustav

    Samfund är onödigt.. Efterföljelse är viktigt! Vi har alla ramar vi behöver i den Heliga Skrift. Att det sket sig ganska rejält på 300-talet är det ju inget snack om. Synd att vi fortfarande lever i skuggan av det. Tänk vad utanför Paulus hade känt sig. Fast Jesus hade nog känt sig ännu mer utanför. I alla fall i frikyrkan.



Subscribe to Stefan Swärd