Nu vill jag försöka sammanfatta den intensiva debatt om tidskriften NOD som har varit på denna blogg. Detta innebär inte att debatten är slut, det går naturligtvis utmärkt att fortsätta skriva kommentarer på de inlägg som finns publicerade här på bloggen. Jag kommer inte att diskutera innehållet i NOD, det har jag redan gjort i tre inlägg.

1. Ett konstaterande från min sida är att debatten har väckt stort intresse. Enligt www.blogglista.se hade jag totalt cirka 22.000 besök på min blogg under en 11-dagarsperiod då debatten har pågått. Och inläggen har kommenterats på ett stort antal bloggar, jag har nog hittat ett 10-tal. Debatten är uttryck för att bloggsfären nu håller på att skapa sig ett rejält utrymme även i den kristna mediasfären, inte minst som debattforum. Det uttrycker en snabb omsvängning i kristen media. Och en konsekvens är att papperstidningarnas redaktörer snabbt får växande konkurrens. Det blir mer och mer bloggarna som bestämmer vilka frågor som ska diskuteras. Hur den nya mediesituationen ska hanteras behöver vi allvarligt fundera över inom kristna sektorn. Både traditionella media och samfundens traditionella informationskanaler behöver ses över och anpassas till den nya verkligheten. Tidningen Dagen har snabbt ställt om, och Världen idag har börjat egna bloggar. Men vem ska betala kalaset? Det kostar ingenting att läsa en blogg. En reflektion är dock att bloggarna återför idealiteten som en gång präglade väckelserörelserna. Nästan alla bloggare är fritidsbloggare. Det är väl bara kristna pressens bloggare som kan blogga på betald arbetstid.

2. Sedan har det diskuterats hur jag som styrelseordförande i ett av våra samfund ska hantera bloggen och om jag får använda den för att komma med synpunkter på vad som händer inom mitt eget samfund. Jag är inte dummare än att jag inser att jag måste behandla min blogg med betydligt större varsamhet än en vanlig fritidsbloggare som inte representerar mer än sig själv. Den varsamheten försöker jag också tillämpa. Anledningen till varför jag skrev om detta NOD-nummer är just därför att jag är ordförande i EFK. Jag ska naturligtvis inte offentligt tillrättavisa någon av våra anställda, det har jag aldrig gjort. Men det handlade inte om det i detta fall. Det handlade om att jag kom med synpunkter på enstaka delar i innehållet i en tidskrift som visserligen hör till EFK-sektorn, men som är självständig och har en egen ansvarig utgivare. Hade NOD varit en strikt samfundstidning styrd från vårt kontor och där EFK-ledningen hade ansvar för innehållet, då hade det varit fel av mig att agera på detta sätt. Men jag tycker att jag i min position har all rätt i världen att uttrycka synpunkter på innehållet i vilken tidning eller tidskrift som helst inklusive NOD.

3. Sedan måste både jag och alla andra lära oss hur snabbt bloggen nu blir ett mycket uppmärksammat och avgörande debattforum. Jag uppfattade mitt blogginlägg om NOD som att ganska diskret ställa några kritiska frågor för att inleda en diskussion. Jag inser med facit i hand, att skriva på min blogg, har lika högt om inte högre uppmärksamhetsvärde än om jag hade publicerat detta som en artikel i den kristna pressen. Har hittills sett mina blogginlägg som mindre officiella än när jag skriver i en tidning, men jag måste nog fundera över om det stämmer med verkligheten.

4. Man behöver också ha överseende med att jag både är nybörjarbloggare och fritidsbloggare. Jag började i juni 2008, och första tre veckorna hade jag 10-20 läsare per dag. Skrev dock en del väldigt bra inlägg under första veckorna som de flesta har missat. Jag håller fortfarande på att lära mig hur jag ska använda denna plattform, och hur den ska hanteras när man har ett officiellt ansvar som jag har. Däremot tror jag att det är helt nödvändigt att vi som fungerar som kristna ledare är snabbfotade och anpassar oss till den nya situationen. Inte minst för alla som är under 30 är den digitala kommunikationen helt avgörande, men den börjar bli mycket betydelsefull även för folk som är 30+. Bloggen är ett oslagbart kommunikationsverktyg i ett samhälle präglat av postmoderna värderingar.

5. När det gäller själva debatten är det min bedömning att jag inte alls har ”vunnit” debatten. Väldigt få personer som noga har läst NOD har gett mig sitt stöd i mina kritiska reflektioner. Några ledande personer inom EFK har gjort det som har hört av sig till mig personligen, noterar också Andreas Holmbergs inlägg där han ger mig fullt stöd, men Andreas Holmberg är EFS-are så vitt jag vet. Så jag anser att NOD-redaktionen har ingen större anledning att deppa över debatten. Men har jag bidragit till en mer öppen och livligare debatt om samlevnadsfrågor inom EFK och gärna även i andra sammanhang, tycker jag ändå att jag har lyckats.

6. Jag vill inte börja diskutera NOD:s innehåll en gång till. Men det är viktigt att förstå att anledningen till mina reaktioner är den ganska snabba omsvängning som pågår inom delar av frikyrkosektorn, inte minst i inställningen till samlevnadsfrågor. Och jag ser det som extra olyckligt om den omsvängningen sker utan debatt, utan teologisk reflektion, att omsvängningen bara innebär att kyrkan anpassar sig efter omgivande samhällets etik. Ett annat kanske ännu mer flagrant område handlar om de ekonomiska frågorna, om inställningen till materialism, givande och girighet – frågor som jag berör med jämna mellanrum här på bloggen. Etiska omsvängningar utan debatt och teologisk reflektion är mycket ödesdigra. Då tappar vi efterföljelsen och troheten till Kristus. Och tystnad från teologer och pastorer i de frågor som är mest heta idag, betyder att vi accepterar denna omsvängning genom vår passivitet och tystnad. Detta är mitt huvudproblem. Självfallet hade jag kunnat använda någon annan utgångspunkt än detta NOD-nummer för att sätta igång denna debatt, men dessa reflektioner gjorde jag när jag läste NOD. Min huvudfråga är vilken undervisning och vägledning vi ska ge inte minst till alla ungdomar som kommer att komma till tro närmaste tio åren. Vilket föredöme och vägledning ger vi dem, hur de ska leva som radikala lärjungar till Jesus. Det borde vara huvudfrågan för varje kristen församling.

7. Jag vill också uttrycka min stora uppskattning för NOD-redaktionens arbete, det är ett spännande och kreativt arbete de bedriver. Det kan hända att jag på min blogg kommer att kommentera mer om det jag läser i NOD, men det gör jag för att jag är intresserad och läser tidskriften med stort intresse. Jag beklagar djupt att en del har uppfattat mina frågor och reflektioner som påhopp. Det har aldrig varit min avsikt. Att det uppfattas som påhopp av en del beror på min raka debatteknik (och kanske helt krockar med frikyrkokulturen), och där jag väldigt konkret pekar på problem i en text, det är både en styrka och en svaghet från min sida. Jag är övertygad om att NOD-redaktionen delar mina grundvärderingar i dessa frågor. Beklagar också att Roland Spjuth på ett olyckligt sätt hamnade i skottgluggen i mitt första inlägg. Mitt enda egentliga problem med hans artikel var inte dess innehåll utan den allmänna redaktionella inramningen.

8. Har också fått en del kritik både här på bloggen och andra bloggar för mina slarviga omdömen om teologin i allmänhet. Beklagar detta. Jag kommer nog att återkomma till ämnet och diskutera teologins roll och frikyrkosamfundens teologiska utbildningar i allmänhet. Det är för viktiga frågor för att bara skötas av de professionella teologerna.

9. Sedan överväger jag allvarligt att försöka skriva en ny version av min klassiska bok ”Ungdomar och kärleksproblem”. Hoppas att jag ska kunna samla ihop mig för detta skrivande. Bloggläsaren får i så fall följa den processen. Och det gör ju inte så mycket om inget kristet förlag vill ge ut boken, det är väl bara att lägga den som en PDF-fil här på bloggen, som man kan tanka ner. Men är någon intresserad av att vara utgivare är det bara att höra av sig.

10. Sedan inser jag min brist på bildning, och behovet av att läsa in mig på aktuella strömningar i modern teologi, och evangelikal teologi. Bloggläsaren får gärna komma med bra litteraturtips, och lämpliga länkar på texter ni tycker är bra (någon har redan gjort det). Men inte för krångliga texter, då tar jag mig inte igenom.

Tack för idag. Klockan är bara 24.00, det är alldeles för tidigt att säga godnatt.