Svar nr 2 från NOD-redaktionen

Stefan!

Vi vill gratulera dig till att ha skapat ett samtalsforum som många saknat! Vi uppskattar också ditt ofta prestigelösa sätt att bjuda på dig själv. Ändå är det tid för några kommentarer från NOD-hållet. Debattens vågor har gått höga och vi har blivit förknippade med allt möjligt, nu senast begreppet ”post-evangelikal” vilket vi skall återkomma till så småningom.

 

Du skriver att du ”förundras” över att ett litet blogginlägg med endast ”några… kritiska reflektioner kring vissa formuleringar i en tidskrift som läses av ganska få personer” kan skapa sådan debatt. Vi är inte så förundrade, av flera skäl:

– Vi får ofta signaler om att NOD läses av förvånande många, både i kyrkan och i sekulära sammanhang, bl a på de stora tidningsredaktionerna. Ett av höstens minnesvärda ögonblick var ett mail från en ung kvinna som pluggar på universitet och gjort uppror mot sin fromma uppfostran. Hon hade kommit över några nummer av NOD och utmanats att ge Jesus en ny chans.

– Du använder NOD som en språngbräda för att diskutera några av vår tids allra mest laddade frågor. Dessa engagerar många, både i kyrka och samhälle. Det är inte konstigt att det blir en livlig debatt.

– Du beskriver i efterhand ditt första inlägg som endast ”några … kritiska reflektioner kring vissa formuleringar”. Vi uppfattar att kritiken var ganska omfattande och skarp och med alla sina följdfrågor ifrågasatte hela inriktningen på numret (och tidskriften i sig).

– Du är ingen vanlig anspråkslös ”fritidsbloggare”. Dels driver du en av de mest lästa bloggarna i svensk kristenhet, dels är du ordförande i Evangeliska Frikyrkan sedan många år. (Du kan säkert göra den listan mycket längre, men de här två faktorerna uppfattar vi som viktigast i detta sammanhang. Möjligen ska man lägga till din roll som ordförande i Clapham-institutet). Detta väcker förstås uppmärksamhet. Vi kan tycka att de här olika rollerna ibland kan vara svåra att förhålla sig till. Vi tycker också att du kunde ansträngt dig lite mer för att ge en rättvisande bild av det du ägnade så väldigt mycket utrymme åt att kritisera, inte minst därför att det träffar en skola inom din egen rörelse.

 

En stor mängd människor har tagit ditt ”referat” av numret på allvar, och har serverats en missvisande syn på både läsvärdet och NOD-redaktionens inställning. Många som läst inläggen (utan att ha läst tidningen) har applåderat ditt föredömliga sätt att ”sätta ner foten”. Lite drevkänsla har det allt varit bland inläggen. Och detta har nått långt utanför bloggvärlden. Tidningen Världen idag gjorde det till en första-sidesnyhet, och hade en stor rubrik i stil med ”NOD-redaktionen kritisk till äktenskapet”.

 

För att så många som möjligt skall kunna läsa vad vi verkligen skriver lägger vi nu ut hela numret på vår hemsida. Det är en på tvärs mot våra rutiner, men troligen nödvändigt. (Gå in på Örebro Missionsskolas hemsida och klicka vidare till publikationer.)

 

Nåväl, nu till de mera konkreta inslagen i kritiken.

1. Du skriver att du bara ställer frågor och ifrågasätter och menar att vi på redaktionen som ”erfarna akademiker” borde vara ”mycket vana” vid sådant. Det är sant. Men det hör också till jobbet att vi varje dag tvingas till träning vad gäller att finna de frågor och resonemang som är relevanta och välgrundade. Det är inte utan betydelse när vi reagerar på ditt inlägg. Du är en klipsk och vass debattör, men vi undrar om inte din föredömligt starka lidelse för frågorna ändå kan ha bidragit till att du läser in mera i en del av texterna än vad som står.

 

Om vi förstått dig rätt så tycker du dig se tillräckligt många antydningar i detta NOD-nummer för att du ska dra slutsatsen att NOD-redaktionen är inne på en farlig väg vad gäller synen på äktenskap och familj. Dina huvudargument/exempel är en mening i ledaren, en rubrik, avsaknad av tydlig markering mot samboförhållande och könsneutrala äktenskap i framför allt Roland Spjuths artikel, och att vi gett utrymme åt Karin Cedersjö och Samuel Rubenson (en del av detta kommenterade vi i vårt första inlägg). Vi skall försöka diskutera dessa konkreta exempel.

 

2. Du ger oss rätt, rent språkligt, när vi kritiserar din tolkning av några ord i vår ledare. Vi menar att det är du som kopplar ihop uttrycken ”äktenskap” och ”sluten kärnfamilj”, inte redaktionen. Men sedan går du vidare och försöker, som det verkar, reda ut vad vi kan mena med orden ”mycket energi på en ensidig betoning av kärnfamiljens välsignelse.” Det enda du då kan tänka dig är att vi syftar på de senaste årens kampanj för äktenskapet. Det är givetvis intressant att diskutera om den kristna synen på äktenskapet skall gälla för alla, oavsett tro, i ett sekulariserat samhälle. Och detta samtal behöver vi föra i olika sammanhang. Roland Spjuth tangerar den frågan längre fram i detta inlägg. Men den verkligt tunga anledningen till uttrycken ”ensidig betoning av kärnfamiljens välsignelse” har att göra med följande. I förberedelsen av NOD-numret läste en av redaktionsmedlemmarna igenom alla artiklar om familj och äktenskap som publicerats i Dagen under drygt ett år. (Dagen är en utmärkt tidning som vi också samarbetar med). Innehållet var mycket entydigt och det fanns alltså en del skäl att fundera över om vi behövde få in artiklar som också gav en vidgad tolkning av begreppet familj – d v s öppna och inkluderande familjer. En annan tanke, så här i ljuset av debatten, är att artiklarna i Dagen verkligen låg i linje med de traditionella värderingar som du Stefan så starkt pläderar för. Vi lider alltså inte av brist på undervisning och kunskap vad gäller äktenskapet. Vi tror också att dessa värderingar undervisas i församlingarna. Kruxet är nog hur väl de motiveras och tillämpas. Och där tror vi att din starka passion för olika sätt att stärka familj och äktenskap behövs mer än väl.

 

3. Sedan reagerar du på Roland Spjuths artikel. Vi infogar här några klargörande rader från Roland som är hämtade från ett mail som gått till NOD och din personliga e-post:

 

“Bakgrunden till artikeln (som skrevs för flera år sedan innan debatten om samkönade äktenskap var på tapeten på samma sätt) är mitt arbete med att vägleda människor i utbildningarna. Mitt intresse är tvärtom mot vad du skriver (att utelämna dem i de svåra frågor) att ge dem en vision av det kristna livet och kärleksrelationerna som gör att de kan gestalta sitt liv på ett alternativt sätt gentemot de krafter som verkar i kulturen idag. Jag visar främst på två sådana rörelser idag: privatiseringen av familjen (- som är motivet till samboskap) och avgudadyrkan av sex och kärleksrelationen. En av de avgörande tankarna i artikeln och i min undervisning är alltså att få studenter att sluta tänka privat kring familjen och se sitt liv insatt i Guds rikes sammanhang. Så jag hoppas du ser att jag är mycket tydligt kritik av kristna som anammar tanken på samboskap. Däremot kanske vi tänker familjen ur olika perspektiv? Du tycks argumentera mycket utifrån familjens roll i samhället och i min undervisning tänker jag mycket utifrån efterföljelsen av Jesus Kristus. Därför gillar jag den katolska tanken på äktenskapet som ett sakrament. Det är en annan av huvudbetoningarna i min artikel: att kristna makar primärt ska tänka sin gemenskap utifrån kallelsen att reflektera Guds natur i denna värld. Därför betonar jag starkt livslång trohet. Ser du inte att jag betonar det i artikeln ”att jag skriver att Jesus skärper GTs bud” och att sådana äktenskap är en viktig grund även i många andra former av gemensamt kristet liv?

 

Jag skriver också därför att jag oroas mer över frikyrkans kris än samhällets. Det är inte bara mina vänner i medelåldern som jag ser glider från församlingsgemenskapen, utan många av de mest hängivna ungdomarna som vi möter i våra utbildningar har mycket tveksamheter över dagens liv i församlingarna. Och en av de saker de verkligen längtar efter är djupare, rikare och öppnare gemenskaper. Självklart är allt inte svart (det finns också mycket hopp). Men jag är övertygad att ett av våra grundläggande problem i församlingslivet är att vi inte orkar, inte har tid, inte ids ”de troendes gemenskap”. Problemet handlar inte främst om brist på vilja, utan vi lever i ett samhälle som suger musten ur oss och som gör våra hem och vår fritid till en allt mer privat livssfär. Ska vi bryta det måste vi omvända oss från vårt nuvarande sätt att leva och ta vår tro på allvar. Det gäller också hur vi använder och ser på våra hem och familjer. Delar du inte denna nöd över hur frikyrkligheten ser ut i dagens Sverige? Du tycks bara raljera över min nöd över detta omvändelsebehov och det känns lite svårsmält när du vänder det i en udd att jag utelämnar ungdomar i deras svåra val. Men min nöd (och jag är egentligen övertygad om att vi delar detta .. så jag vänder din egen debatteknik mot dig) är inte hur våra ungdomar ska bli goda samhällsmedborgare utan hur de ska bli trogna efterföljare till Jesus. Hoppet jag ser när det sedan gäller att kyrkan ska omforma samhällets samlevnadsmoral är inte att vi förkunnar ”kristen lag som alla måste leva efter oberoende om de tror eller inte”, utan att vi kristna kan gestalta ett sätt att leva tron i våra församlingar, relationer och hem som har en attraktion på människor som gör att de omprövar sina egna värderingar. Och det riktar blicken inte så mycket i att försvara det som varit utan framåt mot det rike Gud har tänkt för livet.”

 

Så långt Roland Spjuth. Hans synsätt har stark förankring i NOD-redaktionen. Stefan – du verkar ha tagit intryck av den efterföljande debatten och dessa ord från Spjuth. För i ett av dina senare inlägg menar du att du inte har några problem med hans artikel som sådan. Du verkar vara villig att acceptera också hans ord om att Jesus relativiserar den biologiska familjen när du ser dem i sitt sammanhang. Problemet är nu snarare att Spjuth ”hamnade i dåligt sällskap i NOD-numret”. Hur skall dessa ord tolkas? De måste väl framför allt syfta på bidragen från Karin Cedersjö och Samuel Rubenson.

 

4. Du menar att dina frågor kring intervjun med Karin Cedersjö kvarstår. Hon är för otydlig. Du skriver att uttrycket “olika samlevnadsformer” i dagens svenska språkbruk avser att det finns olika former av familjer och sexuella relationer. Andra modeller än “pappa, mamma, barn” syftar i regel på ”regnbågsfamiljer”. Du skriver: ”Om man inte menar detta bör man säga det tydligt, utifrån den bakgrund och kontext som vi lever i”. Nu hör det till saken att intervjuaren frågar Karin om vilka typer av gemenskaper hon vill se? Hon svarar att hon ”tror på äktenskapet, på en livslång trogen relation där också sexualiteten har sin rätta plats.” Hon nämner också ”celibatet”, utvidgade hushåll, ”större eller mindre kollektiv med flera familjer och singlar, …kommuniteter, kloster, både i stad och på land. Man kan bo tillsammans på en gård i en förort utan att dela lägenhet, men ändå ha vissa gemensamma mönster, som att äta och be tillsammans eller kanske dela ännu mera. Mycket kan utvecklas om vi vågar uppmuntra varandra och utforska gemenskap. Det viktigaste är samtalet om vad våra samlevnadsformer leder till. Hur kan vi bäst tjäna andra människor? Gemenskapen behöver ha en Gudsliknande gränsöverskridande karaktär. Jag önskar att församlingar skulle uppmuntra till detta och visa på goda exempel.” Stefan – hur kan du tycka att hon är otydlig?

 

5. Sedan har vi Samuel Rubensons text med rubriken “äktenskapet – inte förordnat av Gud”. Den har varit publicerad i en kristen tidskrift som många respekterar (Pilgrim). Varken där, eller i andra media, har det förekommit någon debatt om artikeln. Därför lade vi in den och en starkt kritisk utvärdering av Tuve Skånberg. Att Rubenson får ”fem sidor att breda ut sig på” beklagar du. Men han måste väl ändå få chansen att förklara sina utmanande synpunkter. Du ”tycker fortfarande att det är obegripligt med rubriken”, d v s “äktenskapet – inte förordnat av Gud”. Men den svarar ju mot innehållet. Och innehållet i artikeln är det som bör diskuteras. Vi ger Tuve chansen till detta med förhoppning om att samtalet skall kunna fortsätta i andra sammanhang. Din blogg är ett sådant. Men diskussionen har hittills inte handlat mycket om innehållet i Rubensons artikel. Du menar att vi kunnat välja någon av alla de skribenter som kan ”skriva fantastiskt om Gud och äktenskapet.” Visst – en del av texterna har inslag av den karaktären. Men vi lyfter också in en artikel skriven av en expert på kyrkohistoria som dessutom återkopplar till brännande frågor i vår tid. Och vi gör det för att debatten skall kunna fortsätta på temadagar, i seminarier e t c. Har vi hamnat i ett så laddat läge att annorlunda uppfattningar om äktenskapet överhuvudtaget inte får förekomma eller publiceras i den kristna debatten?

 

6. Du menar att orsaken till att vi tolkar texterna i numret så totalt olika är ”att det finns ganska olika uppfattningar mellan mig och NOD-redaktionen och deras försvarare”. Vi kan verkligen inte veta vad våra försvarare tycker. Det enda vi kan svara för är våra egna hållningar. I vår första kommentar på din blogg refererade vi till en bok om homosexualitet där Roland Spjuth och redaktionsmedlemmen Lars Johansson medverkar. Du avfärdade detta med orden: ”Att inkludera en bok från 2001 är helt utanför ramen för ett kortfattat blogginlägg.” Vi menar förstås inte att du borde analyserat boken, men att du åtminstone borde vara något förtrogen med innehållet och hållningen i den eftersom boken använts i EFK-sammanhang och att detta är en viktig fråga för dig. Vi tror att du skulle kunna instämma i varje ord som står där. Varför fortsätter du att sprida misstankar eller ”dimbankar” om vår hållning? Du skriver: ”NOD-redaktörerna säger att jag antyder att de är för könsneutrala äktenskap, det är att hårddra. Jag ställer frågor och vill ha klarlägganden, jag gör inga sådana påståenden.” Varför ställer du frågor och vill ha klarlägganden när du känner oss och vet vad vi har skrivit?

 

7. Du skriver att det finns en ”betydande svajighet” vad gäller äktenskap och samlevnad, ”inte minst hos f.d. missionsskoleelever.” Vi kan inte fullt ut styra vilka åsikter som nuvarande, och allra minst, tidigare missionsskolelever skall ha. Den makten har vi inte på skolan. Det är alltid lite bekymmersamt med den här typen av ”guilt-by-association”. I samband med eftersökningarna av gamla studenter för jubileumsboken fick vi chockerande nog höra att en av dem numera definierar sig som satanist!

 

8. I den efterföljande debatten tillskrivs NOD-redaktionen begreppet ”post-evangelikal”! Vi har aldrig diskuterat detta fenomen på något enda redaktionsmöte och vill verkligen inte stämplas med den benämningen. Lars Johansson har dock läst en bok som behandlar företeelsen – David Hilborn, “Picking up the Pieces – Can evangelicals adapt to contemporary culture?” Den innehåller en rad intervjuer med unga kristna ledare och teologer i England. Författaren presenterar den ”post-evangelikala” kritiken av traditionell evangelikalism och låter de senare kritisera sina kritiker. Han försöker visa på styrkor och svagheter i båda hållningarna. Den avslutande sammanfattningen hör till det mest intressanta man kan läsa. Djupare kunskaper än så har inte Lars Johansson. Men de räcker för att åtminstone han inte vill läggas i den ”post-evangelikala lådan”. I övrigt har redaktionen inte granskat denna trend.

 

9. Stefan, till sist måste vi säga att din syn på teologi är bekymmersam på flera sätt.

– Du skapar starka kontraster mellan ”teologi” å ena sidan och radikalt lärjungaskap, församlingsgrundande och församlingsförnyelse å andra sidan. Vi känner inte igen oss i detta på NOD-redaktionen eller på Missionsskolan eftersom vi känner så stark nöd för församlingens framtid.  

– Det verkar nästan som om du menar att vi inte behöver teologisk reflektion. Är det något vi behöver i mötet med vår tids utmaningar så är det bibelförankrad och samtidsförankrad teologi. Vi brottas med detta varje dag. Välkommen med på någon av våra kurser!

 

Med vänliga hälsningar

NOD-redaktionen


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Olof

    Ett mycket bra inlägg från NOD-folket! Hoppas att Stefan tar till sig dessa välgrundade tankar och inte bara muttrar något om att han bara vill förnyelse och väckelse och ”ställa lite frågor”. För även om jag menar att Stefan har all rätt i världen att ställa frågor, och att han gör det från sina utgångspunkter, så kan jag känna mig lite beklämd över den syn på teologins roll i kyrkan som där framkommer. Men annars vidhåller jag att det är bra när det hettar till och folk blir lite röda i ansiktet av irritation och vilja att kommunicera!

    Bara ett par saker om detta med post-evangelikalismen, eftersom det var jag som drog upp det. Jag hade inte väntat mig att NOD-folket skulle vilja klistra den etiketten på sig, det var inte heller min mening. Men Nodarna kanske ändå skulle kunna tillstå att det finns betydande skillnader mellan gammelkonservativa (en term som Swärd älskar) företrädare för frikyrkan som Swärd och den position ni företräder? Har inte ni tagit starka intryck av postliberaler som Lindbeck och Hauerwas? Är inte er exegetik mer präglad av personer som NT Wright, Walter Brueggemann och Richard B. Hays än traditionell pingstexegetik eller Willow Creek-folket? Har inte ni tagit ganska starkt intryck av den post-anabaptistiska teologiska inriktningen med Yoder som främsta företrädare snarare än någon traditionell evangelikal församlingsteolog? Och kan inte alla dessa personer och strömningar betecknas som post-evangelikala i någon mening, dvs ett reflekterande som inte självklart håller fast vid allt som traditionell evangelikalism håller fast vid när det gäller inerrancy, traditionella familjevärderingar, ”samhällsansvar” och så vidare? Det är väl inte så farligt att hitta ett begrepp som något kan lysa på dessa skillnader? that’s all.

    Olof P

  • Christer Roshamn

    Jag uppskattar att NOD redaktionen har lagt in denna kommentar. Jag har själv läst det sista numret av NOD i helgen (tack Lars Johansson för mejlet). Jag tycker att artiklarna var intressanta. Jag har reagerade inte med ”rödljus”. Jag ställer mig lite frågande till Samuel Rubensson syn att att äktenskapet inte skulle vara förordnat av Gud, men mycket som han skriver är också bra. Han lyfter äktenskapet mellan man och kvinna i alla fall (så tolkar jag det) Jag tycker att Karin Cedersjö lyfter flera viktiga aspekter att fundera kring. Jag tycker att hon tydligt tar ställning för äktenskapet.På sidan 25 skriver hon. ”Jag tror på äktenskapet, på en livslång trogen relation där också sexualiteten har sin rätta plats.”. Tuve Skånberg har också viktiga poänger, absolut. Jag ser själv äktenskapet som en del av skapelseordningen. Eleonore Gustafsson skriver också fint om ”celibatet”. Det är väl något som vi borde lyfte som en fin väg. Hon skriver på sidan 27. ”Det handlar inte främst om att bli fri från en man eller hustru i sin tjänst som missionär, präst eller pastor utan om att bli Jesu vän helt och fullt och bara få tillhöra honom, att få ha alla sina källor i Gud.” Men det är ju tydligt att debatten är viktig. Det märks inte minst på en hel del kommentarer. Jag är som sagt oroad över hur synen på äktenskap, sexualitet och samlevnad förändrats inom frikyrkan i Sverige och även bland oss ”evangelikaler”. Vi behöver verkligen at i dessa frågor.

    Christer Roshamn
    EFK Pastor

  • http://narvaroattacker.blogspot.com excelsis

    Punkt 9 upplever jag som central. Att semantiskt göra skillnad mellan teologi och kristet liv riskerar att göra det kristna livet ytterligare oreflekterat. Likhetstecken kan inte heller dras mellan akademisk teologi (som levererat högt och lågt) och teologi i meningen tradition, bibelläsning och reflektion utifrån denna.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Olof, även om jag inte försöker dölja min bristande akademiska-teologiska skolning har jag i varje fall lite läst Hauerwas och Yoder, och i det jag läste hittade jag ingenting som jag inte sympatiserade med. Gärna lite förtydligande i vilka avseenden vi skiljer oss åt. Hur kan man klassa Hauerwas som postliberal?
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Olof
  • http://www.reclaim.nu/wordpress Mattias Berggren

    Själv är jag en varm anhängare av NOD, jag har läst tidningen från start och lästa de fyra NOD-kurserna på ÖTH och för mig har både tidningen och kurserna varit oerhört viktiga för att få min kristna tro förankrad och utmanad. De har också varit viktiga för att få verktyg och stöd när det gäller att förhålla sig till det samhälle vi lever i.

    Genom NOD kurserna har jag fått tid och stöd att djupare utforska frågor som jag har brottats med men som inte så ofta tas upp i våra församlingar och efter dessa brottningskamper har jag kommit ut stärkt i tron att det Jesus har att erbjuda vår värld är oerhört viktigt och inte minst efterfrågat, även om vi inte kanske inte alltid ser det. Men genom de diskussioner som fördes i och under kurserna kunde jag tydligare se hur människor längtar efter vår Herre det bara tar sig andra uttryck än vad vi i kyrkan förknippar med andlig längtan.

  • http://www.elmbv.se/index.php?option=com_idoblog&task=userblog&userid=66&Itemid=81 ErikJA

    Efter att ha läst Swärds flera inlägg, många kommentarer och två svar från NOD-redaktionen – och till sist skummat genom tidningen konstaterar jag några intressanta saker:

    1. Att Swärds blogg ”tvingat” en traditionell papperstidning att gå on-line. Är detta en utveckling vi kommer se mer av – att man inte längre kan välja att ”bara” vara papper?

    2. Att det är anmärkningsvärt att EFK:s ordförande på sin blogg så tydligt visar att hans förtroende för flera anställda på ÖMS allvarligt brister.

    3. Att Swärd närmast verkar se det som en merit att inte vara teolog. Visst finns det en hel del dålig teologi, men det gränsar till kunskapsförakt.

    4. Att NOD-numret spretar rätt rejält. Och inte bara ger uttryck för god teologi. Ett litet exempel är en återkommande formulering att ”Jesus relativiserade den biologiska familjen” (med hänvisning till bl a Mt 10 och Mk 3). Att notera vid dessa tillfällen är dock att Jesus inte ”relativiserar” förhållandet mellan gifta parter. Man skulle t o m kunna läsa texterna som en kritik mot storfamiljen.

  • http://www.alternativ.info.se Jonas Lundström

    Det ligger mycket i det Olof säger tycker jag. Även om NOD:arna ogärna vill använda beteckningen ”post-evangelikal”, så finns det andra influenser än evangelikalism som är viktiga för ÖMS. Om nu ÖMS är ”evangelikal” så måste detta förstås materialiseras i personal, praktiker och institutioner om det ska vara ett meningsfullt uttryck. Och på den nivån passar inte ”evangelikal” överallt på ÖMS, jag tror tex att det finns ett flertal lärare som för egen del känner sig obekväma med den beteckningen. Min erfarenhet efter fyra års studier mm är att den evangelikala identiteten på ÖMS (med rätta) problematiseras en hel del till och från. När man började använda beteckningen så fungerade den som ett alternativ till fundamentalism (till höger) och liberal-teologi (till vänster). I Sverige idag ser alternativen annorlunda ut än dom gjorde tidigare, så frågan är om ”evangelikal” verkligen är meningsfullt.

    Sen är också ett dilemma att många evangelikaler verkar använda beteckningen som synonym med ”riktig kristen”. Om någon inte är evangelikal så är man inte på riktigt. Detta försvårar samtalet och skapar begrepppsförvirring. Det hela kan gå i två riktningar – den som inte ställer upp på evangelikal teologi tex när det gäller försoningslära är inte kristen på riktigt. Å andra sidan kan också evangelikala utgå från att alla som säger bra kristna grejer måste vara evangelikala (som Swärd med Yoder ovan.

    Det finns också en rörelse från/i det evangelikala som jag utgår från att NOD:arna är mer medvetna om än det framgår ovan. En del av oss söker sig till ny-anabaptism, andra till radikal-ortodoxi, till mysticism eller till andra kyrkotraditioner (typ Bjärka) eller till privatreligiositet. En del försöker fortsätta använda beteckningen ”evangelikal”, andra överger den.

    Ursäkta att det blev lite långt…

  • Andreas Bernberg

    Hej alla!

    Som elever på Örebro Missionsskola (ÖMS)och regelbundna läsare av tidsskriften NOD, skulle vi, efter att ha följt debatten, vilja göra några kommentarer.

    1. Det är högst olyckligt att NOD-relationen misstänkliggjorts på det sätt som skett i debatten. Stefan Swärd skriver att för honom handlar kristendomen om Jesus, frälsning, omvändelse, lärjungaskap och efterföljelse. Det är även roligt att höra att han ägnat hela sitt liv åt att föra människor till tro på Kristus och hjälpa dessa i efterföljelsen av Jesus Kristus. För den som undrar förespråkar ÖMS fortfarande både Jesus, lärjungaskap, omvändelse och efterföljelse. Bibeln är fortsatt viktig på ÖMS. I allra högsta grad. För den som undrar över den kurslitteratur som används, och om liberalteologin håller på att bli förhärskande på skolan kan vi upplysa att biskopen i Strängnäs stift, Hans Erik Nordin, häromdagen kommenterade vår kurslitteratur med att den aldrig skulle godtagits vid t.ex. universitetet i Uppsala. Inte för att den var dålig, eller höll för dålig akademisk standard, utan för dess tydligt evangelikala profil.

    2. Som elever har vi fått lära oss vikten av att inför ett litteraturseminarium faktiskt läsa den litteratur som ska diskuteras. Annars riskerar diskussionen att handla om allt annat än det som faktiskt den avsedda litteraturen vill föra fram. Sådana diskussioner blir sällan särskilt konstruktiva och givande. Det ingår även i en sådan uppgift att på ett rättvist sätt beskriva författarens åsikter och ståndpunkter. Nu är givetvis detta inte ett litteraturseminarium, men efter att ha följt debatten här på bloggen så kan vi sakna en diskussion om det faktiska innehållet i det aktuella NOD-numret. Av inläggen att döma skulle man ju kunna tro att NOD-redaktionen förespråkade otrohet, sexuell lössläppthet, homosexualitet, samkönade äktenskap och att kasta äktenskapet på historiens soptipp! Så är givetvis inte fallet och Daniel Norburg, och flera andras utläggningar om Bibelns syn på trohet och sexualitet har varken vi, och förmodligen inte NOD-redaktionen heller någon anledning att ifrågasätta! Men till er ivriga debattörer skulle vi vilja påpeka att sexualetik inte är det aktuella NOD-numrets tema. Om man vill veta vad skolan står för i den frågan kanske Herr Swärd och flera med honom kanske skulle göra klokt i att besöka skolan och ta del av den kurs i etik som just påbörjats!

    3. Det är även positivt att se att Swärd tycker vi ska jobba aktivt med frågor om hur vi ska leva tillsammans och vi delar Swärds oro över en alltmer sekulariserad kyrka. Vi tror också att det är viktigt att hjälpa församlingsledare och pastorer i denna utmanande miljö som våra kyrkor och vårt samhälle utgör. Men kanske kan det vara så att den individualism som Roland Spjuth pratar om kanske inte är helt frikopplad från samlevnadsfrågorna. Kanske är det så att den konsumtionsmentalitet och avguderiet av kärlek och sex, som samma författare påtalar faktiskt har en hel del med saken att göra. Vi misstänker det. Kanske är det så att en del i problematiken kring samlevnad är att det lyckade äktenskapet och familjen upphöjs till orimliga höjder? Det är tråkigt att elever på ÖMS blir ifrågasatta för att de inte är gifta, vilket faktiskt förekommer. Det är också tråkigt att många upplever en otrolig press och förväntan att gifta sig, (gärna före man fyllt 25!) och bilda familj. Just därför tycker vi att det är synnerligen positivt att NOD faktiskt visar att det finns andra sätt att leva tillsammans än just kärnfamiljen. Detta är inte liktydigt som att ifrågasätta äktenskapet mellan man och kvinna. Vi tycker att det är utmärkt att det lyfts fram att det inte är ett brott för kristna att inte gifta sig. Vi tycker det är utmärkt att kärnfamiljens relation till Guds rike och församlingen aktualiseras.

    4. Oavsett vad man tycker om Samuel Rubenssons artikel, så borde väl en så vidsynt och reflekterande och analyserande konsult som Stefan Swärd uppskatta att man plockar in flera röster och åsikter än de han själv förespråkar? Eller för vi en diskussion där svaren redan är givna? Där bara de ”rätta svaren” får omnämnas? Ang. Rubenssons artikel tycker vi för övrigt att vår studiekamrat Eleonore Gustavsson, här på bloggen, har gett en mycket god och läsvärd kommentar.

    För oss som studenter utgör NOD en stor hjälp att sätta in de aktuella frågor som behandlas i skolan och samhället i ett större sammanhang, och det är inte sällan NOD-artiklar både utmanar och inspirerar till ett fortsatt liv i Jesu efterföljd och vi ser med glädje och förväntan fram emot nästa nummer!

    Andreas Bernberg
    Rebecka Mellergård

  • Bo

    En dikt som jag tillägnar alla missförstådda teologer

    Vindar och vågors svall

    Jag tog av min utmätta tid
    vid min nötta skrivpulpet

    I världen var jag en dåre,
    livet var tänkt och diktat

    Ett barn som skrev i sanden
    och sedan sprang sin kos

    Skriften blev utlämnad
    till vindar och vågors svall

  • http://www.immanuel.nu Daniel Norburg

    Andreas och Rebecka, ni nämner mitt namn i ert inlägg, och har då svårt att vara tyst… jag vill understryka det som jag har sagt här tidigare – att det jag oroar mig för främst inte är NOD-numret i sig (jag är glad för Nod och har vid flera tillfällen använt den i mina predikoförberedelser), utan den teologiska ”glidning” bort från en klassisk evangelikal syn på äktenskap, familj, sex och samlevnad som vi ser hos vissa EFK församlingar och ledare.
    ÖMS borde vara väl medvetna om detta och jag väntar på ett NOD nummer som ger oss pastorer ute i landet en riktig teologisk djupdykning kring försvaret av äktenskapet mellan en man och en kvinna i livslång trohet, varför vi inte ska tillåta samboskap, varför vi inte ska tillåta sex före äktenskapet, varför vi inte ska tillåta samkönade äktenskap – i våra församlingar. NOD redaktionen säger ju att man står för detta, precis som ni helt rätteligen säger.
    Här behöver åtminstone jag i min lokala församlingssituation hjälp med duktiga teologer, själavårdare, sociologer, kyrkohistoriker mm på ÖMS som ger mig som EFK pastor en fast grund att stå på.
    Sedan tycker jag att Samuel Rubenssons artikel skulle ha besvarats av en NOD/ÖMS – teolog eller åtminstone av någon som NOD/ÖMS verkligen står bakom. Att be Tuve Skånberg göra det (även om han gör det bra) och sedan i ledaren kritisera SEA som ju Tuve bl a är en del av ger onekligen en vibb av att man vill driva frågorna åt att ifrågasätta äktenskapet som instiftat av Gud. När man dessutom låter Rubensson komma med ett genmäle, inte i nästa nummer, utan i samma nummer får jag ännu starkare känsla av detta.
    Min utläggning av 1 Mos 2 och Matt 19 här i bloggen kom sig av min förvåning av att begreppet ”instiftat av Gud” ifrågasattes. Jag kan inte se att människor går omkring och tror att Gud har befallt alla att leva i ett äktenskap (om det är det som Rubensson vill punktera så tror jag att han slår in öppna dörrar). I Malmö är 70% ensamhushåll! Vi vill definitivt vara en kyrka för alla som väljer att inte leva i äktenskap och kärnfamilj och vi behöver definitivt bli bättre på att lyfta fram det ”icke gifta” livet som en välsignad möjlighet. Men varför göra detta genom att försvaga grunden för äktenskapet? Den stora och heta frågan i min verklighet är ju istället: Har Gud befallt oss att gifta oss om tjej och kille vill ligga med varandra och bo ihop och kanske skaffa barn? Ja det har han! Och det behöver NOD m fl berätta!

  • Olof

    Daniel. Förstår inte riktigt anledningen till din moralpanik? Menar du att NOD borde utforma sin tidning så att artiklarna blir appeller och uppmaningar att lyda Jesu befallningar och NTs etiska krav? För NOD handlar nog om att, på basis av en trohet till den heliga skrift, reflektera, diskutera och problematisera samtidsfrågor av olika slag. Även du vet väl att det finns lite olika genrer, att inte endast appelles form är Guds sätt att kommunicera? Titta på de bibliska texterna, med din logik skulle man kanske rensa bort böckeer som Klagovisaren och predikaren för att de inte ”klart och tydligt säger vart skåpet ska stå”! Och stora delar av profetlitteraturen, och pentateuken också för den delen, kommunicerar ju inte så att alla får full klarhet i etiska frågor på varje sida. Det är i själva verket ett ovanligt grepp i den bibliska litteraturen att kommunicera så. Det finns poesi, visdom, klagosång, lovprisning, lag, historia osv, varför inte bara en radda idiottydliga krav från Gud som fölk kan förstå?

    Lite oroväckande att en pastor i EFK har denna förenklade syn på vad som är ett genuint kristet innehåll och kommunikationssätt.

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Daniel. Tycker du att man ska tillåta skilsmässor i församlingarna? Vad är den ”klassiskt evangelikala synen” på detta?

    Sen undrar jag också om vi som håller skriftens auktoritet högt inte borde hålla en dörr öppen för att vi har mer att lära av skriften. Anden kan väl låta nytt ljus bryta fram ur skrifterna? Beteckningen ”evangelikal” är ju skapad i en bestämd historisk kontext, borde vi då inte åtminstone vara öppna för att denna kan prövas, omförhandlas och även överges om nödvändigt? På ditt resonemang får man nästan känslan att den evangelikala traditionen är lika viktig som skriften, eller åtminstone en tolkningsnyckel som knappast får diskuteras eller ifrågasättas. Men det är väl inte så du menar?

  • http://www.religionsfilosofen.blogspot.com Johannes

    ”Hur kan man klassa Hauerwas som postliberal?”

    Hej Stefan,
    Hauerwas är postliberal eller postsekulär. Det betyder att han försöker bedriva teologi där han inte ställer upp på modernismens villkor eller liberalismens sfär tänkande, individen som utgångspunkt för tänkande. Vidare betonar han gemenskapens stora betydelse i att forma lärjungaskap (och moral överhuvudtaget), och berättelsens och traditionens roll i detta.

    Väldigt väldigt kort och simplistiskt beskrivning av mig.

  • http://www.immanuel.nu Daniel Norburg

    Olof och Jonas, om NOD/ÖMS/EFK i huvudsak står för dessa saker som jag skrivit, vilket jag ändå tycker mig se och förstå, så bör de också delge oss sina argument för det. Är det moralpanik Olof? Det behöver inte formuleras som en apell, utan får gärna problematiseras och ifrågasättas. Men ibland tycks det som att det i sig är väldigt fult och opassande att vara tydlig och enkel. Förstår inte det resonemanget. Man kan väl ha problematiserat och grävt djupt och ändå nå fram till en enkelhet och tydlighet i en principiell hållning i dessa frågor, eller?

  • Jan Sköld

    jag rör mig icke i Efk kretsar men ändå en undran till Jonas Lundström ock Olof, finns det överhuvudtagit något i Bibeln som inte är föhandlingsbart, som inte kan förklaras bort med den tidens kultur,eller den tidens verklighetsuppfattnigar ( dogmatik ,etik ) etc?
    Ni som är så lärda måste ju kunna ge konkreta svar ?!!

  • Jan Sköld

    Daniel, som präst i Svenska kyrkan har jag hört det många gånger kollegers oro över att man kan se saker enkelt i Bibeln när man har en lång akademiskt utbilning som jag harI
    En av de västerlänska villfarelserna är att utbilning leder till många frågor men inga svar, bara resonemang.Vad vid gott mod du är inte ensam

  • http://www.immanuel.nu Daniel Norburg

    Jonas, gällande skilsmässa bland troende har jag/vi i församlingsledningen i Immanuelskyrkan Malmö ett vägledande dukument som vi utarbetade för 10 år sedan, med input från Björn Cedersjö, Per-Axel Sverker och John Breneman. Kortfattat kan jag beskriva det som att vi inte ser skilsmässa och särskilt omgifte som en självklar möjlighet för en kristen. Ett utdrag: ”Som kristen bör man betrakta skilsmässan mer som en separation i syfte att alltid eftersträva försoning. Som kristna står vi alltid under uppmaningen att leva i försoning och frid. Omgifte kan alltså inte komma in som en självklarhet, som man kan resa krav på….Trots detta tror vi att man i undantagsfall kan tänka sig omgifte som en möjlig väg. Då efter moget övervägande om de två har möjligheter att klara ett nytt äktenskap och samlevnad. Ett andra äktenskap är alltid ett allvarligt steg och får inte uppfattas som ett prejudikat. Men förhållandena kan vara sådana att en försoning i det tidigare äktenskapet är omöjlig eller att skilsmässan inträffat under den icke kristna tiden. Å ena sidan ska vi alltså hålla fast vid den oupplösliga enheten mellan man och hustru. Å andra sidan ligger det i evangeliets anda att ge den förlåtne syndaren en ny chans. Men denna nåd ska alltid föra oss till ett liv i Guds vilja. Därför måste alltid en helhetsbedömning göras av situationen i alla dessa fall.”

  • Emil M

    Egentligen tror jag att den här debatten har sitt ursprung i en fråga som många församlingar i ”bibeltroende” och evangelikal tradition just nu brottas mycket med: kan man öppna upp sitt medlemskap även för homosexuella (jag menar ”utlevande” homosexuella även om jag ogillar begreppet)? Denna fråga är långtifrån teoretisk. Den handlar om den respekterade förebedjaren som plötsligt kommer ut med sin homosexualitet och vill bejaka denna eller om killen i partnerskap som funnit tron genom en Alphakurs och nu vill gå med i församlingen. Hur hanterar man dessa människor? I frågan har en förskjutning skett det senaste decenniet. Från att ha varit en icke-fråga i de evangelikala och karismatiska lägren tycks flera svenska församlingar, bla Centrumkyrkan och Filadelfiakyrkan i Stockholm, åtminstone leka med tanken att öppna upp medlemskapet även för homosexuella. Denna utveckling tror jag oroar Stefan mycket, något han också offentligt gett uttryck för.

    När han så läser detta nya NOD-nummer med familjetema hoppas han naturligtvis att redaktionen tydligt ska klargöra att de står för en traditionell inställning i frågorna om samlevnad. Men icke. Inte ett negativt ord om homosexualitet, samboskap eller skilsmässor. Bara sida upp och sida ner med flummiga begrepp som ”gränsöverskridande relationer”, ”relativiserande av familjen” osv osv. Klart att Stefan blir frustrerad, vad menar de egentligen NOD-gänget, kan de inte tala ur skägget?

    Så här tänker jag:

    1. Det är synd att debatten hittills inte har handlat så mycket om det aktuella NOD-numret. Det var ett grymt nummer med ett tydligt omvändelsebudskap! (Hur kunde du missa det Stefan 😉 )

    2. Jag kan förstå och bejaka den frustration Swärds känner när teologin blir alltför teoretiska (även om jag inte tycker att det aktuella NOD-numret föll för det). Därför skulle det vara spännande om vi i ett kommande NOD-nummer kunde få teologiska reflektioner just kring de hands-on-frågor som är så svåra och så viktiga i så många församlingar idag, t.ex frågan kring homosexualitet kopplat till medlemskap. Hur resonerar ni i NOD-gänget och ni som är lärare på ÖMS idag kring dessa frågor? Är ni så ”renläriga” som Swärd hoppas att ni är eller finns det hos er en spänning i hur ni resonerar? Det skulle vara fantastiskt om ett sådant vidare samtal kunde ske utan rädslor, munkavlar och utan att man ständigt misstänkliggör varandras goda vilja eller kristna tro därför att man har olika åsikter. En from förhoppning kanske, men åtminstone en stilla bön.

  • Nathan S

    Stefan!

    Jag känner mig synnerligen främmande för att Du inte känner dig främmande för Hauerwas. Kan man bli mer etiskt, teologiskt och politiskt bankrutt än honom? Du skulle verkligen sätta i halsen.

    (Jag antar att Du bara har skummat några turliga rader i boken precis när du håller på att somna i fåtöljen eller liknande)

  • Bo

    Bra kommentar Daniel Norburg (nr 15).

    Jag tror ju att Gud har skapat universum och kommunicerat sin allmakt på olika sätt. Jag som studerat matematik och fysik tycker att det är intressant hur naturvetenskapen strävar mot enkelhet när den ska förklara den fysikaliska verkligheten. En användbar lag eller teori är ofta ganska enkelt formlerad och innehåller stora estetiska kvaliteer. Som exempel kan man nämna Newtons tre rörelselagar och många matematiska lagar och bevis.

    Det får inte bli något självändamå att formulera sig kryptiskt och otydligt. Många gånger beror det nog på den mänskliga fåfängan att så sker. Bibeln säger t.ex att kunskapen uppblåser. Jag har läst doktorsavhandlingar som trots allt sitt fikonspråk inte säger något begripligt eller skulle kunna omformuleras till ett enkelt påstående.

    Teologin skulle ännu mer kunna bli ett redskap i ”reformationens tjänst” om den vågade använda enkelhetens redskap. Teologer och kristna överlag borde kunna vara tillräckligt trygga i sig själva för att våga detta. Läste häromdagen Filipperbrevet
    kap 2, vers 12-18. Jag noterade speciellt : ” … arbeta med fruktan och bävan på er frälsning …” samt … ”när ni håller er till livets ord.” Jag skulle vilja tillägga ”livets enkla, tydligt uttalade ord.”

    Vi har ett stort problem med avsaknad av gudsfruktan i den moderna kristenheten. Vi framhäver Guds kärlek på bekostnad av ”renlärighet” i moraliska och etiska frågor. Kan det vara så att Guds välsignelse och närvaro är kopplad till hur vi bejakar heligheten och helgelsen? I så fall hamnar vi lätt i en ond cirkel där synden och otydligheten bara ökar. Vårt hopp står till att enskilda kristna ska ta det hela evengeliet på allvar och bli ljus och salt och lysa som stjärnor på himlen i ett ont och fördärvat släkte.

  • Olof

    Daniel: ”delge oss sina argument för det”? Såhär: Sambo är fel -argument 1, 2, 3, 4 och 5? Äkgenskap är rätt-argument 1, 2, 3, 4 och 5. Är det vad du tycker att NOD ska ägna sig åt i sin tidning? Propaganda är som sagt inte det enda sättet att kommunicera en hållning i livsstilsfrågor, och i vår kulturella kontext är den inte särskilt framgångsrik. Om NOD gjorde på det sättet så vore de att likställa med ”plakatkommunister”, dvs istället för att förkroppsliga något, diskutera, lyssna, föra dialog så kastar man ur sig sina dogmer och så får folk säga ja eller nej, utan att de har fåt chans att närmare reflektera över sina egna ställningstaganden.

    Återigen, NOD-folket delar en historiskt kristen syn på äktenskapet. De har skrivit en tidning där de problematiserar samtidens sätt at förhålla sig till äktenskapet, och på gott profetmanér (läs GTs profeter) så fördömer de inte bara ”nationernas” (kulturen utan Kristus) livsmönster, de underkänner förvisso utomkristna samlevnadsformer som sambo, men de inkluderar också ”Israel” (Guds folk, dvs också sig själva) i kritiken genom att lysa på hur även våra familjer har blivit kokonger som inte alltid förkroppsligar evangeliets öppenhet och generositet.

    Du måste förstå att man kan kommunicera på flera olika sätt, och att NODs roll inte är att ”kasta fram argument” för vad som är rätt och fel på det sätt som du efterlyser. Och ärligt talat, det är inte särskilt framgångsrikt i kyrkan heller, även om det definitivt finns ett annat krav på att också inkludera ”instruktion” i etiska frågor i kyrkan, precis som exempelvis Paulus gör i sina förmaningar.

  • http://www.immanuel.nu Daniel Norburg

    Olof, vi känner nog inte varandra…för du misstolkar mig i detta. Jag ser gärna att metod och kommunikation är densamma som tidigare i NOD. Men jag tror nog att de som sitter i redaktionen för NOD också personligen har problematiserat de sex- och samlevnadsfrågor som jag nämner och genom det kommit fram till den ståndpunkt de har. Varför kan inte det också ske i ett nummer av NOD? Men du kanske menar att om man kommer fram till en enkel och tydlig ståndpunkt så har man därmed inte problematiserat och man platsar inte i det intellektuella och akademiska samtalet? Synd att inte forskare och teologer som motarbetar biblisk kristen tro har förstått den regeln…Det är dessutom så att när man sätter samman en tidskrift så vill redaktionen alltid något med artiklarna. Det är väl tydligt i detta nummer att man vill lyfta fram fler sätt att leva sitt liv än som gift i en kärnfamilj med utgångspunkt till viss del i sina egna erfarnheter och ståndpunkter – gott så långt. På samma sätt kan man man i ett nytt nummer lyfta fram sex och samlevnad ur ett bibliskt perspektiv, med den egna ståndpunkten som utgångspunkt. Visst kan man och får man vilja föra fram en viktig sanning i en tidning som NOD – det visar ju detta nummer – utan att för den skull behöva bli beskylld för plakatkristendom och propaganda.

  • Olof

    Daniel, NOD är inte en predikstol i en kyrka, det är ett annat medium med ett annat sätt att kommunicera. Man utgår också ifrån olika teman i olika nummer. Och dessa teman väljer redaktionen själv, och jag vänder mig mot att du som pastor i en kyrka har starka synpunkter på vilket innehåll de ska ha, och hur de ska kommunicera. Gör du likadant med musik och konst? Du får väl bara nöja dig med att läsa numret, ta del av, diskutera, problematisera, bejaka och förkasta vad du vill? Du borde inte ha synpunkter på vad redaktionen skulle skriva, som om det vore ett församlingsblad i din kyrka. Jag är mycket glad över att NOD-redaktionen inte är förpliktigade att skriva artiklar utifrån vad du anser vara ”viktiga sanningar”, utan formar sin tidning utifrån sina egna uppfattningar om vad som är en bra och intressant tidning. Hoppas att du inser att alla kommunikationsplattformar inte är som predikstolar som pastorer förfogar över, det finns också andra slags plattformar, kommunikationsmedel och hållningar.

    Och, nej, jag känner inte dig, men vad har det med saken att göra? Det är det du skriver jag är intresserad av, och tycker är märkligt på flera sätt.

  • http://www.alternativ.info.se Jonas Lundström

    Daniel. Jag delar uppfattningen att skriften undervisar tydligt om trohet och är konsekvent kritisk till skilsmässa och i synnerhet till omgifte. Men om det nu inte finns något tydlig öppning för omgifte i skriften, men detta ändå kan accepteras i undantagsfall, varför kan man då inte ha samma hållning när det gäller samkönade partnerskap/äktenskap? Dessutom är det väl i praktiken så att skilsmässa även där ”otukt” inte är inblandat accepteras utan förbehåll i dom flesta eller alla EFK-församlingar och har gjort så under en längre tid, trots skriftens undervisning?

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Emil Mattsson inlägg nr 19,
    Tack Emil, du har faktiskt läst NOD-numret, och är den förste som har uttryckt förståelse för att jag faktiskt blev frustrerad när jag läste tidningen. Även om vi har helt motsatta åsikter i dessa frågor förmodligen, så visar du förmåga i att inse hur debattmotståndaren tänker och känner. Bra.

    Nathan inlägg nr 20, jag har läst en bok av Hauerwas, om jag minns rätt handlade den om tillämpningen av Guds bud och kristen etik kopplat till amerikanskt samhällsliv, och det fanns inget i bokens huvudbudskap som jag reagerade på.
    hälsar

    Stefan Swärd

  • http://www.alternativ.info.se Jonas Lundström

    Jan Sköld, Jag kan förstå din oro. Personligen tar jag Skrifterna på största allvar, något dom som känner mig kan intyga. Inget är viktigare för mig än att vi som erkänner Jesus som Herre ska bli bättre på att följa och lyda honom. Just därför tycker jag att ett utombibliskt begrepp som ”evangelikal” måste få problematiseras. Och just därför tycker jag det är bra att NOD problematiserar ett hyllande av den biologiska familjen som inte stämmer med Jesus lära. Och just för att jag bejakar Jesus undervisning om hans lärlingar som en ödmjuk minoritet och Paulus och Johannes undervisning om vikten av att hålla distans till systemet och makterna, har jag svårt att förstå dom som längtar tillbaka till en tid när kyrka och stat var stod i oproblematisk allians och kyrkan dikterade samhällets lagar.

  • Jan Sköld

    Tack Jonas för ditt svar,Oron kommer sig av att jag ser samma tendenser i frikyrkorna i Sverige som jag såg i Svenska kyrkan för 25 -30 år sedan, Idag är det vardagsmat med sambo, omgifte skilsmässa ,homosexuellt partnerskap, och tillhösten även homovigsel bland präster o anställda i Svenskakyrkan. Det vore beklagligt om frikyrkorna går samma väg !
    Problemet i dag är att staten dikterar kyrkornas liv . om inte kyrkorna uppfyller jämos,homos ,dskoos regler drar snart alla bidrag in .Där för måste kyrkorna bli ekonomiskt oberonde , verkligen bli frikyrkor som det är menat att de ska vara.
    Du har en påäng iatt vallen redan är bruten när det gäller skilsmässa o omgifte nr 26
    varför inte bryta även nästa vall ( homosex) ?
    Det är redan illa att den första vallen är bruten, se på Svenska kyrkan där alla vallar är brutna spåren förskräcker

  • http://www.immanuel.nu Daniel Norburg

    Olof, varför får jag inte ha synpunkter på vad NOD väljer att ta upp för teman? Jag är övertygad om att de vill ha feedback och synpunkter av mig och andra. Så långt jag känner personerna i redaktionen så vet jag att de inte låter mina synpunkter begränsa deras redaktionella frihet.
    Vad jag menade med att vi inte känner varandra är att det då är lättare att missförstå varandra i detta forum.

  • http://www.immanuel.nu Daniel Norburg

    Jonas, gott att vi har samma grundsyn på skilsmässa och omgifte. Skillnaden är som jag ser det denna. Ett äktenskap kan gå sönder, synd kan få den konsekvensen och det finns förlåtelse och upprättelse. Vi kan falla i sexuell synd, hetero eller homo är egalt, det finns förlåtelse och upprättelse för detta också. Skillnaden blir att om sexuellt samliv mellan samma kön nu är ett brott mot Guds vilja och ordning, så kommer det i ett samkönat äktenskap innebära att vi fortsätter att leva i synden. Detta kan aldrig välsignas av Gud som en livsstil. För mig är det ändå en stor skillnad på att falla i synd, bekänna den och genom Guds nåd få kraft att leva en livsstil i Guds vilja och att å andra sidan hävda att synd är välsignat av Gud.

  • Olof

    Danuel, man kan tycka att du borde förstå att det är ett annat forum än en predikstol i en frikyrkoförsamling. Därav ett annat tilltal, en annan sorts komplexitet. Det är uppenbart att du inte har tänkt så mycket på just det. Annars skulle du väl inte propsa på att Nodarna skulle presentera argument för varför sambo är fel, äktenskap är rätt och liknande självklarheter? Dessutom så rakt och tydligt som möjligt, det vill säga vara en propagandamaskin för klassisk svensk frikyrkoevangelikalism.

  • http://www.immanuel.nu Daniel Norburg

    Olof, du underskattar och hånar min församling och många andra i vårt land när du indirekt påstår att de är propagandamaskiner…
    Du kallar de frågor jag ställer för ”självklarheter”. Det är det ju inte längre…
    Återigen – jag vill inte ändra på form och ansats i NOD.
    Eftersom du uppenbarligen inte ens försöker förstå vad jag skriver så får detta bli mitt sista inlägg.
    Tack för samtalet.
    /Daniel

  • Olof

    Daniel, jag säger inte att kyrkor är propagandamaskiner. Jag säger att dina synpunkter på NODs kommunikation implicerar att du vill att deras tidning ska vara en propagandamaskin. Och det där om att underskatta och håna är ju bara löjligt. Är det sådana saker du drar till med när du blir stött för att du inte riktigt kan få ihop dina argument? Tycker snarare att det är ett problem att en pastor uppträder snarstucket och tjurigt på det där sättet.

    Och vad ”försöker förstå”? Jag pekar på vad dina synpunkter om NODs nummer antyder (att de ska tala rakt och tydligt om skilsmässa, sambo, äktenskap, homosexualitet på ett väldigt förenklat sätt), nämligen att du inte förstår att NOD är en annan sorts plattform än en predikstol eller ett traktat eller något. Vad är det jag inte förstår?

  • http://www.alternativ.info.se Jonas Lundström

    Daniel. Jag ser just i detta avseende inte den skillnad du hittar mellan omgifte och partnerskap. Varför är inte omgifte ”att leva i synden” eller att ”välsigna synden”? Man fortsätter väl (med ditt perspektiv) att leva i otrohet mot den första partnern istället för att försonas eller som Paulus säger förbli ogift? Varför kan dom flesta EFK-pastorer välsigna omgifte men inte partnerskap? Är det inte så att det egentligen är den spontana känslan av avsky för homosex som utgör skillnaden?

    Min egen hållning är att vi måste sträva radikalt efter trohet i äktenskapen, men att detta, för att återknyta till NOD-numret, bara är möjligt att förvänta sig i stort av kristna där man lever i en församling med en familje-liknande struktur och gemenskap där man delar livet, fostrar varandra, öppnar sina hem och nedvärderar det romantiska kärleksidealet.

  • http://www.religionsfilosofen.blogspot.com Johannes

    Nathan skrev:

    ”Jag känner mig synnerligen främmande för att Du inte känner dig främmande för Hauerwas. Kan man bli mer etiskt, teologiskt och politiskt bankrutt än honom? Du skulle verkligen sätta i halsen.”

    Vad menar du? Du kan ju inte ha läst honom. På vilket sätt skulle han vara etiskt – teologiskt och politiskt bankrutt???

  • http://www.immanuel.nu Daniel Norburg

    Jonas, jag uppfattar Jesu ord som att skilsmässa och omgifte endast är tillåtet vid otrohet av den andra parten. Detta gör att jag tror att det finns situationer av otrohet, misshandel, missbruk etc som gör att ett äktenskap på riktigt går sönder och blir upplöst (inför Gud). Det gör att när jag viger ett par där kanske ena parten varit gift tidigare, men där äktenskapet är upplöst (på riktigt) och det inte finns en möjlighet till upprättelse av det tidigare äktenskapet, så menar jag att det inte är otrohet mot den tidigare relationen. Äktenskapet är upplöst. Men som du säger så finns det en alldelses för aningslös syn inom kyrkan idag till omgifte.
    Ett samkönat äktenskap bryter förhoppningsvis inte mot en tidigare relation, men däremot emot Guds uppenbarade vilja och ordning i Skriften och är därmed oavsett trohet eller inte en livsstil som INTE är i harmoni med Guds väsen och vilja.

  • Olof

    Det känns lite speciellt att bli utesluten av dig, Daniel! Men det är ok, jag klarar mig! 😉 Hoppas att det känns bra att vara så där konsekvent.

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Daniel. Jag tänker inte pressa min poäng mer än så här, men jag noterar att omgifte är något du är beredd att diskutera även i andra fall än dom två som Jesus (otukt) och Paulus (en icke-troende som vill skilja sig) nämner. Jag tycker i och för sig du gör rätt i det, men tycker att samma hållning kunde gälla samkönade äktenskap, i synnerhet som detta (till skillnad från skilsmässor och rikedomsansamlande tex) inte är något skriften uttryckligen tar avstånd från.

    Hög skilsmässofrekvens och samkönade partnerskap/äktenskap är något som hur ogärna vi än vill finns idag. Jag skulle önska en församlingsmiljö där vi bejakar att allt inte är ”rätt” eller ”fel” (synd), utan där vi hjälper varandra att utifrån den historia vi har uttrycka Guds vilja så bra som möjligt. I ett stabilt samkönat äktenskap tex så har jag svårt att se att uppbrott vore det bästa. Jag tror livet oftare handlar om bättre eller sämre än om rätt och fel.

  • Helen Richard

    Döm om min förvåning när jag fick höra vilken storm (i vattenglas?) som senaste numret av NOD visst orsakat. EKFs ledning i form av Stefan Swärd sågar ett toppennummer. Jag var upplyft efter Roland Spjuths artikel, äntligen ett annat perspektiv i denna så infekterade äktenskapsdebatt där få om än någon säger något nytt, eller ger nya tankar.
    Men jag blir orolig efter det jag läser din blogg: vilka frågor har grönt ljus att vändas och vridas på inom EFK, och vilka har inte det? Finns det bara vissa färdiga svar i äktenskapsfrågan?

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Helen Richard,
    Tycker du att den här bloggdebatten är uttryck för att frågor inte får vändas och vridas på? Menar du att om en EFK-ledare uttrycker en uppfattning eller går in i en debatt med en tydlig ståndpunkt, är det uttryck för tystnad och att det blir tyst på debatten. Jag har ingen känsla av det i varje fall.

    hälsar

    Stefan Swärd

  • Helen Richard

    Stefan, jag var otydlig – på det du skrivit tolkar jag dig som att en tidning med bas i EFK inte kan skriva ”vad som helst” i vissa frågor såsom äktenskapsfrågan. Skrivs det om äktenskap ska vissa saker vara med och andra inte. Så tolkar jag dig.
    Det är klart att det blir väldigt tongivande vad du skriver eftersom du inte är vilken EFK ledare som helst utan ordförande i vårt samfund.
    Men du kanske skriver det mer i egenskap av ordförande för Claphaminstitutet? Och är då de frågor som Claphaminstitutet driver helt i linje med vad EFK vill och bör stå för? Finns det EN EFK-linje i vissa frågor, eller kan vi känna enhet utan att tycka lika i allt…

  • Stefan Swärd

    Helen,
    Min blogg är min privata blogg. Den sköts varken av EFK eller Claphaminstitutet. Jag tycker att NOD är en utmärkt tidning och tycker även att sista numret är mycket intressant. Jag lägger mig inte i innehållet i NOD, däremot tycker jag att jag som alla andra kan få diskutera någon artikel eller något inslag i tidningen. Vilket jag har gjort i detta fall.
    hälsn

    Stefan Swärd