Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Nu är det fredagskväll 23.00 och jag är jättetrött, och jag har inte varit ute på stan och varit med Konnekt, jag ska nämligen hålla flera predikningar den här helgen. Dels i Söderhöjdskyrkan på söndag 11.00 och ute i Haninge på lördag 16.00. Under eftermiddagen var jag hos Sveriges kristna råd, jag är ju frikyrkornas representant i dess klimatgrupp. I går skrev jag en helsida i Hemmets Vän om att vi kristna behöver vara på barrikaderna i miljöfrågorna, och skrev om globala överlevnadsfrågor. Men det bryr sig ingen om, jag har inte hört en kommentar, inget mail, inget telefonsamtal, ingenting. Men att jag kommenterade vissa inslag i senaste numret av NOD har orsakat ett bombardemang av kommentarer, här på bloggen är det cirka 130 kommentarer nu totalt, tror jag. Har också under fredagen skrivit klar en konsultrapport om International Energy Agencys senaste rapport om etanol, men det gjorde jag åt bilindustrin och vissa energibolag. Har försökt att ögna igenom alla kommentarer och jag kan bara beröra några av dem.

1. Vissa kritiker uttrycker ganska vass kritik mot mig hur jag skriver och argumenterar. Mia skriver att det jag skriver är onyanserat och dåligt underbyggt, Elof skriver att min argumentationsteknik är ful och den är dessutom konstig, Olof skriver att jag skriver extremt onyanserade inlägg jag tror också att han använde ordet korkat i något inlägg, Peter Moll skriver att det saknas sans och reflektion och det är ett övertramp, Anton Fagerstedt skriver att om andra inte delar mina uppfattningar blir jag sur. Jaha, vad ska jag svara på det. För om jag försöker argumentera emot och hävda mina förtjänster vilket jag försökte igår kväll så får jag en massa kritik för det. Och det är ju svårt för mig att hålla med i dessa påståenden. Så mitt enda val är inte säga någonting. Ni kan ju alltid trösta er med att det är frivilligt att läsa det jag skriver.

2. Sedan försöker jag grubbla över mina kritikers reaktioner, inklusive NOD-redaktionen. Mitt inlägg var bara ärligt, jag skrev hur jag upplevde det hela när jag läste tidningen. Det handlade ingenting om några personangrepp, jag har inga ouppklarade relationer med någon av de berörda personerna. Jag bara ställde ärliga frågor och uttryckte undringar kring vissa formuleringar och den totala balansen på innehållet i tidskriften. Och jag har varit noga med att betona att det handlade inte om hela tidningen, det gällde vissa delar. Och jag tycker att jag skrev på ett sätt som att det handlade om att ställa frågor, be NOD-redaktionen att förklara sig. Och det handlade om ett blogginlägg. Inte en genomarbetad tidningsartikel. Jag skriver spontant på min blogg varje dag. Och eftersom det handlade om att kommentera ett tidskriftsinnehåll, kunde jag inte se att det skulle behövas någon personlig kommunikation med skribenterna. Det är väl inte så konstigt att man framför synpunkter på något som skrivs. Så jag har fortfarande svårt att förstå reaktionerna. Det kanske beror på att jag inte alls är teolog (jag är dock daglig och ivrig Bibelläsare), och läser ibland teologi med kritisk distans från ett utifrånperspektiv och jag har väldigt svårt att förstå mig på teologer i vissa fall. Det kanske också beror på att det mesta av mitt arbetsliv har jag ägnat åt miljöer utanför kyrkan. Jag är van vid rak och tydlig kommunikation. Kan det vara så att frikyrkokulturen och teologikulturen har ovana vid en rak och tydlig kommunikation, och ska tolka saker och ting väldigt personligt när man uttrycker tydliga åsikter. Jag vet inte, det är bara lösa spekulationer från min sida. Som EFK-ordförande tycker jag att det är mitt uppdrag att ställa frågor, framföra synpunkter och inte bara vara tyst. Har nog tyvärr anpassat mig för mycket efter frikyrkokulturen och borde vara mindre tyst, och ännu rakare än vad jag är, men hoppas på bättring med hjälp av Guds nåd.

3. Sedan tror jag att grunden för diskussionen är att det finns ganska olika uppfattningar mellan mig och NOD-redaktionen och deras försvarare i dessa frågor. Jag kan inte se någon annan förklaring till varför vi kan tolka samma texter så totalt olika. Och jag tror att dessa frågor om det radikala lärjungaskapet inklusive äktenskapet hänger intimt samman med frågorna om församlingsgrundande, församlingsförnyelse och att hitta de nya vägarna för att nå fram med evangeliet om Jesus. Och här upplever jag en gigantisk vånda inför både kristenhetens, frikyrkans och Evangeliska Frikyrkans utveckling. Det är mycket som behöver förändras för att vi ska komma rätt inför framtiden, och det är olika vägval som erbjuds i dessa dagar.�

Godnatt.

  • Katta

    Frid!
    Jag kollar denna sidan då och då, läser för tillfället så gott som endast Bibeln, visste inte ens att det fanns ngn tidning som hette NOD (vad betyder det egentligen?), är inte medlem i något samfund, klara pga sjukdom för tillfället inte ens av att komma till möte, känner inte Stefan Svärd och förmodligen inte de flesta andra heller. Jag är alltså ganska opartisk i frågan.
    När jag läste ditt, Stefan, inlägg om senaste NOD numret så fick jag inte något negativt intryck av tidningen. Du börjar med att berömma för saker de tar upp, sen kommer en del frågor, men jag upplever ingen strid eller något nedvärderande.
    Faktiskt tycker jag att det är bra att en person ”på din nivå” öppet kan erkänna att du inte förstår. Det kan många gånger vara det jag själv upplever när en text enbart verkar vara skriven för att väcka frågor om vad författaren egentligen menar.
    Vill bara förtydliga att jag inte kommenterar NOD artiklarna, utan Stefans kommentar på dem.
    Det största budskapet, så som jag ser det, till NODs redaktion är väl att försöka ha lite mer lättförståeliga artiklar, så att budskapet går fram. Om ni tycker att ni redan har det så är det ju bra att detta kommer upp!

    Tack för ordet, vilket förmodligen betyder nada, men jag lever efter tanken ”Never ever give up – för Jesus har dött för mig!” Det innefattar att jag inte vill vara en åskådare utan stå för mina åsikter, även om min yttre människa bryts ner så hoppas jag att Herren i sin nåd hjälper mig att vara öppen för att Han kan förnya min inre människa dag för dag.

    Mvh
    /Katta

  • Kjell

    Typen av reaktioner är knappast representativ för den totala grupp som läser inläggen i internet-media.

    Att reagera är relativt enkelt och tröskeln är låg. De flesta läsarna reagerar inte alls, endera för att de tyckte att temat var ointressant eller irrelevant, eller för att de tyckte det var tydligt och slutgiltigt och höll med.

    Men i en stor grupp finns det säkert också de som inte håller med. Dessa kommer alltid att vara överrepresenterade i kommentarerna. I princip kommer bara medhårsstrykare och mothårsstrykare att reagera.

    Och kanske en del kommer att reagera på en del reaktioner. Det senare sker i de fall där bloggens ägare inte är alltför ivrig att själv besvara kommentarer.

    Ett är säkert, reaktionerna representerar inget statistiskt balancerat stickprov.

    Och sedan kan man kanske våga påstå att huvudtonen i dina bloggar och i reaktionerna länge varit ”snäll”. Då blir ju kontrasten desto större när dissonanter gör sig gällande.

    Mitt råd är detta. Välkomna dissonanterna och låt gruppen läsare bli aktiva i bemötandet av varandra.

    Och till sist. Om någon påstår att du ”skriver extremt onyanserade inlägg” så är det ju faktiskt bara ett sätt att säga ”JAG TYCKER att du skriver extremt onyanserade inlägg”. Det säger alltså mera om den som skrivit kommentaren än det säger om dina skriverier.

    Till och med Gud skapade abborren eftersom han inte kunde göra alla till lax!

  • Anton Fagerstedt

    God morgon Stefan!

    1. Efter att lite mer noggrant ha läst dina bloggposter och kommentarer får jag en någont annorlunda bild. (Jag ursäktar mig med att bloggen inte är ett medium som man läser särskilt noga.) Att du kallar detta för ankdamm handlar (tror jag) om att inte få ställa kritiska frågor utan att bli beskylld för att göra grova övertramp. Där ger jag dig rätt – att inte få ställa kritiska frågor (oavsett innehåll) utan att bli beskylld för övertramp tyder på att vi faktiskt är i en ankdamm. Och då har man rätt att bli sur (om det nu var det du var)!!! Det handlade inte om att andra tyckte annorlunda, vilket jag hävdade – sakfel av mig alltså.

    2. Samtidigt kan jag inte komma ifrån att det låter rätt märkligt när du i slutet av bloggposten lyfter fram dina meriter i världsledande företag. Jag antar (och hoppas) att det var med ironisk touch med ett leende på läpparna du la in den meningen. Tyvärr ser man inte sånt i en skriven text om man inte lägger in en sån här: :-).

    Anton Fagerstedt

  • Ronny

    Gud välsigne dig Stefan Swärd har inte läst denna artickel ovan fickk bara lust att välisgna dig bara Guds frid Ronny

  • Andreas Tofters

    Hej Stefan!

    Vill bara uttrycka min glädje och stolthet över att vara med i samma samfund där man kan och får ha öppna debatter. Jag tycker att du än mer skall låta det profetiska i ditt liv komma ut i vardagen som du gör på detta sätt i blogg och artikelvärlden.

    Du är ett föredöme för oss i det att du är transparent både vad gäller ditt familjeliv, andaktsliv och övriga frågor. Hur många andra samfundsledare erkänner att nu är det dags i år att ta tag i andaktslivet än mer? Samtidigt som du är ute på gatorna där vi alla kristna borde vara för att göra skillnad.

    Nej, vi har blivit för rädda och tyvärr konformistiska i denna världen, vi är inte alltid Ljus och Salt längre. Fortsätt vara en Daniel som jobbar åt höjdarna, men visar på ett annat liv. Även om han blev slängd bland lejonen var Gud med honom.

    Guds Frid!

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Anton, God förmiddag, jag har haft sovmorgon.
    Du ger en släng åt mig för att jag nämnde en detalj om mina meriter från internationellt näringsliv. Nu skrev jag detta 02.30, jag har tid att ägna mig åt blogg, efter 23.30 på dagarna. Jag tål hur mycket kritik som helst när det gäller sakfrågor, men när kritiken blir direkt personlig och handlar om min bristande kompetens, i det här fallat att jag saknar sans och reflektion, då blir det känsligt för mig. Mitt konstaterande är att jag möter aldrig sådana omdömen i mitt arbete i politik och internationellt näringsliv. Det var detta jag åsyftade med frikyrklig ankdamm. Jag hade exakt samma kväll fått ett mail från en person som har har varit minister i svenska regeringen i ett antal år, och verksam i internationellt näringsliv idag, och som dessutom har mycket höga akademiska meriter, som lovprisade min förmåga som analytiker och att vissa reflektion, och inte minst att analysera olika texter, och sedan möta sådana förklenade omdömen inom frikyrkan. I sådana lägen kan jag reagera känslomässigt och känna mig less på hela frikyrkan. Det blir känsligt för mig, och just då känns den svenska frikyrkan för mig som en liten ankdamm. Jag påstår inte alls att mina reaktioner är rätta, men jag är i varje fall ärlig. Jag vill inte visa upp en fasad här på bloggen att jag är perfekt, jag visar vad jag tänker och tycker.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • Peter Moll

    Stefan, du och många andra undrar varför dina omdömen om det aktuella NOD-numret utlöst så många arga och kritiska kommentarer. Kan det ligga till på följande sätt:
    Du är ordf i EFK, därmed väger dina omdömen tungt. Du är dessutom en frispråkig man. När du i princip startar ett drev mot NOD-redaktionen och några artikelförfattare, bland människor som inte läst tidskriften, utifrån vad som inte skrivits, blir situationen närmast absurd. Därav många upprörda reaktioner, inkl min egen.
    Låt oss alla lära något av detta.

    Peter Moll

  • http://www.kristenunderjord.wordpress.com elof

    stefan: min kritik av din argumentationsteknik handlar inte om att du argumenterar emot NOD redaktionen eller nått annat, utan sättet du gör det på. Jag kan ha fel, och missuppfattat dig. Och att du inte kan argumentera emot det jag skriver utan att bli beskylld känns konstigt, när har jag gett uttryck för detta? Du klumpar ihop de som kritiserar dig till en klump och svarar inte på den specifika frågorna. Det är bland annat detta som är dålig argumentationsteknik.

    jag tror du har mycket att säga och läser ju din blogg för att jag är intresserad, försökte bara ge dig kritik för att bloggen skall kunna bli ännu bättre.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Peter,
    Ska det alltså vara förbjudet att ha några synpunkter på vad några teologer skriver? Ska det kallas för drev om man någon gång uttrycker några synpunkter på vad någon teolog skriver. Är teologi ett elfenbenstorn som inte tål några synpunkter eller kritiska reflektioner utifrån? Ska en samfundsordförande inte få ha synpunkter på vad teologer skriver??? Och att kalla dessa enkla och spontana synpunkter för drev, ja – jag och teologer lever i helt skilda världar i så fall, det är bara att konstatera.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • Bo

    Ja, det kostar på att ge sig ut i hetluften. Och har man inte skinn på näsan innan så kan man nog med Guds hjäp utveckla mer skinn på näsan, bli mer tålig och tjockhudad. Här gäller det att vara iklädd den andliga vapenrustningen; rättfärdighetens pansar och sanningens bälte, att hålla sig andligt vaken och och be i sin ande i varje stund, Ef kap 6. Nej, du är inte perfekt men behöver som vi andra jobba på att bli mer ”fullkomlig” som ordet uppmanar oss. Låt oss be Gud om andens frukter i våra liv. Här på bloggen behöver vi mer av saktmod och ödmjukhet. Det blir faktiskt lite störande när du själv framhäver dina intellektuella kvalifikationer. Du är inte den ende som besitter sådana.

  • Bo

    Tillägg: Min sista kommentar var tillägnad Stefan och alla vi andra.

  • Sven Magnusson

    Det är inte alldeles lätt att vistas i bloggvärlden. Förmodligen behöver vi lite mer tid på oss att vänja oss vid mediet. Bloggandets funktion är så pass annorlunda mot tidigare skriftliga mediers, mer likt det muntliga, men med den avgörande skillnaden att det vi skrivit finns kvar. När vi samtalar muntligt med varandra så är vi överens om spelreglerna; att det vi säger inte måste vara fullt genomtänkt, utan kan vara färgat bl a av stundens känsla. Det skrivna betraktar vi som mycket mer definitivt. Men om vi lägger samma krav på en bloggtext som på en debattartikel, så förlorar vi bloggandets unika kommunikationsmöjligheter.
    Samtidigt är det viktigt att den som har en blogg som läses av så många som den här, inser att bloggandet ger inflytande (makt om man vill använda ett mer laddat ord). Jag läser själv Stefans blogg med stort intresse och tycker att han är en rasande skicklig skribent. När en blogg får så pass status som din, Stefan, så manar det till större försiktighet, än om man bara skriver av sig för de närmast sörjande. Men alltför stor försiktighet skulle vara värre än om du någon gång tar ut svängarna för mycket. Det är just att man känner att det här är en riktig människa och inte en kyrkopolitiker, som gör att bloggen tillför något.
    Det har blivit accepterat i samhället att i t ex krönikor och bloggar använda grova tillmälen och verbalt avrätta människor. I vår kristna ankdamm :-) skulle man önska att vi hittar en balans mellan att bli alltför utslätade och alltför hårda. Vi måste hjälpas åt att hitta ett bloggsamtalsklimat som blir uppbyggande.

  • Peter Moll

    Stefan
    Jag har inte kallat dina synpunkter för drev och du ska naturligtvis ha synpunkter även på vad teologer skriver.
    Däremot startade dina synpunkter på vad som inte stod i NOD en märklig, drevliknande situation på din blogg.

    Jag hade läst det aktuella numret av NOD och tyckte det var ovanligt bra.
    När jag läste dina reflektioner om samma artiklar satte jag kaffet i halsen och undrade om vi läst samma tidskrift. När sedan personer som inte läst NOD började ha åsikter hit och dit var jag tvungen att kasta mig in i debatten.
    Att vi sedan drar olika slutsatser utifrån artiklarna får vi nog leva med.

    Peter Moll

  • Anton Fagerstedt

    Stefan! Jag uppskattar din ärlighet – fortsätt med den. När du skriver att jag ”ger en släng”, tycker jag att det är ett starkt ordval. Jag ställde mig frågande till det du skrivit, på samma sätt som du ställde dig frågande till innehållet i senaste numret av NOD. Jag är tacksam för din uttömmande förklaring (kommentar 6 ovan) till varför du skrev som du skrev – det var allt jag ville ha – inte få dig att känna dig angripen vilket ordvalet ”en släng” antyder. Om det jag skrivit uppfattas så ber jag uppriktigt om ursäkt, och min uppfattning om dig som en MYCKET god ordförande i EFK står fast!

    Anton Fagerstedt

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Peter, jag tror att vi har klarat ut detta. Det är ju skillnad på att säga att jag satte igång ett drev, och att säga att det jag skrev satte igång ett drev – alltså helt utan min uppsåt. Sedan är det livliga debatter ofta på min blogg, så jag ser inte detta som ett drev över huvudtaget.
    Sven, jag får väl något fungera som motvikt till den totala tystnad som råder idag från de flesta frikyrkosamfund. Hur många har hört mina styrelseordförandekolleger i de andra samfunden någon gång säga något om något? Vet någon vad de heter?
    hälsar
    Stefan Swärd

  • Clas Newman

    Hatten av för en skicklig debattör!

    Hur skapar man debatt? Det räcker förstås inte att bara skriva ett provocerande inlägg på sin blogg. Det väcker inga reaktioner. Nej, man måste ha en tydlig motståndare; helst någon med viss tyngd. Då får man många kommentarer. Vill man sedan ha riktigt många kommentarer ska man förstås välja en motståndare som egentligen tycker i stort sett lika som en själv men skapa en känsla av att det finns en motsättning. Då hettar det garanterat till!

    Jag har ingen anledning att betvivla Stefan Swärds analytiska förmåga och när han frågar sig varför hans senaste storm väckt så många reaktioner är det förstås en retorisk fråga. Men jag undrar: Är det värt det och leder det någonstans? Jag lutar åt nej på båda frågorna.

    Priset här är relativt högt. Swärd sätter NODs förtroende på spel genom att misstänkliggöra dem på det sätt han gör. I förlängningen riskerar detta smitta av sig på hela ÖMS vilket naturligtvis vore mycket olyckligt.

    Debatten har dessutom visat sig främst bli en meta-diskussion om själva debatten (ja, detta inlägg hör till denna kategori) och vi går miste om ett viktigt samtal om en viktig fråga.

    Jag hör till dem som står för en klassisk konservativ hållning i samlevnadsfrågorna och som verkligen brottas med hur denna hållning ska komma till uttryck idag. Jag delar även Swärds frustration över att många viker ned sig eller väljer att tala luddigt om dessa frågor, men jag har väldigt svårt att rikta denna frustration mot NOD. Tvärtom hör de personer som står bakom NOD, och framför allt Roland Spjuth, till de personer som hjälpt mig mest i denna kamp.

  • http://www.kcvast.org Yngve Bergström

    Vill bara sälla mig till Sven Magnussons kommentar, vilken jag tycker var helt riktig och ger röst åt mig och många fler!

    Stefan, du är ett föredöme som samfundsledare, kristen politiker och bloggare. Hoppas ditt blogg-engagemang smittar av sig på fler i den frikyrkliga maktsfären.

    Yngve Bergström
    Kristet Center Väst
    Stenungsund

  • Magnus Edforss

    Jag delar Stefans farhågor kring en del av det teologiska området. Det känns ibland som om teologin har blivit sin egen värld, lite upphöjd ovanför det vanliga livet och den enkla vardagstron. Ungefär som skillnaden mellan ”finkultur” (den som hyllas av rescensenter och en liten elit i samhället) och den ”vanliga kulturen” (den som folk förstår och är beredda att betala för). Jag tror att teologiska utbildningar som t ex ÖTH måste göra ett vägval och bestämma om man ska utbilda församlingsledare eller teologer. Det behövs naturligtvis teologer, men inte alls lika många som det behövs församlingsledare och teologin måste kunna appliceras i en församlingskontext och kunna förklaras av teologerna så att ”vanligt folk” kan ta åt sig budskapet. Man måste fundera över vad som är nödvändigt för en församlingsledare att studera och vad som inte är lika väsentligt. För min del känns det viktigare att som församlingsledare kunna svenska än grekiska, förstå tiden vi lever i nu bättre än jag kan Karl Barth och kunna förklara Bibelns eviga sanningar på ett sätt så att folk förstår idag snarare än kunna citera någon tysk teolog från 1800-talet. Undersökningar har väl visat att studenter från t ex ÖTH och THS inte så sällan har svårt att trivas i rollen som pastor och många blir det inte alls eller slutar snabbt. kanske en varningssignal, även förklaringarna kan vara flera?

    Däremot kan jag även hålla med det Henrik Steen skrev i någon kommentar att folk behöver ta emot evangeliet innan de kan ta åt sig av den kristna etiken. Jag tror att det Bibeln säger om ex samlevnad gäller idag fullt ut och att det är en välsignelse även för ofrälsta att leva efter dessa riktlinjer. Men de är ju inte frälsande – det är bara tron på Jesus. Tyvärr känns det ibland som om folk i allmänhet känner till allt vi är emot, men har en väldigt vag bild av det vi är för – Jesus! När jag har skolklasser på besök handlar de första frågorna nästan alltid om homosex, sex och abort. Det är inte så att jag skäms över min hållning i dessa frågor – men kanske bör det ge oss en tankeställare att vi mest är kända för att var emot saker?

    Magnus Edforss
    pastor, Pingst Eksjö

  • Olof

    Clas har poänger i sitt resonemang, helt klart. Men det finns ett annat sätt att se på den här diskussionen också, nämligen att konflikter för saker och ting framåt! Det är just när det hettar till, när folk blir lite förbannade, reagerar och anstränger sig för att argumentera väl, säga sin åsikt, som idéer och projekt ställs på sin spets och prövas. Här har det till exempel blivit tydligt att det finns flera krafter som kämpar om utrymmet i EFK. Dels gammelkonstervativa frikyrkomän som Swärd, dels mer prövande post-evangelikaler som NOD-folket. Inom dessa ”falanger” (förmodligen ett för starkt ord) har man lite olika utgångspunkter i sitt tänkande, vilket skapar friktion. Men det är bra att detta tydliggörs! Det är bra att idéer och tankar bryts mot varandra! Det är utifrån sådana ”konflikter” man sedan kan formulera mer hållbara hållningar inför framtiden som man kan få uppslutning kring och kraft framåt till förändring.

    Så jag tycker att man ska tona ner det här med att Stefan ”misstänkliggör”, det är inte det som det här handlar om. Stefan läser NOD utifrån sina utgångspunkter och tycker, på gammelfrikyrkligt manér, att det mesta är ”luddigt” och ”obegripligt”, teologiföraktet är kompakt, om inte teologerna ”pratar rakt och tydligt som fölk”! Men en sådan banal och folklig diskussion är inte teologer kallade att föra, här handlar det om ett intellektuellt arbete i Andens kraft, då kan man inte falla för det mest vulgära tydlighetskravet som om man gav någon sorts appell i ett ungdomsmöte. Och NOD-folket kan ju svara utifrån sina utgångspunkter, vilket de redan delvis har gjort, och så kan idéerna få brytas mot varandra så att något nytt kan födas.

    Att det är så utvecklingen går framåt kan man kanske få en leddtråd om när man tänker på äktenskapsdebatten de senaste åren. För några år sedan resonerade alla frikyrkliga, i princip, som om de vore kristdemokrater med ett ”ansvar” för samhället och att kyrkan var en subdivision inom staten. Men genom den diskussion som har förts, konfliktfylld, ofta med mycket hetta, har positionera förändrats och en mer genuint baptistisk agenda har kunnat vinna mark. Alltså, detta har skett just genom öppen diskussion, konflikt och hetta, inte trots detta!

  • Per Hallström

    Jag kan inte NOD-frågan tillräckligt bra för att delta i själva debatten. Däremot har jag från mer principiella utgångspunkter en klar uppfattning om det meningsutbyte som har förekommit på den här bloggen.

    Stefan Swärd har enligt min bedömning agerat korrekt och med klokhet i NOD-frågan.

    Stefan ska naturligtvis ge uppriktiga synpunkter på NOD:s redaktionella innehåll utan begränsningar av att han är ordförande i EFK. I det fallet är Stefan som vem som helst av oss andra. Att Stefan – som någon har nämnt – är NOD-redaktionens yttersta arbetsgivare är en helt annan fråga som inte berör oss som läsare på den här bloggen.

    Peter Moll borde förstå att Stefan Swärd skulle bli utkastat från konsultuppdragen i företagsvärlden om han inte hade ett synnerligen stort mått av sans och reflektion. Jag har stor förståelse för Stefans något sura reaktion på Peter Molls ”sanslösa” uttalande. Och associationen till frikyrkan som en ankdam måste just då – mitt i natten -ha känts väldigt relevant.

    Den frikyrkliga ”snällismen” har ställt till mycket elände i våra församlingar. I inläggen om NOD valde Stefan att tala klartext om den allmänna relativisering som har inträffat i frikyrkorna när det gäller synen på äktenskap, sex och samlevnad. Vi bör vara tacksamma för att en frikyrkoledare vågar tala klartext.

    Det är inget problem att en samfundsledare som Stefan Swärd är uppriktig och frispråkig. Problemen handlar långt mer om flertalet övriga frikyrkoledare som är allt för tysta.



Subscribe to Stefan Swärd