Nu är det fredagskväll 23.00 och jag är jättetrött, och jag har inte varit ute på stan och varit med Konnekt, jag ska nämligen hålla flera predikningar den här helgen. Dels i Söderhöjdskyrkan på söndag 11.00 och ute i Haninge på lördag 16.00. Under eftermiddagen var jag hos Sveriges kristna råd, jag är ju frikyrkornas representant i dess klimatgrupp. I går skrev jag en helsida i Hemmets Vän om att vi kristna behöver vara på barrikaderna i miljöfrågorna, och skrev om globala överlevnadsfrågor. Men det bryr sig ingen om, jag har inte hört en kommentar, inget mail, inget telefonsamtal, ingenting. Men att jag kommenterade vissa inslag i senaste numret av NOD har orsakat ett bombardemang av kommentarer, här på bloggen är det cirka 130 kommentarer nu totalt, tror jag. Har också under fredagen skrivit klar en konsultrapport om International Energy Agencys senaste rapport om etanol, men det gjorde jag åt bilindustrin och vissa energibolag. Har försökt att ögna igenom alla kommentarer och jag kan bara beröra några av dem.
1. Vissa kritiker uttrycker ganska vass kritik mot mig hur jag skriver och argumenterar. Mia skriver att det jag skriver är onyanserat och dåligt underbyggt, Elof skriver att min argumentationsteknik är ful och den är dessutom konstig, Olof skriver att jag skriver extremt onyanserade inlägg jag tror också att han använde ordet korkat i något inlägg, Peter Moll skriver att det saknas sans och reflektion och det är ett övertramp, Anton Fagerstedt skriver att om andra inte delar mina uppfattningar blir jag sur. Jaha, vad ska jag svara på det. För om jag försöker argumentera emot och hävda mina förtjänster vilket jag försökte igår kväll så får jag en massa kritik för det. Och det är ju svårt för mig att hålla med i dessa påståenden. Så mitt enda val är inte säga någonting. Ni kan ju alltid trösta er med att det är frivilligt att läsa det jag skriver.
2. Sedan försöker jag grubbla över mina kritikers reaktioner, inklusive NOD-redaktionen. Mitt inlägg var bara ärligt, jag skrev hur jag upplevde det hela när jag läste tidningen. Det handlade ingenting om några personangrepp, jag har inga ouppklarade relationer med någon av de berörda personerna. Jag bara ställde ärliga frågor och uttryckte undringar kring vissa formuleringar och den totala balansen på innehållet i tidskriften. Och jag har varit noga med att betona att det handlade inte om hela tidningen, det gällde vissa delar. Och jag tycker att jag skrev på ett sätt som att det handlade om att ställa frågor, be NOD-redaktionen att förklara sig. Och det handlade om ett blogginlägg. Inte en genomarbetad tidningsartikel. Jag skriver spontant på min blogg varje dag. Och eftersom det handlade om att kommentera ett tidskriftsinnehåll, kunde jag inte se att det skulle behövas någon personlig kommunikation med skribenterna. Det är väl inte så konstigt att man framför synpunkter på något som skrivs. Så jag har fortfarande svårt att förstå reaktionerna. Det kanske beror på att jag inte alls är teolog (jag är dock daglig och ivrig Bibelläsare), och läser ibland teologi med kritisk distans från ett utifrånperspektiv och jag har väldigt svårt att förstå mig på teologer i vissa fall. Det kanske också beror på att det mesta av mitt arbetsliv har jag ägnat åt miljöer utanför kyrkan. Jag är van vid rak och tydlig kommunikation. Kan det vara så att frikyrkokulturen och teologikulturen har ovana vid en rak och tydlig kommunikation, och ska tolka saker och ting väldigt personligt när man uttrycker tydliga åsikter. Jag vet inte, det är bara lösa spekulationer från min sida. Som EFK-ordförande tycker jag att det är mitt uppdrag att ställa frågor, framföra synpunkter och inte bara vara tyst. Har nog tyvärr anpassat mig för mycket efter frikyrkokulturen och borde vara mindre tyst, och ännu rakare än vad jag är, men hoppas på bättring med hjälp av Guds nåd.
3. Sedan tror jag att grunden för diskussionen är att det finns ganska olika uppfattningar mellan mig och NOD-redaktionen och deras försvarare i dessa frågor. Jag kan inte se någon annan förklaring till varför vi kan tolka samma texter så totalt olika. Och jag tror att dessa frågor om det radikala lärjungaskapet inklusive äktenskapet hänger intimt samman med frågorna om församlingsgrundande, församlingsförnyelse och att hitta de nya vägarna för att nå fram med evangeliet om Jesus. Och här upplever jag en gigantisk vånda inför både kristenhetens, frikyrkans och Evangeliska Frikyrkans utveckling. Det är mycket som behöver förändras för att vi ska komma rätt inför framtiden, och det är olika vägval som erbjuds i dessa dagar.�
Godnatt.