Det finns många hjältar bland Sveriges kristna. Med hjältar menar jag dem som vågar göra det här lilla extra, som låter Jesusefterföljelsen påverka ens personliga liv på ett ganska drastiskt sätt, och där man på grund av sin tro utsätter sig för både risker och försakelser. En av dem är Lisa Johansson (fing) i Söderhöjdskyrkan i Stockholm. Idag hade jag och Lisa hand om gudstjänsten i Söderhöjdskyrkan. Hon bröt upp från en karriär i Ericsson-koncernen, bland annat arbetade hon för Ericsson i Indien och andra asiatiska länder. Sedan ett par år tillbaka arbetar hon med Gudsrikets utbredande i Indien, i New Delhi. Hon är engagerad i en framåtriktad församling i New Delhi som arbetar med att nå de unga med budskapet om Jesus, och att visa på Jesu kärlek på ett praktiskt och jordnära sätt. Det märks att Lisa är passionerad, hon brinner, så långt bort från det frikyrkligt mediokra och håglösa som man kan komma.

I predikan idag var det inte minst utmanande att höra om hennes syn på församlingens betydelse. Att vara bröder och systrar, att ta hand om varandra, att utmana varandra – församlingens livsnerv. Inte minst i den utsatta New Delhi-miljön är det livsnödvändigt.

Hennes predikan innehöll också stora utmaningar. Hon berättade om att Hindunationalisterna är på frammarsch, och det är bara en tidsfråga innan de har ännu större politisk makt i Indien. Och de menar att en indier ska vara hindu. Och det är den ideologin som ligger bakom att kristna mördas och trakasseras på olika platser i Indien, det händer inte bara i Orissa enligt Lisa Johansson.