Har haft en hektisk söndag. Var i Västerås och besökte en av Evangeliska Frikyrkans 315 församlingar i Sverige, Citykyrkan i Västerås. En fräsch och pigg församling som tagit över Baptistkyrkan i Västerås, som köptes häromåret. Jag tycker att det är så grymt fascinerande med alla dessa lokala församlingar, engagerade människor överallt, och en gemenskap över alla gränser och ålder, samma sak i Citykyrkan i Västerås. Församlingar är en unik del av det svenska samhällslivet. Det är märkligt att inte fler begriper det. Och jag tror att missnöjda kristna inte har begripit detta.

Predikade om att fullborda loppet från Heb. 12:1. Det kristna livet liknas av Paulus vid ett tävlingslopp, en löpning. Kunde berätta om mina rika erfarenheter som Maratonlöpare. Värst i Stockholm Marathon är Västerbron. Men tar man sig över Västerbron går det lättare sedan. Det är fantastiskt att gå i mål, den sista kilometern får man övernaturliga krafter, även ateister. Vi kan möta många olika sorts Västerbron i våra liv, det kan gälla församling, det kan gälla vårt äktenskap, det kan gälla vårt föräldraskap, vår ekonomi eller vår hälsa. Men det viktiga är att hålla ut, att inte ge upp i krisens stund. Gud har en lösning på allt. Ger vi inte upp når vi Västerbrons topp efter ett tag, och sedan går det lättare när banan går nedför.

Söndagskvällen ägnades åt besök på Huddinge Sjukhus, en av mina vänner har drabbats av obotlig och plötslig cancer. Vi var tre personer som träffade honom och enligt Bibelns ord bad till Gud för honom i sjukhussalen. Han var vid fantastiskt gott mod trots den svåra situationen.