Som nybörjarbloggare kikar man gärna in och tittar på bloggstatistiken. De mäter exakt hur många som tittar in på ens blogg, även om statistiken ger olika utslag beroende på vilken mätmetod som används. Noterar att för en liten stund sedan hade 1421 varit inne på min blogg denna vecka. Den som toppar listan är en 17-årig tjej kallad för Kenza som har en chihuahua, hon har 290.000 besökare och tvåa ligger Blondinbella med 150.000 besök, och hon skriver om sina kläder och vilka krämer hon använder. Att som bloggare konkurrera med 17-åriga tjejer känns hopplöst omöjligt. Att vara lagom tjock, halvgrånad, dock ej ett dugg flintis, 53-årig trossamfundsordförande (oj, jag fyllde 54 i går, närmar mig himlen med hast), som dessutom lever i ett troget heterosexuellt äktenskap, känns hopplöst i den här branschen. Jag noterar dock att jag har fler besökare på bloggen än t.ex. ordförandena för politiska ungdomsförbunden, så lite hipp kanske man är, men det är klart något så totalt passé som politiska ungdomsförbund finns nog inte – i den jämförelsen har vi kyrkor rena stjärnstatusen. Hur länge dröjer det innan Socialdemokratiska Ungdomsförbundet har 0 medlemmar, man går raskt åt det hållet. Och jag ligger på nivå med Aftonbladets politiska stjärnkommentatorer som har gigantiska www.aftonbladet.se som bas för sin verksamhet.

Men jag överväger allvarligt att skaffa mig en chihuahua och börja skriva om krämer och kläder, för att ta upp konkurrensen med Blondinbella och Kenza. Sen kan jag ju ändra på fotot på min blogg, och sätta in ett foto på en 17-årig tjej istället.

En invit till Emanuel Karlsten, vi kan väl köpa en chihuahua ihop, så delar vi på kostnaden, och har jycken varannan vecka. Eller Emanuel kanske tycker han har tillräckligt med läsare?