Jag har nu försökt att tränga in i de frågor som ställs med anledning av min debattartikel ihop med Christer Sturmark. Trots en hel del ryggdunkningar så är det en hel del kritik som förs fram. Ska försöka kommentera och svara på frågor.

1. Det är inte enkelt när en ateist och en evangelikal kristen gemensamt ska försöka formulera ett ställningstagande i denna debatt. Vi har klippt och klistrat och ändrat formuleringar, strukit, lagt till m.m., och till slut blev det en kraftigt nedkortad artikel. Mitt syfte med denna artikel var ett enda, att försvara kristna som blir ifrågasatta i arbetslivet på grund av deras kristna tro. Syftet var inte att formulera en kristet förankrad vetenskapssyn eller diskutera sekularisering. Detta var mitt enda syfte. Kristna som blir ifrågasatta i arbetslivet enbart på grund av sin kristna tro är ett vanligt fenomen. Jag kände av det själv när jag var verksam vid Stockholms universitet under första halvan av åttiotalet. Dessa mekanismer leder till att kristna ofta har en lågmäld profil i sitt arbete av rädsla för att bli uppfattad som extrem och marginaliserad. Artikelns budskap var: ”Ingen ska behöva ifrågasättas som representant för vetenskapen enbart därför att man är medlem i en viss kyrka. Att en människas livsåskådning automatiskt diskvalificerar henne för en akademisk tjänst borde vara otänktbart i ett liberalt och upplyst Sverige.” Det var detta som jag ville säga. Och jag tror att budskapet når fram bättre om jag säger det ihop med Sturmark. Hade jag skrivit artikeln själv hade jag formulerat mig annorlunda och argumenterat på ett annat sätt. Men detta huvudbudskap hade legat fast. Och jag tror alltså att de vi vill påverka lyssnar mer om jag säger detta tillsammans med Sturmark. Det handlar om att inse att vi som kristna är en marginaliserad kyrka och en liten minoritet i ett sekulariserat samhälle. Det handlar om att hitta realistiska vägar för att kommunicera ett viktigt budskap i denna miljö. Och som kommentar till Margret Sundin – när det gäller artikelns huvudbudskap har jag inte kompromissat.

2. Det ställs frågor om det vi skrev att en universitetsrektor inte kan ifrågasätta modern naturvetenskaplig forskning för att den hamnar i konflikt med en snäv och bokstavlig tolkning av Bibelns skapelseberättelse. Hade jag skrivit artikeln själv hade jag inte exakt formulerat mig på det sättet. Men jag tror att detta är en nödvändig förutsättning för att fungera som universitetsrektor. Med anledning av Julias fråga – en annan typ av rektor behöver det nog inte vara så strikt på denna punkt. Sedan tror jag på att man kan harmonisera Bibeln och dess skapelsesyn med vetenskap. Tror att vetenskapen sysslar med frågorna hur medan Bibeln sysslar med frågan varför. På denna punkt har jag och Christer Sturmark helt olika uppfattningar men vi har ändå enats om denna formulering, även om vi säkert tolkar formuleringen olika. När det gäller Lennart Bengters kommentar bör man notera att vi också skriver att universitet är en pluralistisk verksamhet där olika modeller och teorier konkurrerar. Detta ger också utrymme för en stark kritik av rådande paradigm inom t.ex. evolutionsforskningen.

3. Mest kritiska är utan tvivel ”Samuel” och ”Josef”. Josef uttrycker sig dock kortfattat så det blir svårt att kommentera. Ni övertolkar artikeltexten. Samuel skriver att jag ”horar med Sturmark”, jag ”säljer budskapet”. Liknande tankegångar har jag också noterat  på några bloggar. Jag förstår dock inte vad Samuel menar. Mitt syfte med artikeln har framgått med all tydlighet. Sedan berör vi mycket kortfattat om vetenskapssyn och hur vi i ett sekulariserat samhälle ska kunna leva sida vid sida, olika grupper med ganska skilda livsåskådningar. Det är ganska grava anklagelser som Samuel kommer med när han skriver att jag säljer budskapet och horar med Sturmark. Du får precisera dig. Det är ändå upplysningstänkandets vetenskapssyn som dominerar vid västvärldens universitet, även om forskningen i vissa kretsar har blivit mer ödmjuk under senare år, och visat större medvetenhet om kunskapens begränsningar, svårigheten med objektiviet, och betydelsen av premisserna och de egna värderingarna. Men jag har svårt att begripa att den typen av kunskapsarbete krockar med kristen tro, det är bara i sällsynta fall sådant händer. Det handlar dels om situationer där vetenskapen direkt krockar med Bibeln och i fall där vetenskapens resultat leder till konsekvenser som krockar med kristen etik. Då kan man som kristen forskare hamna i problem. Hur kan man som Samuel tolka denna artikel att vara kristen är irrelevant för livet i övrigt???? Det har jag väl aldrig sagt. Och att hävda att jag säger att den kristna tron tillhör en privat sfär är verkligen att hårdra det vi skriver.

Samuel argumenterar mot att jag och Sturmark förutsätter och förespråkar en sekulär sfär. För mig som kristen finns det ingen strikt sekulär sfär. Jag har alltid Jesus med mig i allt vad jag gör, jag tjänar Jesus i allt vad jag gör. Jag kan inte som kristen dela in mitt liv i olika delar. Problemet är att jag lever i ett sekulariserat samhälle som inte alls tänker som jag gör. Vad gör jag då? Skulle nog vilja påstå att nästan alla större arbetsgivare tänker utifrån det sekulära perspektivet. Både företag, kommuner, och inte minst universitet. Så jag håller med Samuel teologiskt, men jag tror att det är svårt att ta sig fram på den svenska arbetsmarknaden om man för fram detta klart och tydligt i en anställningsintervju. Att vara konsekvent kristen sjuksköterska eller läkare borde väl innefatta att man ber till Gud för sina patienter. Kan Samuel tala om för mig vilket landsting i Sverige som accepterar detta. Om ens arbetsgivare inte accepterar att jag lever ut min kristna tro i mitt arbete, vad gör jag då, ska jag sluta jobbet, eller jobba vidare och acceptera att min arbetsgivare kräver en sekulär sfär. Verkligheten är inte så enkel. Ska man helt undvika att leva ganska sekulärt i jobbet bör man vara egen företagare eller forma ett kristet präglat företag. Det går för en del, men är en praktisk omöjlighet för de flesta kristna. 

�