Funderingar kring äktenskapslagstiftningen

Jaga sitter och funderar över äktenskapslagstiftningen. Det är en het fråga för regeringen just nu, i slutna rum och förhandlingar. Sten Gunnar Hedin gjorde sitt utspel förra lördagen. I onsdags diskuterade vi vigselrätten, ett femtiotal pastorer och ledare inom EFK.

Jag är ingen politiker, och jag har inget intresse av att föra fram förslag som ska lösa alliansregeringens problem. Men jag funderar över debatten. Observera att detta är mina personliga funderingar, inte EFK:s officiella uppfattning.

Det brukar ibland hävdas att när vi kristna ska ta ställning i samhällsfrågor utifrån ett kristet perspektiv, då ska vi se till den svaga parten, utgå ifrån ett underifrånperspektiv och utgå från hur de fattigaste och svagaste berörs. Jesus tänker särskilt på dem.

Jag känner så inför hela äktenskapsdebatten. I den inomkyrkliga debatten tycks det vara viktigast att lösa ett problem för oss, vi vill vara oberoende av staten och sköta våra bröllop själva, vi vill inte uppfattas som homofober, och vill hellre avstå vigselrätten hellre än att tvingas viga homosexuella par. I samhällsdebatten dominerar lika rättigheterna för de homosexuella. En minoritet som ska få samma rättigheter som alla andra. Det handlar om de vuxnas rättigheter.

Men vem är den svaga parten? I ”bevara äktenskapet” och inte minst i Ola Nilssons bok lyfts fram barnperspektivet. Det har inte tagits på allvar i debatten. De flesta tror att argumentet förs fram bara som ett svepskäl, det är homosexuella äktenskap man vill åt, och man använder barnen som ett sorts slagträ.

Jag betraktar nu tillvaron utifrån de stökiga tonåringarnas perspektiv, de tonåringar som är i riskzonen. Senaste veckan har vi haft kontakt med hemlösa tonåringar, tonåringar som mår jättedåligt psykiskt, tonåringar som är självmordsbenägna, tonåringar som är försvunna. Det är bara en tidsfråga innan vi får nästa mord bland tonåringar i Stockholm.

Det finns en fråga som alla ställer, var är deras pappor någonstans? Jag ser inte heller papporna ute på stan på fredagsnätterna. Det är nästan bara morsor på stan och kvinnliga socialarbetare och föräldranattvandrare – allra mest mammor. Men var är papporna? De kommer inte heller bland poliserna som gör razzior, det är yngre poliser som jobbar ute på nätterna, i regel inte i en ålder för att vara tonårsförälder.

Men handlar inte de frånvarande papporna inte i stor utsträckning om att relationen till mamman inte fungerar. I den stökiga tonårstiden, skulle inte allt underlättas om båda föräldrarna fanns med och allra helst bodde på samma ställe. Kan samhället göra något åt det? Jag tror att en del kan göras. Och en viktig bit är att samhället har som norm och riktmärke, och som något man aktivt vill stödja, att tonårsföräldrarna ska hålla ihop, för tonåringens skull. Och då behöver familjeinstitutionen stärkas på alla tänkbara sätt. Jag tycker inte att det stärks av det gayliberala samhället, det handlar om de vuxnas rättigheter. Och det nya förslaget om att bara skapa en civil samlevnadsbalk, man går till kommunhuset och skriver på ett papper. Hur hjälper det tonårsföräldrarna att hålla ihop? Blir inte äktenskapsinstititutionen ännu mer försvagad i samhället, även om vi kyrkor försöker bevara konceptet.

Jag skulle vilja ha en helt annan utgångspunkt för hela diskussionen om äktenskapslagstiftningen. Hur skapar vi bästa möjliga samhällsstöd och samhällsstrukturer för att stötta tonåringarna? För mig handlar det inte om teologi. För mig handlar det inte om att tvinga svenska folket att följa kristna värderingar. För mig handlar det om socialt engagemang och medkänsla.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Tomas Ander

    Tack Stefan för ett intressant inlägg. Du poängterar att Dina synpunkter är personliga, inte EFK:s officiella. Jag undrar fortfarande om S-G Hedins utspel var privat eller om det var förankrat inom Pingströrelsen eller åtminstonde inom Pingst-ffs ledning. Är det nån som vet?

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Jag vet inte, jag pratar ganska ofta med Sten Gunnar men vi har inte mötts senaste veckorna.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • http://metrobloggen.se/roberts Robert

    Jag skulle inte tro det är förankarat i Pingsts ledning, de flesta i pingst vill nog att man ska ha äktenskap för Man och Kvinna. Punkt slut.

    gillar dock din vinkling, det är just det här perspektivet vi måste ha på debatten, och jag tror som du att vi måste värna om äktenskapet, det får inte vara något yttligt eller något bara för vuxna, det är ändå (rent juridiskt) ett otroligt bra skydd för föräldrna, och inte minst deras barn. Läste i dagen ang pappor en artikel ifrån en insändare Ola Lindholm hade skrivit, Ang varför barn inet vill bli tröstade/prata med sina pappor.

    Dock om dy lyfter barnpespektivet och säger att du ska tänka på de i äktenskapet, Så är du homofob om du säger dom behöver sina pappor och mammor, eftersom du indirket säger att homosexuella inte ska ha barn…. Ett av RFSU’s många argument…

  • Cattan

    Mycket tänktvärt Stefan. Men jag blir lite beklämd över att kommentarerna inte handlar om det du skriver utan om vad S-G sagt eller inte sagt och om Pingst står bakom eller inte.

    Eftersom jag jobbar med barn som inte kan bo med sina föräldrar av en eller annan anledning känner jag: var lär vi oss att vara föräldrar? Varför håller inte förhållanden i dag för de påfrestningar barnen innebär? och ändå är barnen en naturlig frukt av ett förhållande! Att det kan brista vet vi och vi bör göra allt för att stötta och hjälpa de som inte orkar själva men någonstans måste synen på vad ett förhållande, vad ett äktenskap är ändras. I dag handlar det mesta om min egen tillfredsställelse på alla områden och då är barnen (man är barn till man är 18 enl lagen!!) i vägen, tyvärr…

    Barnkonventionens ”barn har rätt…” glöms bort i debatten runt äktenskapet där det i stället blir ”vuxna har rätt…” och därför är perspektivet på ”dessa mina minsta” så otroligt viktigt.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Jag hittar inte ursprungs artikeln, men här är första utkastet till en debatt artikel jag hade i Världen i Dag våren 2007:
    Det är på tiden att kristna trossamfund i Sverige börjar att skilja mellan vad som är andligt och vad som är världsligt.

    En av de viktigaste orsakerna till att Sv. Kyrkan i 2003 kom fram till att välsigna samkönade par var av den orsak att de var rädda för att regeringen avsåg att återkalla kyrkans rätt att förrätta juridiskt giltiga vigslar.

    Svenska missionskyrkan är pionjärer genom att avstå från den av samhället reglerade vigselrätten. På så sätt kan Svenska missionskyrkan välsigna vem man önskar och vill, och få mer av den form av makt som Sv. Kyrkan under 2003 var rädd att förlora.

    Vigselrätt, och vilka som kan vigas är inte längre en etisk eller moralisk fråga, men en politisk fråga i högsta grad.

    Ur ett kristent perspektiv handlar frågan om vad Bibeln säger om äktenskap, om vilka som kan ingå äktenskap och vilka form av partnerskap som Herren välsignar eller inte välsignar. Frågan handlar inte om att diskriminera eller att göra skillnad på människor, eftersom den kristna läran lär ut att Gud inte gör skillnad på människor.

    Genom att kristna trossamfund avstår från samhällets reglerade vigselrätt uppstår en mycket större frihet att utöva sin tro och övertygelse i den enskildes trossamfund. Samtidig som kristna trossamfund inte behöver oroas över att bli missuppfattade, eller bli stämplade som diskriminerande.

    Kristna trossamfund är i dag på väg att bli mer och mer allmänliga, man kan se att traditioner spelar en allt viktigare roll i olika samfund som pingst och andra trossamfund. Att traditioner spelar en allt viktigare roll i olika samfund kan ses som ett försök att få kyrkan mer allmän, och på sådan sätt anpassa sig samhället. Traditioner blir en viktig sakfråga, då i allmänhetens ögon så är traditioner den viktigaste orsak till att man önskar att vigas i kyrkan.

    Samhället har i dag avvecklat all särbehandling av H-B-T personer. Dock, personer som Sören Andersson menar på att frågan kring äktenskapet är det enda som återstår. Organisationer som RFSL och politiska partier som Vänster anser att frågan handlar om diskriminering vid myndighetsutövning, medan frågan i själva verket handlar om rätten att utöva sin personliga tro och livsåskådning.

    Människor oavsett sexuell läggning borde ha samma rättigheter som heterosexuella. Därför är det helt naturligt att människor av samma kön kan ingå äktenskap. Dock är det onaturligt att människor av samma kön kan stå inför Gud i en kristen församling och vigas.

    Att samfunden i dag ska kunna avgöra vilka de vill viga eller inte, är bara ett steg i processen till att samkönade par kan ingå äktenskap i kyrkan. Jag anser också att det är en del av processen att försätta den sekualisering vi först och främst kan skåda i Sv. Kyrkan.

    Bibeln lär oss att man inte ska diskriminera någon människa, den kristna borde inte acceptera att man diskrimineras på grund av sexuell läggning eller något annat, frågan kring äktenskap mellan samkönade handlar inte om att diskriminera eller inte diskrimineras. Frågan handlar häller inte om att synen på det homosexuella kärleksförhållandet skiljer sig från den heterosexuella kärleken. Nej frågan handlar om va man tror om Guds ursprungsplan med människan och hur man tolkar Bibeln i den specifike fråga. På sådan sätt handlar det inte om va vi människor tycker och tänker, men va man anser Gud har att säga om saken.

    Äktenskapet i juridisk mening är ett civilrättsligt kontrakt mellan två makar och med staten som garant. Medan det kristna äktenskapet handlar om: makarnas förbund inför den Gud man bekänner sig till. Därför kan man klart och tydlig se att den juridiske och religiöse äktenskapet är två skilda saker.

    Redan i dag kan samkönade par redan i dag få tillgång till äktenskapets alla effekter i svensk rätt: ömsesidig underhållsplikt, arvsrätt, gemensamt efternamn och så vidare. Därmed finns det inte längre någon orsak till att samkönade par ska ingå förbund inför Herren, om man således inte är personlig kristen.

    Medan den kristnas perspektiv borde vara förbundet med Gud i sig själv, och inte vilka effekter äktenskapet har i svensk rätt.

    Delar man det här perspektivet så ser man att det inte längre finns någon orsak för kristna samfund att behålla sin vigselrätt.

    Man kan argumentera att äktenskapet är ämnat för man och kvinna. Man kan också argumentera att om man godkänner samkönade äktenskap så blir månggifte och incest nästa. All form av den här formen argumentation blir onödigt om man skiljer mellan ett juridisk och religiöst äktenskap. Det borde inte finnas några hinder för att skilja mellan juridisk och religiöst äktenskap, då man i Sverige har en äktenskapslagstiftning som är av en civil lag utan den kyrklig karaktär som man nu försöker behålla.

    Den kristna för inte glömma att det var når församlingen levde under förföljelse och var stämplad som en sekt (APG. och vidare fram i kyrkohistorien), som den växte som mest och fick mer och mer inflytande i samhället genom att förändra samhället inifrån och inte utifrån.

    Om man nu skulle behålla sin vigselrätt, så är detta som kommer att starta ett uppskov av debatter båda i samhället som inom representativa församlingar. Detta är något som i sin tur kommer att skapa splittring, missförstånd i samhället, och sist men inte minst något som kan orsaka förföljelse av de kristna som önskar följa sin egen övertygelse.

  • http://sleepaz.blogspot.com/ Sleepaz

    Vi kristna vill att världen skall vara en plats där rättfärdighet och en kristen moral råder. Där alla skaffar barn inom äktenskapet och alla är lyckliga.
    Men då kan man ju vända på frågan om ett sådant samhälle kan existera när vi kristna själva inte ens kan leva rättfärdiga liv av egen kraft. Vi behöver Jesus i våra liv varje dag. Men samtidigt så tycker vi att alla andra som skaffar barn innan giftemål är fel.
    Är det bara en utopi detta?
    Bevara äktenskapet? Jag förstår inte varför detta är en sådan viktig fråga för oss kristna egentligen?
    Är det detta det kristna livet handlar om?
    Eller skall vi kristna sluta vara så himmla duktiga och peka på hur fel andra lever och istället börja älska våra medmänniskor även om dem begår fel, endast då kan dem känna sig välkommna till kyrkan. Jag har varit på sådana ”äktenskaps” teman som kyrkan har annordat, och jag kan lungt säga att man mår mycket dåligt på en sådan föreläsning om man inte är gift och har skaffat barn innan giftemålet. Men bara man gift sig så går det säkert utmärkt att vara på sådana föreläsningar. Jag skulle nog aldrig vilja ta med en homosexuell vän på ett sådant möte när det gäller ”äktenskapet”
    Är kyrkan en plats för alla? Eller är det bara en plats för dem som har lyckats hålla sig borta från sex innan giftemål?

    Matt 19:12 ”
    Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig.”

  • Manne

    Gillar tonen och engagemanget. Men visst är det något klurigt med logiken här? För vad skulle gay-pars rätt till äktenskap ha att göra med ”stökiga tonåringars” problem? Och fädernas frånvaro? Hur kommer du dit i ditt resonemang, Stefan? Den kristna synen på äktenskapet bygger ju inte på något slags jämförande med andra möjliga samlevnadsformer, samhällsengagemang och barnperspektiv. Den är ju rotad i en judisk-kristen syn på vad det är att vara människa skapad till Guds avbild och hur Gud i de hela skrifterna har uppenbarat sin vilja om föreningen mellan man och kvinna. Sett ur ett demokratiskt mångfaldsperspektiv är det alltså ett specifikt synsätt baserat på övertygelser och logiker som kan härledas till den judisk.kristna tron på Gud skaparens goda vilja. Och som sådan kan den ju inte paketeras om till en sekulär politisk idé baserad på moderna tankar om barnperspektiv. Förstår du vad jag menar? Det här resonemanget är ju inte alls sprunget ur de bibliska texterna? Det liknar vissa kristnas försök att försvara 3 Mosebokens olika rigorösa helighetsregler ur ett modernt hygien- och hälsoperspektiv. Det finns ju inga sådana argument i de heliga texterna, utan reglerna är till för att markera Guds helighet och Guds folks separation från de andra folken, alltså en särskiljandets logik snarare än en sorts common sense-logik som alla skulle kunna stämma in i och tycka känns rimlig. Vad säger du om de tankarna, Stefan? För övrigt gillar jag att du delger dina tankar på lite olika sätt här och där, det är friskt och roligt.

    Manne

  • Mamma

    För någon vecka sedan redovisade pressen en undersökning som visade att pappor som tog ut sin del eller mer av föräldraförsäkringen var aktiva även när barnen blev större. Kanske det vore bra för äldre barn om fäderna tvingades ta större ansvar redan när barnen var små…..

    Ett vet jag dock, homosexuella par med barn tar ansvar hela vägen. De har fått kämpa för sina barn, de tar inget för givet. Pappor i sådana familjer är aktiva pappor….

  • Margret Sundin

    Hej Stefan
    Den kristna livsstilen är väl det enda vi kan förmedla som Guds församling? Är det inte därför som vi får ta emoten nåden och frälsningen, för att leva det Guds Ord visar oss?
    Jag skrev en uppsats för några år sedan, där jag utgick ifrån doktorsavhandlingen Syndakatalogen av Björn Cedersjö. Den handlade om undervisningen och (konsekvenserna i efterlevnad) i församlingarna om äktenskap/sambo skilsmässa/omgifte genom förra århundradet. Där kunde man följa den förskjutning som skett även inom Frikyrkan. Det börjar i i vårt samhälle. Svenska kyrkan hakar så småningom på och därefter kommer Frikyrkan i de olika frågorna om kristen livsstil. Det måste vara omöjligt att den trenden fortsätter enligt min åsikt, tänkte jag då men krafter inom kyrkorna jobbar oförtrutet på – för liberalisering.

    Äktenskapförbundet är inget kontrakt som lätt går att säga upp, det är ett förbund mellan makarna och Gud själv, Äktenskapet är en del av skapelsen, instiftat av Gud för människans bästa. Guds ursprungsplan med sin skapelse är man och kvinna i ett förbund med den Helige Guden. Inte lätt att leva utan en fungerande församling, där livet i Gud får växa och pulsera.

    Hälsar
    Margret Sundin
    EFK-pastor

  • JB

    Jag håller med Manne och Slepaz ovan. Jag ser ingen fara alls med att homosexuella skulle få gifta sig, det berör ju inte mitt äktenskap. Staten bör ju vara könsneutral i lagen, sedan får vi kristna ha våra särregler för oss själva. Som baptist som läst min historia vet jag vad som kan hända om man blandar in religionen i lagen.

    Men Stefan, på vilket sett skadar det oss om homosexuella får gifta sig borgligt?

    Sedan är det ju synd att skillsmässotalen är så höga, redan nu, när inte homosexuella får gifta sig. Det är ju detta vi får jobba på, lära oss att ta hand om vår relation och ta motgångar tillsammans.

  • http://www.kcvast.org Yngve Bergström

    Till Mamma och övriga

    Det var ytterligare några siffror som presenterades för ett par veckor sedan, nämligen att svenska män vara latast i Europa, men mest jämlika – vad nu det har för koppling ihop?

    Jag tror att fädernas plats hos barnen är underskattade. Fäder är viktiga, liksom alla mödrar, självklart. Där den ena inte finns, uppstår en brist som på något sätt kommer att visa sig senare i livet.

    Detta tror jag är lika konkret på det andliga planet, där mödrar och fäder i tron saknas uppstår en brist som visar sig på ett negativt sätt senare i det kristna livet och församlingslivet. Tyvärr är många svenska ledare mer intresserade att försvara sina positioner och visioner än att resa upp dugliga unga ledare i Sverige, enligt min mening.

    Yngve Bergström
    Kristet Center Väst
    Stenungsund

  • Tomas Ander

    Märkligt att ingen av alla de pingstpastorer och pingstledare som läser denna blogg inte vill svara på min enkla fråga. Här kommer den igen: ”Jag undrar fortfarande om S-G Hedins utspel var privat eller om det var förankrat inom Pingströrelsen eller åtminstonde inom Pingst-ffs ledning. Är det nån som vet?”

  • Margret Sundin

    Vi kan givetvis inte tänka oss att viga enligt en könsneutral lag, det måste vara otänkbart. Eller…? Vi som kyrka blir allt mer ickepolitiskt korrekta. Det måste vi väl klara! Vi ska ju vara ett salt och ljus i vår samtid är det skrivet! Konsekvensen av detta blir förstås att vi måste lämna ifrån oss vigselrätten. Guds grundtanke måste fortsatt respekteras av Hans kyrka.
    Margret Sundin
    EFK-pastor

  • http://metrobloggen.se/roberts Robert

    Tomas,jag tror inte det var ankrat, men det speglar nog en vishet som finns hos många i pingstfoklet, precis som margret säger. Vi kan inte viga enligt en könsneutral äktenskapslag. Med en sådan skulle vi kunna tvingas till att viga i strid med våran övertygelse, vilket i sig kan anses som brott mot religonsfrihet, och viger man inte så strider det emot andra lagar, det visaste vore o lämna ifrån sig rätten, och låta våra cermonier vara ifred. Så kan ingen tvinga oss.

  • Margret Sundin

    Göran Hägglund står upp för att äktenskapet gäller man och kvinna i partiledardebatten denna kväll, bra gjort! Det är inte alla kristna som gör det. Reinfeldt verkade ändå rätt säker på att processen går framåt! Med det menade han att han trodde att tiden skulle verka fram denna vilja till neutral äktenskapslag även hos kd. Samhället först sedan…
    Vi måste vara salt och ljus i alla tider.
    Margret Sundin
    EFK-pastor

  • Christer Roshamn

    Bra Stefan!

    Jag hoppas det du skriver leder till någonting.

    Christer Roshamn
    EFK Pastor

  • Emil Gillsberg

    Jättebra! Det är just detta fokus som försvinner helt i debatten. Hägglunds enda försvar för äktenskapet i gårdagens debatt var ju bara ”det skall vara som det alltid varit”.

    Såvitt jag vet föds alla barn med biologiskt ursprung i en man och en kvinna. Äktenskapet har varit ett verktyg för att ge trygghet till den relationen. Det är en allvarlig förskjutning av betydelsen när man går från ”äktenskapet är till för att bilda familj” till ”äktenskapet är till för att bekräfta de vuxnas kärlek till varandra”